Kommissionen som utreder rasbiologiska övergrepp mot minoriteten tornedalingar riskerar tvingas utelämna viktiga delar om man inte får mer tid och resurser. I november skickade kommissionen ett brev till kulturminister Parisa Liljestrand (M). Två månader senare har ministern fortfarande inte svarat. Hon svarar inte heller på brev från Tornedalingars riksförbund, där oron nu är stor.
– Jag blir både frustrerad och ledsen av att vi ska behandlas så här 2023, säger förbundets verksamhetsledare Eva Kvist.
Inför riksdagsvalet sa Moderaternas politiker Karin Enström i en debatt att deras viktigaste minoritetsfråga var den försoningskommission som nu utreder rasbiologiska övergrepp och decennier av rasbiologisk assimileringspolitik mot tornedalingar.
Efter valet låter det annorlunda.
När regeringen i förra veckan tog emot EU-kommissionen i Kiruna hissades Sveriges, EU:s och samernas flagga.
Men inte tornedalsflaggan, Meänflaku.
Sveriges kulturminister Parisa Liljestrand (M) har inte heller svarat på de brev som skickats till henne angående utredningarna om övergrepp mot just tornedalingar. I breven larmas det om ett ansträngt läge för de utredningar som just nu pågår, och risken att tvingas utelämna viktiga delar i arbetet.
Arbetat med skral budget
Arbetet beskrivs som underfinansierat i förhållande till direktiven. Tiden räcker inte till för att ens slutföra analysen av intervjumaterialet, står det i brevet.
– Vi har inte fått något svar på brevet, säger Elisabet Fura, ordförande i sannings- och försoningskommissionen.
Det var för tre år sedan, i mars 2020, som den förra regeringen gav i uppdrag åt en kommitté att utreda rasbiologiska övergrepp och decennier av kränkningar och statens assimileringspolitik mot minoriteten tornedalingar, kväner och lantalaiset.
Arbetet sker i form av en sannings- och försoningskommission. På grund av covid har kommitténs arbete dragit ut på tiden. Budgeten har från början varit skral och flera av de 160 personer som intervjuats om sina erfarenheter är mycket gamla. Under covid har flera personer dessutom hunnit gå bort, innan deras berättelser kunde delas med kommissionen.
Måste utlämna delar
Kommissionens slutrapport, som redan flyttats fram en gång, ska redovisas den 15 maj i år. Men kommissionens ansträngda läge är risken stor att den tvingas utelämna viktiga delar i arbetet.
I december skickade Tornedalingarnas riksförbund ett brev till kulturministern där flera problem togs upp. Förbundet bad om en omedelbar dialog med kulturministern.
De fick inte heller något svar.
Istället är det inbokat ett ordinarie möte i slutet av februari. Det ska egentligen hållas varje höst, men kulturministern har inte tagit sig tid för minoriteten.
Eva Kvist, verksamhetsledare på Tornedalingarnas riksförbund, blir ledsen av hur de behandlas.
– Risken är att minoriteten kommer uppleva det här som en slags förminskning. Man har blivit utsatt för övergrepp och kränkningar och personer som delat sina erfarenheter med kommissionen har tänkt flera gånger om de ska orka riva upp såren, säger hon.
Ställer krav på minister
Redan i april förra året höll Tornedalingarnas riksförbund en pressträff om en oro att kommissionens arbete inte skulle bli bra, på grund av förutsättningarna de fått av regeringen i arbetet med Sveriges första sannings- och försoningskommission, och enligt Eva Kvist borde den nya kulturministern vara väl insatt i frågan.
Känner du en oro över vilken minoritetspolitik som kommer föras framöver?
– Utan tvekan. Det betyder naturligtvis väldigt mycket att ta fram historien som den är, den här minoriteten är osynliggjord. Vi upplever att det här osynliggörandet är allt mer systematiskt.
Påminner om SKMA-skandalen
Från regeringens håll ser man inte något problem med agerandet.
”Brevet som skickades till kulturministern har koppling till ett ärende som bereds just nu inom Kulturdepartementet. Regeringen kommer återkomma med besked när ärendet är färdigberett”, skriver kulturministerns pressekreterare Johan Romin.
Pressekreteraren skriver att budgetar för utredningar inte finns med som särskilda poster i budgeten, att frågan bereds enligt ordinarie processer och att ministern följer kommissionens arbete nära. Detta alltså trots att regeringen med bara fyra månader kvar till slutrapporten ska vara klar inte gett något besked om de får mer tid, och att höstens ordinarie möte med Tornedalingarnas riksförbund skjutits fram till februari. Sanningskommissionens problem och frågor om ytterligare tid har dessutom legat på Kulturdepartementets bord sedan före sommaren.
Det här är inte första gången som den nytillträdda regeringen ignorerat önskemål och larm från en minoritet. I början av december kunde Dagens ETC kunde avslöja att regeringen stryper statsbidragen till så kallade hågkomstresor som arrangeras av Svenska kommittén mot antisemitism (SKMA).
Först därefter sköt regeringen till de pengar som behövdes
FAKTA
Nationella minoriteter
Nationella minoriteter är judar, romer, samer (som också är ett urfolk), sverigefinnar och tornedalingar i enlighet med Sveriges åtaganden enligt Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter och den europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk.
Riksdagen har också erkänt finska, jiddisch, meänkieli, romani chib och samiska som nationella minoritetsspråk i Sverige.
Källa: Regeringen.se
När man inte kan skaffa ett riktigt jobb kan man importera lite amerikaniserad grievance studies och försöka gnälla till sig pengar.
Detta är första gången jag hör talas om tornedalingar. Fick man lära sig om denna folkgrupp i skolan? Måste förträngt det isåfall. Man är ju stockholmare trots allt.
4 comments
Kommissionen som utreder rasbiologiska övergrepp mot minoriteten tornedalingar riskerar tvingas utelämna viktiga delar om man inte får mer tid och resurser. I november skickade kommissionen ett brev till kulturminister Parisa Liljestrand (M). Två månader senare har ministern fortfarande inte svarat. Hon svarar inte heller på brev från Tornedalingars riksförbund, där oron nu är stor.
– Jag blir både frustrerad och ledsen av att vi ska behandlas så här 2023, säger förbundets verksamhetsledare Eva Kvist.
Inför riksdagsvalet sa Moderaternas politiker Karin Enström i en debatt att deras viktigaste minoritetsfråga var den försoningskommission som nu utreder rasbiologiska övergrepp och decennier av rasbiologisk assimileringspolitik mot tornedalingar.
Efter valet låter det annorlunda.
När regeringen i förra veckan tog emot EU-kommissionen i Kiruna hissades Sveriges, EU:s och samernas flagga.
Men inte tornedalsflaggan, Meänflaku.
Sveriges kulturminister Parisa Liljestrand (M) har inte heller svarat på de brev som skickats till henne angående utredningarna om övergrepp mot just tornedalingar. I breven larmas det om ett ansträngt läge för de utredningar som just nu pågår, och risken att tvingas utelämna viktiga delar i arbetet.
Arbetat med skral budget
Arbetet beskrivs som underfinansierat i förhållande till direktiven. Tiden räcker inte till för att ens slutföra analysen av intervjumaterialet, står det i brevet.
– Vi har inte fått något svar på brevet, säger Elisabet Fura, ordförande i sannings- och försoningskommissionen.
Det var för tre år sedan, i mars 2020, som den förra regeringen gav i uppdrag åt en kommitté att utreda rasbiologiska övergrepp och decennier av kränkningar och statens assimileringspolitik mot minoriteten tornedalingar, kväner och lantalaiset.
Arbetet sker i form av en sannings- och försoningskommission. På grund av covid har kommitténs arbete dragit ut på tiden. Budgeten har från början varit skral och flera av de 160 personer som intervjuats om sina erfarenheter är mycket gamla. Under covid har flera personer dessutom hunnit gå bort, innan deras berättelser kunde delas med kommissionen.
Måste utlämna delar
Kommissionens slutrapport, som redan flyttats fram en gång, ska redovisas den 15 maj i år. Men kommissionens ansträngda läge är risken stor att den tvingas utelämna viktiga delar i arbetet.
I december skickade Tornedalingarnas riksförbund ett brev till kulturministern där flera problem togs upp. Förbundet bad om en omedelbar dialog med kulturministern.
De fick inte heller något svar.
Istället är det inbokat ett ordinarie möte i slutet av februari. Det ska egentligen hållas varje höst, men kulturministern har inte tagit sig tid för minoriteten.
Eva Kvist, verksamhetsledare på Tornedalingarnas riksförbund, blir ledsen av hur de behandlas.
– Risken är att minoriteten kommer uppleva det här som en slags förminskning. Man har blivit utsatt för övergrepp och kränkningar och personer som delat sina erfarenheter med kommissionen har tänkt flera gånger om de ska orka riva upp såren, säger hon.
Ställer krav på minister
Redan i april förra året höll Tornedalingarnas riksförbund en pressträff om en oro att kommissionens arbete inte skulle bli bra, på grund av förutsättningarna de fått av regeringen i arbetet med Sveriges första sannings- och försoningskommission, och enligt Eva Kvist borde den nya kulturministern vara väl insatt i frågan.
Känner du en oro över vilken minoritetspolitik som kommer föras framöver?
– Utan tvekan. Det betyder naturligtvis väldigt mycket att ta fram historien som den är, den här minoriteten är osynliggjord. Vi upplever att det här osynliggörandet är allt mer systematiskt.
Påminner om SKMA-skandalen
Från regeringens håll ser man inte något problem med agerandet.
”Brevet som skickades till kulturministern har koppling till ett ärende som bereds just nu inom Kulturdepartementet. Regeringen kommer återkomma med besked när ärendet är färdigberett”, skriver kulturministerns pressekreterare Johan Romin.
Pressekreteraren skriver att budgetar för utredningar inte finns med som särskilda poster i budgeten, att frågan bereds enligt ordinarie processer och att ministern följer kommissionens arbete nära. Detta alltså trots att regeringen med bara fyra månader kvar till slutrapporten ska vara klar inte gett något besked om de får mer tid, och att höstens ordinarie möte med Tornedalingarnas riksförbund skjutits fram till februari. Sanningskommissionens problem och frågor om ytterligare tid har dessutom legat på Kulturdepartementets bord sedan före sommaren.
Det här är inte första gången som den nytillträdda regeringen ignorerat önskemål och larm från en minoritet. I början av december kunde Dagens ETC kunde avslöja att regeringen stryper statsbidragen till så kallade hågkomstresor som arrangeras av Svenska kommittén mot antisemitism (SKMA).
Först därefter sköt regeringen till de pengar som behövdes
FAKTA
Nationella minoriteter
Nationella minoriteter är judar, romer, samer (som också är ett urfolk), sverigefinnar och tornedalingar i enlighet med Sveriges åtaganden enligt Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter och den europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk.
Riksdagen har också erkänt finska, jiddisch, meänkieli, romani chib och samiska som nationella minoritetsspråk i Sverige.
Källa: Regeringen.se
När man inte kan skaffa ett riktigt jobb kan man importera lite amerikaniserad grievance studies och försöka gnälla till sig pengar.
Detta är första gången jag hör talas om tornedalingar. Fick man lära sig om denna folkgrupp i skolan? Måste förträngt det isåfall. Man är ju stockholmare trots allt.
Tack för dagens etc