>Sverige befinner sig i en kris vi inte vet om. Och det beror på att en statlig myndighet låtit bli att göra sitt jobb, och att myndighetsledningen dessutom har undanhållit sanningen för regering och riksdag.
>Det menar i alla fall Gustav Boëthius.
>I september förra året sade han upp sig från Energimyndigheten. I tre och ett halvt år hade han haft ett av Sveriges kanske viktigaste byråkratjobb, som samordnare för Sveriges försörjning av naturgas. Som sådan var han central i den lilla grupp – i praktiken två personer – som ansvarade för Sveriges krisberedskap för störningar i naturgasleveranserna.
>Den hade, enligt Gustav, försökt hjälpa regeringen att bli omvald i stället för att berätta sanningen
>Men sommaren 2022 var hans förtroende för Energimyndighetens ledning slut. Den hade, enligt Gustav, försökt hjälpa regeringen att bli omvald i stället för att berätta sanningen om Sveriges gaskris.
>Men Sverige är väl inte beroende av naturgas, invänder kanske någon.
>Så tänkte Gustav Boëthius också, när han började på Energimyndigheten 2019. Han insåg efter ett tag att han hade fel. Väldigt fel.
>Visst, bara 28 000 hushåll är anslutna till det så kallade Västsvenska gasnätet, det stamnät för naturgas som sträcker sig från Trelleborg i söder till Stenungsund i norr.
>Men 98 procent av gasen i det västsvenska nätet används av företag. Metan behövs i en rad industriella processer, från plasttillverkning till mediciner.
>Och gasförsörjningen är minst sagt sårbar. Sverige har ingen egen gasutvinning. All rörgas kommer via en enda ledning på havsbotten mellan Dragör och Malmö. Det västsvenska gasnätet är i praktiken inget nät, utan just bara ett rör.
>Det finns heller inga gaslager i Sverige, bortsett från en depå i Halland som kan utjämna tillfälliga tryckförändringar.
>Så om någon saboterar sjöledningen i Öresund, eller om Danmark stänger kranen på grund av gasbrist, är röret snart tomt. Betydande delar av svensk industri stannar inom några timmar.
>Det hade inte behövt vara så. Flera utredningar har pekat på denna prekära svaghet i Sveriges beredskap. Men så sent som 2019 sade den rödgröna regeringen nej till företaget Swedegas ansökan att bygga och ansluta en terminal till stamgasnätet.
>Gustav Boëthius upptäckte också att Energimyndigheten aldrig hade analyserat konsekvenserna av ett gasstopp. Ingen hade kartlagt vad industriföretagen faktiskt använde gasen till.
>Det gjorde Gustav och hans närmaste kollega. Och det fick dem att slå larm.
>Metan används till exempel till att framställa fällningskemikalier som är nödvändiga för att rena dricks- och avloppsvatten. Av diverse orsaker, Gustav vill av säkerhetsskäl inte beskriva dem i detalj, är vi beroende av tillverkningen i Sverige.
>Enligt Gustav skulle kemikalieproduktionen upphöra utan rörgasen. Och Sverige snart få svårt att rena sitt vatten.
>Insikten gav Gustav svindel. Inte minst eftersom konsekvenserna för vattnet aldrig hade nämnts i de krisscenarier Energimyndigheten lämnat till regeringen genom åren.
>Att Sveriges statsledning är ovetande om att ett gasstopp kan leda till brist på dricksvatten är naturligtvis väldigt pinsamt för en myndighet som är ansvarig för centrala delar av Sveriges krisberedskap. Och minst lika genant för regeringen.
>Så gensvaret på Gustavs larm var svalt. Ja, rent av avogt. ”Många ville inte veta och de flesta ville absolut inte komma i kontakt med vårt arbete. Energimyndighetens ledning höll oss på armlängds avstånd, träffade oss nästan aldrig fysiskt, och såg till att lämna ytterst få skriftliga spår i saker rörande gasfrågan”, skriver han i ”Ledningen”, den bok om åren på myndigheten som han har författat under vintern.
>Boken kommer ut i veckan, på Second Opinion förlag. ”Jag skrev av ren ilska”, berättar Gustav.
>Gustav och hans kollega försökte på olika sätt få informationen att nå regeringen. Men myndighetsledningen stretade emot. Och när Gustav själv kontaktade en regeringstjänsteman poängterade denne särskilt att departementet inte ville ha skriftlig information, eftersom den då behövde diarieföras.
[Del 1 av 2]
Fyfan vad less man blir på hur Sverige har behandlats av politiker
Så jävla pinsamt att informationen tystades. Det är något allvarligt fel när myndighetspersoner värnar om (en skev bild av) politikers karriärer istället för medborgarnas säkerhet.
Jag fattar inte ens syftet med att motsätta sig en gasdepå. Visst, de läcker om de bara står, men vi har ju använding och det behövs ju inte massor.
Det är en väldigt selektiv läsning.
1. Energimyndigheten sa nej till Swedgas ansökan om att bygga och ansluta en anläggning. Men de har samtidigt sagt ja till flera andra projekt för att ansluta anläggningar till gasnätet (det byggs bland annat t.ex. LNG terminaler i Malmö, Helsingborg och Göteborg, vilket kommer att göra västkustens gasnätverk mer robust), och det här har varit på gång ett bra tag. Bara för att man behöver ett mer robust system så betyder det inte att man ska acceptera alla förslag.
2. Om det hade blivit ett akut och långvarigt stopp i tillverkningen av fällningskemikalier så är det inte dricksvattnet som hade varit ett problem, utan det är avloppsvattnet (som använder samma kemikalier och det är dricksvattnet som kommer att prioriteras). Det är inte en risk som endast Boethius har uppmärksammat, och bland annat kemikalieinspektionen har gjort en utredning och kommit fram till att det är problematiskt (och något som bör åtgärdas, vilket faktiskt görs) men inte ett akut problem.
Överlag så är det inte en kris på den nivån som Gustav Boethius antyder och han är inte heller någon slags lone crusader som är den enda som står upp för sanning och rättvisa på det sättet som han framställer sig själv.
Detta är alltså en annan gas än stockholmare använder i gasspisen? Och det går inte koppla ihop öst/väst?
Nu är sanningen dold bakom en paywall… 🙂
Vilket onödigt komplicerat sätt att stava Båthus på!
Själv brukar jag dölja gaskris med att öppna fönstret.
Varför blir inte detta en stor grej? Något som berör allas säkerhet har missköts enormt men inga huvuden rullar.
9 comments
>Sverige befinner sig i en kris vi inte vet om. Och det beror på att en statlig myndighet låtit bli att göra sitt jobb, och att myndighetsledningen dessutom har undanhållit sanningen för regering och riksdag.
>Det menar i alla fall Gustav Boëthius.
>I september förra året sade han upp sig från Energimyndigheten. I tre och ett halvt år hade han haft ett av Sveriges kanske viktigaste byråkratjobb, som samordnare för Sveriges försörjning av naturgas. Som sådan var han central i den lilla grupp – i praktiken två personer – som ansvarade för Sveriges krisberedskap för störningar i naturgasleveranserna.
>Den hade, enligt Gustav, försökt hjälpa regeringen att bli omvald i stället för att berätta sanningen
>Men sommaren 2022 var hans förtroende för Energimyndighetens ledning slut. Den hade, enligt Gustav, försökt hjälpa regeringen att bli omvald i stället för att berätta sanningen om Sveriges gaskris.
>Men Sverige är väl inte beroende av naturgas, invänder kanske någon.
>Så tänkte Gustav Boëthius också, när han började på Energimyndigheten 2019. Han insåg efter ett tag att han hade fel. Väldigt fel.
>Visst, bara 28 000 hushåll är anslutna till det så kallade Västsvenska gasnätet, det stamnät för naturgas som sträcker sig från Trelleborg i söder till Stenungsund i norr.
>Men 98 procent av gasen i det västsvenska nätet används av företag. Metan behövs i en rad industriella processer, från plasttillverkning till mediciner.
>Och gasförsörjningen är minst sagt sårbar. Sverige har ingen egen gasutvinning. All rörgas kommer via en enda ledning på havsbotten mellan Dragör och Malmö. Det västsvenska gasnätet är i praktiken inget nät, utan just bara ett rör.
>Det finns heller inga gaslager i Sverige, bortsett från en depå i Halland som kan utjämna tillfälliga tryckförändringar.
>Så om någon saboterar sjöledningen i Öresund, eller om Danmark stänger kranen på grund av gasbrist, är röret snart tomt. Betydande delar av svensk industri stannar inom några timmar.
>Det hade inte behövt vara så. Flera utredningar har pekat på denna prekära svaghet i Sveriges beredskap. Men så sent som 2019 sade den rödgröna regeringen nej till företaget Swedegas ansökan att bygga och ansluta en terminal till stamgasnätet.
>Gustav Boëthius upptäckte också att Energimyndigheten aldrig hade analyserat konsekvenserna av ett gasstopp. Ingen hade kartlagt vad industriföretagen faktiskt använde gasen till.
>Det gjorde Gustav och hans närmaste kollega. Och det fick dem att slå larm.
>Metan används till exempel till att framställa fällningskemikalier som är nödvändiga för att rena dricks- och avloppsvatten. Av diverse orsaker, Gustav vill av säkerhetsskäl inte beskriva dem i detalj, är vi beroende av tillverkningen i Sverige.
>Enligt Gustav skulle kemikalieproduktionen upphöra utan rörgasen. Och Sverige snart få svårt att rena sitt vatten.
>Insikten gav Gustav svindel. Inte minst eftersom konsekvenserna för vattnet aldrig hade nämnts i de krisscenarier Energimyndigheten lämnat till regeringen genom åren.
>Att Sveriges statsledning är ovetande om att ett gasstopp kan leda till brist på dricksvatten är naturligtvis väldigt pinsamt för en myndighet som är ansvarig för centrala delar av Sveriges krisberedskap. Och minst lika genant för regeringen.
>Så gensvaret på Gustavs larm var svalt. Ja, rent av avogt. ”Många ville inte veta och de flesta ville absolut inte komma i kontakt med vårt arbete. Energimyndighetens ledning höll oss på armlängds avstånd, träffade oss nästan aldrig fysiskt, och såg till att lämna ytterst få skriftliga spår i saker rörande gasfrågan”, skriver han i ”Ledningen”, den bok om åren på myndigheten som han har författat under vintern.
>Boken kommer ut i veckan, på Second Opinion förlag. ”Jag skrev av ren ilska”, berättar Gustav.
>Gustav och hans kollega försökte på olika sätt få informationen att nå regeringen. Men myndighetsledningen stretade emot. Och när Gustav själv kontaktade en regeringstjänsteman poängterade denne särskilt att departementet inte ville ha skriftlig information, eftersom den då behövde diarieföras.
[Del 1 av 2]
Fyfan vad less man blir på hur Sverige har behandlats av politiker
Så jävla pinsamt att informationen tystades. Det är något allvarligt fel när myndighetspersoner värnar om (en skev bild av) politikers karriärer istället för medborgarnas säkerhet.
Jag fattar inte ens syftet med att motsätta sig en gasdepå. Visst, de läcker om de bara står, men vi har ju använding och det behövs ju inte massor.
Det är en väldigt selektiv läsning.
1. Energimyndigheten sa nej till Swedgas ansökan om att bygga och ansluta en anläggning. Men de har samtidigt sagt ja till flera andra projekt för att ansluta anläggningar till gasnätet (det byggs bland annat t.ex. LNG terminaler i Malmö, Helsingborg och Göteborg, vilket kommer att göra västkustens gasnätverk mer robust), och det här har varit på gång ett bra tag. Bara för att man behöver ett mer robust system så betyder det inte att man ska acceptera alla förslag.
2. Om det hade blivit ett akut och långvarigt stopp i tillverkningen av fällningskemikalier så är det inte dricksvattnet som hade varit ett problem, utan det är avloppsvattnet (som använder samma kemikalier och det är dricksvattnet som kommer att prioriteras). Det är inte en risk som endast Boethius har uppmärksammat, och bland annat kemikalieinspektionen har gjort en utredning och kommit fram till att det är problematiskt (och något som bör åtgärdas, vilket faktiskt görs) men inte ett akut problem.
Överlag så är det inte en kris på den nivån som Gustav Boethius antyder och han är inte heller någon slags lone crusader som är den enda som står upp för sanning och rättvisa på det sättet som han framställer sig själv.
Detta är alltså en annan gas än stockholmare använder i gasspisen? Och det går inte koppla ihop öst/väst?
Nu är sanningen dold bakom en paywall… 🙂
Vilket onödigt komplicerat sätt att stava Båthus på!
Själv brukar jag dölja gaskris med att öppna fönstret.
Varför blir inte detta en stor grej? Något som berör allas säkerhet har missköts enormt men inga huvuden rullar.