UMEÅ. Sprängda järvlyor, förgiftningar och stockar som faller ned på djur.
Det är några av metoderna som används när ett stort antal björnar, järvar och andra rovdjur dödas illegalt i Sverige varje år.
Men tjuvjägarna går fria – inte ens vart tionde fall leder till åtal.
– Självklart är det frustrerande, säger polisen Joacim Lundqvist.
Någonstans i Norrbotten, sommaren 2016. Två män pratar med varandra i telefon om en järv som fångats på bild vid en åtelkamera i närheten.
– Den är där nu, uppger en av männen.
En stund senare ringer den andra tillbaka.
– Det gick bra. Det var jävla toppen.
Det som ska ske i största hemlighet övervakas noga av polisen, som en månad senare slår till mot en av de största jakthärvorna någonsin i Sverige – där rovdjur fångades, plågades och dödades.
Men det är också ett av få fall som har lett till fällande domar.
Sedan ärendet i Norrbotten uppdagades för sex år sedan har polisen hanterat omkring 300 fall av illegal rovdjursjakt av varg, björn, järv, lodjur och kungsörn i Sverige.
En rad olika metoder har använts för att döda djuren. Det handlar om alltifrån stockfällor, förgiftningar och snaror, men även om järvlyor som sprängs sönder och om specialbyggda oljefat som rovdjuren ska fastna i.
– Vi har också sett blodindränkta skumgummimadrasser, som djuren äter och plågas av när materialet sväller upp i kroppen, säger samordnaren Joacim Lundqvist vid polisregion Nord, där flest fall anmäls.
Men inte ens en tiondel av ärendena om illegal rovdjursjakt från 2016 och framåt har redovisats till åklagare, och har därför inte lett till åtal, rättegång eller fällande dom.
Ofta försvåras utredningarna av att polisen kommer in sent i fallet, när den döda djurkroppen har legat ute i naturen ett tag och nederbörd har förstört spårsäkring av dna, skospår och annan teknisk bevisning.
Vittnen kan bidra till att brotten klaras upp, men förekommer sällan i de här fallen. Enligt Joacim Lundqvist finns en omfattande tystnadskultur eftersom många tycker att rovdjuren ställer till med skada och förstör levnadsvillkoren i delar av landet.
– Även om det bara är en liten grupp individer som ligger bakom själva brotten så är det många i omgivningen som delar uppfattningen om att det finns för många rovdjur.
Den illegala rovdjursjakten sker ofta över stora landområden, vilket minskar upptäcktsrisken. Dessutom finns ett stort mörkertal, vilket myndigheternas rovdjursinventeringar vittnar om.
– Rovdjur som borde finnas i vissa områden finns inte alls där. Det skulle inte förvåna mig om vi bara får in 20 procent av de faktiska jaktbrotten, säger Joacim Lundqvist som tycker att det krävs bättre förutsättningar för att utreda brotten och lagföra gärningsmännen.
Han efterfrågar bland annat högre kompetens om jaktbrottsärenden i domstolarna och en lagstiftning som öppnar upp för en ökad användning av hemliga tvångsmedel, dit bland annat telefonavlyssning och kameraövervakning räknas.
– Framför allt skulle det underlätta om fler anmäler de här brotten.
Finns det anledning till självkritik från polisens sida?
– Om vi ska nå framgång krävs mer närvaro i fält, men rent krasst måste vi sätta jaktbrotten i relation till annan kriminalitet och då är det inte särskilt prioriterat.
Hur många poliser arbetar regelbundet med grova jaktbrott?
– Det finns ingen som jobbar med det här hela tiden. Svensk polis ska finnas där brotten begås, men vi lägger ytterst lite resurstid på den här brottsligheten.
Så vidrigt beteende av norrlänningarna
Synd att tuffe-Uffe inte nämnde det här igår i regeringsförklaringen när han pratade om den utbredda tystnadskulturen.
lagen om hemlig dataavlyssning kommer slå till hos tjuvjägare? leopard bit ya face
Kan vi inte slå två flugor i en smäll och låta dem jaga epor?
Finns en bra P3 dokumentär om tjuvjakten:
> Alltsammans börjar med en stulen silverräv i en rävfarm i Nyborg utanför Kalix i Norrbotten. Därefter rullas en tjuvjaktshärva upp, till synes helt utan slut.
>
> Gripanden och förhör sker på löpande band, hela jaktkåren verkar vara inblandad, men ju mer kriminalinspektör Håkan Wallin nystar i den till synes bottenlösa jakthärvan, desto tydligare märks också motståndet mot utredningen – innanför polishusets väggar.
> P3 Dokumentär berättar historien om Kalixhärvan och möter de utpekade jägarna och poliserna – 25 år senare.
Det är inte jägare, det är mördare. Dessa sadister till rovdjurshatare ska inte förknippas med jakt, jaktkultur eller jägare. Känner ingen jägare som skulle bete sig som dem.
Vidrigt, dags att göra om norra delen av landet till en drönarövervakad visitationszon, införa dubbla straff för jaktlagsmedlemmar samt anonyma rovdjur som vittnen.
10 comments
UMEÅ. Sprängda järvlyor, förgiftningar och stockar som faller ned på djur.
Det är några av metoderna som används när ett stort antal björnar, järvar och andra rovdjur dödas illegalt i Sverige varje år.
Men tjuvjägarna går fria – inte ens vart tionde fall leder till åtal.
– Självklart är det frustrerande, säger polisen Joacim Lundqvist.
Någonstans i Norrbotten, sommaren 2016. Två män pratar med varandra i telefon om en järv som fångats på bild vid en åtelkamera i närheten.
– Den är där nu, uppger en av männen.
En stund senare ringer den andra tillbaka.
– Det gick bra. Det var jävla toppen.
Det som ska ske i största hemlighet övervakas noga av polisen, som en månad senare slår till mot en av de största jakthärvorna någonsin i Sverige – där rovdjur fångades, plågades och dödades.
Men det är också ett av få fall som har lett till fällande domar.
Sedan ärendet i Norrbotten uppdagades för sex år sedan har polisen hanterat omkring 300 fall av illegal rovdjursjakt av varg, björn, järv, lodjur och kungsörn i Sverige.
En rad olika metoder har använts för att döda djuren. Det handlar om alltifrån stockfällor, förgiftningar och snaror, men även om järvlyor som sprängs sönder och om specialbyggda oljefat som rovdjuren ska fastna i.
– Vi har också sett blodindränkta skumgummimadrasser, som djuren äter och plågas av när materialet sväller upp i kroppen, säger samordnaren Joacim Lundqvist vid polisregion Nord, där flest fall anmäls.
Men inte ens en tiondel av ärendena om illegal rovdjursjakt från 2016 och framåt har redovisats till åklagare, och har därför inte lett till åtal, rättegång eller fällande dom.
Ofta försvåras utredningarna av att polisen kommer in sent i fallet, när den döda djurkroppen har legat ute i naturen ett tag och nederbörd har förstört spårsäkring av dna, skospår och annan teknisk bevisning.
Vittnen kan bidra till att brotten klaras upp, men förekommer sällan i de här fallen. Enligt Joacim Lundqvist finns en omfattande tystnadskultur eftersom många tycker att rovdjuren ställer till med skada och förstör levnadsvillkoren i delar av landet.
– Även om det bara är en liten grupp individer som ligger bakom själva brotten så är det många i omgivningen som delar uppfattningen om att det finns för många rovdjur.
Den illegala rovdjursjakten sker ofta över stora landområden, vilket minskar upptäcktsrisken. Dessutom finns ett stort mörkertal, vilket myndigheternas rovdjursinventeringar vittnar om.
– Rovdjur som borde finnas i vissa områden finns inte alls där. Det skulle inte förvåna mig om vi bara får in 20 procent av de faktiska jaktbrotten, säger Joacim Lundqvist som tycker att det krävs bättre förutsättningar för att utreda brotten och lagföra gärningsmännen.
Han efterfrågar bland annat högre kompetens om jaktbrottsärenden i domstolarna och en lagstiftning som öppnar upp för en ökad användning av hemliga tvångsmedel, dit bland annat telefonavlyssning och kameraövervakning räknas.
– Framför allt skulle det underlätta om fler anmäler de här brotten.
Finns det anledning till självkritik från polisens sida?
– Om vi ska nå framgång krävs mer närvaro i fält, men rent krasst måste vi sätta jaktbrotten i relation till annan kriminalitet och då är det inte särskilt prioriterat.
Hur många poliser arbetar regelbundet med grova jaktbrott?
– Det finns ingen som jobbar med det här hela tiden. Svensk polis ska finnas där brotten begås, men vi lägger ytterst lite resurstid på den här brottsligheten.
Så vidrigt beteende av norrlänningarna
Synd att tuffe-Uffe inte nämnde det här igår i regeringsförklaringen när han pratade om den utbredda tystnadskulturen.
Relevant i sammanhanget: https://www.svtplay.se/den-stora-rovdjursfejden
lagen om hemlig dataavlyssning kommer slå till hos tjuvjägare? leopard bit ya face
Kan vi inte slå två flugor i en smäll och låta dem jaga epor?
Finns en bra P3 dokumentär om tjuvjakten:
> Alltsammans börjar med en stulen silverräv i en rävfarm i Nyborg utanför Kalix i Norrbotten. Därefter rullas en tjuvjaktshärva upp, till synes helt utan slut.
>
> Gripanden och förhör sker på löpande band, hela jaktkåren verkar vara inblandad, men ju mer kriminalinspektör Håkan Wallin nystar i den till synes bottenlösa jakthärvan, desto tydligare märks också motståndet mot utredningen – innanför polishusets väggar.
> P3 Dokumentär berättar historien om Kalixhärvan och möter de utpekade jägarna och poliserna – 25 år senare.
https://sverigesradio.se/avsnitt/89626
Det är inte jägare, det är mördare. Dessa sadister till rovdjurshatare ska inte förknippas med jakt, jaktkultur eller jägare. Känner ingen jägare som skulle bete sig som dem.
Vidrigt, dags att göra om norra delen av landet till en drönarövervakad visitationszon, införa dubbla straff för jaktlagsmedlemmar samt anonyma rovdjur som vittnen.
Tänker bara på filmerna Varg och Jägarna 1 och 2.