Jag tycker personligen att den är sjukt skojig. Har inte sett något av Åkerlund förutom hans musikvideos, men det känns lite som en svensk Edgar Wright.
Stort fan av hela premissen med “Baserad på sanningar och lögner”. Kollar mycket dokumentärer och älskade Chernobyl men detta formatet känns perfekt för Clark Olofsson.
Gillar att allt, från skådespeleri till smink till klippning och scenografi är stiliserat och uppskruvat till 11.
Har sett lite kritik mot förhärligande eller idolisering av grova brottslingar, och GW sa något om att vi gör Clark Olofsson till någon typ av modern Robin Hood, men det är väl uppenbart i serien att det vi ser är Clarks egna världsbild och att han är en (om än dock charmig) idiot. Eller vad tycker ni, tar jag för lättsamt på detta?
Helt ok blev lite för mycket efter ett tag
Hög högstanivå, lite utdragen i partier. Hanterade ändå dilemmat att framhäva en kriminell person som hade riktiga offer med hjälp av berättartekniken. Det löste också problemet med lite osannolika anekdoter.
Tycker klippningen av serien var riktigt bra och ofta lyfte det komiska. Skådespeleriet var för det mesta bra. Skarsgård gör en riktigt bra insats, tycker han säljer hela “charmig sociopat” samt säljer in handlingen i en annan tidsera (tycker det är en underskattad konst).
Sammanfattningsvis en av de bättre svenska serierna jag sett när det kommer till rena produktionsvärden.
Det gick en dokumentärserie på SVT som jag tycker va mycket bättre, med den riktiga Clarken som gav intervju och berättade om sig själv och sitt liv. Men den försvann nån eller några månader innan Netflix släppte den här nya versionen.
Jag gav “upp” efter två episoder typ. Var ok men lite för mycket.
Ok. 2/5
Jag störde mig på att det fanns tags i bakgrunden i scener från 2000talet och nödbelysningsskyltar samt ridåvärmare. Och så hade dom stavat Österrike fel “Österike”
11/10
10/10, bland det bästa och roligaste svenskproducerade jag sett.
Har inte sett den. Men Clark Olofsson har under hela sin “karriär” framställts som en rebell när han var en usel skurk.
Skit på dig!
Bra serie ur underhållningsvärde. Tyckte den var härligt provokativ. Den kunde ha gått in mer på den seriösa sidan med Clarks faktiska problem och uppväxt lite mer seriöst och lite tidigare, det kändes som att det blev ett hack när den kvinnliga journalisten kom in.
Det tråkiga är väl att den romantiserar en av Sveriges genom tiderna mest kända yrkeskriminella person.
Helt OK. Roligt att det avsnitt där jag trodde Åkerlund hade gått helt bananas med verkligheten, Norrmalmstorgsrånet, visade sig vara hyfsat korrekt. Helt jävla sjukt att Janne, Slarken och banktjejen ringde upp Palme. Kunde verkligen inte tro att det hänt på riktigt…
Inte sett serien men soundtracket är fantastiskt
Gillade serien, men musiken av Mikael Åkerfeldt var fantastisk!
det stinker!!!
Väldigt underhållande, den är ju som sagt inte gjord för att spegla verkligheten, utan spegla olofssons perspektiv. Jag tycker det är bra att dom i slutet visar hur det faktiskt slutar för dom som väljer att gå den banan. En riktig rolig serie.
Beskrivningen av 70-talets naiva syn på grov brottslighet är dock skrämmande korrekt.
All brottslighet är samhällets fel, brottsoffer som fått hela sitt liv förstört, ignoreras och bara brottslingens (som det är ”synd om”), rättigheter, räknas. Den synen genomsyrar polisen i allmänhet och rättsväsendets syn i synnerhet, även idag.
Ah den va jävla fin den vetdu. Ah för fan.
Många snabba klipp och övergångar, kändes verkligen som en serie i tiden, för folk som har svårt att hålla fokus utan att fippla med telefonen. Tyckte att det var problematiskt hur löst den förhåller sig till verkligheten med tanke på att den ligger på Netflix och många som inte har en relation till Sverige eller förförståelse för Norrmalmstorgsdramat eventuellt kan ta det för sanning utan närmare granskning. “Baserat på sanningar och lögner” duger inte riktigt tycker jag.
21 comments
Jag tycker personligen att den är sjukt skojig. Har inte sett något av Åkerlund förutom hans musikvideos, men det känns lite som en svensk Edgar Wright.
Stort fan av hela premissen med “Baserad på sanningar och lögner”. Kollar mycket dokumentärer och älskade Chernobyl men detta formatet känns perfekt för Clark Olofsson.
Gillar att allt, från skådespeleri till smink till klippning och scenografi är stiliserat och uppskruvat till 11.
Har sett lite kritik mot förhärligande eller idolisering av grova brottslingar, och GW sa något om att vi gör Clark Olofsson till någon typ av modern Robin Hood, men det är väl uppenbart i serien att det vi ser är Clarks egna världsbild och att han är en (om än dock charmig) idiot. Eller vad tycker ni, tar jag för lättsamt på detta?
Helt ok blev lite för mycket efter ett tag
Hög högstanivå, lite utdragen i partier. Hanterade ändå dilemmat att framhäva en kriminell person som hade riktiga offer med hjälp av berättartekniken. Det löste också problemet med lite osannolika anekdoter.
Tycker klippningen av serien var riktigt bra och ofta lyfte det komiska. Skådespeleriet var för det mesta bra. Skarsgård gör en riktigt bra insats, tycker han säljer hela “charmig sociopat” samt säljer in handlingen i en annan tidsera (tycker det är en underskattad konst).
Sammanfattningsvis en av de bättre svenska serierna jag sett när det kommer till rena produktionsvärden.
Det gick en dokumentärserie på SVT som jag tycker va mycket bättre, med den riktiga Clarken som gav intervju och berättade om sig själv och sitt liv. Men den försvann nån eller några månader innan Netflix släppte den här nya versionen.
Jag gav “upp” efter två episoder typ. Var ok men lite för mycket.
Ok. 2/5
Jag störde mig på att det fanns tags i bakgrunden i scener från 2000talet och nödbelysningsskyltar samt ridåvärmare. Och så hade dom stavat Österrike fel “Österike”
11/10
10/10, bland det bästa och roligaste svenskproducerade jag sett.
[Skit på dig](https://youtu.be/FwACvw6p3Hg)
Har inte sett den. Men Clark Olofsson har under hela sin “karriär” framställts som en rebell när han var en usel skurk.
Skit på dig!
Bra serie ur underhållningsvärde. Tyckte den var härligt provokativ. Den kunde ha gått in mer på den seriösa sidan med Clarks faktiska problem och uppväxt lite mer seriöst och lite tidigare, det kändes som att det blev ett hack när den kvinnliga journalisten kom in.
Det tråkiga är väl att den romantiserar en av Sveriges genom tiderna mest kända yrkeskriminella person.
Helt OK. Roligt att det avsnitt där jag trodde Åkerlund hade gått helt bananas med verkligheten, Norrmalmstorgsrånet, visade sig vara hyfsat korrekt. Helt jävla sjukt att Janne, Slarken och banktjejen ringde upp Palme. Kunde verkligen inte tro att det hänt på riktigt…
Inte sett serien men soundtracket är fantastiskt
Gillade serien, men musiken av Mikael Åkerfeldt var fantastisk!
det stinker!!!
Väldigt underhållande, den är ju som sagt inte gjord för att spegla verkligheten, utan spegla olofssons perspektiv. Jag tycker det är bra att dom i slutet visar hur det faktiskt slutar för dom som väljer att gå den banan. En riktig rolig serie.
Beskrivningen av 70-talets naiva syn på grov brottslighet är dock skrämmande korrekt.
All brottslighet är samhällets fel, brottsoffer som fått hela sitt liv förstört, ignoreras och bara brottslingens (som det är ”synd om”), rättigheter, räknas. Den synen genomsyrar polisen i allmänhet och rättsväsendets syn i synnerhet, även idag.
Ah den va jävla fin den vetdu. Ah för fan.
Många snabba klipp och övergångar, kändes verkligen som en serie i tiden, för folk som har svårt att hålla fokus utan att fippla med telefonen. Tyckte att det var problematiskt hur löst den förhåller sig till verkligheten med tanke på att den ligger på Netflix och många som inte har en relation till Sverige eller förförståelse för Norrmalmstorgsdramat eventuellt kan ta det för sanning utan närmare granskning. “Baserat på sanningar och lögner” duger inte riktigt tycker jag.