Vet inte när bilden togs men Målar-Kalle längst till vänster är ändå troligen under 70 år där. Makes you think. Idag ser man ju 69-åringar kriga i padelserier och tinderdejta som om det inte fanns en morgondag.
I min erfarenhet är det vanligare med liknande smeknamn ju mindre samhället är. Om det är för att dessa områden ligger lite bakom utvecklingen eller om det är för att det helt enkelt lättare tar fäste, eller annan anledning vet jag ej.
​
Oavsett så skulle jag påstå att dylika smeknamn lever kvar i fullo, men kanske i mer modern form.
​
Jag vet folk som kallas för gäddan, påven, Bonde-Bengtsson, Volvo-Bengtsson, Ettan & Tvåan (även kända som Erik 1 och Erik 2), Ful-jimmie, snygg-jimmie, Brännvin, Mol-lars, Höken, sågen osv osv..
Vi har väl aldrig slutat? Jag t.ex hade smeknamnet mongo i min ungdom, alla i skolan kallade mig det.
Håller med. Mina ungar har inga smeknamn alls på polarna.
Själv blir man ju jävlligt fundersam när någon säger en polares riktiga namn. Daniel? Jag känner ingen Daniel.
Tror detta rör sig mer om storstäder kontra mindre samhällen. Bilden sitter i bovallstrand där jag ändå tycks höra lite smeknamn emellanåt liknande dessa.
Man blir ju nyfiken på om RAR anspelar på “vänlig” eller “rejält packad”.
Vettetusan, ute på vischan där jag bor har vi både “Sop-Johan” (han kör sopbil), “Taxi-Bengt” (han kör taxi) och “Pirran” som arbetar på lager och därmed kör pirra.
Morsan kallar mig Kramer som han i Seinfeld eftersom min sovrumsdörr öppnades utåt så öppnade och puttade dörren samtidigt vilket lät hyfsat mycket.
Mandus Olsson “Rawr xD”
Det är ju rätt uppenbart. Folk hette en begränsad mängd namn som följde tradition. Tre st bara i den bilden har ju samma typ av namn. Far hette carl olsson och då hette sonen ols/olle carlsson osv. Då fick man ha smeknamn för att särskilja. Det är först där vid sekelskiftet som man slutade med det.
På min arbetsplats finns det fortfarande en massa roliga smeknamn folk har fått på just arbetsplatsen. Vill dock inte outa mig…
Öckerö kommun har lätt de bästa öknamnen på folk
I mitt gäng så har vi spiken/spyflugan karlsson, Berra, Zickan, Bagge, Kuk-Anders, Bechen samt några fler. Så smeknamn är du absolut inte nått som gått ur tiden
bara att börja göra det igen
Jag har en kompis som heter Lars. Han kallas av någon jävla anledning för LarsLars och ingen vet varför. Inte ens han själv
Farsan hade en kompis som alltid hade lunchlåda med sig i skolan. Så han fick smeknamnet “Leffe-lunchlåda”. Spola fram 50 år och vi var på ett 80-årskalas där pappa ser någon han känner igen. Från ingenstans vrålar farsan rakt ut “Fan det är ju Leffe-lunchlåda!” Var av en man vänder sig om och ler förvånande. De har då inte sett varann sedan högstadiet och de skrattade gott åt det den kvällen.
Ja man blir ju lite nostalgisk när man tänker på alla original som man växte upp med.
I staden jag växte upp i på västkusten, så hadde vi bla: knorpar nikke, Lennart i valvet och sniffar jokke.
Vi hade Mördar-Karlsson (han sas hade slagit ihjäl nån) och sen hade vi Yngve-Skank. Yngve hade polio och gick jävligt strävt och vingligt med två kryckor jämt. Ingen rullstol där inte. I lumpen hade vi även ”Snygg i håret” för han var just det och sen hade vi en kille som hade dom fyra sista siffrorna i personnumret: 2918. Han kallades för ”Snarton”. Man kunde även dra till med ett franskt uttal där ”Snaartåån”. Då blev han lite arg.
Jag kallade Carl Bildt för “Folkmords-Kalle” en gång. Han såg inte glad ut…
Har hört om en hel del från min Farmor&Farfars trakter som typ Locken, Symaskinen, Doddo(osäker på stavning), Andreas med medaljerna, etc. Samt några nyare från samma trakt tack vare min Farbror som typ Vägga-Görgen, Gettingmidjan, etc.
Själv hade man en mattelärare som kallades Skuggan, troligtvis för att massa ungar hette Lars när han var liten, lol. Nu för tiden är det väl mest efternamn eller förkortningar om folk ger varandra smeknamn.
Förekommer fortfarande. På jobbet har vi Ronny reserven, Kuka-Bosse, Oliven, Gamen, Gummi-Gamen, Orma Bengt, Masken osv.
De finns, men det är ovanligare i yngre generationer. Vi har Kuk-Arne, Inge-för-Helvete, Reserv-Jesus, Sigge Pilsner, Bengt i hatten, Bull-Uno, Kalle Gas, Zeb Macahan, Grytlappen, SJ:s framtid, Ensam hemma, Fittvispen, Tore Träpitt, Pung Ljung, Bertil Banan m.fl. Alla är övre medelålder och uppåt, och jag har svårt att komma på någon millenial som har något etablerat i trakten. Sedan finns förståss mängder med folk som helt enkelt fått gårdstillhörighet i namnet.
Hedersomnämnande av några avlidna original: Påsskiten, tusenlappen, Vite negern, Kongo-Pelle, Kapten Hansson, Folke Stutfia, Lång Karl-Oskar och Lill-David, Braddock, Gunnar på vanten, Knoddas, Dyckert, Ryck-och-Knyck, Göran i Läpp, Kalle-Stina m.fl. m.fl.
27 comments
“Hemmisar”?
Farsan är uppväxt på Bjäre. En gång pratade han med sin bror (ja, min farbror), om en Morötta-Pelle från Grevie. Det namnet fastnade
Hemma i byn så hade vi väl ett dussin “original” med smeknamn som hade samma klang.
Var tog alla våra original vägen? Jag saknar även dem. Jag ger Samhall skulden för att de nog berövat mig dessa
Smeknamn är väl jättevanligt?
Har vi slutat med det, verkligen? Har inte alla killgäng minst en som kallas för “Greven”?
Göteborg är på [en helt annan nivå](https://youtu.be/utMcM0JTQ7M)…
Vet inte när bilden togs men Målar-Kalle längst till vänster är ändå troligen under 70 år där. Makes you think. Idag ser man ju 69-åringar kriga i padelserier och tinderdejta som om det inte fanns en morgondag.
I min erfarenhet är det vanligare med liknande smeknamn ju mindre samhället är. Om det är för att dessa områden ligger lite bakom utvecklingen eller om det är för att det helt enkelt lättare tar fäste, eller annan anledning vet jag ej.
​
Oavsett så skulle jag påstå att dylika smeknamn lever kvar i fullo, men kanske i mer modern form.
​
Jag vet folk som kallas för gäddan, påven, Bonde-Bengtsson, Volvo-Bengtsson, Ettan & Tvåan (även kända som Erik 1 och Erik 2), Ful-jimmie, snygg-jimmie, Brännvin, Mol-lars, Höken, sågen osv osv..
Vi har väl aldrig slutat? Jag t.ex hade smeknamnet mongo i min ungdom, alla i skolan kallade mig det.
Håller med. Mina ungar har inga smeknamn alls på polarna.
Själv blir man ju jävlligt fundersam när någon säger en polares riktiga namn. Daniel? Jag känner ingen Daniel.
Tror detta rör sig mer om storstäder kontra mindre samhällen. Bilden sitter i bovallstrand där jag ändå tycks höra lite smeknamn emellanåt liknande dessa.
Man blir ju nyfiken på om RAR anspelar på “vänlig” eller “rejält packad”.
Vettetusan, ute på vischan där jag bor har vi både “Sop-Johan” (han kör sopbil), “Taxi-Bengt” (han kör taxi) och “Pirran” som arbetar på lager och därmed kör pirra.
Morsan kallar mig Kramer som han i Seinfeld eftersom min sovrumsdörr öppnades utåt så öppnade och puttade dörren samtidigt vilket lät hyfsat mycket.
Mandus Olsson “Rawr xD”
Det är ju rätt uppenbart. Folk hette en begränsad mängd namn som följde tradition. Tre st bara i den bilden har ju samma typ av namn. Far hette carl olsson och då hette sonen ols/olle carlsson osv. Då fick man ha smeknamn för att särskilja. Det är först där vid sekelskiftet som man slutade med det.
På min arbetsplats finns det fortfarande en massa roliga smeknamn folk har fått på just arbetsplatsen. Vill dock inte outa mig…
Öckerö kommun har lätt de bästa öknamnen på folk
I mitt gäng så har vi spiken/spyflugan karlsson, Berra, Zickan, Bagge, Kuk-Anders, Bechen samt några fler. Så smeknamn är du absolut inte nått som gått ur tiden
bara att börja göra det igen
Jag har en kompis som heter Lars. Han kallas av någon jävla anledning för LarsLars och ingen vet varför. Inte ens han själv
Farsan hade en kompis som alltid hade lunchlåda med sig i skolan. Så han fick smeknamnet “Leffe-lunchlåda”. Spola fram 50 år och vi var på ett 80-årskalas där pappa ser någon han känner igen. Från ingenstans vrålar farsan rakt ut “Fan det är ju Leffe-lunchlåda!” Var av en man vänder sig om och ler förvånande. De har då inte sett varann sedan högstadiet och de skrattade gott åt det den kvällen.
Ja man blir ju lite nostalgisk när man tänker på alla original som man växte upp med.
I staden jag växte upp i på västkusten, så hadde vi bla: knorpar nikke, Lennart i valvet och sniffar jokke.
Vi hade Mördar-Karlsson (han sas hade slagit ihjäl nån) och sen hade vi Yngve-Skank. Yngve hade polio och gick jävligt strävt och vingligt med två kryckor jämt. Ingen rullstol där inte. I lumpen hade vi även ”Snygg i håret” för han var just det och sen hade vi en kille som hade dom fyra sista siffrorna i personnumret: 2918. Han kallades för ”Snarton”. Man kunde även dra till med ett franskt uttal där ”Snaartåån”. Då blev han lite arg.
Jag kallade Carl Bildt för “Folkmords-Kalle” en gång. Han såg inte glad ut…
Har hört om en hel del från min Farmor&Farfars trakter som typ Locken, Symaskinen, Doddo(osäker på stavning), Andreas med medaljerna, etc. Samt några nyare från samma trakt tack vare min Farbror som typ Vägga-Görgen, Gettingmidjan, etc.
Själv hade man en mattelärare som kallades Skuggan, troligtvis för att massa ungar hette Lars när han var liten, lol. Nu för tiden är det väl mest efternamn eller förkortningar om folk ger varandra smeknamn.
Förekommer fortfarande. På jobbet har vi Ronny reserven, Kuka-Bosse, Oliven, Gamen, Gummi-Gamen, Orma Bengt, Masken osv.
De finns, men det är ovanligare i yngre generationer. Vi har Kuk-Arne, Inge-för-Helvete, Reserv-Jesus, Sigge Pilsner, Bengt i hatten, Bull-Uno, Kalle Gas, Zeb Macahan, Grytlappen, SJ:s framtid, Ensam hemma, Fittvispen, Tore Träpitt, Pung Ljung, Bertil Banan m.fl. Alla är övre medelålder och uppåt, och jag har svårt att komma på någon millenial som har något etablerat i trakten. Sedan finns förståss mängder med folk som helt enkelt fått gårdstillhörighet i namnet.
Hedersomnämnande av några avlidna original: Påsskiten, tusenlappen, Vite negern, Kongo-Pelle, Kapten Hansson, Folke Stutfia, Lång Karl-Oskar och Lill-David, Braddock, Gunnar på vanten, Knoddas, Dyckert, Ryck-och-Knyck, Göran i Läpp, Kalle-Stina m.fl. m.fl.