> Författaren Robert Karjel har en bakgrund som stridspilot och överstelöjtnant i försvaret. Tidigare har han lett marinens helikoptrar under Estoniakatastrofen, kämpat mot pirater i Adenviken och byggt upp en helikopterenhet i Afghanistan.
> Han säger sig se en röd tråd av handlingsförlamning i de större kriser som Sverige varit involverade i under senare år.
> Resurserna finns, men används inte.
> – Regeringen har inte tillgång till landets resurser på ett sätt som andra länder har.
> – Man hamnar i en massa situationer och dilemman som andra länder inte brottas med på samma sätt.
> Han säger att Sverige var i särklass sist ut av alla att komma i gång med evakueringen i Kabul.
> – Vi var sist på bollen och det vi åstadkom improviserades fram.
> Rädsla att göra fel
> Han jämför med Norge som i ett tidigt skede hade 150 personer på plats i Kabul – poliser, specialförband, jurister och diplomater. Detta i ett läge där Sverige precis hade fått dit en UD-diplomat tillsammans med en handfull personer från privata Vesper.
> – Vesper gör ju ett jättejobb. Vi ska vara väldigt glada över att de finns. Men det visar också hur vårt svenska system att reagera på en kris är undermåligt. Vi behöver ta tag i det här. Det upprepar sig gång på gång. Att vi i fyra dygn bläddrar i pärmarna för att hitta någon instruktion om hur vi ska göra det här.
Som vanligt i Sverige. Ingen har lärt sig att tänka själv för nästan ingen får handla eller ta beslut själv.
2 comments
> Författaren Robert Karjel har en bakgrund som stridspilot och överstelöjtnant i försvaret. Tidigare har han lett marinens helikoptrar under Estoniakatastrofen, kämpat mot pirater i Adenviken och byggt upp en helikopterenhet i Afghanistan.
> Han säger sig se en röd tråd av handlingsförlamning i de större kriser som Sverige varit involverade i under senare år.
> Resurserna finns, men används inte.
> – Regeringen har inte tillgång till landets resurser på ett sätt som andra länder har.
> – Man hamnar i en massa situationer och dilemman som andra länder inte brottas med på samma sätt.
> Han säger att Sverige var i särklass sist ut av alla att komma i gång med evakueringen i Kabul.
> – Vi var sist på bollen och det vi åstadkom improviserades fram.
> Rädsla att göra fel
> Han jämför med Norge som i ett tidigt skede hade 150 personer på plats i Kabul – poliser, specialförband, jurister och diplomater. Detta i ett läge där Sverige precis hade fått dit en UD-diplomat tillsammans med en handfull personer från privata Vesper.
> – Vesper gör ju ett jättejobb. Vi ska vara väldigt glada över att de finns. Men det visar också hur vårt svenska system att reagera på en kris är undermåligt. Vi behöver ta tag i det här. Det upprepar sig gång på gång. Att vi i fyra dygn bläddrar i pärmarna för att hitta någon instruktion om hur vi ska göra det här.
Som vanligt i Sverige. Ingen har lärt sig att tänka själv för nästan ingen får handla eller ta beslut själv.