Svenska skolans egna litteraturkanon?

23 comments

1. En litteraturkanon är inget negativt för mig. Det blir som en gemensam referensram för barn och ungdomarna, som i sin tur nästan har försvunnit med hur mycket media som idag finns att tillgå.

2. Vi fick läsa flugornas herre. Passar barn i 4:e klass tycker jag.

3. Jag är nog varken starkt för eller emot, men det kan nog vara en bra idé för många – inte bara elever – att läsa mer skönlitteratur, tex för [Ebba Busch](https://www.svt.se/kultur/partiledaren-ebba-busch-thor-testades-i-litteratur-svarade-fel-pa-alla-fragor).

4. Tror det som kan bli en het diskussion är representation i litteraturkanonen. Både med avseende på författare och karaktärer i böckerna. Att barn ska kunna hitta karaktärer och författare (kanske mer karaktärer ändå) som de kan relatera till – för att ytterligare stärka viljan att läsa mer. Jag har tyvärr dålig koll på nyare verk där representationen ofta är bredare. En bok jag har läst är “Svenhammeds journaler” och något i den stilen (men inte just den boken nödvändigtvis) kan ju bli aktuellt – och väldigt diskuterat som sagt.

   Det blir ju också en fråga om vilka klassiker som ändå tas med. Astrid känns som given att få en plats. Emil i Lönneberga är het för den speglar ett samhälle, även om jag nog ändå gillar Bröderna Lejonhjärta mer.

5. >(Med tanke på den kommande regeringens migrationspolitk så bör ju Utvandrarna iallafall bli ett centralt verk)

   Det blir ju såklart Massutmaning skriven av Tino Sanandaji!

6. Solstollarna måste vara med på något vänster.

7. Som verksam inom skolan så är jag lite kluven inför beslut om en litteraturkanon. I dagsläget så är läsning och läsförståelse en stor del av kursplanen, i allt från förskoleklass upp till gymnasiet. Men utifrån detta så är det upp till den undervisande läraren att välja litteratur som passar klassen och ändamålet.

   Frågan är vad man vill uppnå med att alla som går i skolan ska läsa samma litteratur. Finns det något egenvärde i att alla i årskurs tre ska läsa Emil i Lönneberga, exempelvis?

   Sen kommer självklart frågan, vilka titlar ska ingå i den listan? Vilka kriterier ska de väljas utifrån? Vilka ska välja det? När man pratar om internationella titlar, hur ska representationen se ut? Ska alla världsdelar representanteras? Är det både lyrik och prosa?

   Och om man bestämmer en litteraturkanon för exempelvis grundskolan och gymnasiet, ska då alla skolor få medel för att köpa in alla dessa titlar till sina elever? Det kommer att bli en ganska omfattande utgift för alla Sveriges skolor.

   Så jag tänker att frågan är lite större än bara ja eller nej till litteraturkanon. Jag tänker att man först och främst ska svara på varför man ska ha den, hur den ska väljas, hur det ska organiseras och så vidare.

8. Uridiotiskt för böckerna kommer garanterat hatas av alla och vara fullständigt orelevanta för alla under 40 🙄

9. Jag är ämneslärare på gymnasiet i svenska och engelska.

   Jag är starkt emot en litteraturkanon. Fördelarna väger inte över nackdelarna.

   1. Litteraturen vi använder är anpassad efter eleverna och vad eleverna behöver just nu, exempelvis har jag just nu två elever som mår väldigt dåligt. Då läser vi böcker som kan främja förståelse för den typen av problematik.

   2. Litteraturen ska stå för frihet. Att tvingas läsa vissa böcker och inte andra går starkt emot litteraturens värderingar.

   3. När elever blir tvingade att läsa litteratur som är tråkig så dödar vi deras läslust och kan tillock med hämma vidare akademiska studier.

   4. Det kommer kosta en jävla massa pengar och som vi vet, prioriteras inte pengar till skolan.

   5. Vi kommer ge fler elever F som vägrar att läsa dessa böcker men som gärna hade läst något annat som är intressant. Fordonskillar kommer inte att läsa Strindberg.

   När rätt litteratur väljs för en klass är det **magi**. Det är en obeskrivlig känsla när läraren lyckas välja en bok som majoriteten av en klass GILLAR. Man ser hur eleverna växer, hur gruppen blir tightare och efteråt vill eleverna läsa mer.

   Det händer just nu i en av mina klasser. Elever som ALDRIG har läst en bok, läser boken. **Och letar efter nya böcker inför höstlovet.** Det är så många människor som läser en bok som senare förändrar deras liv, tack vare att en lärare ger dem boken som är anpassad.

   Hade jag gett dem Strindberg så hade jag bara förstört deras läslust ännu mer. Vi kommer läsa utdrag, men inte mer. Vi måste även förstå att böcker tar tid att läsa i skolan och oftast hinner man inte med mer än 1-2 per läsår.

10. En litteraturkanon vore ju toppen för alla bibliotek, då kan man ju låna böcker på distans och få dem hemlevererade supersnabbt! Hoppas de packar in dem ordentligt bara, och att man inte får hål i taket när de landar.

11. Anne Franks dagbok är ett givet val.

12. Förläggare och författare som är kompis med Johan och Uffe kommer garanterat tjäna på detta.

13. Jag kan tycka att en strikt kanon kan bli för fyrkantig men att välja ur en lista (lärare och/eller elever) och kunna anpassa, med lättläst-versioner och allt sånt skulle väl fungera. Kanske. Lyssna till pedagogerna i guess.

    Jag har själv läst ett år av “British lit” i high school och har därmed fått lite klassisk bildning som jag uppskattat. Så lite brittisk läsning som skulle kunna vara med som en delmängd av en internationell lista på gymnasienivå:

    Shakespeare (språkjämförelse kan göras mellan svenska och dåtidens engelska dessutom), rubbet!
    1984
    Frankenstein
    Dracula
    A modest proposal (rekommenderas!)
    Beowulf

    Sen för att få in några fler kvinnliga författare utöver Shelly så har vi ju Bronte, Austen och Woolfs verk men de har jag inte koll på.

    Som komplement till 1984 kan man också läsa brave new world, kallocain(sp?) och Fahrenheit 451 🙂

    Edit: glömde att formatering i telefon är sådär… Sorry. Det var en fin lista tidigare.

14. Tycker det är jättebra idé. Det är verkligen något jag saknade, att inte ens efter gymnasiet som någon som gillade böcker får känna sig ‘välbildad’ i litteratur eftersom vi i stort sett alltid fick välja vilka böcker vi ville läsa, och då väljer man såklart lite hit och dit. Något av det jag är gladast av att jag läste på gymnasiet var Mina drömmars stad av Fogelström som vi läste på historian. Hade aldrig valt den själv men den är vacker och i efterhand allmänbildande. I allmänhet tycker jag man borde läsa mycket mer i skolan och särskilt för äldre barn borde någon slags litteraturutbildning (vilket du inte får genom bara läsförståelse) vara självklar.

15. Är även jag ämneslärare, matematik och fysik visserligen, och skulle uppskatta en dylik reform. Främst för att den skapar en gemensam referens och kunskapsbas att bygga ett samhälle med gemensamma värderingar från. Vilket är speciellt viktigt i det inhomogena samhälle vi har idag. Listorna tolkar jag som ett stöd, som man sedan kan välja lämplig litteratur ifrån för sin undervisningsgrupp. Varken Invictus, Djungelboken, Fänrik Ståls sägner eller Strindbergs Inferno kommer bli obligatorisk läsning, men eleverna kommer att få stöta på verk som inte enbart är de som läraren valt ut, det är alldeles för lätt välja böcker som man själv skulle gilla.

    Tyvärr har jag/har jag haft alltför många elever som inte ens hör talas om klassiker som faktiskt finns i samhället runt omkring oss i konstverk, byggnader gatunamn och referenser i annan litteratur, men som går dem rätt över huvudet och gör att de missar en del av behållningen.

    Jag vänder mig också mot attityden att gammal litteratur måste vara så tråkig och att eleverna inte kan relatera till den. Det finns en oerhörd mängd klassiker att tillgå, nog finns det något som kan relatera till det dina elever upplever, det gäller bara att anstränga sin fantasi.

    Vad gäller Innehåll; Vi bor i Sverige, så då är det inte konstigt om vi får en tyngdpunkt av svenska författare/diktare , speciellt i yngre åldrar. Precis som man i t.ex. England läser mer Kipling och i Tyskland Göthe och Schiller så blir det mer Lindgren, Lagerlöf och Dagerman i svensk skola, även om man givetvis kryddar med influenser utifrån.

16. Kul att du lyfter frågan på ett så konstruktivt sätt!

    Jag frågar mig direkt vad man egentligen vill uppnå. Om det är nån slags gemensamma referensramar så känns det väldigt godtycklig. Lite som att tvinga alla i Sverige att kolla på samma serier på Netflix.

    Handlar det om att introducera litteratur av högre kvalitet? Ger det bättre resultat i PISA-undersökningar? Finns det forskning på området?

    Även om många här kommer med goda argument om att det finns en risk att man kväver det lilla intresset som barn har för läsning så kan jag inte låta bli att tycka att det låter som en helt okej idé, mest för att jag själv har läst en del klassiker på sistone, och känt att det varit givande.

    Jag upplever att det framför allt gett mig en känsla av hur världen såg ut förr i tiden, och hur människors vardag var och hur de tänkte, på ett sätt som en ren historiebok inte kan förmedla.

    Kanske att man kan köra hälften kanon, hälften böcker som väljs av lärare?

17. Jag jobbar som skolbibliotekarie på en F-9-skola och jag tycker idén om en svensk litteraturkanon som alla elever bör läsa från är en riktigt dålig idé. Jag är helt för att elever under sin skolgång ska få stöta på olika typer av texter och jobba med dem för att utveckla sin läsförståelse, samt få en grundläggande utbildning i litteraturhistoria och viktiga milstolpar, men att ha en fast lista med böcker som elever bör (ska?) läsa tror jag är helt fel väg att gå.

    Vi har redan en stark nedåtgående trend vad gäller läsning bland barn och unga i Sverige: bland tonåringar i 17-18 års ålder läser endast 8 procent varje dag på sin fritid; samma siffra för barnen mellan 9-12 år är 21 procent (2020 års siffror). 2012, alltså bara åtta år tidigare var procentandelen 23 respektive 31 procent.* Att då fastställa exakt vilka böcker som barnen ska läsa tror jag bara förvärrar problemen, då det kommer bli ännu svårare att skapa läslust. Visst några kanske hittar något helt nytt och plötsligt fastnar för läsning, men om man inte utvecklat läslust tidigare under sin barndom är det enormt svårt att skapa det senare i tonåren.

    Om jag utgår från mina högstadieelever (det är alltså fem klasser per årskurs, så säg att det är ungefär 300 elever) så är det en handfull elever som kommer in och lånar skönlitterära böcker i skolbiblioteket för nöjes skull. Resten kommer bara in i biblioteket och lånar en bok för att de har blivit tillsagda av sin svensk-/engelska-/språklärare att de behöver en skönlitterär bok att läsa. Majoriteten av dessa har aldrig utvecklat någon riktig läslust eller vill bara läsa om böcker de läste när de var yngre (det förvånar mig fortfarande hur många elever i sjuan och åttan som försöker låna en LasseMaja-bok, alltså en bok som är skriven för 6-9-åringar). Det är i princip alltid ett krav från deras lärare att de ska läsa något som är åldersadekvat och det är där jag kommer in. Redan där har jag alltså en ganska stor tröskel att komma över för att försöka hitta en bok som den här eleven kommer tycka om, eller åtminstone inte kommer tycka är en enda lång plåga, och som också kommer gagna eleven.

    Det är klart att jag kan försöka pracka på de här eleverna de böcker som finns med i litteraturkanonen, men borde det inte vara viktigare ATT få elever att läsa än att de ska läsa en specifik bok? Ett annat exempel är flera elever som jag har i lågstadiet som BARA vill läsa BeastQuestböckerna – de böckerna kommer aldrig någonsin ingå i en officiell litteraturkanon, men de har väckt läslusten hos de här eleverna och de vill fortsätta läsa just de böckerna. Om jag skulle säga åt dem att “Nej, du får låna Emil i Lönneberga istället” så är chansen större att de tappar läslusten helt än att de fortsätter utveckla sitt läsande.

    Nu vet jag inte om litteraturkanonen är tänkt som den huvudsakliga litteraturen som ska läsas eller endast ska användas som komplement till den egenvalda litteraturen och snarare som ett verktyg för att eleverna ska jämföra olika texter, men jag upplever att risken är stor att vi dödar läsglädjen hos många elever. Min uppfattning (åtminstone för skolan jag jobbar på) är att man redan idag jobbar mycket med läsförståelse och läsutveckling och att eleverna ska läsa åldersadekvat litteratur som bidrar till just detta. Eleverna är dock så otroligt olika och har så vitt skilda intressen att det måste finnas en stor bredd i utbudet och vilka böcker de kan/får välja – om vi då begränsar dem till att läsa böcker utifrån särskilda listor tror jag att vi istället sätter upp hinder för läsutvecklingen för de flesta eleverna.

    *Källa: https://www.statensmedierad.se/aktuellt/nyheter/2021/minskat-lasande-i-nastan-alla-aldrar

18. Upplevde aldrig det här men vi hade likt andra, uppgifter att man skulle läsa en viss bok under en viss period. Hatade det när jag själv redan läste en bok. Så tycker det ska vara mer flexibelt och man ska istället uppmuntra till att “läsa” inte att läsa specifika verk.

    Tex vill nån unge hellre läsa Harry Potter istället för Mörkrets Hjärta så ska denne få göra det tycker jag, även under schemalagd lästid. Kanske kan bestämma genre man ska läsa men låta eleverna välja fritt själv. Så länge de kan få tag på boken genom antingen bibliotek, köpa eller låna från skolan.

19. Som svensklärare på en skola där de flesta elever är så pass ambitiösa att de kommer och ber om rekommendationer av klassiker för egen läsning: bah!

    Det här är signalpolitik från folk som drömmer om att allt blir enklare bara alla kan sin Strindberg. Att Busch själv inte har koll på litteraturen (https://www.svt.se/kultur/partiledaren-ebba-busch-thor-testades-i-litteratur-svarade-fel-pa-alla-fragor) är talande. Det spelar nämligen inte jättestor roll. Vi har redan en kanon i praktiken. Varför tror ni att kanonförespråkarna här nämner samma författare på vilka som borde ingå? För att de känner till dem! De allra flesta stöter på Astrid Lindgren hemma och Strindberg i skolan, och det går alldeles utmärkt att få förtroende att leda landet utan att ha koll på Selma Lagerlöf.

    Desto viktigare än att läsa exakt samma böcker i heja landet är att eleverna får möta olika sorters läsning av olika författare och framför allt att lärarna kan anpassa sin undervisning efter behov och intresse. Lycka till att motivera en klass att läsa en bok “för att Ulf Kristersson har bestämt det”. Eller för den delen: lycka till att motivera en lärare att genomföra inspirerande littersturundervisning. Känner jag mig själv och mina kollegor kommer en kanon av dessa anledningar att artigt ignoreras.

    Tl;dr: En kalla syfte är redan uppfyllt och ett påbud kommer ignoreras eller få motsatsen av önskad effekt.

20. Själv har jag alltid läst mycket fantasy, vilket ledde till att jag i vuxen ålder bestämde mig för att försöka bli lite mer “välläst”.

    Det höll inte länge, helvete vad tråkiga många av dessa gamla klassiker är. Krävs litervis med kaffe för att hålla ögonen öppna när jag läser Kafka och Orwell har lyckats göra mig allergisk mot allegori.

    Klassisk litteratur ska alltid ha någon viktig poäng, men många författarare har ju helt skippat biten där man väver in den i en underhållande berättelse. Att tvinga ungar att läsa böcker som inte ens försöker vara intressanta berättelser är ju ett enkelt sätt att döda deras läslust för all framtid. Pratchett var ju en mästare man kan titta på för att se hur man faktiskt kan kombinera underhållning med samhällskritik. Astrid Lindgren tycker jag också gör båda väl.

    Skulle dock vilja lyfta fram All Quiet on the Western Front som en klassiker som både är lättläst, underhållande, och samtidigt ger en fruktansvärd skildring av första världskriget. Remarqable.

    Summa summarum: Pratchett > Lindgren = Remarque > Orwell >>> Kafka

21. Ett måste för alla att läsa: Hils Holgerssons underbara resa (1000 sidor). Lärorik, grym och lika underhållande som Tolkien.

22. Som lärare i mellanstadiet så kan jag säga att läsförståelse är något som ALLTID återkommer som ett problemområde kunskapsmässigt och som vi lärare alltid kämpar med att få eleverna att lära sig ordentligt. Så bra att det trycks på det – hoppas bara också att skolan kan få ordentliga resurser för det också så vi inte behöver uppfinna allt material själva!

    Sen beror det på hur man gör det. Tar emot förslag av texter och böcker, men att bli tvingad att tvinga eleverna att läsa vissa böcker ställer jag mig emot.

23. >börja med att något mindre politiserat

    Och så väljer du det mest kontroversiella. Tanken med en officiell rätt smak kommer från 1800 talet, så detta är en klart Konservativ politik.

    Poängen var som alltid samhällshierarkier. Denna rätta smaken skulle innehålla ord som många inte kunde, t.ex. arkaiska. Det skulle också vara referenser till ett snävt kunskapsområde som en viss grupp var bekant med. På så sätt vara böckerna bara till för vissa och man kunde sortera befolkningen i rätt och fel sorts folk. Det var inte alls nödvändigt att personer i gruppen faktiskt tyckte det var bra böcker.

    En intressant detalj är att liberaler historiskt kämpande mot sånt här, medans SD väljarbas var just den sorten man ville sortera bort.