De andra 4 är medelålders psykopater som har ett sjukligt kontrollbehov. Arbetsplatser är trevliga i små mängder.
Med en samplesize på 3 och felmarginal på 1
> Denna undersökning genomfördes online mellan 22 september och 3 oktober 2022 av undersökningsföretaget Statista åt Okta. I undersökningen tillfrågades 524 beslutsfattare för den digitala arbetsplatsen från Storbritannien, Tyskland, Frankrike, Nederländerna och Sverige om deras organisations befintliga och framtida hybridarbetsplaner, utmaningar de möter och deras ansträngningar för att balansera produktivitet och säkerhet.
Observera att det enbart handlar om digitala arbetsplatser, att rapporten beställdes från ett företag som tjänar på mer distansarbete, och att rapporten inte säger hur många svenska beslutsfattare som tillfrågades.
Bara låt företag göra som dom vill, marknades osynliga hand kommer att sålla ut dom odugliga
Själv känner jag nog att jag brukar få mer gjort på 8 timmar på kontoret jämfört med 8 timmar på distans, vid en rak jämförelse… men möjligheten att kunna jobba på distans vid behov är guld värd. Sparar så ofantligt mycket tid på att slippa flänga fram och tillbaka till kontoret när jag behöver hämta/lämna barn på aktiviteter, åka till tandläkaren och dylikt. Eller bara känner för att få lite hushållsarbete avklarat medan man väntar på mailsvar.
Så sant. På jobbet blir det bara snack.
Själv är mycket mer produktiv på kontoret. Hemma brukar jag inte ens börja jobba ordentligt förrän efter lunch, och då kanske i 2h innan det går ner till bara att skaka på musen så Teams visar grönt.
På kontoret är det betydligt enklare att koncentrera sig och därför går jag oftast till kontoret. Jag har desuttom lyxen att bo granne med kontoret så det är bara en 5 minuters promenad.
Har varit i en bransch som redan på 90-talet vill ändra vår arbetssätt till mer distansarbete än på kontor. Lokaler sades upp och vi började redan då den digitala resan vi befinner oss i nu. Kan i princip jobba var som helst på denna planet där det finns internet, el och tillgång till fritidsaktiviteter.
Var en vecka i fjällen innan jul och jobbade. Flög till Singapore efter ny år. En sväng till Australien innan resan tillbaka till Sverige. Många på Zoom möten fattade inget när man satt med fjällen i bakgrunden o nästa gången med sandstranden.
Det många inte fattar är det krävs oerhört mycket disciplin. Annars är det lätt det bli en fest resa och mer tid med andra aktiviteter än menat ska göras.
Hälsningar, en digitalnomad
Har inte resten av EU kommit fram till motsatsen?
Jag hade aldrig tagit på mig ett jobb där jag måste sitta ute hos kunden oavsett vad de betalar.
Den tiden är förbi.
Jag är trögstartad på morgonen. Dessutom har jag Crohn’s, ADHD och autism. Förr var jag ofta sen till möten, ganska oförberedd på arbetsdagen och blev överstimulerad av allt babblande innan klockan ens hunnit bli lunch. Det var sällan jag fick en syl i vädret under möten och jag har svårt att hitta rätt tonläge när jag pratar med folk. Allt sammantaget så upplevdes jag som lite svår att samarbeta med.
Riktigt trögstartade dagar kan jag numera gå upp, äta frukost, ha morgonmöte och sedan ta med mig laptopen till sängen och jobba liggandes. Distansmöten är betydligt enklare och Teams har dessutom en handuppräckningsfunktion om diskussionen blir för intensiv för att mer tillbakadragna ska kunna flika in. Jag får betydligt mer gjort i slappställning i sängen än vad jag fick när jag behövde koppla på min konformativa personlighetsmaskering hela dagen. Numera kommer jag till och med in i samma [flow](https://sv.wikipedia.org/wiki/Flow) som när jag håller på med en hobby – helt inkopplad så timmar känns som minuter typ. Ibland har jag till och med nått antalet arbetstimmar för en hel vecka på två dagar.
Med distansarbete följde anpassning till olika personlighetstyper. Jag är väldigt introvert och jobbar bäst när det är tyst och stilla omkring mig – klart att produktiviteten går upp när individuella behov tillmötesgås liksom.
Var sjukt som lärare under pandemin hur jävla mycket man fick gjort. Är någon mega tabu på arbete hemifrån när man är just lärare (När man inte har lektioner) av någon absurd anledning men det var typ 1 och ett halvt år där man jobbade 45 timmars veckor istället för 60.
Jag vill tycka om distansarbete p.g.a hur flexibelt det är, men tycker det blir så jäkla ensamt. Klarar av det i ungefär en vecka max sen står jag inte ut.
Hemarbete är inte för mig personligen mer än väldigt sällan, men tycker det är bra att det har blivit accepterar för de som gillar det. Jobbar man i en kontext där de flesta vet ungefär vad man ska göra och har kompetensen att göra det, så tycker jag det fungerar bra.
Däremot är jag lite fundersam på om “oväntade” baksidor med den upplevda produktiviteten kommer dyka upp allt eftersom hemarbete blir vanligare i större omfattning.
Jag tänker t.ex på nyanställda eller mindre erfarna kollegor som kanske behöver mer mentoring. Tycker det generellt sett funkar ganska mycket sämre online. Lätt att sitta bredvid en junior kollega och bara se att hen har kört fast och ge ett snabbt tips, mycket mer friktion med sånt online. Samtidigt som den seniora “får mer gjort” individuellt när hen är remote så kan det nog vara skadligt för gruppen på sikt.
Eller när man vill göra något helt “nytt”. Skapa en ny produkt eller vad det nu kan vara. Har varit med i ett projekt i en stor ganska enterpriseig organisation där man ville bygga ett eget verktyg för att ersätta det inköpta. Inte någon trött upphandlings-grej alá Skolplattformen, utan faktiskt realistiskt budgeterat och planerat med MVP:er och ett kompetent team osv. Meeen, många jobbade hemma. Tyckte det var så galet mycket jobbigare att vi inte bara kunde whiteboard:a lite casual när det behövdes, eller att exakt alla diskussioner var tvungen att ligga som en bokad tid i kalendern, det blev aldrig spontant designsnack vid kaffemaskinen osv.
Kommer sådana projekt misslyckas i (ännu) större utsträckning än tidigare? Vad får det för effekt på produktiviteten för hela organisationen?
16 comments
De andra 4 är medelålders psykopater som har ett sjukligt kontrollbehov. Arbetsplatser är trevliga i små mängder.
Med en samplesize på 3 och felmarginal på 1
> Denna undersökning genomfördes online mellan 22 september och 3 oktober 2022 av undersökningsföretaget Statista åt Okta. I undersökningen tillfrågades 524 beslutsfattare för den digitala arbetsplatsen från Storbritannien, Tyskland, Frankrike, Nederländerna och Sverige om deras organisations befintliga och framtida hybridarbetsplaner, utmaningar de möter och deras ansträngningar för att balansera produktivitet och säkerhet.
Observera att det enbart handlar om digitala arbetsplatser, att rapporten beställdes från ett företag som tjänar på mer distansarbete, och att rapporten inte säger hur många svenska beslutsfattare som tillfrågades.
Bara låt företag göra som dom vill, marknades osynliga hand kommer att sålla ut dom odugliga
Själv känner jag nog att jag brukar få mer gjort på 8 timmar på kontoret jämfört med 8 timmar på distans, vid en rak jämförelse… men möjligheten att kunna jobba på distans vid behov är guld värd. Sparar så ofantligt mycket tid på att slippa flänga fram och tillbaka till kontoret när jag behöver hämta/lämna barn på aktiviteter, åka till tandläkaren och dylikt. Eller bara känner för att få lite hushållsarbete avklarat medan man väntar på mailsvar.
Så sant. På jobbet blir det bara snack.
Själv är mycket mer produktiv på kontoret. Hemma brukar jag inte ens börja jobba ordentligt förrän efter lunch, och då kanske i 2h innan det går ner till bara att skaka på musen så Teams visar grönt.
På kontoret är det betydligt enklare att koncentrera sig och därför går jag oftast till kontoret. Jag har desuttom lyxen att bo granne med kontoret så det är bara en 5 minuters promenad.
Har varit i en bransch som redan på 90-talet vill ändra vår arbetssätt till mer distansarbete än på kontor. Lokaler sades upp och vi började redan då den digitala resan vi befinner oss i nu. Kan i princip jobba var som helst på denna planet där det finns internet, el och tillgång till fritidsaktiviteter.
Var en vecka i fjällen innan jul och jobbade. Flög till Singapore efter ny år. En sväng till Australien innan resan tillbaka till Sverige. Många på Zoom möten fattade inget när man satt med fjällen i bakgrunden o nästa gången med sandstranden.
Det många inte fattar är det krävs oerhört mycket disciplin. Annars är det lätt det bli en fest resa och mer tid med andra aktiviteter än menat ska göras.
Hälsningar, en digitalnomad
Har inte resten av EU kommit fram till motsatsen?
Jag hade aldrig tagit på mig ett jobb där jag måste sitta ute hos kunden oavsett vad de betalar.
Den tiden är förbi.
Jag är trögstartad på morgonen. Dessutom har jag Crohn’s, ADHD och autism. Förr var jag ofta sen till möten, ganska oförberedd på arbetsdagen och blev överstimulerad av allt babblande innan klockan ens hunnit bli lunch. Det var sällan jag fick en syl i vädret under möten och jag har svårt att hitta rätt tonläge när jag pratar med folk. Allt sammantaget så upplevdes jag som lite svår att samarbeta med.
Riktigt trögstartade dagar kan jag numera gå upp, äta frukost, ha morgonmöte och sedan ta med mig laptopen till sängen och jobba liggandes. Distansmöten är betydligt enklare och Teams har dessutom en handuppräckningsfunktion om diskussionen blir för intensiv för att mer tillbakadragna ska kunna flika in. Jag får betydligt mer gjort i slappställning i sängen än vad jag fick när jag behövde koppla på min konformativa personlighetsmaskering hela dagen. Numera kommer jag till och med in i samma [flow](https://sv.wikipedia.org/wiki/Flow) som när jag håller på med en hobby – helt inkopplad så timmar känns som minuter typ. Ibland har jag till och med nått antalet arbetstimmar för en hel vecka på två dagar.
Med distansarbete följde anpassning till olika personlighetstyper. Jag är väldigt introvert och jobbar bäst när det är tyst och stilla omkring mig – klart att produktiviteten går upp när individuella behov tillmötesgås liksom.
Var sjukt som lärare under pandemin hur jävla mycket man fick gjort. Är någon mega tabu på arbete hemifrån när man är just lärare (När man inte har lektioner) av någon absurd anledning men det var typ 1 och ett halvt år där man jobbade 45 timmars veckor istället för 60.
Jag vill tycka om distansarbete p.g.a hur flexibelt det är, men tycker det blir så jäkla ensamt. Klarar av det i ungefär en vecka max sen står jag inte ut.
Hemarbete är inte för mig personligen mer än väldigt sällan, men tycker det är bra att det har blivit accepterar för de som gillar det. Jobbar man i en kontext där de flesta vet ungefär vad man ska göra och har kompetensen att göra det, så tycker jag det fungerar bra.
Däremot är jag lite fundersam på om “oväntade” baksidor med den upplevda produktiviteten kommer dyka upp allt eftersom hemarbete blir vanligare i större omfattning.
Jag tänker t.ex på nyanställda eller mindre erfarna kollegor som kanske behöver mer mentoring. Tycker det generellt sett funkar ganska mycket sämre online. Lätt att sitta bredvid en junior kollega och bara se att hen har kört fast och ge ett snabbt tips, mycket mer friktion med sånt online. Samtidigt som den seniora “får mer gjort” individuellt när hen är remote så kan det nog vara skadligt för gruppen på sikt.
Eller när man vill göra något helt “nytt”. Skapa en ny produkt eller vad det nu kan vara. Har varit med i ett projekt i en stor ganska enterpriseig organisation där man ville bygga ett eget verktyg för att ersätta det inköpta. Inte någon trött upphandlings-grej alá Skolplattformen, utan faktiskt realistiskt budgeterat och planerat med MVP:er och ett kompetent team osv. Meeen, många jobbade hemma. Tyckte det var så galet mycket jobbigare att vi inte bara kunde whiteboard:a lite casual när det behövdes, eller att exakt alla diskussioner var tvungen att ligga som en bokad tid i kalendern, det blev aldrig spontant designsnack vid kaffemaskinen osv.
Kommer sådana projekt misslyckas i (ännu) större utsträckning än tidigare? Vad får det för effekt på produktiviteten för hela organisationen?
Hybrid varannan dag på kontoret är perfekt.
Och? Det är inte som det blir mer lön.