Då och då ser jag en vanlig missuppfattning om ADHD. Tänkte jag skulle rätta den här, för den som är intresserad.

46 comments

1. Har adhd så jag orkade inte läsa…

   Eller jag menar jag har koncentrationssvårigheter så jag orkade inte läsa…

2. Med full respekt för de som verkligen lider av tillståndet så tror jag att det väldigt ofta skylls på ADHD och att man tror att en stor del av lösningen är att bara få en diagnos.

3. Tycker vi ska gå tillbaka till att kalla det damp.

4. Du har inte direkt tekniskt fel i något men jag har mycket svårt att se vad du försöker göra för poäng.

5. Glöm ej heller att det som förut hette ADD numera ingår i ADHD. ADD som ofta innefattar raka motsatsen till hyperaktivitet. För att göra det ännu mindre förvirrande sådär.

6. Att ha ADHD eller ADD är en sak, det medför sina utmaningar men oftast är det kanske inte det som andra lägger märke till.

   Det är ofta andra diagnoser i samband som gör det svårare.

   Är du själv medveten och/eller högre på intelligens skalan så har personen troligen en massa system för att få saker att fungera och från utsidan kan man bli väldigt förvånad över att de ens har ADD/ADHD

7. Har du några som helst källor för dina påståenden eller är tanken att vi ska ta din fyllerant för en objektiv sanning?

8. Jag har tänkt mycket på detta, men angående GAD. Jag har sett att människor pratat om det som en funktionsvariation, där man underförstått har den för alltid och inte kan bli bättre, det är en del av “hur man fungerar”.

   Visst har det varit del i hur jag fungerar… Men med hårt arbete fungerar jag numera (för det mesta) som vem som helst.

9. Intressant text, men jag tvivlar på att din primära målgrupp kommer klara av att läsa den. För lång och för avancerad, hur bra den än var.

10. [ADD & Loving It?!](https://youtu.be/N49trzkqdTo) Dokumentär som är värd att titta på om man är intresserad.

11. Allt detta stämmer ju vad gäller forskningsläget idag, och vad gäller den funktion begreppet fyller idag, om man kollar på distributionen av individuella egenskaper hos befolkningen som helhet.

    Det utesluter dock inte att det finns underliggande interaktioner mellan delar i individers kognitiva system som ger upphov till kvalitativt distinkta uttryck, eller att distributionen av egenskaper av andra anledningar tenderar att följa vissa mönster hos undergrupper av befolkningen. Personlighetsstörningarna, som konstant uppdateras pga sin enorma konstruktinvaliditet, verkar tex ha någon form av grundläggande, faktiska, distinkta processer som leder till vissa distinkta uttryck. Men då man vet beklämmande lite om hur det egentligen ser ut är de likt ADHD framförallt statistiska artefakter.

    En normaldistribution utesluter inte att det kan finnas distinkta orsaker till varför olika datapunkter tar sig just de uttryck de gör. Olika faktorer kan tex bidra till en låg koncentrationsförmåga, och även om ADHD som begrepp främst härrör ur en statistisk konstrukt kan det nog så väl hända att någon typ av faktiskt avgränsat tillstånd föreligger i många av de statistiskt uppmätbara fallen.

    Som du nämner handlar det dock heller inte bara om statistik, utan om faktisk bedömning från en faktisk myndighetsutövare. Med det går olika system av normer och socioekonomiska faktorer in och komplicerar det hela ytterligare, och gör det till en komplex soppa av social konstruktion. De medicinska ord vi använder är helt enkelt inte byggda på några perfekta vetenskapliga kategorier, utan på den process av upptäckande och omprövande som vetenskap faktiskt utgör. Dessutom alltid i förhållande till människor och deras sociala strukturer.

    Så du har ju hälften rätt i det att begreppet ADHD i medicinsk mening inte benämner ett distinkt tillstånd. Men det utesluter å andra sidan inte att det finns ett distinkt tillstånd som påminner om den allmänna bilden av ADHD. Något som tyder på det senare är ju till exempel den faktiska erfarenhet som många med ADHD upplever av att vara på något vis distinkta från de utan ADHD.

    Hade ivf blivit glad om fler kände till det du skriver om! Blev glad att se texten 🙂

12. Blev väldigt positivt överraskad över det här inlägget. Jag tror verkligen inte det är sunt att den allmäna uppfattningen verkar vara att adhd är nån slags essens som du antingen har eller inte har.

    Jag önskar jag var mer välläst i filosofi så jag kunde uttrycka det här bättre. Men det känns som att vi människor är väldigt bra på att uppfinna symboler som representerar verkligheten. Vilket är bra. Men när symboler blir tillräckligt vedertagna så börjar vi ofta missta symbolerna för verkligheten, som att de vore samma sak.

    Som OP säger, du har inte ett visst beteende pga att du ”har” adhd. Du har diagnosen adhd för att du har vissa beteenden. Jag tror det är viktigt att förstå skillnaden.

13. >Som sagt är ju (hyper)aktivitet och (o)uppmärksamhet normalfördelade

    Även åt andra hållet? I.e., är mängden hypoaktiva o/e hyperuppmärksamma ~= lika stor? Har iofs svårt att se att det skulle kunna studeras på det viset, när jag tänker efter.

14. Håller med din text, har också tänkt på detta! T.o.m med mina kompisar med ADHD verkar ofta ha missuppfattat vad det faktiskt handlar om. Problemet med att detta resonemanget är så väl utbrett är väl i grunden att folk klumpar ihop ADHD-folk till en och samma grupp. T.ex har jag många gånger hört en av mina närmsta polare med diagnosticerad ADHD uttrycka att “Vi med ADHD funkar såhär…” som att det är en medicinsk diagnos typ som Diabetes är. Den väsentliga skillnaden är precis som du säger att neuropsykiatriska funktionsnedsättningar är psykiatriska konstrukt. Defintionen av dessa diagnoser kan alltså omdefineras lite hur som helst, det handlar bara om var vi sätter gränsen på normalfördelningskurvan över koncentration och hyperaktivitet.

    Många kändisar som gått ut med sin ADHD får det ibland att låta som att folk med ADHD är någon tydlig extremitet, när i själva verket någon med “lätt” ADHD kan lika i princip långt högerut på normalfördeningskurvan som någon utan diagnosen. Att inte ha diagnosen ADHD betyder i sin tur inte att man nödvändigtvis har grymt fokus och får skit gjort. Förenklade förklaringar gör bara att vi förstår oss på människor sämre, och om jag förstår dig rätt så är det det som är din poäng?

15. Har adhd, och din text är alldeles för lång för att jag ska orka fokusera. Skummade igenom den, och fattar inte vad du vill göra för poäng? Adhd är en NPF (neuropsykiatrisk funktionsnedsättning).

16. Det du beskriver stämmer även med jättemånga andra diagnoser. Diagnoser är ofta inte en gen eller en bakterie som alltid leder till ett tillstånd. Eller ett tillstånd som alltid har samma orsak. Samma sjuka eller tillstånd kan vara genetisk, genetisk/med utlösande faktor/idiopatisk(ingen jävla aning).

17. fakta är i sig neutralt.

    men varför man presenterar fakta och vilken fakta man väljer att presentera har alltid en underliggande mening.

    du länkar samma artikel två gånger i början, hade du svårt att hitta två som säger samma sak?

    att människor väljer att använda begrepp för att förklara saker som inte är konkreta (vilket i princip allt mänskligt beteende är) är inte i sig ett argument för att de underliggande faktorerna eller de system vi har för att klassificera dem är falska. bara för att något är en konstrukt betyder inte att det inte finns.

    inte heller är argumentet att ta i åtanke expanderade faktorer så som uppväxt, miljö och den filosofiska frågan om varför vissa beteenden över huvud taget klassas som syndrom och vad det betyder för hur vi behandlar människor och vad vi uppfattar som en normalstörd inte ett argument för att observationerna inte är relevanta

    de andra två är från förra året och eftersom det inte går att filtrera artiklar utifrån peer review på pubmed så finns det visst tvivel till att dessa hunnit gå igenom denna process ordentligt så jag kommer ta dem med rdi salt

    det genetiska argumentet är alltid lite svajigt när det kommer till att något genetiskt observerbart skulle mynna ut i specifikt beteende så jag kommer inte peta i det.

    varför skulle man över huvud taget diskutera en diagnos utan underliggande svårigheter?

    att Te Meerman et.al säger att diagnosen förklarar symptomen snarare än originerar dem tror jag inte är något kontroversiellt om man tänker på hur mentala svårigheter fungerar. Artikeln verkar vilja diskutera riskerna i att behandla diagnosen som ett obotbart sjukdomstillstånd istället för en hanterbar svårighet och hur det påverkar de som blivit diagnostiserade att bli behandlade så av sin omgivning.

    beklagligt är väl för mig att den akademiska och icke akademiska världen är så separata att den här separationen från nyans har uppstått alls och jag är också sjukt less på folk som går runt och svänger adhd diagnoser som en ursäkt för att ge upp om positiv förändring

    men att använda dessa argument för att implicit påstå att diagnosen är på låtsas genom att separera den från de observerade faktorerna är för mig suspekt

18. Intressant och viktigt. Jag tror ju att ADHD är en av de grejerna som är överdiagnostiserade, och ofta misstas annan psykisk ohälsa för att vara adhd. Vet att detta är kontroversiellt. Tror också det är bra att påminna folk om att adhd medicin i praktiken är amfetamin. Såvitt jag vet handlar adhd i stor utsträckning om dopamin. Det finns naturliga sätt att öka sitt dopamin, och beteenden att undvika. Med det sagt förstår jag att vissa behöver medicin

19. Säkert jättebra, har dock ADHD så orkar inte läsa allt.

20. Det mejkar sence. Genuint tack för infon 👍

21. Tror du misstolkat artikeln om ”reification” (förtingligande) något. Dom säger inte att ADHD inte är ett tillstånd eller att man inte kan veta om man har ADHD eller inte efter en utredning, utan bara att ADHD är en psykiatriskt diagnos som beskriver en massa symptom, som du förklarar också och som jag trodde dom flesta redan visste.

    Du gav ju en ganska bra definition av vad du tycker att ADHD är: En kraftig avvikelse ifrån normaldistibutionen.

    Om diagnosen finns så måste man ju kunna få diagnosen?

    Det är också ett tillstånd, då du själv definierat vad diagnosen är, precis som att fetma är ett tillstånd även fast alla har fett.

    Artikeln om ”reification” pratar om att ADHD inte nödvändigtvis är något som ”existerar i ett vakuum”. Detta betyder inte att det inte är ett ”avgränsat tillstånd”. Fetma kan bero på en massa saker också, men vi vet att det är fettet som är fetma. Vi vet inte riktigt vad ADHD är men vi vet mycket om vad som orsakar det, så som en låg halt dopamin och några gener.

    Det du säger som stämmer stämmer även för depression som också är väldigt vanligt, men jag har en känsla av att du inte har ett lika stort problem med det, eller känner att denna informationen är lika viktig att skriva en reddit post om. Varför i så fall? Det stämmer till och med bättre för depression än ADHD då ADHD är kopplat till låga halter dopamin medans [låga serotonin halter inte är kopplat till depression](https://www.nature.com/articles/s41380-022-01661-0) som dom flesta tror. SSRI hjälper fortfarande men vi vet inte varför, vi är dock rätt säkra på varför ADHD medicin funkar.

    Tycker du illa om ADHD medicin för att det är knark? Tycker du det är för lätt att få en ADHD diagnos? Tycker du att folk skyller för mycket på sin ADHD diagnos? Tycker du det känns fel att ge barn adhd medicin? Kan du utveckla mer om “folk som försöker finna en förklaring”?

    **Det är ganska tydligt att du med ”vetenskap” försöker förmedla en massa bakomliggande agenda på ett passivaggressivt sätt och det gör saken svårare att diskutera. Säg det du egentligen vill få sagt, om du ens vet det själv.**

22. För att dra en parallell så är ADHD och feber samma sak. Symtomen är att du har hög temperatur eller koncentrationssvårigheter?

23. Bra text. Vad ska dock det här hjälpa folk på för vis? Menar inte att det är onödigt läsande, men tror de flesta bara snappar upp en bråkdel av innehållet. Människor kommer fortfarande skriva ut sina problem och i och med det tillägga/upplysa om att de har ADHD, vi andra förstår i grova drag vad det handlar om, sätter in det någonstans i hjärnbalken, lägger till den parametern i fortsatt diskussion med personen.

24. Jag hörde att ADD och ADHD nu går under samma diagnos, ADHD. Vad är skillnaden mellan dessa och varför klumpas dom numer ihop?

25. “All models are wrong, some are useful.” – George Box

    ADHD är en jättebra förklaring om man har en person som har typiska symptom hela tiden eftersom den funkar på det viset, eller en person som har typiska symptom under en viss tid för att faktorer i omgivningen framkallar dem. Man kan härleda sina svårigheter till ADHD och därigenom påpeka att de är interna och långvariga, och andra sätt att hantera det behövs än om en person beter sig exakt likadant för att jobbet kört ihop sig, barnen håller en vaken och mamma just dog.

26. Håller med om det mesta om jag tar mig själv som exempel så Ger diagnosen ADHD väldigt lite information om vilka problem som specifikt jag har. I grunden så upplever jag (och detta har testats) att mitt dåliga arbetsminne (som kan likställas med RAM-minne i datorn) är mitt grundproblem och allt annat kommer som en konsekvens av det.

    Exempelvis, belastas mitt arbetsminne för mycket så får jag koncentrationssvårigheter eller “beslutsångest” men inte annars. Upplever heller Lika dramatiskt förändring av prestationsförmåga vid fysisk aktivitet som många andra med en ADHD diagnos. Visserligen en förändring men mer på den nivån normala personer upplever.

    De på BUP sa att väldigt få personer passar in i alla diagnoser 100% och att det kan finnas väldigt stor variation men att en ADD diagnos var det som var mest lik mig.

    Men jag håller inte riktigt med om att man inte ska få “skylla” på diagnosen då alla inte har förmågan eller viljan att förklara djupare vilka problem de sitter på. Finns också de i omgivningen som skulle ta ett sådant påstående och vända det till att det betyder att man inte ska ta hänsyn till problemen någon med ADHD siter på.

27. Denna texten ger mig “tonåring som just googlat om adhd”-vibbar.

    Blev du just nekad en diagnos eller? Det är lugnt, du kan hitta annat som gör dig unik och speciell.

28. Läste till psykolog en tid innan jag hoppade av, och delar i mångt och mycket din syn. Anekdotiskt har de flesta ‘traditionella sjukdomar’ som referenspunkt (förkylningar eller cancer eller så), och förhåller sig till psykologiska sjukdomar som att de var i princip samma sak fast ‘i hjärnan’ på något sätt. ADHD förstås som en nedsättning på samma sätt som diabetes, depressioner som något som ‘drabbar’ en nästan som en förkylning. Båda är ju dock definierade utifrån sina symptom, och bör snarare förstås som kategoriseringar av problembilder, ett verktyg för att du ska kunna få den hjälp du behöver snarare än en förklaring till *varför* du har de problem du har.

    På sätt och vis är dock missförståndet användbart. Problem associerade till bl.a. ADHD är ofta ganska ångestladdade och svåra att prata om, vilket kan försvåra problematiken. Att betrakta det som en ‘sjukdom’ i traditionell mening kan hjälpa folk att externalisera sina problem och komma över den ångesten. Då kanske det kan kvitta ifall det inte är helt sant. Väldigt vanligt att folk har reaktioner som denna på att få en diagnos: https://www.dn.se/sverige/hanna-hellquist-nar-jag-far-min-adhd-diagnos-kanner-jag-sadan-lattnad/ och då kan man ju känna att personens livskvalitet förmodligen blir bättre av att behandla diagnosen som en förklaring snarare än problembeskrivning.

    I en utopi skulle vi kanske kunna ha mer sympati och förståelse för att folk är olika och har olika styrkor och svagheter utan att allt ska behöva vara en diagnos. Alla kanske inte är i sitt esse i skolbänken och det kan vara okej, det kan kanske få finnas ett meningsfullt liv utan högskolebehöriget. Men som systemet funkar är ‘normalitet’ en snävt avgränsad mall som alla måste in i, och en diagnos den enda vägen till såväl medicinsk hjälp som (någon slags) förståelse från sin omvärld när man avviker.

29. En intressant aspekt av detta är att för att något ska kunna vara avvikande (alltså vara så pass speciellt att det leder till en diagnos), så måste man också ha en klar uppfattning om vad som är normalt. Problemet är bara att det som är normalt är föränderligt. Hur mycket man väntar sig att en människa ska kunna sitta stilla och koncentrera sig beror på hur mycket samhället bygger på hur mycket samhället väntar sig att man ska kunna göra det. För 50 år sedan kanske man sa ”han har inte läshuvud” och så fick barnet börja jobba tidigt och supa varje kväll för att dämpa sig, men idag blir det diagnos och medicin.

    Ett exempel är en vän till mig som bor i ett område med väldigt höga bostadspriser. I princip alla som bor där är akademiker, och är alltså duktiga på att sitta stilla och koncentrera sig, och de umgås främst med likasinnade. Deras uppfattning om en normal koncentrationsförmåga är alltså en aning skev. Detta syns på att den lokala skolan har en väldigt hög andel barn med ADHD-diagnos. Barnen har ju inte genetisk läggning för detta, eftersom föräldrarna inte har koncentrationssvårigheter, men föräldrarna och lärarna i området väntar sig helt enkelt en hög nivå som många normala barn inte kan leva upp till, och därför är det fler barn som misstänks ha ADHD och skickas på utredning. Föräldrarna pressar också på utredande psykolog, vilket högutbildade har en tendens att göra och att lyckas med. Därmed blir fler diagnosticerade.

    I flera klasser har en majoritet av barnen ADHD-diagnos. Dels måste man ifrågasätta om det är rimligt med en sjukdomsstämpel på vad som bevisligen är normalt, men dels måste man ju också se att hela systemet urholkar värdet av diagnosen. När ”alla” har diagnos tar man inte det på allvar för de som verkligen behöver extra stöd.

30. Alla sjukdomar år en samling tillstånd utan ett eget eller avgränsat område. Inom mentala syndrom blir det tydligare eftersom att det inte finns något blodtest exempelvis man kan ta, men det gäller ändå för alla sjukdomar (till den mån att alla sjukdomar år syndrom).

31. Skönt att få det förklarat av random tyckare på reddit istället för de läkare och forskare som jag hittills lyssnat till.

    Rent krasst är det för övrigt du TS, som påstår dig veta bättre än gängse uppfattning inom vården, som bär bevisbördan.

    Ja, personligen skiter jag ju förstås i det, men du vet, om det nu är frågan om kunskap för kunskapens skull så kan det ju vara rimligt att känna till detta.

32. Olika grader av ADHD. Finns t.ex. läkare som har ADHD och är specialiserade inom sitt område.

    En klasskamrat från gymnasiet och grundskolan har ADHD och han var den i klassen med bäst betyg.

    Men hans ADHD upptäcktes tidigt redan i 1a klass. Idag lever han ett normalt liv tack vare den magiska medicinen som har likheter med tjack.

33. Är väl typ samma sak för autism?

34. >Varför spelar detta roll då? Jo, för att folk söker förklaringar i begreppet ADHD – att man har svårigheter för att man *har (tillståndet) ADHD*. I själva verket är ADHD ingen förklaring utan *bara* ett begrepp (konstrukt) som klumpar ihop och sammanfattar vissa svårigheter.

    Blir du också irriterad på att folk försöker förklara Robin Williams självmord med att han hade depression? Eller Ted Gärdestads självmord på schizofreni? [För alla dina passivt aggressiva argument går att applicera på dom diagnoserna också.](https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/26279468/)

    >Varför spelar detta roll då? Jo, för att folk söker förklaringar i begreppet depression – att man har svårigheter för att man har (tillståndet) depression. I själva verket är depression ingen förklaring utan bara ett begrepp (konstrukt) som klumpar ihop och sammanfattar vissa svårigheter.

    Låter lite osmakligt va? Jag hoppas du tycker det i alla fall. Och om inte för depression så hoppas jag att du tycker det låter osmakligt för diagnoser så som grov autism, där vissa är fast i en tvåårings kognitiva utveckling, [som dina argument också funkar för](https://nomadit.co.uk/conference/asa15/paper/23812).

    ​

    >Men dopamin, grå prefrontal hjärnmassa m.m. skiljer sig väl mellan de med ADHD och de utan? Både ja och nej.

    Depression har [ingen koppling till serotonin](https://www.nature.com/articles/s41380-022-01661-0). Så detta argumentet fungerar till och med bättre för depression.

35. Fattar inte riktigt inlägget. Någonstans måste man dra gränsen för vad som är sjukligt och vad som inte är det. Då får man sant positiva och falskt positiva, sant negativa och falskt negativa. Det är så medicin funkar

36. Låter som en typisk naturvetenskaplig kritik mot psykologin och psykiatrin som vetenskapliga områden. Bara för att det går att beskriva/”mäta” så betyder det inte att det **finns**.

    Eller liknande – bara för att du känner det, betyder det inte att det finns.

    Nåväl, sådan är dynamiken inom diskurser.

37. Bra. Då passar jag på att nämna att ingen är sin diagnos. Jag är väldigt trött på människor som identifierar sig på gruppnivå mot en diagnos. För det blir väldigt snabbt en sekt med sin egna åsiktskorridor och galenskaper.

    Diagnoser är något vi använder för att kunna erbjuda en specifik hjälp. Om hjälpen inte finns ger inte diagnosen ett skit.

    *Till alla normies där ute: sluta försöka tvinga på oss era uppblåsta standarder! Vi är stolta över att vara Punkterade, och vi tänker inte be om ursäkt för det. Ni kanske rullar snabbare, men vi kommer alltid att ha det sista skrattet. #FlatTirePride #RollingStrong #StayDeflated*

38. Bra beskrivet.
    (kommentar även för att jag ska kunna hitta tillbaka till den här texten i morgon, när jag är lite piggare)
    . Återkommer med längre kommentar

39. Bra att du tar upp det här. Psykiatriska diagnoser klassificeras efter symptom och inte efter etiologi och med några få undantag så vet vi fortfarande väldigt lite om etiologin bakom psykiatriska diagnoser.

    ​

    ADHD är en funktionsnedsättning vad beträffar uppmärksamhets- och aktivitetsreglering. Det finns olika teorier om orsaker som säkerligen har olika giltighet för olika personer. Som du säger så är ADHD inte en förklaring, men dels fyller det en byråkratisk funktion för att ordna olika anpassningar och stödinsatser, och dels fyller det en funktion för människors självkänsla: “mina svårigheter är verkliga och det är inte bara jag”.

40. Har sett många som vill göra en utredning och få en diagnos för att passa in någonstans och tillhöra en grupp av “gelikar”. Men diagnosen är som sagt bara ett namn på de svårigheter man redan har. ADHD är ingen förklaring, utan man får diagnosen om man uppfyller kriterierna. Så har man koncentrationssvårigheter så passar man in, oavsett vad de beror på

41. Det är pinsamt hur lite mänskligheten förstår sitt egna tänkande. Antar att det har varit för mycket tabu kring mental ohälsa och för lite pengar inblandade i behandlingarna. Även om vi kan se hur mentala funktioner är fördelade i hjärnan eller hur kluster av synapser avfyras i kavalkader, så är vi inte långt för de antika grekerna när det kommer till vår förståelse av det mänskliga psyket.

42. Problemet med ditt argument är att psykiatriker håller inte helt med dig och låser tillgång till läkemedel som hjälper med koncentrationssvårigheter bakom en diagnos för ADHD.

43. Detta var väldigt hjälpsamt, tackar.

44. Det man dock har sett är att människor med ADHD har en annan hjärnstruktur, bland annat ser utvecklingen av lillhjärnan annorlunda ut. Dessutom har dem vissa över- och under aktiva signalkretsar. Men med alla psykiatriska diagnoser är det, som du säger, väldigt flummigt eftersom man inte vet vad som är hönan och ägget och allt är teorier eftersom det inte går att bekräfta med tekniken vi har idag.

45. Finns det några liknande beskrivning för andra saker?

    Är man inte synskadad om den inte är diagnostiserad tex? Fast man inte kan läsa något som är 1m bort? Jag menar, det finns dom med 1,2 på synskalan och de med 0,1. Men man är inte officiellt synskadad tills man varit hos en läkare och fått diagnosen.

46. Du, ADHD är inte en psykiatrisk diagnos. Däremot kan du ha ökad risk att drabbas av psykisk ohälsa om du diagnostiserats med en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, dvs din diagnos gör att du får en biverkan som leder till en psykiatrisk funktionsvariation. ADHD är inte en sjukdom!