I 8 år har en professor hållit läxhjälp för barn från utsatta områden – på Göteborgs universitet. “Här avmystifierar vi universitetet så att de ser det som ett alternativ för framtiden”.

42 comments

  1. Professorn bakom projektet är Girma Berhanu.
    Mannen på bilden är P O Hellqvist, som är en av flera vuxna som genomför själva läxhjälpen med barnen.

    Foto: Tomas Ohlsson

    https://www.dn.se/sverige/laxhjalp-i-stan-lyfter-elever-i-utsatta-omraden-de-har-barnen-ar-inte-dumma/

    >Överfulla spårvagnar skramlar på sin väg till och från stadens ytterområden. I Hammarkullen har tre mammor mött sina barn efter skolan och hela gänget trycker in sig i en av vagnarna på väg mot stan.

    >Två svettiga byten senare är de framme vid Pedagogen – hem åt Utbildningsvetenskapliga fakulteten vid Göteborgs universitet.

    > – Varje torsdag gör vi den här resan. Flera av våra andra projekt har pausats nu när ramadan har börjat och alla orkar mindre, men mammorna ville fortsätta ändå, berättar Bettan Byvald, socialarbetare från Angered.

    >Projektet är ett samarbete mellan Göteborgs stad och Bostadsbolaget. Barnen, alla i mellanstadieåldern, är trots fastan fulla av energi. De leker i snurrdörren vid ingången och visar vant vägen mot klassrum 314. Mustafe och Moshin, sätter sig direkt på var sin sida av en äldre man och slår upp sina böcker.

    > – Vad betyder ”ingen förtäring”?, undrar Mustafe och pekar på en lapp på väggen.

    > – Förtäring är ungefär samma sak som mat. Det betyder att man inte får äta här, säger mannen som visar sig vara P O Hellqvist.

    > Han har ofta förekommit i media i sin tidigare yrkesroll som anställd inom Säkerhetspolisen. Nu är han nybliven pensionär och hjälper alltså barn med läxor i bland annat samhällskunskap.

    > – Det är egentligen inte så konstigt. Det spelar nästan ingen roll vem inom polisen man pratar med om problemen i utsatta områden, alla kommer att säga att vi måste börja med barnen. Så det är det jag gör, säger han.

    > Det var också det som Girma Berhanu tänkte när han startade läxhjälpen för åtta år sedan. Själv uppvuxen i ett slumområde i Addis Abeba vet han hur det är att ha oddsen emot sig. Under lågstadiet kämpade han i skolan.

    > – Mina lärare sa till min mamma att jag satt och dagdrömde på lektionerna. Jag tror att man tänkte att jag kanske inte var så smart, säger han och skrattar.

    >Lärarna föreslog ändå att han skulle få extra hjälp i en sommarskola – och då kom vändningen.

    > – Det var jättebra lärare där. De var entusiastiska. De såg mig. När de hjälpte oss, satte de sig på huk för att komma i ögonhöjd med oss. Jag blev snabbt en av de bästa i den lilla gruppen. Så det är nog ingen slump att jag blev professor i specialpedagogik, berättar han.

    > I dag forskar han bland annat om sociokulturella förhållanden och hur de inverkar på lärande. Han tar emot oss på sitt kontor – en glasbox med böcker från golv till tak. Skrivbordet är nästan helt täckt med forskningsrapporter och böcker.

    > – Jag tänker bäst när det är kaos. När jag ska skriva något långt går jag och sätter mig på en bar. Jag behöver det där surret från andra människor. Andra behöver lugn och ro. Vi är alla olika och lär oss på olika sätt. Det är något som intresserar mig i min forskning, säger han.

    > Ett annat intresseområde är Göteborgs utsatta områden där stadens mest lågpresterande skolor återfinns – och där ser Girma Berhanu stor potential.

    > – De här barnen är inte dumma. En del behöver extra hjälp med läxan och kan vara efter med språket. Men framför allt behöver de hopp och drömmar. Här avmystifierar vi universitetet så att de ser det som ett alternativ för framtiden. Många av våra elever har pluggat vidare och sedan kommit tillbaka för att hjälpa andra, säger han.

    >Projektet med mammorna är nytt för i år men han tror att föräldrar, oavsett utbildningsnivå, kan vara till stor hjälp för barnen. Han tar sin mamma som exempel.

    > – Hon hade ingen formell utbildning, men hon gav mig kärlek och skapade narrativ som hjälpte mig att tro på mig själv. Hon berättade till exempel att jag föddes med fosterhinnan intakt och att det gjorde mig speciell. Det spelar ingen roll om det var sant, det viktiga var att jag trodde på henne, säger han.

    > Zeina Said är mamma till Moshin och Mustafe. Hon sökte sig hit när hon märkte att sönerna kämpade med läxan – och att hon inte kunde hjälpa till.

    > – Jag tänkte att de måste få hjälp innan skolan blir för svår för då kanske de söker sig till annat. Nu tycker de att det är lätt. Och om det blir svårt, vet de vem de kan fråga, säger hon.

    >Själv föregår hon med ett gott exempel. När hon kom till Sverige för 13 år sedan hade hon aldrig gått i skolan. Här gick hon på SFI, utbildade sig först till måltidsbiträde och sedan till barnskötare.

    > – Jag kämpade. Det hände att jag inte blev godkänd. Då berättade jag det för barnen så att de kunde se att även en vuxen kan tycka att det är svårt. När jag sedan klarade alla prov blev de jätteglada för min skull, säger hon.

    >Klockan har passerat halv sju och det är snart dags att bryta fastan. Tioåriga Sagal Salad sitter med Bettan Byvald och är helt uppslukad av sin matteläxa.

    > – Det är mitt favoritämne. När läraren är upptagen får jag hjälpa andra i klassen för alla tycker det är svårt. Läsa behöver jag lite hjälp med, men inte skriva. Där är jag bäst.

    > När hon blir stor ska hon bli ”doktor och forskare”, proklamerar hon.

    > – Man måste tro på sig själv. För då kommer andra också göra det.

  8. Finns det en artikel någonstans om detta?

    Hade ju varit nice att kunna länka till något så man kan börja pusha för att dom ska få fler resurser och att det ska tas upp på politisk nivå…

    Vi är ju höger nu och SD är ju väldigt tydliga med att dom vill att invandrare ska assimilera och bli nyttiga för samhället, så dom borde ju vara först på att ge / utöka statligt stöd för det här.

  10. Vet inte vad det är men denna rubriken känns extremt anglofierad svenska, kanske pga den långa meningen och att det inte står vem han är? Som något från r/feelgood eller vad dom heter med bara bra nyheter

  12. Jag har inte samma bakgrund som de här barnen men känner igen mig i tanken att universitet inte ens fanns på kartan som barn. Vi var av en slump på semester i Uppsala, först då hörde jag ens talas om det och blev intresserad. Vet att många av mina medelklassvänner tycker det låter sjukt men i min familj var det aldrig en tänke.
    Kul exempel är när jag och syrran på skoj gjorde ett “vilket jobb passar dig quiz” och jag fick svaret domare. Vi tänkte alla fotbollsdomare men det var juridisk quizen menade.

  15. Toppen! Kommer inte från något utsatt område alls men ingen i min närhet hade universitetsutbildning och konceptet av gå på universitet kändes väldigt långt bort. Dels för man inte trodde att man skulle klara det rent intellektuellt, dels också en kostnadsfråga över hur man ska kunna klara sig under dom åren. När jag väl gick utbildningen så blev jag förvånad över hur “slapp” atmosfär det är jämfört med tidigare utbildning på gymnasienivå.

  17. Girma är en helt underbar människa, träffat honom flera gånger i uppväxten och har inte ett ont ord om honom.

    Detta är nog bland de bästa sakerna vi kan göra för ungdomarna i utsatta områden från pedagogikens håll, hoppas det fortsätter och expanderar. 🙂

  20. Så jävla rätt.

    Bilden av uni är rätt mystifierad. Men har man gått på ett så vet man att det inte är så. Alla universitet borde ha något liknande.

  28. Är själv en volontär, specifikt inom matematik (Mattecentrum). Någonting som jag började för inte så altruistiska motivationer, utan det var någonting som jag kunde sätta på CVet för att se *bra ut*. Har nu blivit en alltmer en osjälvisk handling, inte hjälper jag oftast personer/barn som inte har haft dem bästa möjligheterna givna till dem.
    Utan det är också terapeutiskt att ockupera sina egna tankar med någonting gott, med tanke på all det dåliga man läser varje dag inom nyheter eller diverse.

    Kan rekommendera starkt för folk att hitta något volontärsuppdrag som endast kräver fåtal timmar per vecka.

  30. Det är exakt sånt här som skapar trygga samhällen och bygger broar. Inte bara grundlösa “hårda tag” mot folk som hamnar i kriminalitet i brist på möjligheter. Utan någon som också fångar upp de som är fast i ett gränsland.

    Hatten av, jävligt fin nyhet!

  34. Kan varmt rekommendera att kolla med sin lokala Röda Korset krets som ofta gör exakt samma sak ifall man vill hjälpa till. Fantastiska söta och fina gamla pensionerade lärare mfl. som sitter och hjälper folk med allt från tredje klass SO läxan, gymnasiematten eller att bara ha någon som vet hur man uttalar orden rätt.

    Det är integrationsarbete på riktigt.

  40. Mäktigt, men det var faktiskt Intize som var först:

    “Sju studenter vid Chalmers tekniska högskola och Göteborgs universitet (GU) erbjuder sig att vara mentorer för gymnasieelever på Angeredsgymnasiet i Göteborg. 13 av 19 elever visar intresse och 12 av dem deltar aktivt. Projektet får stöd från Teknisk Fysiks rekryteringsgrupp FREK på Chalmers. ”

    https://www.intize.org/historik/

    Sen har du även Mattecentrum som är mer rikstäckande.

    https://www.mattecentrum.se/

  41. IQ är medfött, och fattiga länder är fattiga därför att de som bor där inte klarar att bygga ett högteknologiskt samhälle.

    Göteborgs universitet kan ge mig förslag på hur Afrika kan lyftas upp till en Europeisk teknologisk standard.

  42. Vad fint att han faktiskt lägger tid på att hjälpa eleverna. Tyvärr la min manliga gymnasielärare mer tid på att göra narr av elever för att imponera på tjejerna.

Leave a Reply