Att åta sig rollen som landets första och starkaste försvar är ingen simpel bedrift, tjänstgöring i en av dom mest ogästvänliga platserna i riket – ett liv på knivens äg: Generationslinjen.
Den milslånga militariserade zonen som utgör det forna Östlandet, ärrad av kemiska vapen, vakum bomber, evigt brinnande metanfält och konstant kinetiskt förtryck ifrån fienden i öst.
Denna plats skyddas utav Sveriges elit – Gränsjägarna, individer utav högsta kalibern gällande viljestyrka, envishet, tålamod, fysisk kapacitet och förmågan att agera lugnt under dom mest förtryckande omständigheterna. Att tjänstgöra inom gränsgardet är inte för den svag hjärtade.
Det är inte utav en slump då att många Gränsjägare valt att bosätta sig inom området. I dom små hålor av lugn som finns. Dom arbetar, socialiserar, lever och tillslut avlider i dom en gång snäva och trånga skyttegravarna – därav tilkom namnet “generationslinje”
Bortom dom milslånga gångarna som grävdes för generationer sedan, skyddad utav massiva militäranläggningar med strategiskt överlappande eldfält strödda längst dom slingrande skyttegravarna. Vilar dom Östländska kolonierna – Och utan dessa hjältar till män och kvinnor skulle dom oskyddade samhällena falla i fiendens klor.
Och vem vet vilket öde det skulle medföra dom försvarslösa?
Detta Meddelande är godkänt utav Myndigheten för Sanning och Information.
—————————————————-
[Rapport: Mikkelsen, Alfons – Kårman, Vicekopral, Svenska Marinen – S/N **Denna information är skyddsklassad** Datum: 2237-07-12 . Personlig diktafon – Transkribering utförd utav Central arkivet. Hanterare 12-11-8910 ]
Det är den tolfte juni. Och jag befinner mig just nu.. Just nu circus trettio minuters vandring ifrån försvarsinrättning Lahti 66-Minora. Och klockan är 14… 14:28.
Indiv- Vänta lite (Förhöjd röstnivå, volym kalibrerad) – Kan jag få jobba? Har ni aldrig sett en avliden person förut? Trodde ni var generationare (Anm: “Generationare” – Slang: En person som växt upp i generationslinjen. Används som en måttstock av fysiska eller mentala hinder, Ex – “Det där skulle inte ens en Generationare våga”)
– så , Jag ville inte dom skulle kunna höra. Vart var jag? Jo just ja. – Individen är likt dom andra jag påträffat. Utsidan ser helt intakt ut, jag ser inga abnormala slitage på varken skyddsutrustningen eller reflektor västarna. Kroppen ligger på rygg i en krampliknande ställning.
Men.. Ja.. Som nämnt i föregående rapportering. Under masken… Under dräckten… Jag vill verkligen inte behöva beskriva det igen. All mjuk vävnad är nedbrutet, det är som om allt som gjorde dom till människor har lämnat kroppen. Och lukten? Som en förseglad grav. En tjock vätska fyller ungefär en tredjedel utav den lufttäta dräkten.
Det hade gått att anta att något nytt vapen använts, eller att [Namn makulerat ur register] varit död länge och helt enkelt förmultnat. Men denna gång såg jag det med mina egna ögon. Han kollapsade inte mer än tio meter framför mig. Som en säck hesa (Anm. Husmanskostersättning 90. Förkortning: HSE90. I folkmun: “Hesa”)
ag kan ha svurit på att han hälsade på mig när han gick förbi och att det kom ett dovt skvalpade i stegen han tog.
Kropparna har börjat närma sig Lahti 66. Det är inte många än. Jag har iallfall rapporterat in 47 stycken hittils. Och det är bara i min förgrening utav försvarslinjen.
Sömn kommer inte lätt här ute, dom få gånger jag tycks få någon sömn så väcks jag av det där tjocka, skvalpande ljudet.
Jag lämnar härmed in förfrågan om ytterligare resurser för att utreda kropparna. Och begär akut förstärkning.
1 comment
Att åta sig rollen som landets första och starkaste försvar är ingen simpel bedrift, tjänstgöring i en av dom mest ogästvänliga platserna i riket – ett liv på knivens äg: Generationslinjen.
Den milslånga militariserade zonen som utgör det forna Östlandet, ärrad av kemiska vapen, vakum bomber, evigt brinnande metanfält och konstant kinetiskt förtryck ifrån fienden i öst.
Denna plats skyddas utav Sveriges elit – Gränsjägarna, individer utav högsta kalibern gällande viljestyrka, envishet, tålamod, fysisk kapacitet och förmågan att agera lugnt under dom mest förtryckande omständigheterna. Att tjänstgöra inom gränsgardet är inte för den svag hjärtade.
Det är inte utav en slump då att många Gränsjägare valt att bosätta sig inom området. I dom små hålor av lugn som finns. Dom arbetar, socialiserar, lever och tillslut avlider i dom en gång snäva och trånga skyttegravarna – därav tilkom namnet “generationslinje”
Bortom dom milslånga gångarna som grävdes för generationer sedan, skyddad utav massiva militäranläggningar med strategiskt överlappande eldfält strödda längst dom slingrande skyttegravarna. Vilar dom Östländska kolonierna – Och utan dessa hjältar till män och kvinnor skulle dom oskyddade samhällena falla i fiendens klor.
Och vem vet vilket öde det skulle medföra dom försvarslösa?
Detta Meddelande är godkänt utav Myndigheten för Sanning och Information.
—————————————————-
[Rapport: Mikkelsen, Alfons – Kårman, Vicekopral, Svenska Marinen – S/N **Denna information är skyddsklassad** Datum: 2237-07-12 . Personlig diktafon – Transkribering utförd utav Central arkivet. Hanterare 12-11-8910 ]
Det är den tolfte juni. Och jag befinner mig just nu.. Just nu circus trettio minuters vandring ifrån försvarsinrättning Lahti 66-Minora. Och klockan är 14… 14:28.
Indiv- Vänta lite (Förhöjd röstnivå, volym kalibrerad) – Kan jag få jobba? Har ni aldrig sett en avliden person förut? Trodde ni var generationare (Anm: “Generationare” – Slang: En person som växt upp i generationslinjen. Används som en måttstock av fysiska eller mentala hinder, Ex – “Det där skulle inte ens en Generationare våga”)
– så , Jag ville inte dom skulle kunna höra. Vart var jag? Jo just ja. – Individen är likt dom andra jag påträffat. Utsidan ser helt intakt ut, jag ser inga abnormala slitage på varken skyddsutrustningen eller reflektor västarna. Kroppen ligger på rygg i en krampliknande ställning.
Men.. Ja.. Som nämnt i föregående rapportering. Under masken… Under dräckten… Jag vill verkligen inte behöva beskriva det igen. All mjuk vävnad är nedbrutet, det är som om allt som gjorde dom till människor har lämnat kroppen. Och lukten? Som en förseglad grav. En tjock vätska fyller ungefär en tredjedel utav den lufttäta dräkten.
Det hade gått att anta att något nytt vapen använts, eller att [Namn makulerat ur register] varit död länge och helt enkelt förmultnat. Men denna gång såg jag det med mina egna ögon. Han kollapsade inte mer än tio meter framför mig. Som en säck hesa (Anm. Husmanskostersättning 90. Förkortning: HSE90. I folkmun: “Hesa”)
ag kan ha svurit på att han hälsade på mig när han gick förbi och att det kom ett dovt skvalpade i stegen han tog.
Kropparna har börjat närma sig Lahti 66. Det är inte många än. Jag har iallfall rapporterat in 47 stycken hittils. Och det är bara i min förgrening utav försvarslinjen.
Sömn kommer inte lätt här ute, dom få gånger jag tycks få någon sömn så väcks jag av det där tjocka, skvalpande ljudet.
Jag lämnar härmed in förfrågan om ytterligare resurser för att utreda kropparna. Och begär akut förstärkning.
Döda kroppar vandrar inte.
[Meddelandet mottogs 2237-07-13. Begäran om förstärkning godkänd. Länsman 12 “Skåne” ansluten]
—————
Vill du veta mer? Besök din närmaste informationsdisk och begär information om /r/Rymdregementen