Regioner varnar för vårdkris

30 comments
  1. >nedskärningar kan vänta inom vården om inte staten skjuter till mer pengar. Det rapporterar Aftonbladet.

    >I ett gemensamt brev till finans-minister Elisabeth Svantesson (M) skriver de att statlig hjälp till regionerna kommer att vara nödvändig 2023 och 2024 för att mildra krisen.

    >-Det är en styrka att vi gör det här över partigränserna för det är ett riktigt, riktigt allvarligt läge, säger Christina Mattison (S), ord-förande i region Blekinges styrelse.

  2. Den såg jag inte komma. Vården har ju inte sagt ett jota om att det finns för lite pengar senaste åren? /s

  3. Regionerna måste hushålla i sina pengar och rationalisera precis som alla andra. Regionerna tar redan en dryg tia per intjänad hundralapp. Det är otroligt mycket pengar egentligen.

  4. Regionen har beskattningsrätt. Med andra ord så är det bara höja den regionala skatten. Men det vill man ju så klart inte, för då tappar man väljare. Bättre att klaga på att staten inte lämnar ut allmosor

  5. Vad förvånande att välfärden går åt helvete om man tar emot så pass många invandrare från fattiga länder som sedan ska dela på välfärdskakan. Sedan blir det ju inte bättre än då man väl gör nedskärningar så skär man inte ner på byråkrater, utan på undersköterskor, städerskor m.fl.

  6. Som man bäddar får man ligga regionerna. Inte som att de funnits tid att vända trenden men sent skall syndaren vakna.
    /Vårdanställd

  7. Inte konstigt när alla illegala får vård gratis och alla medborgare får köa år för en operation.

  8. Regionerna kan börja med att slakta mellanchefslandskapen.

    Sedan kan man fråga staten om vi ex. borde skriva ut GLP-1 till feta diabetiker som direkt hävdar att de inte tolererar metformin och ligger hyfsat i långtidssocker, eller alla feta diabetiker som klämmer i sig bullar å läsk å sedan vill ha dessa dyra läkemedel. Läkemedelskostnaderna har skenat och ffa avseende diabetes.

    Vi har också brist på dietister å kuratorer för alla är feta å tycker livet är jobbigt. Folkhälsan är kass.

    Det är också brist på sköterskor å läkare för kraven på dokumentation och dåliga IT-system å intygssverige har omvandlat arbetet till kontorsjobb när alla snurrar papper och lite blir gjort.

    Vi erbjuder nu också mer vård än tidigare. Breda vårdprogram, krav på uppföljning å nya behandlingar gör att vården har svårt att hinna med.

    Här kommer ett exempel problem en typisk tanta:

    Hon föll i köket å bröt handleden, sköterska i hemtjänsten åker ut och skickar pat till sjukhus och dokumenterar händelsen. pat opererades. Epikris skrivs å vårdplanering med kommunen sker. Patienten får personlig och skriftlig utskrivningsinfo av läkaren. Efter detta kontakt med SJG för bedömning av fallrisk samt startar upp träningsprogram och arbetsterapeut besöker i hemmet och fixar med trösklar och dylikt. Vårdcentralen får remiss och svarar på remiss avseende läkemedel och fallrisk, blodtryckskontroll hos sköterska tillkommer, läkemedel justeras med brevinfo till patient och ny blodtryckskontroll efter detta. Det fanns även misstanke om att det var en TIA eller Stroke som orsakade fallet, därutav röntgades patientens hjärna i samband med besöket på akutmottagning och neurolog konsulterades. Eftersom frakturen var misstänkt relaterad till osteoporos blir patienten också kontaktad eller besök bokad in för att utreda riskfaktorer för detta och en bendensiometri beställs. Denna talar för benskörhet och nu beställs prover som visar på att patienten har fina kalkvärden men dåligt njurvärde och behöver nu livslång behandling med injektioner för benskörhet vart 6e månad för flera tusentals kronor årligen, sköterska på vårdcentralen sköter injektionerna och inför varje behandling ska nya prover tas. Ny bentäthetsmätning ska utföras efter 2 år för att säkerställa effekten. Hon behöver också livslångt kalk+dvitamintillskott. Eftersom njurvärdet har försämrats blir patienten även informerad om detta, blir orolig i efterspelet vilket mynnar ut i en extra läkarkontakt. Ev. utreds njurvärdet med urinodling och remiss för skiktröntgen av njurar beroende på patientens och läkarens inställning.

    Samma patient står sedan tidigare på blodförtunnande pga förmaksflimmer, hon har fått den nya sorten som också kostar flera tusen per år. Utöver detta krävs det att hon lämnar njurprover 2 gånger per år så att hon fortfarande kan tryggt använda dessa tabletter. Förmaksflimret uppdagades på vårdcentralen och föranledde insättning av nya läkemedel för att få ner flimmerfrekvensen. I detta fall valde man att undvara remiss till akutmottagning eller hjärtläkare då det var en lugb bild och utan symptom.

    Utöver detta har patienten haft besvär med sömn och fast hon inte trodde på det skulle hon ändå gå i sömnskola, därefter har hon varit i kontakt med 3 olika läkare avseende att hon inte får fler sömntabletter som väninnan får av sin läkare. Hon har ringt vårdcentralens chef som har samtalat med henne om detta. Sömntabletterna borde hon aldrig ha fått från första början förstås och dessa kostar också pengar trots att de nu inte hjälper.

    Nästa år fyller patienten 75 å då erbjuder hennes vårdcentral årskontroller. Bokningsansvarig håller koll på årskontrollistan å kallelser. Ingör varje beställs prover, blodtryck och EKG.

    När doktorn träffar patienten å ser bara följande diagnoser (eller får skriva in dom själv): Förmaksflimmer, Hypertoni, Osteoporos och Sömnstörning – Då tänker doktorn att detta ändå är en ganska frisk 75-åring!

    Vänta bara tills man uppdagar en järnbrist eller diabetes! Då blir det ännu mer kontroller, undersökningar och behandlingar enl. diverse vårdprogram.

    … Vården blir fullständigt uppäten.

    Och även OM man lyckas får ner kostnaderna för samhället genom en bättre hälsa, så får inte nödvändigtvis regionerna del av kakan.

  9. ”Riktigt riktigt allvarligt läge” varför är det panik och kris med allt? Varför köra allt i i botten? Innan det styrs upp..

  10. Jag lägger då all skuld på new public management. Ett riktigt jäkla skitkoncept framdrivet av rediga skitmänniskor.

  11. Vad bra att vi har noll smittskydd under pågående Covid-pandemi och att media förvränger varje relaterad nyhet till att framstå, på rubriknivå eller med direkt faktaförvranskning, som att alla risker är förbi. WHO-nyheten om pandemin var så oerhört dåligt representerad i svenska medier, tyvärr. Såg igår att en ambitiös miljardstudie, vid namnet RECOVER ifall någon vill läsa, visar att risken att få långtidscovid dubblas (10% -> 20%) efter två infektioner oberoende av vaccin.

    Som man bäddar får man ligga.

    Edit: bra att det finns några efterblivna som kan rösta ner detta relevanta perspektiv.

  12. Klassiskt nyliberala knep att dra bort finansiering för offentlig verksamhet så att den börjar fungera dåligt, använd det faktum att den fungerar dåligt som argument för att privatisera det (läs: sälja ut verksamheten för en spottstyver till sina golfpolare). Förstår inte varför så många fortsätter rösta blått i regionsvalen.

  13. “Jaha, då får vi ta in fler konsulter”.

    “Men chefen, vore det inte billigare att bara erbjuda löner i paritet med övriga vårdaktöre..”

    “Tyst med dig! 1 år till utan löneutveckling, vassego!”

    Svältlöner på landstinget, skulle det möjligtvis vara en bidragande faktor? 🙂 Dumsnålhet är alltid dyrare i längden

    Men nu har det väl även gått så långt att tillräckligt många slutat för att man måste dubblera personalmängden för att alla dessutom inte ska bli utbrända

    “Det är bara att passa vidare skitpåsen till nästa, hoppas det inte blir jag som får ansvaret innan jag befordras” -chef no 12

  14. Vi har så kul, eller hur *hela* Sverige?! Aaaah, good times! I höst får *några* av oss väldigt mycket mer skattesänkningar också, aaaaaaaaawesome!! GO! GO! GO!

    ​

    ​

    /s

  15. Det är så konstigt, egentligen, att INGEN lyssnar på oss som jobbar. Pengar är viktigt, ingen säger ngt annat. Vårdpersonal har stora ansvar och konsekvenserna av slarv (vårdskador) är allvarliga. Ändå känns det som att man är värd noll och ingenting.
    Det värsta (för mig) är hur kommuner och regioner med flit, känns det som, gör allting värre hela tiden. Sämre schema, mer jobb på färre människor, mindre återhämtning och samtidigt, otillräcklig kompensation för det.

    Ge oss RIMLIGA schema, tid att LEVA mellan arbetspassen och förkortad arbetstid så lovar jag att mycket av missnöjet och massflykten försvinner utan 10000 kr extra i lön varje månad.
    Rimlig lön + life/work balance och vi kan tuffa på i 20 år till utan större insatser, egentligen.

    Pengar kan sparas, såklart, men varför förstår inte människor som utbildat sig specifikt för detta att de gör det…fel? Märker man inte efter X år att det bara blir sämre? Varför inte testa en annan strategi då?

  16. Efter några månader av konstanta hälsoproblem som poppat upp har jag insett hur jävla skit Sveriges vård har blivit. En jävla mess av byråkrati, dålig kommunikation, lata och otrevliga sköterskor som vill bli av med dig, bli runtskickad till 100 ställen till det sista säger “men det här är akut, du skulle vart här en vecka sen”. Över 6 månaders väntetid för specialister, läkare som inte lyssnar eller sitter och öppet spekulerar om hemska sjukdomar som det kanske skulle kunna va men de har ingen aning och inga resurser eller kunskaper för att egentligen kunna säga det.

    Väntetiden på akuten är väldigt sällan kortare än 6 timmar, även fast jag fått prioritet då mina problem anses vara seriöst akuta. Jag antar att dehär är pga brist på vårdpersonal.

    Det här har motiverat mig att skaffa privat sjukförsäkring så fort jag har en fast lön.

  17. Vilken överraskning! Skämt åsido, naturligtvis är Sveriges nuvarande strategi inte hållbar i framtiden. Vi har en helt annan demografi och en helt annan fördelning av bidragstagare och skattebetalare. Vi kommer behöva privatisera allt i slutändan. Det jag tycker är intressant är hur lång tid det tar innan vissa ”svenskar” ger upp på det gamla uråldriga sosse-samhället.

  18. Istället för att prata om mer pengar när vi redan lägger sinnessjuka summor på sjukvård så tycker jag vi kan adressera elefanten i rummet. Vi kan inte fortsätta hålla gamlingar i liv till vilket pris som helst. Sluta med stora och kostsamma ingrepp på 85-åringar som man vet kommer att dö inom ett par år. Det skulle fria upp enorma resurser och om nu 85-åringen dör ett år i förtid så väger det upp att någon slipper lida eller dö i vårdkön för att deras tillstånd anses mindre akut. Även om det är en svår moralisk avvägning så är jag helt övertygad om att det blir en nettovinst för befolkningens hälsa i längden, och det är absolut nödvändigt om vi vill fortsätta driva sjukvård offentligt.

Leave a Reply