>På tio år har mängden skräp som kommer in till reningsverket i Henrikdsal, den så kallade rensmängden, ökat med 63 procent.
>
>– Jag började jobba här för nio år sedan. Det är mycket mer nu, säger Kim Lindgren, processoperatör på reningsverket i Henriksdal som leder oss ner för en trappa i berget.
>
>Bakom en dörr gömmer sig reningsverket med långa svindlande gångar och oändligt många dörrar.
>
>Hit kommer en stor del av stockholmarnas avloppsvatten och en hel del dagvatten från gator och torg. Reningen tar ungefär 24 timmar. Första anhalten är grovreningen. Skitigt vatten i fokus
>
>De senaste månadernas rubriker om bajsvatten i badvatten har avlöst varandra. De stora regnen har gjort att reningsverk varit tvungna att brädda, alltså släppa ut orenat vatten tillsammans med renat vatten för att lätta på trycket. Risken är annars att vattnet går baklänges tillbaka i systemet, upp i till exempel badrum och källare.
>
>Bräddningarna har väckt en hel del ilska. Ingen vill bada i en vik där avföring flyter omkring. Men avföringen är egentligen ett ganska litet problem i sammanhanget. Värre är det med allt skräp som stockholmare slänger i toaletten och på gator. Blöjor, våtservetter, tops, bindor, tamponger och kondomer är skräp som ska slängas i papperskorgen.
>
>– Titta, säger Kim Lindgren och lyfter på locket till maskinen.
>
>I hålet syns en grå, kladdig massa där det fortfarande går att urskilja våtservetter och tamponger.
>
>Avföringen bryts ner ganska fort biologiskt. Plasten gör det däremot inte.
>
>– Kommer den ut i naturen försvinner den aldrig, säger Alexandra Fleetwood, kommunikationsansvarig på Stockholm Vatten och Avfall.
>
>Här på reningsverket fångas plasten förvisso upp. Men vid en bräddning skickas alltså även orenat vatten ut som en slags säkerhetsventil. Plasten som då åker ut i sjön istället för att fångas upp här, tar oerhört lång tid på sig att finfördelas, till exempel tar det 20-25 år innan ett tuggumi är så finfördelat att det inte går att se. Men fortfarande finns mikroplaster kvar som hamnar i djurplankton och i fiskar.
Hmmm, och *varför* har det ökat med hela 63% på ca 10 år?
2 comments
>På tio år har mängden skräp som kommer in till reningsverket i Henrikdsal, den så kallade rensmängden, ökat med 63 procent.
>
>– Jag började jobba här för nio år sedan. Det är mycket mer nu, säger Kim Lindgren, processoperatör på reningsverket i Henriksdal som leder oss ner för en trappa i berget.
>
>Bakom en dörr gömmer sig reningsverket med långa svindlande gångar och oändligt många dörrar.
>
>Hit kommer en stor del av stockholmarnas avloppsvatten och en hel del dagvatten från gator och torg. Reningen tar ungefär 24 timmar. Första anhalten är grovreningen. Skitigt vatten i fokus
>
>De senaste månadernas rubriker om bajsvatten i badvatten har avlöst varandra. De stora regnen har gjort att reningsverk varit tvungna att brädda, alltså släppa ut orenat vatten tillsammans med renat vatten för att lätta på trycket. Risken är annars att vattnet går baklänges tillbaka i systemet, upp i till exempel badrum och källare.
>
>Bräddningarna har väckt en hel del ilska. Ingen vill bada i en vik där avföring flyter omkring. Men avföringen är egentligen ett ganska litet problem i sammanhanget. Värre är det med allt skräp som stockholmare slänger i toaletten och på gator. Blöjor, våtservetter, tops, bindor, tamponger och kondomer är skräp som ska slängas i papperskorgen.
>
>– Titta, säger Kim Lindgren och lyfter på locket till maskinen.
>
>I hålet syns en grå, kladdig massa där det fortfarande går att urskilja våtservetter och tamponger.
>
>Avföringen bryts ner ganska fort biologiskt. Plasten gör det däremot inte.
>
>– Kommer den ut i naturen försvinner den aldrig, säger Alexandra Fleetwood, kommunikationsansvarig på Stockholm Vatten och Avfall.
>
>Här på reningsverket fångas plasten förvisso upp. Men vid en bräddning skickas alltså även orenat vatten ut som en slags säkerhetsventil. Plasten som då åker ut i sjön istället för att fångas upp här, tar oerhört lång tid på sig att finfördelas, till exempel tar det 20-25 år innan ett tuggumi är så finfördelat att det inte går att se. Men fortfarande finns mikroplaster kvar som hamnar i djurplankton och i fiskar.
Hmmm, och *varför* har det ökat med hela 63% på ca 10 år?