Aftonbladet PLUS är inte värt det.

37 comments
  1. Om man har knark så är det riktigt enkelt att sluta vara ledsen tills det tar slut då blir man ännu mer ledsen

  2. Min ex sa alltid att om jag bara skrattade mera så skulle depressionen gå bort eftersom glada människor inte kan vara ledsna. Ibland så undrar jag om det är möjligt att ha fluktuerande IQ för någon annan förklaring till att jag gifte mig med den omelett hjärnan kan jag inte komma på.

  3. Detta är ju såklart ett skämt men det är i stort sett vad min psykolog sa till mig. Hon ville att jag skulle bestämma mig för att inte bara deprimerad längre, alltså försöka hjärntvätta mig själv till att inte va deprimerad.

  4. Depression är framförallt att inte ha någon energi, till någonting. Vid en riktigt djup depression orkar iaf jag varken vara ledsen, arg, ångestfylld etc. Det är bara bedövande tomt och meningslöst att leva. Men visst, jag ska prova att skratta lite mer nästa gång istället för att åka till psykakuten. (Vid lindrigare depression funkar det bättre att tvingas röra på sig än skratta i min erfarenhet. Låna en grannes hund typ).

  5. Mår alltid så mycket bättre av att veta att andra kan VÄLJA att vara lyckliga. Då vet man ju att det är något fel på en själv.

    Även om jag innerst inne känner att det är något allvarligt fel på folk vars känslor fungerar på deras sätt. Jävla psykopater imho.

    Det enda som “fungerat” för mig är fake it til you make it. Låtsas vara glad så blir du långsamt gladare. Typ.

  6. Vafan har inget sagt det tidigare till mig för. Här har man haft svåra problem med depression i 20 år helt i onödan.

    Nu är jag botad och allt är fantastiskt! Nu är viljan att leva tillbaka och jag älskar mig själv, 100%

    Edit: Ja jag såg att det var skrivet av Lena Handén, har dock hört folk säga såna saker irl så det väcker ilska hos mig.

  7. Med tanke på hur “normala” människor tycks se på depression så är jag inte förvånad om detta är en riktig artikel…

  8. Bara att sluta vara ledsen leder till osynlig depression alltså de syns inte utåt längre. Många är deprimerad utan att visa det. De tar på sin mask varje gång de går till jobbet eller stan. Alla anhöriga tror att de är glad eftersom de ler och säger att allt är okej då någon frågar. Denna typ av depression är värre än den synliga många med osynlig depression tar livet av sig utan att skriva ett brev samt så fick aldrig någon veta att de var deprimerad.

    Har själv varit deprimerad utan att visa det hade problem i tonåren att visa att jag mådde dåligt. Folk frågar hur jag mår och jag svarade alltid att det var bra. Utåt sett var jag positiv skämtade med kompisar men inuti så mådde jag dåligt pågrund av dödsfall inom familjen. Folk tror man är stark som klarar av att gå vidare snabbt efter ett dödsfall inom familjen. Men sanningen är att jag döljde mina känslor i flera år. När jag talade ut så sa min morfar att även han hade en period i livet där han var deprimerad men inte visade det för andra. Så osynlig depression är mer vanligt än man kan tro.

  9. Fattar inte varför någon betalar för nyheter, än mindre sånt här som det finns 3000 klipp om på Youtube

  10. Tja… det är ju inte helt fel. Det blir fel när folk säger åt dig “sluta vara deprimerad”. Men för att faktiskt sluta vara deprimerad måste du själv göra ett ryck och “snap out of it”, bara så. Men den känslan måste komma ifrån dig själv, inte ifrån någon säger det till dig.

    Samma sak med andra vanor också. Gå ned i vikt? Lägg ned chipspåsen NU, bom direkt när du får feeling för det.

    Ja, men fan är jag då?

    Var deprimerad 2014-2017. Allt gick skit, misslyckade studier, tjock, ensam, blancolån, no money, no honey, black out krökade varje helg, betalningsanmärkning.

    Har nog alltid dragit med psykisk ohälsa, är adopterad och bara en sådan sak ger en olika trauman som tydlig gör en konstig. Självmordstankar när jag var 10-11 år, det är illa.

    Hur som helst, jag vet jag låg i min säng med ihoptejpat underlakarn för jag inte hade råd att köpa ett nytt. Tänkte, ska det vara så här? Kom fram till att nepp det ska inte vara så. Gick upp, sökte jobb, gick till gymmet och sen var det typ borta.

    Visst allt försvann inte på en gång, men att fixa ett jobb gav andrum i min ekonomi, vilket gjorde jag kunde börja gymma, vilket gjorde så jag blev piggare, gick ned i vikt, blev självsäkrare, vilket gjorde att tjejer började bli intresserade, vilket ja, bla bla bla etc.

    Dock lite tillbaka igen nu. Just fyllt 30 år och insett att jag inte har lust att jobba 8-17, 5 dagar i veckan i 40 år till. Man bara “tar sig igenom” veckan för att stressigt njuta av dom ca 48 timmarna man är ledig i veckan, samt för dom 4a veckorna semester man har en gång per år…

  11. Fejk it til you brejk it. Igen. Men så är hon ju inte psykolog heller.

    Lögner löser alla problem. Fast bara inte i verkligheten. Man får bestämma sig för att man är nån annanstans än i verkligheten. Så löser det sig.

Leave a Reply