För ett tag stötte jag på en artikel på nätet som sade att Sverige är det sämsta landet i världen att skaffa vänner i. Andra länder som inte var mycket bättre var bland annat övriga nordiska länder, tyskspråkiga länder, Nederländerna, Japan och Korea. I länder som Spanien, Mexiko, Portugal och Nya Zeeland ska det sociala fungera bättre, enligt artikeln i alla fall. Bifogar länken med lista nedan, men det fanns andra artiklar om specifikt Sverige om man letar vidare.
[https://www.internations.org/expat-insider/2021/ease-of-settling-in-index-40110](https://www.internations.org/expat-insider/2021/ease-of-settling-in-index-40110)
Nu tror jag att detta betraktades främst av människor som har flyttat till andra länder från sina hemländer. Att flytta till ett annat land och försöka socialisera kan vara en utmaning för de flesta. Mycket hänger på faktorer som skillnaderna mellan det nya och gamla landet, din ålder, om du ska jobba eller studera och hur social du är själv osv. Däremot så utmärkte sig Sverige så mycket att jag blev nyfiken.
Jag har aldrig bott utomlands så jag är inte bekant med hur det sociala livet fungerar där. Men med tanke på alla rapporter om ensamhet och äldre som ligger döda i sina hem i flera år så kan man undra. Är vi svennar stela jämför med andra folkgrupper? Verkar som detta inte bara gäller för utlänningar som kommer hit utan även svenskar, då jag har läst en massa trådar här och var om folk som tycker att det är i princip omöjligt att få vänner efter 25, och att om man inte har vänner från barndomen och gymnasiet så är man rätt körd.
Finns det redditörer som bor/har bott utomlands och vet hur saker och ting går till där borta, eller har kunskap om andra länder och kan upplysa mig och andra? Tack på förhand och ha en fortsatt trevlig dag!
12 comments
Jag tror att en stor del av problemet med sådana där undersökningar är att olika kulturer definierar vänner på olika sätt. Jag räknar ju inte ytliga bekanta som vänner som exempel.
Har bott utomlands många gånger och fick en handfull vänner, men mängder av bekanta, precis som här.
Nej, man har så många vänner som man vill ha helt enkelt
Behöver inte läsa mer än titeln. Stockholmare suger på sociala sammanhang generellt. Stela som fan, bjuder aldrig på sig själva, är överdrivet pk etc etc. Något som alla andra länder i Europa är väldigt bra på.
I min egna erfarenhet så har stoclholma killar en tendens att verkligen behöva kläcka ur sig socialt störande kommentarer. Ibland totalt oacceptabla kommentarer. Samt att de ska stå upp för alla sina åsikter hela tiden. Fyfan.
Kvinnorna här är precis lika socialt efterblivna. Finns självklart några diamanter i skiten hos, båda könen.
Jag har verkligen aldrig förstått *hur* man skaffar vänner. Liksom folk runtomkring mig börjar umgås med varandra och vips är någon inbjuden till bröllop och barndop och jag står där som ett frågetecken. *Hur gick det till?*
Jag tror mig vara ganska trevlig, men inte så varm – kramar och kroppsspråk är svårt, klappa någon på ryggen, ta någon på axeln? Aldrig. Men fortfarande väldigt gladlynt och öppen att prata om vad som helst. Har inte ont av det, men ibland skulle man vilja utveckla lite skills att åtminstone “nätverka” i jobbsammanhang. Man har ju hört att det är bra.
Men det finns också en annan faktor, vilket är att vissa kretsar verkar nästan *beskyddande* över sitt “folk” – som att man inte prickar av rätt punkter på listan och därför *måste* exkluderas. Kan det vara lite svenskt? Flera gånger stöter man på folk som är rentav otrevliga helt utan anledning och blir självanalytisk. Eller ja, det var mer förr, nu när jag är äldre har jag lättare att tänka “oj, den personen *var* otrevlig, då kan de ju faktiskt dra åt helvete.”
Det blir många svenskar som kan dra åt helvete.
Detta är inte något nytt. Vi vet att det är svårt, vi vet att alla boxar måste vara avcheckade för att man ska bli vän med någon. Att man helst ska vara så konventionell och lik den du vill vara vän med, för det är ju det folk anser en vän måste vara, som en själv.
Tycker speciellt den yngre generation är så brutalt specifika och “particular” med vem de är vän med, och det är väl typ OK? Folk får bestämma över deras liv tycker jag och vänskap är faktiskt lite krångligt och svårt.
Finns alltid folk att bli vän med, MÅNGA invandrare i Sverige så att säga 🙂
Jag är inte dålig på att få vänner, jag är bara väldigt selektiv med vilka jag släpper inpå livet.
jag har sagt det förr och jag säger det igen: svenskar tror dom är på jobbintervju när dom träffar nytt folk.
> Är vi svennar stela jämför med andra folkgrupper?
Ehm, ja?
tror svensktänket är att man ska ha samma vänner sen grundskolan sen OM MAN VILL lär känna deras vänner.
Extremt dåligt system men det är kulturellt🤷♂️
Inte en slump att du ser massa “hur får jag vänner” inlägg på denna sub
Personligen vill jag inte ha fler vänner, för jag vet att jag inte hade haft tid nog att underhålla vänskapen.
Ja, vi har ett enormt problem.
Har knappt svenska vänner. Har en jag håller hårt i.
Ytliga vänner är få och nära vänner är knappt.
Skillnaden är också att vi svenskar har knappt tid för umgänge. När vi väl har det så spendera vi det med dem vänner vi har och letar inte efter nya.
(Andra generations invandrare som önskar sig ha fler svenska vänner med svensk bakgrund)
Är det skaffa vänner eller bli rekryterad till en kartell i Mexico?