Själv kan jag tycka att alla som tillåts komma in i försvaret ska vara helt friska och normalbegåvade och inte vara neurodivergenta.
Att det handlar om chansen att mönstra överhuvudtaget kunde ju reflekterats i rubriken men det vore ju inte lika sensationellt.
Slöseri med DOs resurser
Jag har sett en rekryt skickas till granskningsnämnd två dagar efter inryck därför att han inte kunde sova tillsammans med andra. Det visade sig att han hade problem med klaustrofobi, panikångest och självskadebeteende – som han mörkat på mönstringen.
Diagnoser hit eller dit bör inte vara gränssättande, det som däremot måste vara gränssättande på mönstringen är hur man hanterar stressiga situationer, ständig tidspress, nya människor, instruktioner och aktiviteter som kan verka poänglösa, inskränkningar i sitt privatliv och att man inte kommer att kunna vara riktigt ensam med sina tankar ibland veckovis i sträck.
Alla “normala” klarar inte av det heller. Däremot är det såklart svårt för att inte säga omöjligt för en psykolog på Pliktverket (som dessutom har begränsad eller obefintlig koll på vad en grundutbildning innebär i praktiken) att bedöma på någon timme vem som kommer att segla genom och vem som kommer att bryta ihop första kvällen.
Förmodligen skulle man få ett minst sagt intressant utslag om man ADHD-utredde alla som blev officerare kring 80-90-talet, t ex.
Har själv ADD och förstår verkligen varför vi inte får gå med. Autism skulle vara ännu jobbigare att ha i krig.
Do vil inte ha autism?
[deleted]
Bra att detta ifrågasätts. Många barn med (mild) npf hittar strategier för att minska sina problem när de växer upp. Att utesluta hela grupper för en diagnos de kanske fick som åttaåringar är inte rätt väg att gå. Dels kommer försvarsmakten gå miste om många lämpliga kandidater. Dels kan den typen av generella utestängningar göra att föräldrar drar sig från att utreda sina barn.
Människor med lite autism är perfekta för försvaret. Den bästa soldaten jag någonsin träffat har odiagnoserad aspberger. Han är extremt punktlig extremt effektiv i allt han gör och ställer aldrig till med drama.
Betyder det att om man är med i försvaret och får en diagnos under sin tid där så blir man utslängd?
Oavsett har jag mycket svårt att tro att autismspektrum diagnos per automatik innebär att man inte kan göra mönstring eller vara en viktig del av försvarsmaktens funktioner.
Mycket prat om “normalbegåvade” här inne men jag är mycket osäker på om folket som säger detta ens vet riktigt vad man pratar om när det gäller autismspektrum.
Det märkliga med autism är att många skulle bli utmärkta stridspiloter men tycka det vore skitjobbigt att ligga i fält. Om man inte vet vad man ska göra om man blir rädd, om ens kamrater blir rädda eller om man inte vet hur rädsla yttrar sig kanske man inte skulle bli en bra infanterist. Polis tror jag inte att personer på spektrumet borde bli eftersom poliser har mycket kontakt med personer i kaotiska situationer och måste ta snabba autonoma beslut. Men inom försvaret borde det finnas många jobb för autister tycker/tror jag.
Kan man skaffa autism på något sätt? Vill inte göra fler repövningar tack.
Alla borde få vara med i strid där förmågan att kunna tänka snabbt och kritiskt då dina kamraters liv hänger i dina händer är livsviktigt. Autistiska, spädbarn, folk med cerebral pares, folk som är förlamade, alla ska vara med och kriga. Helt rätt att stämma.
Varför får inte jag rätten att försvara mitt land på grund av en gammal Aspergerdiagnos? Börja med individuell bedömning.
Alla passar inte till alla jobb så enkelt är det bara.
Har själv vart i försvaret i 3 år och har träffat flera som förmodligen var på spektrumet men som definitivt var på rätt plats. Bl.a en extremt awkward och konstig grabb som dock var savant och därmed extremt överkompetent på sitt specialiseringsområde. Samt en snubbe som sa allt han tänkte och hade noll filter, vilket gjorde under för gruppmoralen.
*”Det handlar egentligen inte om att alla ska ha rätt att göra värnplikt, utan det handlar om att man ska pröva varje fall utifrån en persons individuella förutsättningar”*
Nice, låter bra
*”I stämningsansökan yrkas på att Försvarsmakten ska betala 45 000 kronor i diskrimineringsersättning”*
Mindre nice, låter amerikanskt
Kollade runt ett tag sedan då jag tänkte att militären hade passat bra för mig men när jag sökte om man fick vara med i försvaret med ADHD eller andra neuropsykiatriska diagnoser så stod det ju bara att man blev utesluten automatiskt, gjorde lite mer sökning och hittade [denna artikel](https://officerstidningen.se/andrade-provningsregler-for-personer-med-diagnos/) men då var hoppet redan krossat så jag bestämde mig för nåt annat
Okej, nu så pratade jag precis med en som doktorerat och forskat inom ASD i minst 10 år.
Han särskiljer på “praktisk empati” och “emotionell empati”.
**Praktisk empati** är enl. honom att man snabbt kan agera i att hjälpa eller assistera den som är i behov. oavsett om man gör det på grund av medlidande, eller andra empatiska skäl.
Notera att t.ex. psykopater eller sociopater då kan vara praktiskt empatiska, då de kan veta hur man bör agera, oavsett det emotionella kapaciteten.
**Emotionell empati** är däremot det emotionella anknytningen som man känner för den som är i behov. Där man upplever ett ångest/oro/lidande i samband med den som är skadad/utsatt.
Här så är denna psykolog rätt så direkt med att svara att: folk inom **ASD har generellt, och i nästan alla fall ett högt emotionell empati** jämfört med normalfördelningen.
Vad som kanske skulle vara bristande hos ASD är då den praktiska empati, iallafall till den grad som det förväntas i normala sammanhang. Vilket då skulle kunna argumenteras vara baserat på inlärning. För detta skulle antagligen uttryckas sig som exempelvis handlingsförlamning, fara, osäkerhet, eller s.k. hyper-empati; dvs att man får en sådan stark empatisk stimulus att det blir dövande. I detta resonemang så blir det hela en trivial fråga om att träna in det, precis som man alltid fått träna bort civilt beteende ur soldater.
Så till de som förespråkar nolltolerans och absolutism i gränsdragningar… Grattis, ni verkar visa en lägre emotionell empati än de som ni anklagar just för det, om inte även lägre än normalgraden.
Äntligen upprättelse. Blev nekad att mönstra när det var min tur och hamnade i en jävla sörja av depression, sorg och självmordstankar efter det. Att jag inte skulle duga åt mitt lands försvar på grund av en aspbergersdiagnos jag fick som barn tog hårt på mig och jag mådde så in i helvete dåligt. Skönt att se att ungdomar i min sits nu får en chans att göra det jag aldrig fick.
20 comments
Själv kan jag tycka att alla som tillåts komma in i försvaret ska vara helt friska och normalbegåvade och inte vara neurodivergenta.
Att det handlar om chansen att mönstra överhuvudtaget kunde ju reflekterats i rubriken men det vore ju inte lika sensationellt.
Slöseri med DOs resurser
Jag har sett en rekryt skickas till granskningsnämnd två dagar efter inryck därför att han inte kunde sova tillsammans med andra. Det visade sig att han hade problem med klaustrofobi, panikångest och självskadebeteende – som han mörkat på mönstringen.
Diagnoser hit eller dit bör inte vara gränssättande, det som däremot måste vara gränssättande på mönstringen är hur man hanterar stressiga situationer, ständig tidspress, nya människor, instruktioner och aktiviteter som kan verka poänglösa, inskränkningar i sitt privatliv och att man inte kommer att kunna vara riktigt ensam med sina tankar ibland veckovis i sträck.
Alla “normala” klarar inte av det heller. Däremot är det såklart svårt för att inte säga omöjligt för en psykolog på Pliktverket (som dessutom har begränsad eller obefintlig koll på vad en grundutbildning innebär i praktiken) att bedöma på någon timme vem som kommer att segla genom och vem som kommer att bryta ihop första kvällen.
Förmodligen skulle man få ett minst sagt intressant utslag om man ADHD-utredde alla som blev officerare kring 80-90-talet, t ex.
Har själv ADD och förstår verkligen varför vi inte får gå med. Autism skulle vara ännu jobbigare att ha i krig.
Do vil inte ha autism?
[deleted]
Bra att detta ifrågasätts. Många barn med (mild) npf hittar strategier för att minska sina problem när de växer upp. Att utesluta hela grupper för en diagnos de kanske fick som åttaåringar är inte rätt väg att gå. Dels kommer försvarsmakten gå miste om många lämpliga kandidater. Dels kan den typen av generella utestängningar göra att föräldrar drar sig från att utreda sina barn.
Människor med lite autism är perfekta för försvaret. Den bästa soldaten jag någonsin träffat har odiagnoserad aspberger. Han är extremt punktlig extremt effektiv i allt han gör och ställer aldrig till med drama.
Betyder det att om man är med i försvaret och får en diagnos under sin tid där så blir man utslängd?
Oavsett har jag mycket svårt att tro att autismspektrum diagnos per automatik innebär att man inte kan göra mönstring eller vara en viktig del av försvarsmaktens funktioner.
Mycket prat om “normalbegåvade” här inne men jag är mycket osäker på om folket som säger detta ens vet riktigt vad man pratar om när det gäller autismspektrum.
Det märkliga med autism är att många skulle bli utmärkta stridspiloter men tycka det vore skitjobbigt att ligga i fält. Om man inte vet vad man ska göra om man blir rädd, om ens kamrater blir rädda eller om man inte vet hur rädsla yttrar sig kanske man inte skulle bli en bra infanterist. Polis tror jag inte att personer på spektrumet borde bli eftersom poliser har mycket kontakt med personer i kaotiska situationer och måste ta snabba autonoma beslut. Men inom försvaret borde det finnas många jobb för autister tycker/tror jag.
Kan man skaffa autism på något sätt? Vill inte göra fler repövningar tack.
Alla borde få vara med i strid där förmågan att kunna tänka snabbt och kritiskt då dina kamraters liv hänger i dina händer är livsviktigt. Autistiska, spädbarn, folk med cerebral pares, folk som är förlamade, alla ska vara med och kriga. Helt rätt att stämma.
Varför får inte jag rätten att försvara mitt land på grund av en gammal Aspergerdiagnos? Börja med individuell bedömning.
Alla passar inte till alla jobb så enkelt är det bara.
Har själv vart i försvaret i 3 år och har träffat flera som förmodligen var på spektrumet men som definitivt var på rätt plats. Bl.a en extremt awkward och konstig grabb som dock var savant och därmed extremt överkompetent på sitt specialiseringsområde. Samt en snubbe som sa allt han tänkte och hade noll filter, vilket gjorde under för gruppmoralen.
*”Det handlar egentligen inte om att alla ska ha rätt att göra värnplikt, utan det handlar om att man ska pröva varje fall utifrån en persons individuella förutsättningar”*
Nice, låter bra
*”I stämningsansökan yrkas på att Försvarsmakten ska betala 45 000 kronor i diskrimineringsersättning”*
Mindre nice, låter amerikanskt
Kollade runt ett tag sedan då jag tänkte att militären hade passat bra för mig men när jag sökte om man fick vara med i försvaret med ADHD eller andra neuropsykiatriska diagnoser så stod det ju bara att man blev utesluten automatiskt, gjorde lite mer sökning och hittade [denna artikel](https://officerstidningen.se/andrade-provningsregler-for-personer-med-diagnos/) men då var hoppet redan krossat så jag bestämde mig för nåt annat
Okej, nu så pratade jag precis med en som doktorerat och forskat inom ASD i minst 10 år.
Han särskiljer på “praktisk empati” och “emotionell empati”.
**Praktisk empati** är enl. honom att man snabbt kan agera i att hjälpa eller assistera den som är i behov. oavsett om man gör det på grund av medlidande, eller andra empatiska skäl.
Notera att t.ex. psykopater eller sociopater då kan vara praktiskt empatiska, då de kan veta hur man bör agera, oavsett det emotionella kapaciteten.
**Emotionell empati** är däremot det emotionella anknytningen som man känner för den som är i behov. Där man upplever ett ångest/oro/lidande i samband med den som är skadad/utsatt.
Här så är denna psykolog rätt så direkt med att svara att: folk inom **ASD har generellt, och i nästan alla fall ett högt emotionell empati** jämfört med normalfördelningen.
Vad som kanske skulle vara bristande hos ASD är då den praktiska empati, iallafall till den grad som det förväntas i normala sammanhang. Vilket då skulle kunna argumenteras vara baserat på inlärning. För detta skulle antagligen uttryckas sig som exempelvis handlingsförlamning, fara, osäkerhet, eller s.k. hyper-empati; dvs att man får en sådan stark empatisk stimulus att det blir dövande. I detta resonemang så blir det hela en trivial fråga om att träna in det, precis som man alltid fått träna bort civilt beteende ur soldater.
Så till de som förespråkar nolltolerans och absolutism i gränsdragningar… Grattis, ni verkar visa en lägre emotionell empati än de som ni anklagar just för det, om inte även lägre än normalgraden.
Äntligen upprättelse. Blev nekad att mönstra när det var min tur och hamnade i en jävla sörja av depression, sorg och självmordstankar efter det. Att jag inte skulle duga åt mitt lands försvar på grund av en aspbergersdiagnos jag fick som barn tog hårt på mig och jag mådde så in i helvete dåligt. Skönt att se att ungdomar i min sits nu får en chans att göra det jag aldrig fick.