Gjorde lumpen -97. Då var det massage, ledighet, lite cumbaya runt lägerelden och lite sånt. Mysigt. Mycket coachning, personlig utveckling och den typen av mjuka värden.
Synd att…
Nämen va fan. Kan det vara möjligt att rekryterna är lite mer ”medvetna” idag?
>De 500 värnpliktiga har nu skickats hem för att de anställda ska kunna jobba med frågorna under tre dagar.
Verkar vara mer att det är “lärarutbildning” än 500 kränkta ungdomar.
Från de kommentar jag lästs på twitter verkar det bland annat handla om befäl som tvingat en eller flera värnpliktiga att delta i övningar trots att de hade hjärnskakning.
Det blir spännande att se vad det här slutar, min erfarenhet av att ha varit heltidsanställd soldat i fyra år är unde grundutbildning så har man nästan alltid tillgång till obegränsat med mat och man planerar noggrannt för att alla ska få tillräcklig återhämtning, för att man vet att det ger bäst resultat på långsikt.
Jag undrar ifall det är stressade befäl som flippat ur eller om det är snöflingor som blivit ledsen.
Under övningar osv då kommer man inte få mat, sömn eller få vila när man vill eller om man är skadad, anledningen till det är att vi övar för att vinna ett KRIG inte ha nått kafferep där alla mår bra och är glada.
Men man måste ju kunna ha olika nivåer med belastning utan att hela utbildningen blir lidande.
Gjorde lumpen just i Enköping, men det var 97-98 och mycket hinner förstås ändra sig. Eftersom det var signalister och stabspersonal så fick inte jag någon direkt känsla av att den gamla vanliga militärjargongen var så värst utbredd, framför allt inte bland de befäl som varit med ett tag. En och annan fänrik däremot, särskilt under gröntjänsten.
Vafan jag läste kräkningar och tyckte allt var väldigt konstigt.
Värnpliktig på annat regemente här, samma sak är vanligt här. Svårt skadade/sjuka som med hot tvingas delta, sjuka som ligger i sjuklogement i flera dagar utan mat och befäl som är fullständigt medvetna om det, men som öppet hånar de som vågar ifrågasätta det.
Gjorde värnplikten förra året på ett mindre regemente. Tur, för där tog befälen skador på mycket stort allvar och hade förtroende för soldaterna. Mycket proffsiga, bekymrande att det inte är likadant på andra ställen.
För alla som säger “dagens ungdomar, jävla-” osvosv. Det ska rätt mycket till innan du slipper delta i aktiviteter/utbildning genom att stå och titta på, det krävs ännu mer för att du ska få stanna på kasern och totalt slippa att delta, att bli hemskickad har jag aldrig hört om, det ska vara rejäla kränkningar och risk för ökade skador innan detta sker. I artikeln nämner han även saker som skarpskjutning utan skyddsglasögon som enligt de befäl jag hade ledde till en god utskällning pga att det inte alls är tillåtet.
Som någon som tjänstgjort på ledr under en tid så är jag inte förvånad. Förbandet lider av prestationsångest över att de inte ses som kärva och fysiskt starka av resten av förbanden och vissa befäl behövede kompenserar detta genom att tro att de är någon amerikansk *drill sergeant*. Skämskudden åkte fram varje gång någon beskrev förbandet som signaljägare.
“[…] och samt matbrist” okej, så “och och matbrist”
Jag förstår att de ska förberedas för värsta möjliga men samtidigt så kanske det inte är så smart att förstöra våra soldater innan de ens har varit i krig
Jag gör själv lumpen nu och fick höra av en polare som känner en av dom som fick åka hem att dom blev tvunga att stå nakna i mörkret och bli sprutade av kallt vatten. Vet inte riktigt om det är sant men om det är det så är det jävligt sjukt.
Märker att det är stor skillnad mellan olika regementen. Gjorde lumpen på ett regemente förr-förra året som ligger på den övre halvan i fysisk förmåga.
Befälen där var väldigt proffsiga (som sig BÖR, oavsett vart), tog skador på största allvar och hade en extremt bra kontakt med grupperna/plutonen, fast på ett ’värnpliktig – befäl’ -vis.
Många mådde dåligt flertalet gånger, även jag vid några tillfällen. Befälen såg sånt snabbt och tog det på största allvar. Möten mellan befäl och rekryt var väldigt vanligt och dom hade ett genuint intresse av att veta hur man mådde på riktigt.
Jag uppskattade min tid i lumpen enormt, mycket tack vare att befälen var extremt proffsiga och inte hade något storhetsvansinne. Många av dessa hade gjort utlandstjänstgöring under längre/långa perioder, flertalet av dom många vändor och några som upplevt stridigheter på riktigt.
Tror det kan ligga något i just det. Att dom förstår det vitala i att få en grupp/pluton att fungera och det är med ett bemötande som får en att känna sig trygg i en tillvaro man är obekant med. Dom hade inte heller ett intresse av att glorifiera vapen och våld, och förstod allvaret i krig och konflikt och påtalade detta ofta.
Vi var där för att utbildas till att försvara ett land. Inte för att bli utskällda, nedtryckta eller förminskade.
Befälen verkar tro att de är med i Fullmetal Jacket
Det här förvånar mig. Gjorde lumpen där i mitten av 00-talet och det var rätt lökigt. Rätt mycket Repmånad (våra befäl hade filmaffischen uppsatt på deras rum till och med). Många tyckte det var *för* slappt ofta.
Minns att vi blev hånade av andra förband när det var där på utbildning och det var någon insändare i Värnpliktsnytt där en som besökt S1 (som det hette då) tyckte vi såg ut som skit.
Det fanns ökända befäl, några fänrikar och kaptener, som var väldigt hårda men knappast regelvidriga.
Vet dock inte hur de som gick tolkutbildningen hade det. De såg man knappt och när man väl såg dem verkade de rätt deppiga. Men signalisterna, kabel och stabsfolket hade det rätt najs, speciellt mot slutet av utbildningen.
Ledningsregementet var ju de som hade mest att göra i Afghanistan men det låter som en del av befälen lämnade kvar skallen där.
Gjorde lumpen-05 , jag och tre till fick all stressfraktur i båda fötterna efter överlevningsveckan med 10 mil och utan nån direkt mat.
Vi hade vila en vecka efter sen var de bara på det igen, va ingen direkt som brydde sig, men fick gjutna inlägg till skorna efteråt , va lite plattfot. Hände lite vårdaskott ( från andra i gruppen ) men ingen som blev träffad.
Gjorde VPL vid LedR förra året och har därför lite insyn i regementet. Som andra nämnt lider hela regementet av mindervärdeskomplex pga att man inte betraktas som tuffa. Detta har i sin tur resulterat i att vissa befäl beslutat sig för att försöka utveckla någon sorts machokultur på regementet. Här pratar vi då inte värdefulla grejer som en anda av att fokusera på att lösa uppgiften eller bita ihop i tuffa stunder utan snarare att återkommande ge uttryck för en pervers fascination av tysk militärhistoria, vissa auktoritära tyska ledare och annat edgy samt fokus på viktiga handlingar som att tillse att de värnpliktiga inte skulle ha tillgång till verktyg för moraliskt förfall såsom dörrar för duscharna. Stora mängder utbildningstid kunde läggas på dessa kritiska moment för att verkligen säkerställa att den viktiga kunskapen fastnade hos rekryterna.
Även mycket skitsnackande när värnpliktiga blev skadade då vissa befäl anser att de kommer från “hårdare” regementen och då de nu befinner sig på ett “mjukare” regemente finns det aldrig ursäkter för att rekryter inte ska delta då aktiviteterna ändå är så “enkla”. Faktumet att bara gång i kängor med kan vara dåligt om man lyckats kuka knät var inte en verklighet de levde i. Spelade ingen roll att man hade intyg från sjukhälsan som instruerade om att man inte skulle delta, deltog man inte var man vek. Fanns även systematiska problem med att folk som var sjuka inte fick mat vilket var något som i teorin kunde lösas på fem minuter av en befälsassistent med ett fordon men som i praktiken bestod under hela perioden jag låg inne.
EDIT: TLDR, kränkthet är inte problemet, det finns genuina arbetsmiljöbrister och officerare som håller på med högerextrema dogwhistles.
Jag satt på vårdcentralen i Boden för några år sedan. Det kommer in ett befäl med två värnpliktiga, den vårdcentralen är dåligt planerad så man hör vilka besvär som alla söker för. Iaf, befälet går fram till disken och säger att dom dagen tidigare haft övat pistolskytte och att dom två värnpliktiga nu tror dom har vibrationsskador.
Jag säger inte att lumpen är en barnlek men jag kan förstå att vissa befäl tror att dom värnpliktiga fejkar eller på andra sätt försöker komma undan.
Ska det vara så svårt att bete sig som folk? På vilken arbetsplats i Sverige skulle detta uppförande vara tillåtet? Tror folk på riktigt att en bra soldat får man bara genom att förnedra och förminska denne?
Det här har att göra med ett gäng stridspittar som är kåta på makt och tillgodoser sina begär och egna tillkortakommanden genom att ta ut det på andra.
Ömhet ger kamratskap ger lojalitet, för gruppen och för uppdraget.
Det är mycket diskussioner fram och tillbaka här om vilken stil som är bäst. Kan bara säga att 1993 hade jag två löjtnanter. Den ene ville vara drill sergeant och honom lärde man sig inte mycket av och undvek om man kunde. Den andre var mer prestigelös och smart, honom respekterade man utan att han behövde skrika. Han brukade kolla till oss på luckan när vi pluggade teori och slog sig ned och svarade på frågor. Ibland slutade det med att vi spontant gick med honom utanför regementet och fick omsätta teorin i praktiken, och han visade saker som inte stod i boken med, olika sätt att hissa upp antenner i träd, tips och tricks med fältapan, tråddragning etc. Det här var alltså inte schemalagda lektioner, så han måste hittat tid till det på något vis för att vi skulle lära oss ordentligt. En bra lärare helt enkelt, och då gjorde man sitt bästa med för att inte få skämmas.
Gjorde lumpen 04 (på annat regemente) och skadesummeringen i plutonen kunde väl summeras med (utöver det vanliga spektrumet av mindre blessyrer som stukningar, första gradens brännskador, ytliga skrap/skav/skärsår) enligt följande:
Ett par fall benhinneinflammation, en repad hornhinna, en båtbensfraktur, en stukad(?) nacke, en bruten näsa (visserligen under permis) och ett ryggskott. Säkert något annat men eh, det närmar sig 20 år sedan så minnet är vad det är.
Ingen behövde skickas hem, alla fick uppsöka sjukstugan utan hån eller drygheter uppifrån och sen fick gruppen öva på att kompensera för individernas nedsatta stridbarhet när dessa fick stå över diverse moment.
Så när jag läser och hör om sånt här så undrar jag var det är för känslomongon till stridsrunkarbefäl som andra förband åker på.
Gjorde lumpen på Lv6 i Halmstad som förövrigt är ett ganska mycket mindre regemente. Där togs skador hand om och ansågs vara väldigt seriöst. Visst pushar de en om de tror att du klarar dig, men misstänker de en skada blir det stopp och undersökning av läkare innan du får fortsätta. Intressant att det kan finnas sådana skillnader mellan regementen.
Jag och mina drygt tio år i firman som gss/k ryggade till lite när rubriken dök upp i nyhetsfeeden. Som många andra här har sagt så gäller det ju under utbildning att se till att kunskapen faktiskt fastnar hos de som utbildas. Om utbildningen går ut på att lära soldaten att det faktiskt går att klara av mer än man tror utan mat och sömn, då ska naturligtvis mat och sömn utebli, under kontrollerade former.
Om utbildningen däremot handlar om annat, exvis att verka med sitt vapen, sätta upp en högantenn, dra åt en tourniquet ordentligt eller vad det nu var månde, då är det ju att skjuta sig själv i foten om man tror att soldatmaterialet ska ta till sig kunskapen när de är hungriga och trötta. Grundläggande jävla pedagogik.
Jag hade turen att ha lysande befäl under min GU 09/10 (vid ett annat regemente än LedR), och står fast vid den åsikten även när jag ser tillbaka på hur de gjorde så här 11 år senare, och jag vill påstå att vi som pluton blev jäkligt dugliga på vår tjänst som följd av deras ledarskap. Vi var en enkel ledningspluton på bataljonsnivå, men i oss ingjöts en känsla av stolthet och vilja att prestera väl vad gällde vår bit i den militära verktygslådan, så att andra kunde slå ihjäl fienden på ett effektivt sätt.
Det är enligt mig så man bygger väl fungerande förband som är farliga för fienden. Inte genom att vara en tratt med mindervärdeskomplex som tror att man måste skrika så högt som möjligt på soldaten med hjärnskakning. Och den som tror något annat kommer ha mycket, mycket svårt att övertyga mig.
Jag vill inte underminera våran försvarsmakt och våra värnpliktiga. Men hur är detta annorlunda från skolan?…
Som att man inte hade nog med anledningar att inte göra lumpen.
Yrade runt med lunginflammation ett par dagar innan någon tog mina försök att sjukmönstra på allvar. Fick till slut komma till läkaren som efter lungröntgen direkt skickade hem mig en vecka. Den 22-årige fänriken påminde därefter dagligen mig och plutonen om att jag var både hjärndöd och hade ont i fittan. Han såg det som en personlig förolämpning att jag “vunnit” över honom och släppte det aldrig.
Det finns mycket konstiga grejer i försvarsmakten som ändå tjänar någon form av syfte, men ibland undrar man.
“och samt”
Tyckte att det stod att de hade skickat hem 500 pga kräkningar. Vart lite förvirrad och tänkte att de verkligen måste ha varit en riktig dålig magsjuka som gick runt!
Extremt dålig idé att behandla folk illa efter att ha försett dem med skjutvapen.
33 comments
Länk till artikeln tack?
Vart är artikeln?
Jaha.
Gjorde lumpen -97. Då var det massage, ledighet, lite cumbaya runt lägerelden och lite sånt. Mysigt. Mycket coachning, personlig utveckling och den typen av mjuka värden.
Synd att…
Nämen va fan. Kan det vara möjligt att rekryterna är lite mer ”medvetna” idag?
[https://www.svt.se/nyheter/lokalt/uppsala/500-varnpliktiga-skickas-hem-efter-allvarliga-krankningar](https://www.svt.se/nyheter/lokalt/uppsala/500-varnpliktiga-skickas-hem-efter-allvarliga-krankningar)
>De 500 värnpliktiga har nu skickats hem för att de anställda ska kunna jobba med frågorna under tre dagar.
Verkar vara mer att det är “lärarutbildning” än 500 kränkta ungdomar.
Från de kommentar jag lästs på twitter verkar det bland annat handla om befäl som tvingat en eller flera värnpliktiga att delta i övningar trots att de hade hjärnskakning.
Det blir spännande att se vad det här slutar, min erfarenhet av att ha varit heltidsanställd soldat i fyra år är unde grundutbildning så har man nästan alltid tillgång till obegränsat med mat och man planerar noggrannt för att alla ska få tillräcklig återhämtning, för att man vet att det ger bäst resultat på långsikt.
Jag undrar ifall det är stressade befäl som flippat ur eller om det är snöflingor som blivit ledsen.
Under övningar osv då kommer man inte få mat, sömn eller få vila när man vill eller om man är skadad, anledningen till det är att vi övar för att vinna ett KRIG inte ha nått kafferep där alla mår bra och är glada.
Men man måste ju kunna ha olika nivåer med belastning utan att hela utbildningen blir lidande.
Gjorde lumpen just i Enköping, men det var 97-98 och mycket hinner förstås ändra sig. Eftersom det var signalister och stabspersonal så fick inte jag någon direkt känsla av att den gamla vanliga militärjargongen var så värst utbredd, framför allt inte bland de befäl som varit med ett tag. En och annan fänrik däremot, särskilt under gröntjänsten.
Vafan jag läste kräkningar och tyckte allt var väldigt konstigt.
Värnpliktig på annat regemente här, samma sak är vanligt här. Svårt skadade/sjuka som med hot tvingas delta, sjuka som ligger i sjuklogement i flera dagar utan mat och befäl som är fullständigt medvetna om det, men som öppet hånar de som vågar ifrågasätta det.
Gjorde värnplikten förra året på ett mindre regemente. Tur, för där tog befälen skador på mycket stort allvar och hade förtroende för soldaterna. Mycket proffsiga, bekymrande att det inte är likadant på andra ställen.
För alla som säger “dagens ungdomar, jävla-” osvosv. Det ska rätt mycket till innan du slipper delta i aktiviteter/utbildning genom att stå och titta på, det krävs ännu mer för att du ska få stanna på kasern och totalt slippa att delta, att bli hemskickad har jag aldrig hört om, det ska vara rejäla kränkningar och risk för ökade skador innan detta sker. I artikeln nämner han även saker som skarpskjutning utan skyddsglasögon som enligt de befäl jag hade ledde till en god utskällning pga att det inte alls är tillåtet.
Som någon som tjänstgjort på ledr under en tid så är jag inte förvånad. Förbandet lider av prestationsångest över att de inte ses som kärva och fysiskt starka av resten av förbanden och vissa befäl behövede kompenserar detta genom att tro att de är någon amerikansk *drill sergeant*. Skämskudden åkte fram varje gång någon beskrev förbandet som signaljägare.
“[…] och samt matbrist” okej, så “och och matbrist”
Jag förstår att de ska förberedas för värsta möjliga men samtidigt så kanske det inte är så smart att förstöra våra soldater innan de ens har varit i krig
Jag gör själv lumpen nu och fick höra av en polare som känner en av dom som fick åka hem att dom blev tvunga att stå nakna i mörkret och bli sprutade av kallt vatten. Vet inte riktigt om det är sant men om det är det så är det jävligt sjukt.
Märker att det är stor skillnad mellan olika regementen. Gjorde lumpen på ett regemente förr-förra året som ligger på den övre halvan i fysisk förmåga.
Befälen där var väldigt proffsiga (som sig BÖR, oavsett vart), tog skador på största allvar och hade en extremt bra kontakt med grupperna/plutonen, fast på ett ’värnpliktig – befäl’ -vis.
Många mådde dåligt flertalet gånger, även jag vid några tillfällen. Befälen såg sånt snabbt och tog det på största allvar. Möten mellan befäl och rekryt var väldigt vanligt och dom hade ett genuint intresse av att veta hur man mådde på riktigt.
Jag uppskattade min tid i lumpen enormt, mycket tack vare att befälen var extremt proffsiga och inte hade något storhetsvansinne. Många av dessa hade gjort utlandstjänstgöring under längre/långa perioder, flertalet av dom många vändor och några som upplevt stridigheter på riktigt.
Tror det kan ligga något i just det. Att dom förstår det vitala i att få en grupp/pluton att fungera och det är med ett bemötande som får en att känna sig trygg i en tillvaro man är obekant med. Dom hade inte heller ett intresse av att glorifiera vapen och våld, och förstod allvaret i krig och konflikt och påtalade detta ofta.
Vi var där för att utbildas till att försvara ett land. Inte för att bli utskällda, nedtryckta eller förminskade.
Befälen verkar tro att de är med i Fullmetal Jacket
Det här förvånar mig. Gjorde lumpen där i mitten av 00-talet och det var rätt lökigt. Rätt mycket Repmånad (våra befäl hade filmaffischen uppsatt på deras rum till och med). Många tyckte det var *för* slappt ofta.
Minns att vi blev hånade av andra förband när det var där på utbildning och det var någon insändare i Värnpliktsnytt där en som besökt S1 (som det hette då) tyckte vi såg ut som skit.
Det fanns ökända befäl, några fänrikar och kaptener, som var väldigt hårda men knappast regelvidriga.
Vet dock inte hur de som gick tolkutbildningen hade det. De såg man knappt och när man väl såg dem verkade de rätt deppiga. Men signalisterna, kabel och stabsfolket hade det rätt najs, speciellt mot slutet av utbildningen.
Ledningsregementet var ju de som hade mest att göra i Afghanistan men det låter som en del av befälen lämnade kvar skallen där.
Gjorde lumpen-05 , jag och tre till fick all stressfraktur i båda fötterna efter överlevningsveckan med 10 mil och utan nån direkt mat.
Vi hade vila en vecka efter sen var de bara på det igen, va ingen direkt som brydde sig, men fick gjutna inlägg till skorna efteråt , va lite plattfot. Hände lite vårdaskott ( från andra i gruppen ) men ingen som blev träffad.
Gjorde VPL vid LedR förra året och har därför lite insyn i regementet. Som andra nämnt lider hela regementet av mindervärdeskomplex pga att man inte betraktas som tuffa. Detta har i sin tur resulterat i att vissa befäl beslutat sig för att försöka utveckla någon sorts machokultur på regementet. Här pratar vi då inte värdefulla grejer som en anda av att fokusera på att lösa uppgiften eller bita ihop i tuffa stunder utan snarare att återkommande ge uttryck för en pervers fascination av tysk militärhistoria, vissa auktoritära tyska ledare och annat edgy samt fokus på viktiga handlingar som att tillse att de värnpliktiga inte skulle ha tillgång till verktyg för moraliskt förfall såsom dörrar för duscharna. Stora mängder utbildningstid kunde läggas på dessa kritiska moment för att verkligen säkerställa att den viktiga kunskapen fastnade hos rekryterna.
Även mycket skitsnackande när värnpliktiga blev skadade då vissa befäl anser att de kommer från “hårdare” regementen och då de nu befinner sig på ett “mjukare” regemente finns det aldrig ursäkter för att rekryter inte ska delta då aktiviteterna ändå är så “enkla”. Faktumet att bara gång i kängor med kan vara dåligt om man lyckats kuka knät var inte en verklighet de levde i. Spelade ingen roll att man hade intyg från sjukhälsan som instruerade om att man inte skulle delta, deltog man inte var man vek. Fanns även systematiska problem med att folk som var sjuka inte fick mat vilket var något som i teorin kunde lösas på fem minuter av en befälsassistent med ett fordon men som i praktiken bestod under hela perioden jag låg inne.
EDIT: TLDR, kränkthet är inte problemet, det finns genuina arbetsmiljöbrister och officerare som håller på med högerextrema dogwhistles.
Jag satt på vårdcentralen i Boden för några år sedan. Det kommer in ett befäl med två värnpliktiga, den vårdcentralen är dåligt planerad så man hör vilka besvär som alla söker för. Iaf, befälet går fram till disken och säger att dom dagen tidigare haft övat pistolskytte och att dom två värnpliktiga nu tror dom har vibrationsskador.
Jag säger inte att lumpen är en barnlek men jag kan förstå att vissa befäl tror att dom värnpliktiga fejkar eller på andra sätt försöker komma undan.
Ska det vara så svårt att bete sig som folk? På vilken arbetsplats i Sverige skulle detta uppförande vara tillåtet? Tror folk på riktigt att en bra soldat får man bara genom att förnedra och förminska denne?
Det här har att göra med ett gäng stridspittar som är kåta på makt och tillgodoser sina begär och egna tillkortakommanden genom att ta ut det på andra.
Ömhet ger kamratskap ger lojalitet, för gruppen och för uppdraget.
Det är mycket diskussioner fram och tillbaka här om vilken stil som är bäst. Kan bara säga att 1993 hade jag två löjtnanter. Den ene ville vara drill sergeant och honom lärde man sig inte mycket av och undvek om man kunde. Den andre var mer prestigelös och smart, honom respekterade man utan att han behövde skrika. Han brukade kolla till oss på luckan när vi pluggade teori och slog sig ned och svarade på frågor. Ibland slutade det med att vi spontant gick med honom utanför regementet och fick omsätta teorin i praktiken, och han visade saker som inte stod i boken med, olika sätt att hissa upp antenner i träd, tips och tricks med fältapan, tråddragning etc. Det här var alltså inte schemalagda lektioner, så han måste hittat tid till det på något vis för att vi skulle lära oss ordentligt. En bra lärare helt enkelt, och då gjorde man sitt bästa med för att inte få skämmas.
Gjorde lumpen 04 (på annat regemente) och skadesummeringen i plutonen kunde väl summeras med (utöver det vanliga spektrumet av mindre blessyrer som stukningar, första gradens brännskador, ytliga skrap/skav/skärsår) enligt följande:
Ett par fall benhinneinflammation, en repad hornhinna, en båtbensfraktur, en stukad(?) nacke, en bruten näsa (visserligen under permis) och ett ryggskott. Säkert något annat men eh, det närmar sig 20 år sedan så minnet är vad det är.
Ingen behövde skickas hem, alla fick uppsöka sjukstugan utan hån eller drygheter uppifrån och sen fick gruppen öva på att kompensera för individernas nedsatta stridbarhet när dessa fick stå över diverse moment.
Så när jag läser och hör om sånt här så undrar jag var det är för känslomongon till stridsrunkarbefäl som andra förband åker på.
Gjorde lumpen på Lv6 i Halmstad som förövrigt är ett ganska mycket mindre regemente. Där togs skador hand om och ansågs vara väldigt seriöst. Visst pushar de en om de tror att du klarar dig, men misstänker de en skada blir det stopp och undersökning av läkare innan du får fortsätta. Intressant att det kan finnas sådana skillnader mellan regementen.
Jag och mina drygt tio år i firman som gss/k ryggade till lite när rubriken dök upp i nyhetsfeeden. Som många andra här har sagt så gäller det ju under utbildning att se till att kunskapen faktiskt fastnar hos de som utbildas. Om utbildningen går ut på att lära soldaten att det faktiskt går att klara av mer än man tror utan mat och sömn, då ska naturligtvis mat och sömn utebli, under kontrollerade former.
Om utbildningen däremot handlar om annat, exvis att verka med sitt vapen, sätta upp en högantenn, dra åt en tourniquet ordentligt eller vad det nu var månde, då är det ju att skjuta sig själv i foten om man tror att soldatmaterialet ska ta till sig kunskapen när de är hungriga och trötta. Grundläggande jävla pedagogik.
Jag hade turen att ha lysande befäl under min GU 09/10 (vid ett annat regemente än LedR), och står fast vid den åsikten även när jag ser tillbaka på hur de gjorde så här 11 år senare, och jag vill påstå att vi som pluton blev jäkligt dugliga på vår tjänst som följd av deras ledarskap. Vi var en enkel ledningspluton på bataljonsnivå, men i oss ingjöts en känsla av stolthet och vilja att prestera väl vad gällde vår bit i den militära verktygslådan, så att andra kunde slå ihjäl fienden på ett effektivt sätt.
Det är enligt mig så man bygger väl fungerande förband som är farliga för fienden. Inte genom att vara en tratt med mindervärdeskomplex som tror att man måste skrika så högt som möjligt på soldaten med hjärnskakning. Och den som tror något annat kommer ha mycket, mycket svårt att övertyga mig.
Jag vill inte underminera våran försvarsmakt och våra värnpliktiga. Men hur är detta annorlunda från skolan?…
Som att man inte hade nog med anledningar att inte göra lumpen.
Yrade runt med lunginflammation ett par dagar innan någon tog mina försök att sjukmönstra på allvar. Fick till slut komma till läkaren som efter lungröntgen direkt skickade hem mig en vecka. Den 22-årige fänriken påminde därefter dagligen mig och plutonen om att jag var både hjärndöd och hade ont i fittan. Han såg det som en personlig förolämpning att jag “vunnit” över honom och släppte det aldrig.
Det finns mycket konstiga grejer i försvarsmakten som ändå tjänar någon form av syfte, men ibland undrar man.
“och samt”
Tyckte att det stod att de hade skickat hem 500 pga kräkningar. Vart lite förvirrad och tänkte att de verkligen måste ha varit en riktig dålig magsjuka som gick runt!
Extremt dålig idé att behandla folk illa efter att ha försett dem med skjutvapen.