**Finansminister Elisabeth Svantesson (M) kallar statsbudgetens fördelningsprofil för ”fantastisk”.**
**”Magstarkt”, tycker Ola Olsson, professor i nationalekonomi.**
**Enligt DN:s beräkning får de med lägst inkomster runt 100 kronor mer i månaden med regeringens politik.**
I budgetdebatten på SVT förra veckan, mellan Mikael Damberg (S) och Elisabeth Svantesson (M), kallade den nya finansministern budgetens fördelningsprofil för ”fantastisk”.
– Det är de som har det tuffast, med de lägsta inkomsterna, som faktiskt får mest i den här budgeten, sade Svantesson.
Det stämmer, om man ser till hur stor relativ påverkan budgeten har på olika inkomstgruppers ekonomiska standard.
”Den ekonomiska standarden ökar procentuellt sett mest i den nedre delen av fördelningen, och allra mest för den tiondel av befolkningen som har lägst ekonomisk standard”, står det i den finansplan som ingår i budgetpropositionen.
​
Claudia Wörmann, boendeekonom på banken SBAB, menar att det är tveksamt om man alls kan tala om ökad ekonomisk standard för resurssvaga grupper.
– Det handlar väl snarare om en bibehållen ekonomisk standard. Men lägger man till det faktum att inflationen har gjort vardagen så pass mycket dyrare för alla så handlar det inte om någon ökad standard, säger hon.
Finansdepartementet beräknar den effekt som budgeten får för gruppen med lägst inkomst till 1,2 procent. Det kan jämföras med snittet för samtliga inkomstgrupper, vilket är 0,2 procent. Budgetens effekt är alltså betydligt större för dem med lägst inkomst än den är sett till alla svenskar.
Men i kronor och ören innebär budgeten en ökning för gruppen med lägst inkomster med ungefär 1 200 kronor om året – en hundralapp i månaden.
I underlaget till budgetpropositionen har finansdepartementet utgått från SCB:s statistik, men räknat om den disponibla inkomsten efter en modell som dels tar hänsyn till den förväntade nivån år 2023, dels viktar olika typer av hushåll för att ta hänsyn till olika levnadsomkostnader.
Mats Johansson, kansliråd på finansdepartementet, menar därför att det i förhållande till statsbudgeten blir missvisande att räkna om den ekonomiska effekten till kronor och ören.
– Disponibel inkomst är alla inkomster man har från arbete, kapital, socialförsäkringar och bidrag, minus skatt. Men för att kunna jämföra olika hushåll med varandra så måste vi justera för hur hushållet ser ut, säger han.
DN har begärt att få ta del av det underlag som har använts när budgeten togs fram, men finansdepartementet vill inte lämna ut det och hänvisar till att underlaget är ett arbetsmaterial som inte omfattas av offentlighetsprincipen.
Men tillbaka till hundralappen. Hur mycket högre eller lägre hade beloppet blivit om DN kunnat räkna på finansdepartementets underlag?
– Jag ska säga att det blir något lägre, men du får fortfarande samma kvalitativa mönster. Det vill säga att huvuddelen av reformkronorna ligger i botten, säger Mats Johansson.
Effekten i budgeten är ett resultat av att regeringen behåller den höjning av nivån i a-kassan som infördes under covid-19-pandemin samt en förlängning av tilläggsbidraget till barnfamiljer med bostadsbidrag. De två posterna beräknas till 5,8 respektive 0,52 miljarder kronor. Dessa satsningar infördes redan av den förra regeringen och innebär alltså inga nya pengar.
Samtidigt avsätts nio miljarder kronor till reformer som gör det billigare att köra bil. Utanför budgeten har regeringen dessutom infört ett elprisstöd, som enligt beräkningar från Riksgälden kommer att kosta mellan 60 och 100 miljarder kronor.
– Varje år ska det ingå en fördelningsprofil i budgeten. Men om man tittar på budgeten som helhet så är det svårt att komma ifrån att det främst är villaägare – med bil – som gynnas, säger Ola Olsson, professor i nationalekonomi på Handelshögskolan vid Göteborgs universitet.
Vad skulle krävas för att kunna tala om fördelningspolitik?
– Det är att stärka bidragen till de svaga grupperna på ett helt annat sätt. Många i de grupperna har ju inte bil eller villa. Folk som bor i hyresrätt i förorten, det är dem man vill nå, säger Ola Olsson.
– Eller så kan man sänka skatten för låginkomsttagare, men det gör man inte. Så att påstå att det är inriktat på svaga grupper, det är väldigt magstarkt tycker jag, fortsätter han.
Claudia Wörmann funderar på vad en hundralapp faktiskt räcker till i affären. För dem som lever med knapp ekonomi är hyra och mat ofta de absolut största utgiftsposterna. SCB:s statistik över inflation visar att priserna i livsmedelsbutikerna i september i år hade gått upp med 16,27 procent.
Inför nästa år har Fastighetsägarna aviserat hyreshöjningar på uppemot 10 procent. Efter förhandlingar kommer höjningen sannolikt bli lägre, men de flesta som bor i hyresrätt måste räkna med åtminstone några hundralappar ytterligare i hyra.
– Många som lever under små ekonomiska förhållanden är redan vana vid att välja extrapris i mataffären och hålla igen på utgifterna. Många har redan gjort sådana förändringar som vi andra kanske gör nu, säger Claudia Wörmann, och fortsätter:
– Den här hundralappen äts upp snabbt.
Kostnader ökar, ersättningen ökar något mindre, inget som egentligen är konstigt i inflation..
Sen hoppar dom direkt till att regeringen ger lägre bränslepriser, sjukt bra fokus på låginkomsttagare där.
Jag ifrågasätter Elisabeth *”går det så går det”* Svantesson.
3 comments
**Finansminister Elisabeth Svantesson (M) kallar statsbudgetens fördelningsprofil för ”fantastisk”.**
**”Magstarkt”, tycker Ola Olsson, professor i nationalekonomi.**
**Enligt DN:s beräkning får de med lägst inkomster runt 100 kronor mer i månaden med regeringens politik.**
I budgetdebatten på SVT förra veckan, mellan Mikael Damberg (S) och Elisabeth Svantesson (M), kallade den nya finansministern budgetens fördelningsprofil för ”fantastisk”.
– Det är de som har det tuffast, med de lägsta inkomsterna, som faktiskt får mest i den här budgeten, sade Svantesson.
Det stämmer, om man ser till hur stor relativ påverkan budgeten har på olika inkomstgruppers ekonomiska standard.
”Den ekonomiska standarden ökar procentuellt sett mest i den nedre delen av fördelningen, och allra mest för den tiondel av befolkningen som har lägst ekonomisk standard”, står det i den finansplan som ingår i budgetpropositionen.
​
Claudia Wörmann, boendeekonom på banken SBAB, menar att det är tveksamt om man alls kan tala om ökad ekonomisk standard för resurssvaga grupper.
– Det handlar väl snarare om en bibehållen ekonomisk standard. Men lägger man till det faktum att inflationen har gjort vardagen så pass mycket dyrare för alla så handlar det inte om någon ökad standard, säger hon.
Finansdepartementet beräknar den effekt som budgeten får för gruppen med lägst inkomst till 1,2 procent. Det kan jämföras med snittet för samtliga inkomstgrupper, vilket är 0,2 procent. Budgetens effekt är alltså betydligt större för dem med lägst inkomst än den är sett till alla svenskar.
Men i kronor och ören innebär budgeten en ökning för gruppen med lägst inkomster med ungefär 1 200 kronor om året – en hundralapp i månaden.
I underlaget till budgetpropositionen har finansdepartementet utgått från SCB:s statistik, men räknat om den disponibla inkomsten efter en modell som dels tar hänsyn till den förväntade nivån år 2023, dels viktar olika typer av hushåll för att ta hänsyn till olika levnadsomkostnader.
Mats Johansson, kansliråd på finansdepartementet, menar därför att det i förhållande till statsbudgeten blir missvisande att räkna om den ekonomiska effekten till kronor och ören.
– Disponibel inkomst är alla inkomster man har från arbete, kapital, socialförsäkringar och bidrag, minus skatt. Men för att kunna jämföra olika hushåll med varandra så måste vi justera för hur hushållet ser ut, säger han.
DN har begärt att få ta del av det underlag som har använts när budgeten togs fram, men finansdepartementet vill inte lämna ut det och hänvisar till att underlaget är ett arbetsmaterial som inte omfattas av offentlighetsprincipen.
Men tillbaka till hundralappen. Hur mycket högre eller lägre hade beloppet blivit om DN kunnat räkna på finansdepartementets underlag?
– Jag ska säga att det blir något lägre, men du får fortfarande samma kvalitativa mönster. Det vill säga att huvuddelen av reformkronorna ligger i botten, säger Mats Johansson.
Effekten i budgeten är ett resultat av att regeringen behåller den höjning av nivån i a-kassan som infördes under covid-19-pandemin samt en förlängning av tilläggsbidraget till barnfamiljer med bostadsbidrag. De två posterna beräknas till 5,8 respektive 0,52 miljarder kronor. Dessa satsningar infördes redan av den förra regeringen och innebär alltså inga nya pengar.
Samtidigt avsätts nio miljarder kronor till reformer som gör det billigare att köra bil. Utanför budgeten har regeringen dessutom infört ett elprisstöd, som enligt beräkningar från Riksgälden kommer att kosta mellan 60 och 100 miljarder kronor.
– Varje år ska det ingå en fördelningsprofil i budgeten. Men om man tittar på budgeten som helhet så är det svårt att komma ifrån att det främst är villaägare – med bil – som gynnas, säger Ola Olsson, professor i nationalekonomi på Handelshögskolan vid Göteborgs universitet.
Vad skulle krävas för att kunna tala om fördelningspolitik?
– Det är att stärka bidragen till de svaga grupperna på ett helt annat sätt. Många i de grupperna har ju inte bil eller villa. Folk som bor i hyresrätt i förorten, det är dem man vill nå, säger Ola Olsson.
– Eller så kan man sänka skatten för låginkomsttagare, men det gör man inte. Så att påstå att det är inriktat på svaga grupper, det är väldigt magstarkt tycker jag, fortsätter han.
Claudia Wörmann funderar på vad en hundralapp faktiskt räcker till i affären. För dem som lever med knapp ekonomi är hyra och mat ofta de absolut största utgiftsposterna. SCB:s statistik över inflation visar att priserna i livsmedelsbutikerna i september i år hade gått upp med 16,27 procent.
Inför nästa år har Fastighetsägarna aviserat hyreshöjningar på uppemot 10 procent. Efter förhandlingar kommer höjningen sannolikt bli lägre, men de flesta som bor i hyresrätt måste räkna med åtminstone några hundralappar ytterligare i hyra.
– Många som lever under små ekonomiska förhållanden är redan vana vid att välja extrapris i mataffären och hålla igen på utgifterna. Många har redan gjort sådana förändringar som vi andra kanske gör nu, säger Claudia Wörmann, och fortsätter:
– Den här hundralappen äts upp snabbt.
Kostnader ökar, ersättningen ökar något mindre, inget som egentligen är konstigt i inflation..
Sen hoppar dom direkt till att regeringen ger lägre bränslepriser, sjukt bra fokus på låginkomsttagare där.
Jag ifrågasätter Elisabeth *”går det så går det”* Svantesson.