Jan hade just vaknat. Han drog sin grova hand genom sin 5-dagars skäggstubb. Det skulle kännas skönt att få raka sig tänkte Jan, men samtidigt visste han att pengarna kunde gå till viktigare saker. En av dom sakerna var att köpa en julklapp till sin 15-åriga dotter.
Förra julen hade det skitit sig. Jan hade krökat till hos några av sina dryckeskamrater från Lilla Monaco i Blackeberg och däckat. När han vaknade upp så upptäckte han att plånboken var försvunnen. Han förbannade sig själv och hällde upp ett glas brännvin för att lugna ner sig.
Brännvinet var det enda i Jans liv som aldrig tog slut. Han köpte alltid ett par dunkar hembrännt, och när bidraget kom så firade han med att gå till systemet och köpa två flaskor Explorer vodka och några Pripps blå. Aldrig att han skulle vara utan.
Han satte på tv-n och möttes av den där blyga tjuren i Kalles Ankas julafton. Jävlar, tänkte Jan. Det är ju julafton. Det Jan gjorde i denna stund var att ringa till hem till sin ex-fru där hans dotter bodde. Jan hade förr i tiden varit områdeschef på Skanska och hade tjänat riktigt bra. Han hade bott i ett fint hus i Södra Ängby tillsammans med sin fru. Dom fick tillsammans en pojke och en flicka.
Livet var en dans på rosor. Men deras son dog. En bil hade nere vid Islandstorget släckt hans sons liv. Efter det så började det gå ut för. Sorgarbetet och ilskan dämpades hos Jan med stora mängder sprit. På arbetsplatsen försökte dom hjälpa honom så mycket som möjligt. Men till slut var det försent.
Jan blev uppsagd från sitt arbete. Det blev skilsmässa. Vårdnaden av dottern gick till mamman. Nu bodde Jan i en 1:a i Vällingby.
Ex-frun svarade. Jan kändes sig dimmig i skallen. Han fick inte tala med sin dotter. Jävla subba skrek Jan åt telefonluren. Det var den julen tänkte Jan. Men i år skulle det bli annorlunda. Jan hade köpt en liten digitalkamera till dottern. Visserligen så hade nästan halva bidraget gått åt. Men det var värt det.
Jan gick in och duschade och satte på sig sin finaste skjorta. Det ringde på dörren och dottern stod utanför.
3 timmar senare satt Jan framför tv-n. Dottern hade blivit glad över julklappen, och Jan kände sig varm inombords. Karl-Bertil Jonssons julafton var i bakgrunden.
Jan gick in köket och värmde upp sin [Findus Jultallrik](http://i.imgur.com/cZoyIk9.jpg). När det var klart så satte sig han sig i soffan och började äta. Det smakade inte så mycket. Jan hällde upp en snaps och sade med låg röst: “Ja, God Jul på dig Jan..”
Det var Jans liv.
1 comment
En sorglig men vacker historia. Sitter också ensam denna jul, pga corona. Är vanligtvis inte ensam, har både en familj och flickvän jag älskar kärt, men man får en tankeställare det gör man. Vissa har det alltid såhär. Ta hand om er och varandra där ute. God jul!