Fan alltså. Nu ska jag ringa min farfars barnlösa syster och fråga hur hon mår.
Kör han lösmustascher när han hoppar mellan de olika rollerna
Fan vad sad ändå
Tappert ändå, Jobbar med något som inte många hade gjort eller vill göra.
Vem bryr sig om sin egen begravning? Man är ju död då. xD
Begravningen är för de levande.
Själv vill jag bli kremerad och uthälld på ängen i stugan. Precis som farmor och min far (När han dör)
Detta är dock jävligt tragiskt.
Som han sa i klippet, det sorgliga med ensambegravningar är väl insikten att den bortgångne måste ha varit helt ensam i livet också.
En väldigt fin sak. Har gjorts i Nederländerna ett bra tag nu, de kallar det “The lonely funeral project” där de skickar en poet till din begravning som läser en dikt. En dikt som exempel:
Goodbye stranger, I say goodbye, on the road
to nowhere, to the final country where everyone is welcomed in,
where nothing needn’t know your origin. Farewell sir,
without papers, without identity. What were you looking for?
How much did you lose along the way?
Who stares through the empty window, waits – nameless man, wait, while I speak
and entrust my empty words to this empty room.
I am too late. You I never knew.
Not at your weakest, not in your strength.
Not in the final country, where you are greeted without name.
I don’t know the words you spoke. Not me.
Who then, loved you? In which rooms did you sleep,
who kissed you goodnight, who’ll wear out your shirt?
Who will want to stand where you once stood?
Who now takes the road you took?
Who still looks for you? Who remembers whence you came?
Who heard the voice calling out for you to come on home man to your final haven, Amsterdam.
Finns en svensk Facebook-grupp för detta. “du är inte ensam” heter den. Där kan frivilliga anmäla sig för att bidra som gäst på begravningar.
Organiseras man det i förväg då eller måste man begravas? Vill erinra mig att jag inte får begravas då jag ~~är en obotlig syndare~~ gick ur svenska kyrkan.
När jag dör ensam någonstans, vad händer då? Grannen för flugor och till slut städas jag väl upp antar jag, men jag vet att Sverige har sjukt drakoniska regler kring människokadaver och hur de får hanteras.
När jag jobbat som kyrkvaktmästare har det hänt några gånger att det varit begravningar där det bara blivit prästen, jag, musikern och begravningsentreprenören.
I vår kommun ordnar socialtjänsten med kyrklig begravning om avliden varit medlem i Svenska kyrkan, för de som inte har några anhöriga efter utredning.
11 comments
Fan alltså. Nu ska jag ringa min farfars barnlösa syster och fråga hur hon mår.
Kör han lösmustascher när han hoppar mellan de olika rollerna
Fan vad sad ändå
Tappert ändå, Jobbar med något som inte många hade gjort eller vill göra.
Vem bryr sig om sin egen begravning? Man är ju död då. xD
Begravningen är för de levande.
Själv vill jag bli kremerad och uthälld på ängen i stugan. Precis som farmor och min far (När han dör)
Detta är dock jävligt tragiskt.
Som han sa i klippet, det sorgliga med ensambegravningar är väl insikten att den bortgångne måste ha varit helt ensam i livet också.
En väldigt fin sak. Har gjorts i Nederländerna ett bra tag nu, de kallar det “The lonely funeral project” där de skickar en poet till din begravning som läser en dikt. En dikt som exempel:
Goodbye stranger, I say goodbye, on the road
to nowhere, to the final country where everyone is welcomed in,
where nothing needn’t know your origin. Farewell sir,
without papers, without identity. What were you looking for?
How much did you lose along the way?
Who stares through the empty window, waits – nameless man, wait, while I speak
and entrust my empty words to this empty room.
I am too late. You I never knew.
Not at your weakest, not in your strength.
Not in the final country, where you are greeted without name.
I don’t know the words you spoke. Not me.
Who then, loved you? In which rooms did you sleep,
who kissed you goodnight, who’ll wear out your shirt?
Who will want to stand where you once stood?
Who now takes the road you took?
Who still looks for you? Who remembers whence you came?
Who heard the voice calling out for you to come on home man to your final haven, Amsterdam.
Finns en svensk Facebook-grupp för detta. “du är inte ensam” heter den. Där kan frivilliga anmäla sig för att bidra som gäst på begravningar.
Organiseras man det i förväg då eller måste man begravas? Vill erinra mig att jag inte får begravas då jag ~~är en obotlig syndare~~ gick ur svenska kyrkan.
När jag dör ensam någonstans, vad händer då? Grannen för flugor och till slut städas jag väl upp antar jag, men jag vet att Sverige har sjukt drakoniska regler kring människokadaver och hur de får hanteras.
När jag jobbat som kyrkvaktmästare har det hänt några gånger att det varit begravningar där det bara blivit prästen, jag, musikern och begravningsentreprenören.
I vår kommun ordnar socialtjänsten med kyrklig begravning om avliden varit medlem i Svenska kyrkan, för de som inte har några anhöriga efter utredning.