>Men det finns ingen generell maxgräns för hur långt man får köra med sin permobil. Det säger Carina Helgesson, enhetschef på primärvårdens hjälpmedelsenhet inom Västra Götalandsregionen.
>I stället görs en individuell bedömning. Permobilen ska ersätta en nedsatt gångförmåga, och hur mycket man får använda den beror till exempel på vilka andra möjligheter det finns för en att ta sig till olika platser, i form av färdtjänst eller allmänna kommunikationer.
Med tanke på vad jag sett av hur bra färdtjänst funkar (dvs inte alls bra) så undrar jag varför man inte tackar och bockar för en funktionshindrad som helst fixar sina transporter själv? Beslutet osar så mycket av den absolut sämsta formen av anal tjänsteman som hittar på problem för att motivera sin egen arbetsbeskrivning.
Problemet jag kan se med en funktionshindrad som använder sin permobil för mycket är drift och underhållskostnader som faller på regionen, men jag undrar om inte de är ganska minimala när allt kommer kring? Ett annat alternativ hade ju varit om regionen kunnat ge ett generöst bidrag som bekostar större delen av Lars-Inges permobil.
Generellt tänker jag bara på den gamle socialministern Gustav Möller: Möller menade att välfärd som byggde på behovsprövningar i grunden var av ondo, att de skapade inte bara ett bräckligt men för mottagaren livsviktigt förhållande som lätt kunde kullkastas av tjänstemäns nycker, utan också för att det i grund och botten alltid var *förnedrande* för mottagaren. Den här nyheten tycker jag är ett ganska talande exempel på Möllers princip.
3 comments
>Men det finns ingen generell maxgräns för hur långt man får köra med sin permobil. Det säger Carina Helgesson, enhetschef på primärvårdens hjälpmedelsenhet inom Västra Götalandsregionen.
>I stället görs en individuell bedömning. Permobilen ska ersätta en nedsatt gångförmåga, och hur mycket man får använda den beror till exempel på vilka andra möjligheter det finns för en att ta sig till olika platser, i form av färdtjänst eller allmänna kommunikationer.
Med tanke på vad jag sett av hur bra färdtjänst funkar (dvs inte alls bra) så undrar jag varför man inte tackar och bockar för en funktionshindrad som helst fixar sina transporter själv? Beslutet osar så mycket av den absolut sämsta formen av anal tjänsteman som hittar på problem för att motivera sin egen arbetsbeskrivning.
Problemet jag kan se med en funktionshindrad som använder sin permobil för mycket är drift och underhållskostnader som faller på regionen, men jag undrar om inte de är ganska minimala när allt kommer kring? Ett annat alternativ hade ju varit om regionen kunnat ge ett generöst bidrag som bekostar större delen av Lars-Inges permobil.
Generellt tänker jag bara på den gamle socialministern Gustav Möller: Möller menade att välfärd som byggde på behovsprövningar i grunden var av ondo, att de skapade inte bara ett bräckligt men för mottagaren livsviktigt förhållande som lätt kunde kullkastas av tjänstemäns nycker, utan också för att det i grund och botten alltid var *förnedrande* för mottagaren. Den här nyheten tycker jag är ett ganska talande exempel på Möllers princip.
Denna var uppe tidigare
Va vi inte arga över de här igår?