Jag kan inte för mitt liv förstå vad det är som händer med Socialdemokratin. Strandhälls avgång förra gången sammanföll med annan grund för avgång – nämligen hennes hantering av Försäkringskassans f d generaldirektör. Hon prickades av ett enigt Konstitutionsutskott. Därefter har hon belönats av partiet, bl a blivit ordförande för S-kvinnor. Hur kan det anses vara rimligt att hon gör återkomst med en så tung ministerpost?
I den här intervjun säger hon dessutom glatt att hon visserligen inte kan någonting om miljöfrågor men att hon förlitar sig på sakkunskap på departementet. Fanns det ingen annan inom Socialdemokratin som kunnat ta den här posten istället? Är det avsaknad av specialisering som gjort att S lagt sig platt för miljöpartiets tolkning av )in)effektiv miljöpolitik under de senaste två mandatperioden?
Att statsmedia ens ställde frågan får anses vara bra. Däremot är det märkligt att hennes tidigare maktfullkomliga agerande inte kom upp. Mycket mer allvarligt tycker jag.
Utöver Strandhäll är även Ygemans återkomst beklaglig. Överlag kan vi konstatera nu att alla som var ansvariga för skandalen med transportstyrelsens datahantering kommit att belönas med nya jobb (bl a Ann Linde, en annan minister).
Jag kan förstå att det är svårt att rekrytera kompetenta människor till politiska partier eftersom man huvudsakligen rekryterar internt (de som gjort karriär inom partiet), men att det ska vara så pass svårt att t o m de som en gång fått så pass tunga poster trots avsaknad av formell kompetens, gjort allvarliga misstag och därför fått hoppa av, ändå får återkomma i nya positioner är märkligt.
Ja, jag vet att politikerklassens spelregler skiljer sig från det övriga samhällets – men varför förs inga offentliga diskussioner kring vad det säger om svensk demokrati?
Jag saknar Rickard Palm, ett inlägg från honom hade varit guld.
“Jamen hur svårt kan det vara för kron-Kalle? Hon sitter ju där, kan dom inte bara åka och plocka henne?”
Mycket beklagligt, utöver henne och ygeman tyckte jag ändå det var bra kandidater.
Ribban för henne är låg. Hon behöver egentligen bara klämma ur sig slutförvaret så kommer hon vara oändligt bättre än Bolund nästan oavsett vad hon gör eller inte gör efter det.
Skandalen är alltså att Strandhäll dragit på sig obetalda räkningar månaderna efter att hennes make tog livet av sig. Jävlar vilket bottennapp.
En kollega till mig påpekade att han verkligen tycker om socialdemokrati, men avskyr socialdemokraterna. Ganska bra analys, tyckte jag.
Den stora majoriteten av oss som aldrig haft skulder som gått till Kronofogden för indrivning vet kanske inte hur processen går till. Blev nyfiken och kollade upp det. Det är inte riktigt att bara missa en räkning eller påminnelse, typ.
Vid varje steg kommer det ett brev (eller en person).
*Typiskt* förlopp (*alla* påminnelser är inte obligatoriska, men de är vanliga):
1. Räkning
2. Påminnelse
3. Påminnelse
4. Krav från inkassobolag
5. Påminnelse
6. Föreläggande, brev nummer 1 från Kronofogden
7. Föreläggande, brev nummer 2 från Kronofogden
8. Inte betala eller bestrida inom 10 dagar efter delgivning av betalningsföreläggande – betalningsanmärkning
9. Personlig delgivning från Kronofogden
I hennes senaste fall tog det cirka ett halvår från steg 1 till 9.
Verkligen högklassigt att skylla på sin döde ex-man när hon slarvat med att betala räkningar.
Annika borde inte behöva betala räkningar?
Märkligt att många hakar upp sig på att Strandhäll tydligen inte är förtroendeingivande för sina snedsteg medan Kristerssons tid som socialborgarråd verkar ha vart mer eller mindre synonymt med yrkeskriminalitet.
Hon måste vara Sveriges minst omtyckta politiker, vad tänker Magda med?
Herregud, hon har missat några fakturor månaderna efter att hennes man/sambo tagit livet av sig. Det är väl högst mänskligt. Cut her some slack.
Mvh långt ifrån socialdemokratisk väljare.
Feel free att downvota medmänsklighet!
Jag har all sympati för att man mår dåligt när ens sambo/make dör. Särskilt under de omständigheter i det aktuella fallet kanske. Men tusentals människor dör varje dag. Det betyder att tiotusentals människor är anhöriga till dessa avlidna. Kan vi verkligen rättfärdiga att tiotusentals människor slutar betala sina räkningar? Nej det tror jag ingen skulle säga.
Då har vi kvar “det enskilda fallet”. Jag har respekt för att Strandhäll kan ha varit den av några få i Sverige som mått så dåligt att hon faktiskt varit oförmögen att sköta sin egen ekonomi. Då är frågan, är det denna person vi vill ha som minister? Och minister som inte kan något om sina sakfrågor dessutom. Måste vara ett stressigt jobb. Och näst värst, vad säger det om Anderssons omdöme att välja ministrar?
15 comments
crazy eyes
Jag kan inte för mitt liv förstå vad det är som händer med Socialdemokratin. Strandhälls avgång förra gången sammanföll med annan grund för avgång – nämligen hennes hantering av Försäkringskassans f d generaldirektör. Hon prickades av ett enigt Konstitutionsutskott. Därefter har hon belönats av partiet, bl a blivit ordförande för S-kvinnor. Hur kan det anses vara rimligt att hon gör återkomst med en så tung ministerpost?
I den här intervjun säger hon dessutom glatt att hon visserligen inte kan någonting om miljöfrågor men att hon förlitar sig på sakkunskap på departementet. Fanns det ingen annan inom Socialdemokratin som kunnat ta den här posten istället? Är det avsaknad av specialisering som gjort att S lagt sig platt för miljöpartiets tolkning av )in)effektiv miljöpolitik under de senaste två mandatperioden?
Att statsmedia ens ställde frågan får anses vara bra. Däremot är det märkligt att hennes tidigare maktfullkomliga agerande inte kom upp. Mycket mer allvarligt tycker jag.
Utöver Strandhäll är även Ygemans återkomst beklaglig. Överlag kan vi konstatera nu att alla som var ansvariga för skandalen med transportstyrelsens datahantering kommit att belönas med nya jobb (bl a Ann Linde, en annan minister).
Jag kan förstå att det är svårt att rekrytera kompetenta människor till politiska partier eftersom man huvudsakligen rekryterar internt (de som gjort karriär inom partiet), men att det ska vara så pass svårt att t o m de som en gång fått så pass tunga poster trots avsaknad av formell kompetens, gjort allvarliga misstag och därför fått hoppa av, ändå får återkomma i nya positioner är märkligt.
Ja, jag vet att politikerklassens spelregler skiljer sig från det övriga samhällets – men varför förs inga offentliga diskussioner kring vad det säger om svensk demokrati?
Jag saknar Rickard Palm, ett inlägg från honom hade varit guld.
“Jamen hur svårt kan det vara för kron-Kalle? Hon sitter ju där, kan dom inte bara åka och plocka henne?”
Mycket beklagligt, utöver henne och ygeman tyckte jag ändå det var bra kandidater.
Ribban för henne är låg. Hon behöver egentligen bara klämma ur sig slutförvaret så kommer hon vara oändligt bättre än Bolund nästan oavsett vad hon gör eller inte gör efter det.
Skandalen är alltså att Strandhäll dragit på sig obetalda räkningar månaderna efter att hennes make tog livet av sig. Jävlar vilket bottennapp.
En kollega till mig påpekade att han verkligen tycker om socialdemokrati, men avskyr socialdemokraterna. Ganska bra analys, tyckte jag.
*(s)öks av kronofogden
Nu efter morgonens/förmiddagens ytterligare avslöjanden handlar det alltså totalt om [9 räkningar som gått till Kronofogden sedan 2018](https://www.tv4.se/artikel/3m2x4DiDjVgm0nX2ub5dIn/tv4-nyheterna-avsloejar-strandhaell-har-haft-nio-skulder-hos-kronofogden) samt [ytterligare två som gick hela vägen till betalningsanmärkningar 2013](https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/z7VKqO/dokumentet-motsager-strandhalls-uppgifter–hade-betalningsanmarkning) (någon hon igår i Aktuellt försäkrade att hon aldrig fått men som det nu presenterats bevis för).
Den stora majoriteten av oss som aldrig haft skulder som gått till Kronofogden för indrivning vet kanske inte hur processen går till. Blev nyfiken och kollade upp det. Det är inte riktigt att bara missa en räkning eller påminnelse, typ.
Vid varje steg kommer det ett brev (eller en person).
*Typiskt* förlopp (*alla* påminnelser är inte obligatoriska, men de är vanliga):
1. Räkning
2. Påminnelse
3. Påminnelse
4. Krav från inkassobolag
5. Påminnelse
6. Föreläggande, brev nummer 1 från Kronofogden
7. Föreläggande, brev nummer 2 från Kronofogden
8. Inte betala eller bestrida inom 10 dagar efter delgivning av betalningsföreläggande – betalningsanmärkning
9. Personlig delgivning från Kronofogden
I hennes senaste fall tog det cirka ett halvår från steg 1 till 9.
Verkligen högklassigt att skylla på sin döde ex-man när hon slarvat med att betala räkningar.
Annika borde inte behöva betala räkningar?
Märkligt att många hakar upp sig på att Strandhäll tydligen inte är förtroendeingivande för sina snedsteg medan Kristerssons tid som socialborgarråd verkar ha vart mer eller mindre synonymt med yrkeskriminalitet.
Hon måste vara Sveriges minst omtyckta politiker, vad tänker Magda med?
Herregud, hon har missat några fakturor månaderna efter att hennes man/sambo tagit livet av sig. Det är väl högst mänskligt. Cut her some slack.
Mvh långt ifrån socialdemokratisk väljare.
Feel free att downvota medmänsklighet!
Jag har all sympati för att man mår dåligt när ens sambo/make dör. Särskilt under de omständigheter i det aktuella fallet kanske. Men tusentals människor dör varje dag. Det betyder att tiotusentals människor är anhöriga till dessa avlidna. Kan vi verkligen rättfärdiga att tiotusentals människor slutar betala sina räkningar? Nej det tror jag ingen skulle säga.
Då har vi kvar “det enskilda fallet”. Jag har respekt för att Strandhäll kan ha varit den av några få i Sverige som mått så dåligt att hon faktiskt varit oförmögen att sköta sin egen ekonomi. Då är frågan, är det denna person vi vill ha som minister? Och minister som inte kan något om sina sakfrågor dessutom. Måste vara ett stressigt jobb. Och näst värst, vad säger det om Anderssons omdöme att välja ministrar?