Nog för att man har hört skräckhistorier från BUP under rätt så lång tid vid detta laget, men detta är nog den mest deprimerande jag har sett hittills…
Ja, det blir ju så när man sparar pengar på psykiatri. Förjävligt.
De jag känner som haft att göra med dom har väldigt lite positivt att säga, är bara ren tur om man får rätt hjälp i tid. Inte för att den vuxna psykiatrin är så mycket bättre….
Chockad över att ens se det i nyheterna. Sverige gick från att belysa självmord som ett enormt problem som behövde fixas till att de slutades pratas om och vården aktivt minskas.
Sen 90-taler har problemet blivit värre och all hjälp mindre.
Ganska tydligt att myndigheterna har helt enkelt bestämt att migrationen har löst det stora problemen med massa folk som dör så nu behöver de VERKLIGEN inte bry sig lol
Fyfan vad fruktansvärt
När jag var 20 år gammal (3 år sedan) blev jag kallad för autist i all dess spektrum för jag var så sjuk att jag inte kunde ringa vårdcentralen själv, mamma min skällde ut denna person på vårdcentralen så jag tror denna person inte har återhämtat sig än. Fick tid där 3 dagar senare, gav ut blodprov och fick sitta och vänta tills dom hade alanyserat det, fick träffa en doktor 10 minuter senare och han kände på min mage i 5 minuter och “diagnoserade mig med crohn”, den gubbjäveln ska fan få en löneförhöjning, bara en månad senare kunde jag äta som normalt för medicineringen. Läste vad Emil här gick igenom och majoriteten ska få sparken och ska inte få jobba så mycket mer med ett par myror.
Förlåt om jag skriver dåligt är hög som ett flygplan för tarmen fick så han teg.
Jag vet inte längre vad vi kan göra. Jag jobbar inom psykiatrin och vi jobbar ihjäl oss, vi får så mycket remisser dagligen, vi har så många patienter. Jag vet inte hur det ska funka. Jag säger det med en uppgiven röst, jag fattar bara inte.
Fruktansvärt.
Jag kan också säga att jag inledningsvis blev förvirrad över att ett barn med neurologiska symtom skickades till BUP. Men mot slutet nämns ju att BUP har en specialenhet för just dessa sjukdomar. Alltså var de helt rätt ute.
Och varför varför varför om man tycker att ett fall är så komplicerat och svårt, varför kallar man då inte in dessa specialister? Det är så konstigt och sjukt.
Istället för att ta det på allvar och eskalera så gör man det motsatta, tonar ner och kallar in praktikanten. Fy fan.
När jag va 13 försökte min BUP terapeut övertala mig om att jag var homosexuell. Snacka om att förvirra en deprimerad unge ännu mer än vad han redan var, är 20 idag och kan fortfarande bli arg att man inte gjorde något åt den idioten.
11 år.. ett litet barn som känner att det är hopplöst att fortsätta leva. 11 år!! Visst hade jag funderingar på självmord vid den åldern också, men nu som vuxen känns det här helt förjävligt. Fyfan, stackars grabb.
“De var mitt i mötet och hon hade just berättat om det akuta läget, vilket enligt Miriam bemöttes av enhetschefen med kommentaren ”ingen, ingen person eller myndighet ska tala om för oss hur vi ska jobba på BUP”
Nä, för det gör dom så bra sjäv? Jag kokar när jag läser artikeln.
lmao sverige. Varför betalar jag ens skatt?
Svenska sjukvården suger. Fick en tid där efter ett halvår för könsdysfori och allt de frågade var om hur det gick i skolan. Jag visste inte ens att mötet handlade om könsdysfori förens flera dagar senare när jag ringde min mamma. Jag trodde skolan hade skickat någon anmälan att jag behövde psykolog så därför hade jag sagt att jag inte viljat ha fler möten.
Jag hade kunnat fått vård och mått mycket bättre, men på grund av deras inkompetens (och att socialstyrelsen förbjudit vård för unga transsexuella) har jag ingen hjälp.
Jag vet inte varför BUP är dåligt, men stort Fuck you till de politiker som orsakat det.
>Sonen beskrev också att han hörde röster som sa att han var värdelös och måste dö, säger Miriam som tog med sig brevet och visade för psykologen vid nästa möte – men fick inte alls den reaktion hon hade förväntat sig.
>– Psykologen sa att det var ”tråkigt” men att det inte var något för oss att bry oss om eller oroa oss över. Det var ”jättevanligt” att barn hade sådana tankar.
Vad ska man säga. Herregud.
återigen, sverige är ett skämt och det visas fint och tydligt för varje nyhetsartikel. Sjukvården har varit ett pajas kalas i årtionden . Sjukt hur jag inte har tappat det helt pga behandling i vården
Har aldrig brutit ihop så här mycket över en nyhet. Vart fan är vårt land påväg? Så jävla frukansvärt
BUP verkar tyvärr fungera särskilt dåligt, ofta väldigt negativa omdömen om de olika enheterna.
Varför betalar jag skatt?
Bup suger röv.
Inte mycket som kan göras heller, problemet är ju att det kommer regering efter regering som skiter i att finansiera bup.
En tid när jag bodde i Göteborg så var jag inne i min värsta period. Kom ihåg en gång när jag inte orkade mer och gick till psykiatriakuten. Efter timmars väntande så fick jag träffa en läkare..men svaret jag fick var annat än väntat..
– Du borde testa att lyssna på meditationsmusik på Spotify.
Den kvällen tog jag en överdos men överlevde som tur var. Innan mitt besök så hade jag redan haft en akut överdos i min journal, vilket borde uppmärksammats..
Sverige ligger i nivå med Rumänien med hur mycket som läggs på psykiatri. Sämst i Europa. Men tusen miljarder på snabbjärnväg eller grönt stål kan vi gott lägga.
”ingen, ingen person eller myndighet ska tala om för oss hur vi ska jobba på BUP”
​
Men vad i helvete, vilken jävla arrogans
Klarar inte ens av att läsa hela artikeln.
Vila i frid, Emil.
Jag gråter väldigt sällan men när jag fick den här notisen och började läsa så började jag att bryta ihop, sjukt hur BUP kunde låta detta ske. Att anse att någon gör något för uppmärksamhet är sjukt. Visst det händer men tänker man ska ta alltid seriöst ändå ifall det är seriöst. Särskilt inom psykiatrin eller egentligen vården generelt.
Mycket tragiskt fall. BUP är tyvärr en verksamhet i kris sedan många år pga den lavinartade ökningen av NP-diagnostik och generell psykisk ohälsa bland barn och unga, med långa köer och överbelastning som följd. Arbetsmiljön gör då knappast heller att läkare och psykologer blir sugna på att söka sig dit och sådana här rapporter bekräftar den bilden.
Tycker faktiskt synd om den inblandade psykologen i fallet som uppenbarligen inte hade rätt kompetens eller tillräckligt stöd från annan personal i detta komplicerade fall. Det är därmed tråkigt att det blir sådant individfokus, både i denna artikeln och med polisanmälan mot psykologen. Inom vården utreder man avvikelser ur ett systemperspektiv för att undvika att de sker igen, inte för att hitta syndabockar att hänga ut. Risken är annars att vi går mot ett system mer som i USA, där man överdiagnostiserar och överbehandlar av rädsla för stämningar, vilket i slutändan skadar både patient och samhälle.
Vi lägger skattemedel på så jävla mycket skit… Psykiatrin borde vara mycket mer prioriterat
Väntar fortfarande svar från BUP sedan första mötet jag hade för ca 8-10 år sen
Kan någon förklara det här för mig? Jag kan ha fått en stroke eller något.
> I sin interna utredning har BUP beskrivit ärendet som ”svårt och komplicerat” och att det försvårades av rädslan för familjemedlemmar som Emil utvecklade under sina sista månader.
Psykvården i Sverige fungerar helt enkelt inte. Måste reformeras från grunden.
Detta är så nära ett mord man kan komma, dom vet om hur barnet mår och dom vet mycket väl att barn lider i det tysta…och att dom gör något drastiskt för att slippa ännu en dag i helvetet.. Myndigheter, tjänstemän, läkare skulle bli personligt ansvariga och åtalade.. Det här problem med att oskyldiga. Dör eller tar livet av sej.. Har ökat enormt efter att Palme under 1970 talet tog bort ansvaret för tjänstemän.. Och kvinnor… Så. Länge inget straff utges kommer dett
Jag läste denna artikel med fasa.
Jag har tre barn och min mellanunge var ett tag deprimerad (så pass att bad henne prata med skolkuratorn). I dessa samtal kom det fram att hon funderat på ta livet av sig. Jag slängde mig på luren och ringde BUP. Jag möttes av trötthet och noll empati. Receptionisten var trevlig men alla andra jag kopplades till var riktigt otrevliga och ville endast bli lämnade ifred.
Efter första samtalet grät jag, desperationen var så stor (tänk om min unge tar livet av sig medan jag är på jobbet… eller försvinner upp till skogsgläntan under en rast och kommer aldrig tillbaka?), denna typ av rädsla är paralyserande (jag älskar ju min unge och skulle ge mitt liv för henne).
Jag vägrade ge mig (min dotters liv stod på spel) och ringde dem 1 gång i timmen HELA DAGEN tills jag fick hjälp. Satt mellan möten och grät/ringde, ifrågasatte varenda argument (ett av dessa argument till varför jag skulle inte vända mig till dem var helt jävla sjukt, kvinnan i luren sade “vi anser inte detta vara akut, jag menar har din dotter försökt ta livet av sig ens?” Mitt svar var “Jag behöver hjälp, jag anser det vara akut om en 11 åring är så deprimerad att hon funderar på självmord och om jag ringer er EFTER att hon tagit livet av sig, kan ni se till att hon inte längre är död??!”)
De hade ett möte om mig och jag ringde efter att mötet var klart (inte ville de berätta när mötet skulle hållas, jag sade att jag skulle börja ringa varje kvart tills jag fick tag i någon och då avslöjade hon tidpunkten)… samma dag fick jag en tid med psykologen (3 veckor senare) och jag meddelade skolkuratorn om detta och bad henne prata med min dotter dagligen och ringa BUP vid behov. Jag pratade med min dotter varje morgon och kväll, kunde knappt sova på nätterna var konstant rädd att hon skulle ta livet av sig.
De flesta föräldrar litar på experternas omdömen och “ger sig”, man kanske är själv så trött och stressed att man inte orkar vara så jobbig som jag var den dagen. DET FÅR INTE VARA SÅ HÄR!
32 comments
Nog för att man har hört skräckhistorier från BUP under rätt så lång tid vid detta laget, men detta är nog den mest deprimerande jag har sett hittills…
Ja, det blir ju så när man sparar pengar på psykiatri. Förjävligt.
De jag känner som haft att göra med dom har väldigt lite positivt att säga, är bara ren tur om man får rätt hjälp i tid. Inte för att den vuxna psykiatrin är så mycket bättre….
Chockad över att ens se det i nyheterna. Sverige gick från att belysa självmord som ett enormt problem som behövde fixas till att de slutades pratas om och vården aktivt minskas.
Sen 90-taler har problemet blivit värre och all hjälp mindre.
Ganska tydligt att myndigheterna har helt enkelt bestämt att migrationen har löst det stora problemen med massa folk som dör så nu behöver de VERKLIGEN inte bry sig lol
Fyfan vad fruktansvärt
När jag var 20 år gammal (3 år sedan) blev jag kallad för autist i all dess spektrum för jag var så sjuk att jag inte kunde ringa vårdcentralen själv, mamma min skällde ut denna person på vårdcentralen så jag tror denna person inte har återhämtat sig än. Fick tid där 3 dagar senare, gav ut blodprov och fick sitta och vänta tills dom hade alanyserat det, fick träffa en doktor 10 minuter senare och han kände på min mage i 5 minuter och “diagnoserade mig med crohn”, den gubbjäveln ska fan få en löneförhöjning, bara en månad senare kunde jag äta som normalt för medicineringen. Läste vad Emil här gick igenom och majoriteten ska få sparken och ska inte få jobba så mycket mer med ett par myror.
Förlåt om jag skriver dåligt är hög som ett flygplan för tarmen fick så han teg.
Jag vet inte längre vad vi kan göra. Jag jobbar inom psykiatrin och vi jobbar ihjäl oss, vi får så mycket remisser dagligen, vi har så många patienter. Jag vet inte hur det ska funka. Jag säger det med en uppgiven röst, jag fattar bara inte.
Fruktansvärt.
Jag kan också säga att jag inledningsvis blev förvirrad över att ett barn med neurologiska symtom skickades till BUP. Men mot slutet nämns ju att BUP har en specialenhet för just dessa sjukdomar. Alltså var de helt rätt ute.
Och varför varför varför om man tycker att ett fall är så komplicerat och svårt, varför kallar man då inte in dessa specialister? Det är så konstigt och sjukt.
Istället för att ta det på allvar och eskalera så gör man det motsatta, tonar ner och kallar in praktikanten. Fy fan.
När jag va 13 försökte min BUP terapeut övertala mig om att jag var homosexuell. Snacka om att förvirra en deprimerad unge ännu mer än vad han redan var, är 20 idag och kan fortfarande bli arg att man inte gjorde något åt den idioten.
11 år.. ett litet barn som känner att det är hopplöst att fortsätta leva. 11 år!! Visst hade jag funderingar på självmord vid den åldern också, men nu som vuxen känns det här helt förjävligt. Fyfan, stackars grabb.
“De var mitt i mötet och hon hade just berättat om det akuta läget, vilket enligt Miriam bemöttes av enhetschefen med kommentaren ”ingen, ingen person eller myndighet ska tala om för oss hur vi ska jobba på BUP”
Nä, för det gör dom så bra sjäv? Jag kokar när jag läser artikeln.
lmao sverige. Varför betalar jag ens skatt?
Svenska sjukvården suger. Fick en tid där efter ett halvår för könsdysfori och allt de frågade var om hur det gick i skolan. Jag visste inte ens att mötet handlade om könsdysfori förens flera dagar senare när jag ringde min mamma. Jag trodde skolan hade skickat någon anmälan att jag behövde psykolog så därför hade jag sagt att jag inte viljat ha fler möten.
Jag hade kunnat fått vård och mått mycket bättre, men på grund av deras inkompetens (och att socialstyrelsen förbjudit vård för unga transsexuella) har jag ingen hjälp.
Jag vet inte varför BUP är dåligt, men stort Fuck you till de politiker som orsakat det.
>Sonen beskrev också att han hörde röster som sa att han var värdelös och måste dö, säger Miriam som tog med sig brevet och visade för psykologen vid nästa möte – men fick inte alls den reaktion hon hade förväntat sig.
>– Psykologen sa att det var ”tråkigt” men att det inte var något för oss att bry oss om eller oroa oss över. Det var ”jättevanligt” att barn hade sådana tankar.
Vad ska man säga. Herregud.
återigen, sverige är ett skämt och det visas fint och tydligt för varje nyhetsartikel. Sjukvården har varit ett pajas kalas i årtionden . Sjukt hur jag inte har tappat det helt pga behandling i vården
11 år gammal. Så sorgligt.
https://www.dn.se/sverige/16-bup-mottagningar-i-stockholm-ska-bli-nio-personal-kritisk/
Har aldrig brutit ihop så här mycket över en nyhet. Vart fan är vårt land påväg? Så jävla frukansvärt
BUP verkar tyvärr fungera särskilt dåligt, ofta väldigt negativa omdömen om de olika enheterna.
Varför betalar jag skatt?
Bup suger röv.
Inte mycket som kan göras heller, problemet är ju att det kommer regering efter regering som skiter i att finansiera bup.
En tid när jag bodde i Göteborg så var jag inne i min värsta period. Kom ihåg en gång när jag inte orkade mer och gick till psykiatriakuten. Efter timmars väntande så fick jag träffa en läkare..men svaret jag fick var annat än väntat..
– Du borde testa att lyssna på meditationsmusik på Spotify.
Den kvällen tog jag en överdos men överlevde som tur var. Innan mitt besök så hade jag redan haft en akut överdos i min journal, vilket borde uppmärksammats..
Sverige ligger i nivå med Rumänien med hur mycket som läggs på psykiatri. Sämst i Europa. Men tusen miljarder på snabbjärnväg eller grönt stål kan vi gott lägga.
”ingen, ingen person eller myndighet ska tala om för oss hur vi ska jobba på BUP”
​
Men vad i helvete, vilken jävla arrogans
Klarar inte ens av att läsa hela artikeln.
Vila i frid, Emil.
Jag gråter väldigt sällan men när jag fick den här notisen och började läsa så började jag att bryta ihop, sjukt hur BUP kunde låta detta ske. Att anse att någon gör något för uppmärksamhet är sjukt. Visst det händer men tänker man ska ta alltid seriöst ändå ifall det är seriöst. Särskilt inom psykiatrin eller egentligen vården generelt.
Mycket tragiskt fall. BUP är tyvärr en verksamhet i kris sedan många år pga den lavinartade ökningen av NP-diagnostik och generell psykisk ohälsa bland barn och unga, med långa köer och överbelastning som följd. Arbetsmiljön gör då knappast heller att läkare och psykologer blir sugna på att söka sig dit och sådana här rapporter bekräftar den bilden.
Tycker faktiskt synd om den inblandade psykologen i fallet som uppenbarligen inte hade rätt kompetens eller tillräckligt stöd från annan personal i detta komplicerade fall. Det är därmed tråkigt att det blir sådant individfokus, både i denna artikeln och med polisanmälan mot psykologen. Inom vården utreder man avvikelser ur ett systemperspektiv för att undvika att de sker igen, inte för att hitta syndabockar att hänga ut. Risken är annars att vi går mot ett system mer som i USA, där man överdiagnostiserar och överbehandlar av rädsla för stämningar, vilket i slutändan skadar både patient och samhälle.
Vi lägger skattemedel på så jävla mycket skit… Psykiatrin borde vara mycket mer prioriterat
Väntar fortfarande svar från BUP sedan första mötet jag hade för ca 8-10 år sen
Kan någon förklara det här för mig? Jag kan ha fått en stroke eller något.
> I sin interna utredning har BUP beskrivit ärendet som ”svårt och komplicerat” och att det försvårades av rädslan för familjemedlemmar som Emil utvecklade under sina sista månader.
Psykvården i Sverige fungerar helt enkelt inte. Måste reformeras från grunden.
Detta är så nära ett mord man kan komma, dom vet om hur barnet mår och dom vet mycket väl att barn lider i det tysta…och att dom gör något drastiskt för att slippa ännu en dag i helvetet.. Myndigheter, tjänstemän, läkare skulle bli personligt ansvariga och åtalade.. Det här problem med att oskyldiga. Dör eller tar livet av sej.. Har ökat enormt efter att Palme under 1970 talet tog bort ansvaret för tjänstemän.. Och kvinnor… Så. Länge inget straff utges kommer dett
Jag läste denna artikel med fasa.
Jag har tre barn och min mellanunge var ett tag deprimerad (så pass att bad henne prata med skolkuratorn). I dessa samtal kom det fram att hon funderat på ta livet av sig. Jag slängde mig på luren och ringde BUP. Jag möttes av trötthet och noll empati. Receptionisten var trevlig men alla andra jag kopplades till var riktigt otrevliga och ville endast bli lämnade ifred.
Efter första samtalet grät jag, desperationen var så stor (tänk om min unge tar livet av sig medan jag är på jobbet… eller försvinner upp till skogsgläntan under en rast och kommer aldrig tillbaka?), denna typ av rädsla är paralyserande (jag älskar ju min unge och skulle ge mitt liv för henne).
Jag vägrade ge mig (min dotters liv stod på spel) och ringde dem 1 gång i timmen HELA DAGEN tills jag fick hjälp. Satt mellan möten och grät/ringde, ifrågasatte varenda argument (ett av dessa argument till varför jag skulle inte vända mig till dem var helt jävla sjukt, kvinnan i luren sade “vi anser inte detta vara akut, jag menar har din dotter försökt ta livet av sig ens?” Mitt svar var “Jag behöver hjälp, jag anser det vara akut om en 11 åring är så deprimerad att hon funderar på självmord och om jag ringer er EFTER att hon tagit livet av sig, kan ni se till att hon inte längre är död??!”)
De hade ett möte om mig och jag ringde efter att mötet var klart (inte ville de berätta när mötet skulle hållas, jag sade att jag skulle börja ringa varje kvart tills jag fick tag i någon och då avslöjade hon tidpunkten)… samma dag fick jag en tid med psykologen (3 veckor senare) och jag meddelade skolkuratorn om detta och bad henne prata med min dotter dagligen och ringa BUP vid behov. Jag pratade med min dotter varje morgon och kväll, kunde knappt sova på nätterna var konstant rädd att hon skulle ta livet av sig.
De flesta föräldrar litar på experternas omdömen och “ger sig”, man kanske är själv så trött och stressed att man inte orkar vara så jobbig som jag var den dagen. DET FÅR INTE VARA SÅ HÄR!