Hans-Olof Nilsson nynnar för sig själv medan han visar oss runt. Det är inte första gången han har besökare som vill lära sig mer om hans unika hem – sedan huset blev klart har det kommit över 6 500 gäster. Det vet han för att han har skrivit upp alla i ett skrivblock.
– Det var lavinartat från många håll: förskolor, universitet men även miljöministern och energiministern kom på besök. I början skrev jag upp allas namn, men sen var de så många att jag bara skrev streck, säger Hans-Olof Nilsson.
Att det skulle bli så mycket uppståndelse kring huset hade han inte kunnat föreställa sig när han började bygga det för tio år sedan. Då hade han gått på föreläsningar och mässor om energisnåla hus i flera år men blivit en aning provocerad av alla motstridiga budskap.
– Vissa menade att solceller var omöjliga att använda i Sverige eftersom vi får för lite sol. Andra tyckte en massa och visste hur man skulle göra men gjorde aldrig något. Det blev en trigger för mig, sa han.
Hans-Olof Nilsson har hittat ett sätt att lagra solenergi mer långsiktigt – i dessa vätgastuber utanför hans villa.
Hans-Olof Nilsson har hittat ett sätt att lagra solenergi mer långsiktigt – i dessa vätgastuber utanför hans villa. Foto: Tomas Ohlsson
62 år gammal, utbildad elektriker med en bakgrund inom kyl- och frysbranschen och vindkraft, bestämde han sig för att bevisa att det går att få solenergi att räcka året runt även på våra breddgrader.
– Det var mitt stora teknikintresse som drev mig. Jag tänkte att det måste finnas ett sätt att lagra den här energin mer långsiktigt än med batterier som bara räcker i några dygn. Och det enda som fanns var vätgas. Det hade använts inom industrin men det fanns inga sådana hus, säger han.
Principen var enligt Hans-Olof Nilsson enkel. Under sommarsäsongen skulle huset drivas enbart med hjälp av solceller. All energi som blev över skulle matas in i en så kallad elektrolysör som används för att spjälka vatten till vätgas och syre. Under vintersäsongen, när solen inte längre räckte till, skulle en bränslecell sättas in för att omvandla vätgas till elektricitet.
– Det enda man måste tillföra är vanligt vatten och det enda man släpper ut är syrgas. Renare än så blir det inte, säger Hans-Olof Nilsson.
Han satte sig ner och började räkna. Takets storlek bestämdes av antalet solpaneler som skulle behövas för att producera tillräckligt med energi för hela året. Hans fru Birgitta Nilsson fick sköta det estetiska och skissade på huset. Hon var positiv till det hela ända fram tills han började prata om vätgas.
– Jag som många andra hade ju hört talas om den där zeppelinaren Hindenburg som hade exploderat, säger Birgitta Nilsson.
Det fanns inga andra hus som drevs med hjälp av vätgas så Hans-Olof fick sätta ihop systemet själv.
Det fanns inga andra hus som drevs med hjälp av vätgas så Hans-Olof fick sätta ihop systemet själv. Foto: Tomas Ohlsson
Hans-Olof Nilsson skakar på huvudet. Han är trött på att vätgas förknippas med den där olyckan för nästan hundra år sedan. Samtidigt var vätgaslagring nytt för honom också och det visade sig snart att det inte fanns så många som han kunde fråga.
– Jag kontaktade olika konsultfirmor runt om i landet och de var ruskigt bra i sina respektive professioner. Men jag ville ha ett system för alltihopa och det kunde ingen ge mig. Då fick jag sätta ihop det själv, berättar han.
Huset tog två år att bygga. Han la rör, drog ledningar och designade energisystemet. Allt skulle vara standardkomponenter från seriösa leverantörer och inga ”Oppfinnar-Jockegrejer”, understryker han. Arbetet blev klart i november 2014 och året därpå kom energiproduktionen igång.
– 2015 kopplade vi oss loss från elnätet. Det var inget vi behövde göra, men jag ville visa att det går. Nu har vi bott här i åtta år och hittills har vi inte haft några incidenter, inga läckor och inget tvärstopp, säger han.
Även Birgitta Nilsson är nöjd med huset. Det hon fortfarande har svårt för är det hon kallar för ”bunkern” där alla gasflaskor förvaras, som hon tycker är ful. Hans-Olof Nilsson protesterar.
– Den är ju jättefräck. Det är ingen annan som har en likadan, säger han.
Hans-Olof har solpaneler på taket och på fasaden, för att kunna producera tillräckligt med energi för att driva huset året runt.
Hans-Olof har solpaneler på taket och på fasaden, för att kunna producera tillräckligt med energi för att driva huset året runt. Foto: Tomas Ohlsson
För att få förvara en så stor mängd gas – 203 tuber på 55 liter var – på sin tomt har Hans-Olof Nilsson behövt ta in en riskanalytiker som har genomlyst hela systemet, samt ansökt om tillstånd hos Räddningstjänsten. Det finns flera larmsystem som reagerar på eventuella gasläckor och ventilationen är anpassad så att gasen snabbt kan pysa ut, berättar han.
– I Sverige är vi inte lika vana vid att använda oss av gas i våra hem som i andra länder. Men om man vet vad man gör och vidtar alla nödvändiga säkerhetsåtgärder är det ingen fara, säger han.
Det ovanliga huset har även väckt intresse bland forskare. Som en del av ett forskningsprojekt har Sarah Rönnberg, professor i elkraftteknik vid Luleå tekniska universitet, mätt elkvalitén i huset i närmare tre år.
– Den är annorlunda jämfört med hur det ser ut i det stora nätet. I vissa aspekter är den mycket bättre och i andra aspekter är den kanske något sämre, men den är fortfarande inom gränsvärdet för vad våra hushållsapparater ska klara av, säger hon.
Systemet med vätgaslagring har enligt henne både för- och nackdelar.
– När man lagrar energin på det här sättet är det inte alltid jätteeffektivt och Hans-Olof får en del förluster. Samtidigt producerar han ändå mycket mer energi än han behöver och det kostar honom inget.
Tillsammans med Martina Wettin med bakgrund i storskalig vindkraft grundade han Nilsson Energy – ett bolag som de startade för sprida konceptet.
Tillsammans med Martina Wettin med bakgrund i storskalig vindkraft grundade han Nilsson Energy – ett bolag som de startade för sprida konceptet. Foto: Tomas Ohlsson
Att bygga villan kostade däremot 15 miljoner kronor och det tror Sarah Rönnberg är förklaringen till att inte fler har följt i hans fotspår ännu.
– En vanlig person har inte de här pengarna att lägga på ett hus. Och det finns inte heller i dag en ”fix och färdig”-lösning att köpa. Man måste vara lite teknikintresserad och duktig. Men utvecklingen går vansinnigt fort så det är inte helt omöjligt att detta kan sprida sig, säger hon.
Hans-Olof Nilsson vill vara en del av den utvecklingen. Därför har han startat Nilsson Energy – ett bolag som arbetar med att kommersialisera och sprida konceptet med att lagra förnyelsebar energi tills den behövs.
Får han drömma fritt ser han framför sig en framtid med ett annorlunda elnät bestående av lokala energisystem där man producerar el där den förbrukas.
– Det ska vara lika naturligt som att andas, för energin finns ju överallt. Om jag är i en dalsänka eller på en bergstopp, finns solen och levererar varje dag. Det roliga för mig är att jag har fått vara en del av det och hjälpa till att visa att det går.
Fakta. Hans-Olof Nilssons ovanliga hus
Årsförbrukning av el: 9 000 kWh
Solproduktion varje år: cirka 21 000 kWh
Solöverskott varje år: cirka 15 000 kWh som i ger ungefär 270 Kg vätgas. När den omvandlas tillbaka via bränslecellen blir det ungefär 9 000 kWh energi. Hälften går till el och hälften till värme.
Att bygga huset kostade ungefär 15 miljoner kronor inklusive energisystemet för cirka 2 miljoner bestående av solceller, batterier, elektrolysör, kompressor, bränslecell och vätgaslager.
Källa: Hans-Olof Nilsson
Storskaligt kallas det “Power-to-X” eller “Power-to-gas”. Frågan man då ställer sig är om man vill ha en bränslecell eller gasturbin för att få tillbaka energin som elektricitet. En gasturbin är enklare och mer vedertagen teknologi men mindre effektiv.
Det är dit länder med begränsade vattenkraftsresurser siktar mot för att kunna hantera de riktigt jobbiga säsongsvariationerna, likt det vi idag använder Karlshamnsverket till.
Flyget siktar också på att använda syntetiska bränslen, eftersom de använder energidensiteten. Där ligger kostnaden idag på ungefär det dubbla jämfört med fossila diton.
Såg ett reportage om Hans Olof och “vätgashuset” för 5-6 år sedan, man kan ju inte påstå att det inte är coolt.
Dock är kostnaden fortfarande så extremt hög att det tyvärr inte är ett alternativ för särskilt många.
Och jämför man med exempelvis en berg/jord/LV värmepump i kombination med solceller så är frågan hur mycket “grönare” det egentligen är med tanke på hur mycket extra material och utrymme som krävs?
Häftigt som fan, snubben har gjort det många går och drömmer om.
Måste dock reagera på snacket om Hindenburg, frågar du tio slumpmässigt utvalda personer på stan kan säkerligen inte ens hälften svara på vad Hindenburg var och ännu färre vilken gas som användes.
Klart gubben ska ha vätgas!
> Allt skulle vara standardkomponenter från seriösa leverantörer och inga ”Oppfinnar-Jockegrejer”
Räcker med en minimal läcka och gnista någonstans för att allt ska säga pang. Lärde mig det den hårda vägen när jag sommarjobbade på en batterifabrik en gång och en av batterierna läckte vätgas. Kalsongerna behövde bytas om man säger så
Mja, jo. Hade man haft 15 mille, så visst. Problemet är att det är få som vill lägga dem medlen på sådant här, och de som har det, har ändå råd att betala energin på vanligt sätt.
Så det går bevisligen att uppnå 100% solenergi men det är också något motsvarande detta som krävs.
Självklart blir det mycket billigare att göra det storskaligt men det är långt ifrån enkelt eller gratis att gå från billig el när det blåser till el hela tiden till ett pris man har råd med.
10 comments
Hans-Olof Nilsson nynnar för sig själv medan han visar oss runt. Det är inte första gången han har besökare som vill lära sig mer om hans unika hem – sedan huset blev klart har det kommit över 6 500 gäster. Det vet han för att han har skrivit upp alla i ett skrivblock.
– Det var lavinartat från många håll: förskolor, universitet men även miljöministern och energiministern kom på besök. I början skrev jag upp allas namn, men sen var de så många att jag bara skrev streck, säger Hans-Olof Nilsson.
Att det skulle bli så mycket uppståndelse kring huset hade han inte kunnat föreställa sig när han började bygga det för tio år sedan. Då hade han gått på föreläsningar och mässor om energisnåla hus i flera år men blivit en aning provocerad av alla motstridiga budskap.
– Vissa menade att solceller var omöjliga att använda i Sverige eftersom vi får för lite sol. Andra tyckte en massa och visste hur man skulle göra men gjorde aldrig något. Det blev en trigger för mig, sa han.
Hans-Olof Nilsson har hittat ett sätt att lagra solenergi mer långsiktigt – i dessa vätgastuber utanför hans villa.
Hans-Olof Nilsson har hittat ett sätt att lagra solenergi mer långsiktigt – i dessa vätgastuber utanför hans villa. Foto: Tomas Ohlsson
62 år gammal, utbildad elektriker med en bakgrund inom kyl- och frysbranschen och vindkraft, bestämde han sig för att bevisa att det går att få solenergi att räcka året runt även på våra breddgrader.
– Det var mitt stora teknikintresse som drev mig. Jag tänkte att det måste finnas ett sätt att lagra den här energin mer långsiktigt än med batterier som bara räcker i några dygn. Och det enda som fanns var vätgas. Det hade använts inom industrin men det fanns inga sådana hus, säger han.
Principen var enligt Hans-Olof Nilsson enkel. Under sommarsäsongen skulle huset drivas enbart med hjälp av solceller. All energi som blev över skulle matas in i en så kallad elektrolysör som används för att spjälka vatten till vätgas och syre. Under vintersäsongen, när solen inte längre räckte till, skulle en bränslecell sättas in för att omvandla vätgas till elektricitet.
– Det enda man måste tillföra är vanligt vatten och det enda man släpper ut är syrgas. Renare än så blir det inte, säger Hans-Olof Nilsson.
Han satte sig ner och började räkna. Takets storlek bestämdes av antalet solpaneler som skulle behövas för att producera tillräckligt med energi för hela året. Hans fru Birgitta Nilsson fick sköta det estetiska och skissade på huset. Hon var positiv till det hela ända fram tills han började prata om vätgas.
– Jag som många andra hade ju hört talas om den där zeppelinaren Hindenburg som hade exploderat, säger Birgitta Nilsson.
Det fanns inga andra hus som drevs med hjälp av vätgas så Hans-Olof fick sätta ihop systemet själv.
Det fanns inga andra hus som drevs med hjälp av vätgas så Hans-Olof fick sätta ihop systemet själv. Foto: Tomas Ohlsson
Hans-Olof Nilsson skakar på huvudet. Han är trött på att vätgas förknippas med den där olyckan för nästan hundra år sedan. Samtidigt var vätgaslagring nytt för honom också och det visade sig snart att det inte fanns så många som han kunde fråga.
– Jag kontaktade olika konsultfirmor runt om i landet och de var ruskigt bra i sina respektive professioner. Men jag ville ha ett system för alltihopa och det kunde ingen ge mig. Då fick jag sätta ihop det själv, berättar han.
Huset tog två år att bygga. Han la rör, drog ledningar och designade energisystemet. Allt skulle vara standardkomponenter från seriösa leverantörer och inga ”Oppfinnar-Jockegrejer”, understryker han. Arbetet blev klart i november 2014 och året därpå kom energiproduktionen igång.
– 2015 kopplade vi oss loss från elnätet. Det var inget vi behövde göra, men jag ville visa att det går. Nu har vi bott här i åtta år och hittills har vi inte haft några incidenter, inga läckor och inget tvärstopp, säger han.
Även Birgitta Nilsson är nöjd med huset. Det hon fortfarande har svårt för är det hon kallar för ”bunkern” där alla gasflaskor förvaras, som hon tycker är ful. Hans-Olof Nilsson protesterar.
– Den är ju jättefräck. Det är ingen annan som har en likadan, säger han.
Hans-Olof har solpaneler på taket och på fasaden, för att kunna producera tillräckligt med energi för att driva huset året runt.
Hans-Olof har solpaneler på taket och på fasaden, för att kunna producera tillräckligt med energi för att driva huset året runt. Foto: Tomas Ohlsson
För att få förvara en så stor mängd gas – 203 tuber på 55 liter var – på sin tomt har Hans-Olof Nilsson behövt ta in en riskanalytiker som har genomlyst hela systemet, samt ansökt om tillstånd hos Räddningstjänsten. Det finns flera larmsystem som reagerar på eventuella gasläckor och ventilationen är anpassad så att gasen snabbt kan pysa ut, berättar han.
– I Sverige är vi inte lika vana vid att använda oss av gas i våra hem som i andra länder. Men om man vet vad man gör och vidtar alla nödvändiga säkerhetsåtgärder är det ingen fara, säger han.
Det ovanliga huset har även väckt intresse bland forskare. Som en del av ett forskningsprojekt har Sarah Rönnberg, professor i elkraftteknik vid Luleå tekniska universitet, mätt elkvalitén i huset i närmare tre år.
– Den är annorlunda jämfört med hur det ser ut i det stora nätet. I vissa aspekter är den mycket bättre och i andra aspekter är den kanske något sämre, men den är fortfarande inom gränsvärdet för vad våra hushållsapparater ska klara av, säger hon.
Systemet med vätgaslagring har enligt henne både för- och nackdelar.
– När man lagrar energin på det här sättet är det inte alltid jätteeffektivt och Hans-Olof får en del förluster. Samtidigt producerar han ändå mycket mer energi än han behöver och det kostar honom inget.
Tillsammans med Martina Wettin med bakgrund i storskalig vindkraft grundade han Nilsson Energy – ett bolag som de startade för sprida konceptet.
Tillsammans med Martina Wettin med bakgrund i storskalig vindkraft grundade han Nilsson Energy – ett bolag som de startade för sprida konceptet. Foto: Tomas Ohlsson
Att bygga villan kostade däremot 15 miljoner kronor och det tror Sarah Rönnberg är förklaringen till att inte fler har följt i hans fotspår ännu.
– En vanlig person har inte de här pengarna att lägga på ett hus. Och det finns inte heller i dag en ”fix och färdig”-lösning att köpa. Man måste vara lite teknikintresserad och duktig. Men utvecklingen går vansinnigt fort så det är inte helt omöjligt att detta kan sprida sig, säger hon.
Hans-Olof Nilsson vill vara en del av den utvecklingen. Därför har han startat Nilsson Energy – ett bolag som arbetar med att kommersialisera och sprida konceptet med att lagra förnyelsebar energi tills den behövs.
Får han drömma fritt ser han framför sig en framtid med ett annorlunda elnät bestående av lokala energisystem där man producerar el där den förbrukas.
– Det ska vara lika naturligt som att andas, för energin finns ju överallt. Om jag är i en dalsänka eller på en bergstopp, finns solen och levererar varje dag. Det roliga för mig är att jag har fått vara en del av det och hjälpa till att visa att det går.
Fakta. Hans-Olof Nilssons ovanliga hus
Årsförbrukning av el: 9 000 kWh
Solproduktion varje år: cirka 21 000 kWh
Solöverskott varje år: cirka 15 000 kWh som i ger ungefär 270 Kg vätgas. När den omvandlas tillbaka via bränslecellen blir det ungefär 9 000 kWh energi. Hälften går till el och hälften till värme.
Att bygga huset kostade ungefär 15 miljoner kronor inklusive energisystemet för cirka 2 miljoner bestående av solceller, batterier, elektrolysör, kompressor, bränslecell och vätgaslager.
Källa: Hans-Olof Nilsson
Storskaligt kallas det “Power-to-X” eller “Power-to-gas”. Frågan man då ställer sig är om man vill ha en bränslecell eller gasturbin för att få tillbaka energin som elektricitet. En gasturbin är enklare och mer vedertagen teknologi men mindre effektiv.
https://en.wikipedia.org/wiki/Power-to-X
Det är dit länder med begränsade vattenkraftsresurser siktar mot för att kunna hantera de riktigt jobbiga säsongsvariationerna, likt det vi idag använder Karlshamnsverket till.
Flyget siktar också på att använda syntetiska bränslen, eftersom de använder energidensiteten. Där ligger kostnaden idag på ungefär det dubbla jämfört med fossila diton.
https://simpleflying.com/saf-cost-competitive-jet-fuel/
Såg ett reportage om Hans Olof och “vätgashuset” för 5-6 år sedan, man kan ju inte påstå att det inte är coolt.
Dock är kostnaden fortfarande så extremt hög att det tyvärr inte är ett alternativ för särskilt många.
Och jämför man med exempelvis en berg/jord/LV värmepump i kombination med solceller så är frågan hur mycket “grönare” det egentligen är med tanke på hur mycket extra material och utrymme som krävs?
Häftigt som fan, snubben har gjort det många går och drömmer om.
Måste dock reagera på snacket om Hindenburg, frågar du tio slumpmässigt utvalda personer på stan kan säkerligen inte ens hälften svara på vad Hindenburg var och ännu färre vilken gas som användes.
Klart gubben ska ha vätgas!
> Allt skulle vara standardkomponenter från seriösa leverantörer och inga ”Oppfinnar-Jockegrejer”
[Hörru!](https://64.media.tumblr.com/6a8e1b70ee2244c767d9ff26f6ab3024/tumblr_oya3va2V3x1uv1mk5o1_1280.jpg) Lämna Oppfinnar-Jocke i fred!
[deleted]
Räcker med en minimal läcka och gnista någonstans för att allt ska säga pang. Lärde mig det den hårda vägen när jag sommarjobbade på en batterifabrik en gång och en av batterierna läckte vätgas. Kalsongerna behövde bytas om man säger så
Mja, jo. Hade man haft 15 mille, så visst. Problemet är att det är få som vill lägga dem medlen på sådant här, och de som har det, har ändå råd att betala energin på vanligt sätt.
Så det går bevisligen att uppnå 100% solenergi men det är också något motsvarande detta som krävs.
Självklart blir det mycket billigare att göra det storskaligt men det är långt ifrån enkelt eller gratis att gå från billig el när det blåser till el hela tiden till ett pris man har råd med.