Jag har sedan jag var typ tio-tolv velat bli 100 men det beror kanske på att jag har ett litet hjärtfel som gör att jag inte inte blir så gammal.

118 är nog att ta i men med den nya AI-tekniken så är jag rätt säker på att många av oss som lever nu och föds kan bli 100 år minst. Vi kanske inte behöver bli 100% cyborger. Eller?

Jag vet att mans ja leva i nuet ifall någon skulle påpeka det 😃

Ifall någon inte skulle tro på mig
https://www.expressen.se/nyheter/varldens-aldsta-person-ar-dod/

Edit hon dog här om dagen, det är jag som kastar om datumen.

19 comments

  1. Jag skulle gärna leva ett par hundra år åtminstone. Men bara under förutsättning att det är den yngre och friskare delen som förlängs, jag vill inte ha hundra år extra där jag behöver hjälp att gå på toaletten och får näring genom en slang.

  2. Beror väl på hur man definierar leva.

    Enbart existera? Nej.

    Om jag kan göra något med mitt liv och åta mig nya upplevelser på mitt eget bevåg utan att behöva bli sondmatad och hjälp att äta osv, absolut.

  3. hade en släkting som var klar i knoppen över 100+ och verkade gilla att leva medans andra började bli grönsaker vid 70 då demens i alla dess varianter inte ger en ett värdigt liv mot slutet så ja det beror nog på vad genlotteriet gav mig.

  5. I teorin vore det roligt att bli riktigt gammal.

    Men hade en närstående som blev 100. Alla hennes vänner var döda (de flesta ens vänner är ju max 15 år äldre och yngre), alla syskonen var döda, maken var död och 2 av 5 av barn var döda också. Är nog inte roligt att uppleva alla i ens omgivning dö och vara ensam kvar och se när ens barnbarn blir gråhåriga och eventuellt dö de också.

  7. Rent åldersmässigt spelar det inte mig någon större roll.

    Det är väl mer synd om någon får sörja när man får game over (eller går vidare till något liv efter detta, om vi har sån tur)

  8. Om jag får leva med en kropp som en 20-50 åring så skulle jag kunna tänka mig att leva i 200 år. Annars kan det kvitta.

    De har höjt pensionsåldern till 69 för min åldersgrupp med hänvisning till att medellivslängden har ökat. Okej, visst, men hur är livskvalitén när vi blir äldre? Kommer jag som 70-plussare kunna njuta av ledigheten och må bra till jag är 100+, eller kommer jag att spendera alla mina bra år på att jobba? Kommer jag att sitta med demens, tre olika sorters cancrar och ledgångsreumatism från att jag är 73 och hållas vid liv av framtidens läkevetenskap tills jag är 93 då jag *äntligen* får dö? Hur kul är det att bli 118 om man knappt kan ta sig ut ur sitt hem?

  10. Så länge man klara sig någorlunda själv och kan hitta på saker med andra är det inga problem. Någon annan får gärna ta de tråkiga bitarna som att städa, handla mat, skotta snö, etc.

  16. Hade en farfar som blev över 90 år. Var pigg både fysiskt och psykiskt. Klagade på ensamhet, alla jämnåriga fru, vänner sedan länge döda. Fick ofta besök av barn och barnbarn och även om det hjälpte var det liksom inte samma sak.

    Sista halvåret blev han sjuk ganska fort vilket påverkade fysiken väldigt mycket. Kunde knappt gå själv. Då sa han ”nu är jag färdig med livet, jag vill inte leva mer”. Absolut noll ångest inför döden, han välkomnade den. Han liknande livet med en fotbollsmatch. ”Jag har spelat 90 minuter och är på övertid. Väntar bara på att domaren ska blåsa”.

    Han var klar med livet sa han. Inget mer att bevisa, ingen ånger. Han dog i sömnen för några månade sedan efter en kort tid på sjukhuset.

  19. För min del hänger allt på livskvaliteten. Jag hade hellre levt mitt liv som 50 år och lycklig än 100 år och miserabel. Dels av de skäl som andra redan har nämnt, som ensamhet och hälsa, men vi vet inte hur världen kommer se ut några decennier längre fram. Den är deprimerande nog som den är idag. Just nu är mitt första mål att inte joina club 27.

Leave a Reply