Dagens Nyheter skriver om sexlösa män [https://www.dn.se/ledare/emma-hoen-bustos-har-ni-som-hanar-incels-sjalva-provat-att-leva-utan-sex/](https://www.dn.se/ledare/emma-hoen-bustos-har-ni-som-hanar-incels-sjalva-provat-att-leva-utan-sex/) . Jag är en av dom som aldrig haft ett aktivt sexliv och har inte haft sex på flera år, 35 år gammal. Emma Høen Bustos argument landar bl.a. i att sexlösa män står “vid sidan av livet”. Detta är en tanke jag haft men intalat mig är ett tankespöke. De som alltid haft regelbunden sex kan avfärda detta med att säga “det finns roligare saker att ägna sig åt än penetration”, något jag anammat för sinnesfridens skull. Något i mig har dock alltid gnagt, ett faktum jag begravt mha. förnekelse, sex är viktigt för en människa, ett liv utan sex är de facto mindre värt än ett liv med.
Hur viktigt är sex, hur ser den personliga utvecklingen ut av en människa med, jämfört med utan ett aktivt sexliv? Vilken människa kunde jag ha utvecklats till om jag hade tillgång till älskog?
33 comments
Inget nytt riktigt, män har varit bortglömda av det svenska samhället ett par decennier nu. Den genomsnittliga svenska mannen är så svält på uppmärksamhet och närhet att han gör vad som helst och går med på vadsomhelst för att få tillgång till närhet/sex. Vilket såklart är en väldigt farlig utveckling.
Det är faktiskt sant. Det är en otroligt stor skillnad på hur människor bemöter attraktiva människor. Rätt sorgligt. Finns ingen mening att vara elak mot människor bara för att du inte är attraherad av dem, inte heller särskilt trevligt att kalla de för olika ord osv.
Sex (eller iallafall kärlek) är en del av maslows behovspyramid av en anledning. Självförverkligande sker enligt den endast efter att övriga behov är uppfyllda.
Rent anekdotiskt så stämmer det rätt bra överens med när mitt liv började styra upp sig och jag faktiskt tog tag i saker och ting.
Det är alltid lätt att slå neråt och givetvis är det viktigt för självförtroendet, ens förmåga att socialt interagera etc. Hur ska du någonsin kunna bygga ett robust självförtroende med kvinnor om du alltid får nobben? Klart man kan fejka det till en viss gräns men någon gång måste man få till det för att man ska kunna bygga ett genuint självförtroende.
Lite intressant statistik ifrån USA visar att:
1. 88,4 % av alla män med ett heltidsarbete är i någon mening sexuellt aktiva.
2. Den totala andelen män mellan 25-34 som är sexuellt aktiva antingen 1-3 gånger per månad eller veckovis uppgår till 78,4 % medans motsvarande siffra för de som är 18-24 är runt 60 %.
Mellan 2000-2018 så har den sexuella aktiviteten överlag minskat hos män, i synnerhet yngre män som grupp.
[deleted]
Själva penetreringen är överskattat imo speciellt om man behöver använda jimmies, det är myset som är klart det bästa.
asså, jag tror de inte saknar sex, tror att de saknar en romantisk partner, en person man känner som gör en glad och man vill vara nära resten av livet, en bästa vän eller livspartner.
Har en vännina som är 20 år gammal, hon älskar att kasta runt ordet “Incel”
Går hon 1 månad utan lite kuk så blir hon helt galen
Skulle nog tro att för majoriteten av incels så handlar det inte ens om sex, det handlar om att känna sig älskad och uppskattad, om vart man än vänder sig och man inte bemöts med någon sorts kärlek så är det klart som fan att man blir bitter tillslut
Att få känna kärlek från en partner krävs så förbannat mycket av män, det räcker liksom inte med att vara en bra person i många fall, du måste ha hobbys, du måste ha en bil, du måste ha ett hus/en lägenhet, du måste vara heltidsanställd, du måste ha kompisar du umgås med, du måste sticka ut i mängden, tjejen du frågar ut har säkert 20+ killar hon kan välja på, varför ska hon välja just dig?
du måste ha erfarenhet med tidigare intima relationer, lärde mig nyligen att det tydligen var en EXTREM “RÖD-FLAGGA” om man inte varit i en relation tidigare, men att ha varit i 5+ relationer – där ingen av relationerna fungerade är tydligen INTE en röd-flagga? Låter inte supervettigt i mina öron
> >Detta är en tanke jag haft men intalat mig är ett tankespöke. De som alltid haft regelbunden sex kan avfärda detta med att säga “det finns roligare saker att ägna sig åt än penetration”
—-
> Imagine if you woke up and basically everyone on the planet had an expensive sports car, all you see are people around you driving it, everyone with a sports car gets treated differently than those who don’t, they have higher social status, etc. For some reason you can’t get one no matter how much you adhere to the advice suggested by sports car owners.
>
> Everytime you complain about the biased system that keeps you from getting one, someone tells you – “there are more important things in life than sports cars”, they then later proceed to talk with their friends about all the awesome sports cars they drove, post about the current sports car they have leased, and make instagram and other media posts about how great their sports car driving life is and how great they are at driving sports cars.
>
> Quite obviously these people are being disingenuous, they know your complaints are legitimate, they don’t actually follow their own words and they glorify sports cars and ownership of it ad nauseum, really they just want people without sports cars to STFU and deal with it, live without having a sports car and stop ruining the experience for the rest of them. Its really fucked up but that is societys mindset towards men who can’t get sex, they know that argument is BS, they know they are lying and sex is of the utmost importance to every human (its not the most important thing, but its really really up there on the list, some might argue 2nd or 3rd place)
Lite så typ
Att vara vuxen och oskuld är en sak, det är väl inget fel i det, men att vara en bitter jävla incel är en helt annan
Det är ju många intressanta observationer i artikeln (som i sig noterar observationer från en annan författare). Jag noterar bland annat att den mängd män som inte har haft sex ”senaste åren” uppges till 10-20% och att 20% av männen har 60% av allt sex.
Slipper gärna, men så är jag iofs asexuell så det är inte så konstigt. (Har provat, konstaterade rätt fort att det där var inget för mig.)
Hur är könsfördelningen i Sverige? Tänker om man kunde ta emot mycket fler kvinnor än män så det kanske blir 5 kvinnor på 1 man. Idag känns det som 10 män på 1 kvinna.
Ingen är skyldig dig nåt, har du inget att erbjuda din partner så får du utvecklas till du har det. Är du inte attraktiv, då får du vara känslomässigt närvarande eller kunna erbjuda annan stabilitet.
Vi ska inte tillbaka till ett samhälle där kvinnor behövde ty sig till vilket avskum som helst bara för att hon inte skulle vara rättslös och kunna leva.
Har för mig att man idag på arbetsmarknaden pratar om “matchningsproblem”. Dvs. det finns folk som är villiga att arbeta, och det finns arbete som behöver göras.
Problemet är att de som söker arbete inte har den kompetens som krävs för arbetet.
Förr så kunde man gå in på närmsta arbetsplats. Var man flitig och visade framfötterna så kunde de flesta utföra de jobb som behövdes. Nu krävs gymnasieexamen, och ofta mer därtill för att kunna söka de flesta jobb.
Jag skulle gissa att problematiken ser liknande ut i dejtingvärlden just nu. Jag tror inte att det stämmer att kvinnor ställer högre krav på en partner idag, men jag tror att kraven ser annorlunda ut än förr.
Förr så var prio1 försörjning. En man som kan försörja, och skydda sin familj var en bra man. Idag så har kvinnor arbete och inkomst, och behöver därmed inte en man för att försörja sig. Kvinnor är mer självständiga och behöver inte heller en man för att “försvara” sig eller sin “heder.”
Kan låta extremt, men jag tänker mig att det är någon typ av djupt rotad variant av hederskultur som under senare tid har upplösts, i och med kvinnors frigörelse ifrån behovet av en man.
Kraven blir därmed annorlunda, och kvinnor kräver mer av män på andra plan.
Jag skulle tro att detta skifte i vad en kvinna förväntar sig av en man är någonting som män inte varit förberädda på.
Observera. Tankar tagna helt ur huvudet. Så säg gärna emot om ni tycker jag är ute och cycklar…
Säger inte att det finns glidningar. Men att betrakta sex som något transaktionellt eller givet är en dassig strategi. Och du kommer sannolikt inte börja din bana med Megan Fox så träna på att vara en skön snubbe. (Obs inte nice guy)
Passar på att länka [denna klipp på Trevor Noah som berör ämnet](https://youtu.be/eYmFyjy2EmQ).
I korthet, det handlar det inte om sexlöshet, utan avsaknad av intimitet. Sorgligt nog har vi män oftast en situation där intimitet är villkorat med sex. Alltså, vi kan inte känna närhet & intimitet om sex inte är inblandat. Såklart är vi människor, och en människa behöver just det, närhet med andra. Men om villkoret är att sex ska vara en del av ekvationen, så blir det direkt mycket svårare. Att villkoret är sådana som dom är, ligger ju egentligen på alla våras gemensamma axlar, det är trots allt vi som grupp som sätter normerna.
Tror verkligen på att om man lär sig fylla sin lucka av intimitet & närhet på andra sätt, vare sig det är genom att känna trygghet i att vara öppen & sårbar med nära vänner, träning eller på andra sätt försöker hitta en stabil o trygg punkt inom sig, så försvinner nästa drivet för sex. Eller såklart, man blir ju inte asexuell, men detta konstanta sökande efter en partner försvinner för man har åtgärdat ursprungsproblemet – avsaknad av intimitet.
Tror i all ärlighet att många fokuserar för mycket på sex eller förväxlar det med närhet och personliga relationer. Visst, sex verkar asnajs men tror det viktiga är att ha bra och nära vänskaper etc och kunna interagera med folk som individer. Hade länge oro över det där med att inte haft sex men man lär sig liksom acceptera att det finns andra saker i livet, jag är inte helt satt på att det är omöjligt men inte lika desperat heller för det som förr. Viktigare för mig är som sagt nära vänskaper, människor du kan lita på etc.
Förstår dock helt idén och rädslan att aldrig haft sex gör en till en sämre människa, men tror det är problemet i ett samhälle som också fetishiserar sex och gör det till en sån oerhört stor grej. Ser konstant i aftonbladet, dn etc diskussioner om det. Inget problem med att prata om sex men det verkar vara en kultur fokuserade kring dess centrala roll i allt.
Sen dock är ju risken att går man för långt åt andra hållet, åtminstone för män men tror även risken är där för mig, finns ju ett par incelkvinnor och blir rent av hatisk, vilket i all ärlighet gör ens chansen att ha sex mindre då man blir ofta otrevlig.
Men som sagt, tror folk måste sluta se det som något så viktigt eller centralt i livet. Jag menar asexuella människor finns ju som aldrig vill ha sex, är det sämre människor för det? Alla får inte heller den chansen per automatik eller enkelt.
Det bästa sättet att ändra incels är lite kärlek. Ta med dom och se till att socialisera dom förfan, se förbi sociala blunders och ge dom en kram emellanåt (eller en klapp på ryggen om du är man). Sånt kommer göra en enorm skillnad för sånna.
Sex och intima relationer är ett grundläggande mänskligt behov. Att leva utan är som att leva utan vänner, eller utan en nära familj, eller utan frihet eller självförtroende. Visst går det, men du saknar något. Det går forma sitt liv runt att försöka täcka det hålet med andra saker till olika grad av att lyckas, ibland med självförnekelse inblandat men nog fan saknas något.
Man lär sig förr eller senare att det är totalt meningslöst att öppna sig och ventilera för det möts oftast bara med motstånd och negativitet. Spelar ingen roll om det är sex, pengar, jobb etc.
Kanske är en insikt vanligare för män än kvinnor, vad vet jag
Jag skulle inte säga att sexet *egentligen* är vad folk saknar, även om det ofta är där det manifesterar sig. Det går att åka utomlands och så vitt jag vet, fullt lagligt bli av med oskulden till en prostituerad, om man nu känner att bristen på sex håller en tillbaka i livet. Men jag har svårt att se hur en sån sak alls skulle förändra saker.
Det som jag upplever dessa personer missar, det är allt det som leder upp till själva sexet, inte just sexet. Det är relationerna, minnena och den personliga utvecklingen som sker längs vägen som behöver ske för att lyckas komma så långt med en annan partner. Jag har själv många vänner som är i 30-års åldern och som aldrig haft en relation i vuxen ålder, knappt ens romantisk hållt handen med någon och därmed heller aldrig haft sex. Jag tror mer att problemet ligger i bristen på relationer, och erfarenheterna runt det, mer än just akten av att peta på någon med ett kön.
Till alla i den här tråden som gång på gång skriver saker som “det handlar inte om sex, det handlar om närhet/uppskattning/att bli sedd/samband” m.m. Vad exakt är sex för er? En totalt känslolös akt? Det är väl klart att incels saknar det känslomässiga bandet till en annan människa, det är det sex handlar om för 99,9% av människor.
Så är livet, rentav brutalt och man får helt enkelt gilla läget. Jag har autism, GAD och depression. Varit mobbad hela mitt liv under skolgången och hemmet, med dessa förutsättningar lär man knappast utveckla social kompetens eller ens komma i närheten av att lyckas etablera relationer och ha samlag. När man sedan når vuxenålder blir man klassificerad som en “incel”, avskyvärd eller dylik för att man inte har haft relationer eller samlag. Man hamnar i en ond spiral där ens egna lidande och samhällets avskyvärda syn på en hindrar en från att förbättra situationen. Vare sig detta verkligen är “verkligt” eller inte kan man diskutera. Man ser rätt ofta folk slänga en massa kommentarer om personer som jag.
I mitt fall så leder det till att jag själv ser samhället som mindre och mindre viktigt. I fall samhället ser mig som avskyvärd, varför skulle jag vela delta i samhället? Jag kan lika gärna ägna min tid åt sådant som jag själv gillar i stället för att anpassa mig efter andra. Blir ett ensamt liv, men det är jag van vid.
Fåglar som inte lyckas attrahera motsatta könet får leva sina liv i ensamhet och förmodligen dö av rovdjur. Detsamma gäller ensamvargar. I mitt fall har jag i alla fall turen att kunna leva ett liv trots utanförskap.
—————
Jag ser inte samhället som “skyldig” mig något. Jag säger bara att livet är brutalt och att allt inte går som det “borde” göra. Det är helt enkelt så livet fungerar, både för människor och för andra djur. Jag kan åtminstone uppskatta faktumet att jag kan göra precis vad jag vill i livet utan att behöva förmedla detta till någon eller konformera till normer.
Folk tycker det är kul att sparka på de som ligger ner. De känner sig förmodligen lite bättre då.
Jag tror att mänskligheten sedan långt tillbaka utvecklat en sexuell strategi där det förutsätts att män måste göra sig *förtjänta* av uppskattning och intimitet, annars kan vi lika gärna gå och dö. Vi måste putta arten framåt en bit, annars har vi inte gjort oss förtjänta av att föröka våra individuella DNA.
Det är en rå och kall strategi, den tar ingen hänsyn till personligt lidande – precis som evolution alltid fungerat.
Grejen är alltså att mäns djupa begär efter fysisk intimitet ska **driva** dem ut till att göra stordåd. Det skulle helt förfela mekanismen om alla fick det de önskade utan motprestation.
Kristendom och annan religion och filosofi har tutat i oss att vi alla förtjänar villkorslös kärlek och acceptans, men det sticker alltså i stäv med hur evolutionsmekanismen fungerar.
Problemet är att dagens samhälle inte erbjuder män speciellt många möjligheter att bevisa sig.
Man kan bli serverad på ett fat genom att födas rik och snygg – vilket i praktiken betyder att man glider på sina förfäders ansträngningar att samla ihop resurser och korsa sig med individer med goda egenskaper.
Har man inte den silverskeden i munnen måste man göra ansträngningar, och vår värld erbjuder få chanser att lyckas. Det är inte bara att springa ut i vildmarken med sin assegaj och komma hem med en lejonpäls, det som finns att tillgå är att lyckas i yrkeslivet, gå på gymmet, spela teater på krogen. Drygt otillfredsställande sätt att imponera på folk i allmänhet och kvinnor i synnerhet.
Så problemet som jag ser det är att män förväntas bevisa sig eller dra åt helvete, men allt vi erbjuds är i praktiken en spade för att sen sjasas ut på åkern. Förr saknades det inte tillfällen för mindre lyckade män att dö, av naturliga eller artificiella skäl. Krig är en utmärkt mekanism för att beskära bort en massa överflödiga pojkar – de dör av, och du som makthavare ökar dina rikedomar och inflytande. Men det är svårt och osäkert.
Det var nog därför man uppfann monogama äktenskap. Om man tvångstillförordnade varje man en kvinna så stävjade man en stor kategori missnöjda män som kunde ställa till med revolt. Det är en dålig deal för kvinnors sexuella strategi eftersom de hellre verkar vilja dela en kvalitetsman än nöja sig med en andrasortering, men det höll väl samhället stabilt i ett par tusen år, typ.
Men nu har det avvecklats, och vi är tillbaka på ruta ett.
Bottom line: ur människoartens synpunkt finns det för många män som inte dör av i den takt det är tänkt. Den enda fridsamma lösning jag ser är traditionella monogama äktenskap.
Jag funderar på om detta snarare är ett kulturellt fenomen.
Det kan ju vara så att de inte har en relation just eftersom kvinnor tycker att de är omogna, vilket ibland är fallet, men så är det även för en del av de som är gifta/i relation, troligtvis varför de kanske skiljer sig.
Kanske om de spenderade mer tid på något annat än kvinnor, så skulle fler kvinnor bli mer intresserade i de?
“Sex är det yttersta uttrycket för kärlek och intimitet – kan vi kräva att någon ska leva utan det?”
Well, what’s the alternative? Forcing women to have sex with men? Government funded prostitutes? There is no right to sex.
I genuinely feel compassion for all people who desire sex and cant have it, but it’s not an easy thing to solve.
OP: Was there never in your whole life a girl interested in you? Or was one, but you weren’t interested in her as well?
Män utmålas på det sättet i allmänhet. Patriarkatet skyddar inte mannen konstigt nog
Finns många killar som inte kan erbjuda det som tjejer vill ha nuförtiden.
Om jag skulle söka en partner så skulle jag behöva vara på ställen jag inte trivs och ta nobb efter nobb. Fram tills jag hittar någon som jag passar med kommer det bara vara negativt för min trivsel. Jag är inte desperat nog för att det ska vara ett alternativ
Många vänner och goda relationer. Stabil IT inkomst osv. Många som dyker upp om jag har fest. Aldrig haft sex. Hatar inte kvinnor och skyller inte ifrån mig. Inte ett hopplöst fall och har inte bristande självförtroende längre. Det verkar bara som att den jag är gör det svårt. Väldigt mansdominerad arbetsplats och intressen. Det bara är som det är.
Grundproblemet ligger i att den samlade sexaptiten hos män är större än den samlade aptiten hos kvinnor. Någonstans mellan 15% till 30% av kvinnor har en aktiv aptit medans männen är någonstans mellan 80% till 90%.
Frågan är hur man hanterar de ~50% av männen som faller utanför. Förut kunde man bli munk, men det är inte så populärt längre.
Sex är väl inte de största problemet? Sex kommer automatiskt, men den sociala aspekten. Att dela livet med någon och kunna krypa in i deras famn en dålig dag och tala ut. Det är nog den största förlusten att inte ha en individen i livet för många män.
Sex är långt ifrån viktigt. Men roligt och bra osv så för all del ha mer sex allihop. Men det ända som faktiskt är väldigt viktigt är social kontakt och till mindre grad men fortfarande viktigt lite fysisk kontakt. En kram eller dylikt räcker gått och väll nån gång ibland. Sen finns det ju folk som hamnar på utsidan och får problem på grund av det men dom har ju fortfarande en sex drift så lätt att se brist på sex som problemet då fast det kanske inte riktigt stämmer.