**Asfalterad mark släpper inte igenom vatten, vilket alltmer frekventa skyfall kräver. Annica Kvint har läst en ny forskningsrapport om hur bilpooler och lånecyklar kan frigöra mark för fler bostäder och mer grönska som suger upp vattnet.**
Översvämningar. Jordskred. Konsekvenserna av den senaste tidens skyfall har plötsligt satt fart på samtalet om samhällsplanering. En aspekt vi borde prata mer om är att elbilar tar lika mycket plats som bensinbilar. För medan kommuner, försäkringsbolag och privatpersoner bråkar om vem ska ta notan för översvämningarna, är det väldigt tyst om vad stat och kommuner kan göra för att förebygga konsekvenserna av kommande skyfall. Och i den ekvationen spelar bilen en viktig roll. Oavsett drivmedel.
Mark är en bristvara i våra större städer. Det är därför vi i klimatutsatta tider måste prioritera på ett nytt sätt, menar forskarna på RISE bakom projektet ”Rikare grannskap”.
Det faktum att vi har mer parkeringsyta än bostadsyta i Sverige – och fler parkeringsplatser än invånare – går helt enkelt inte ihop med de klimatutmaningar vi står inför. Vi behöver använda marken på klokare sätt.
För att nå FN:s klimatmål för 2030 skulle Stockholm enligt forskarna behöva minska antalet parkeringsplatser med 60 000. Med dagens bostadsmål – och gröna parkeringstal (lägsta nivån) kommer vi i stället att bygga 30 000 nya parkeringsplatser.
Asfalterade ytor, som parkeringsplatser, släpper inte igenom vatten. Och genomsläppliga jordar är vad de alltmer frekventa skyfallen kräver. ”Rikare grannskap” har undersökt hur städer, genom att införa mobilitetstjänster som bilpool, cykelpool och lånecyklar, kan frigöra mark för fler bostäder, nya parker och gröna bostadsgårdar.
Enligt forskarna talar också den stora bostadsbristen för att stadsplaneringen borde rikta ljuset mot befintliga bostadsområdens överdimensionerade trafikytor. Med nya mobilitetslösningar skulle de flesta få bättre förutsättningar för sina vardagsresor. Dessutom skulle de 60 procent av hushållen som inte har bil få en lägre boendekostnad, eftersom de skulle slippa subventionera grannarnas parkeringsplatser.
Att det statliga forskningsrådet Formas i september gick ut med en akututlysning till forskning kring extremväder och ”åtgärder för ett långsiktigt hållbart samhälle” pekar på brådskan i det hela. Men primärt är det inte mer forskning som behövs, utan snarare tillämpning av den forskning som redan finns.
Skyfallsexperter i Stockholm, Göteborg och Malmö vittnar alla om samma sak: Nu måste vattnet ledas bort ytledes. Dagvattennätet är inte dimensionerat för vår tids skyfall och att bygga om det skulle bli (ännu) dyrare än att rumstera om i stadsplaneringen. Det är helt enkelt bättre samhällsekonomi att låta vatten och grönska (som suger upp vatten) få ta mer plats i framtidens stora städer.
Jordskredet i Stenungsund är del av samma helhetsproblematik. Fler skyfall lika med mer instabil mark, inte minst i lerrika områden som Göta älvdalen.
Köpenhamn, som drabbades av skyfall redan 2011, har satsat på ”klimakvarter” med skyfallsparker och andra anpassningar. Där har stadsgrönskan ökat värdet på närliggande fastigheter. Också i Stockholm förekommer goda ansatser. Som uppdateringen av Sjödalsparken i Huddinge, där Fullerstaån numera ligger i öppen dager, efter att i många år gömts under jord – ett pedagogiskt grepp för att förmedla vattnets väg för besökarna. Här finns också en skålad, rund gräsyta, som kan översvämmas vid behov.
Vatten hittar alltid en väg. Oavsett om den finns där eller inte. Det är något regeringen borde begrunda, i stället för att annonsera minskade anslag till MSB och klimatanpassning.
“Det faktum att vi har **mer parkeringsyta än bostadsyta i Sverige** – och fler parkeringsplatser än invånare – går helt enkelt inte ihop med de klimatutmaningar vi står inför. Vi behöver använda marken på klokare sätt.
För att nå FN:s klimatmål för 2030 skulle Stockholm enligt forskarna behöva minska antalet parkeringsplatser med 60 000. Med dagens bostadsmål – och gröna parkeringstal (lägsta nivån) kommer vi i stället att bygga 30 000 nya parkeringsplatser.”
Helt galet att vi har mer parkeringsyta än bostadsyta och samtidigt asfalterar vi över jordbruksmark som kommer kunna att användas som matjord igen….
2 comments
**Asfalterad mark släpper inte igenom vatten, vilket alltmer frekventa skyfall kräver. Annica Kvint har läst en ny forskningsrapport om hur bilpooler och lånecyklar kan frigöra mark för fler bostäder och mer grönska som suger upp vattnet.**
Översvämningar. Jordskred. Konsekvenserna av den senaste tidens skyfall har plötsligt satt fart på samtalet om samhällsplanering. En aspekt vi borde prata mer om är att elbilar tar lika mycket plats som bensinbilar. För medan kommuner, försäkringsbolag och privatpersoner bråkar om vem ska ta notan för översvämningarna, är det väldigt tyst om vad stat och kommuner kan göra för att förebygga konsekvenserna av kommande skyfall. Och i den ekvationen spelar bilen en viktig roll. Oavsett drivmedel.
Mark är en bristvara i våra större städer. Det är därför vi i klimatutsatta tider måste prioritera på ett nytt sätt, menar forskarna på RISE bakom projektet ”Rikare grannskap”.
Det faktum att vi har mer parkeringsyta än bostadsyta i Sverige – och fler parkeringsplatser än invånare – går helt enkelt inte ihop med de klimatutmaningar vi står inför. Vi behöver använda marken på klokare sätt.
För att nå FN:s klimatmål för 2030 skulle Stockholm enligt forskarna behöva minska antalet parkeringsplatser med 60 000. Med dagens bostadsmål – och gröna parkeringstal (lägsta nivån) kommer vi i stället att bygga 30 000 nya parkeringsplatser.
Asfalterade ytor, som parkeringsplatser, släpper inte igenom vatten. Och genomsläppliga jordar är vad de alltmer frekventa skyfallen kräver. ”Rikare grannskap” har undersökt hur städer, genom att införa mobilitetstjänster som bilpool, cykelpool och lånecyklar, kan frigöra mark för fler bostäder, nya parker och gröna bostadsgårdar.
Enligt forskarna talar också den stora bostadsbristen för att stadsplaneringen borde rikta ljuset mot befintliga bostadsområdens överdimensionerade trafikytor. Med nya mobilitetslösningar skulle de flesta få bättre förutsättningar för sina vardagsresor. Dessutom skulle de 60 procent av hushållen som inte har bil få en lägre boendekostnad, eftersom de skulle slippa subventionera grannarnas parkeringsplatser.
Att det statliga forskningsrådet Formas i september gick ut med en akututlysning till forskning kring extremväder och ”åtgärder för ett långsiktigt hållbart samhälle” pekar på brådskan i det hela. Men primärt är det inte mer forskning som behövs, utan snarare tillämpning av den forskning som redan finns.
Skyfallsexperter i Stockholm, Göteborg och Malmö vittnar alla om samma sak: Nu måste vattnet ledas bort ytledes. Dagvattennätet är inte dimensionerat för vår tids skyfall och att bygga om det skulle bli (ännu) dyrare än att rumstera om i stadsplaneringen. Det är helt enkelt bättre samhällsekonomi att låta vatten och grönska (som suger upp vatten) få ta mer plats i framtidens stora städer.
Jordskredet i Stenungsund är del av samma helhetsproblematik. Fler skyfall lika med mer instabil mark, inte minst i lerrika områden som Göta älvdalen.
Köpenhamn, som drabbades av skyfall redan 2011, har satsat på ”klimakvarter” med skyfallsparker och andra anpassningar. Där har stadsgrönskan ökat värdet på närliggande fastigheter. Också i Stockholm förekommer goda ansatser. Som uppdateringen av Sjödalsparken i Huddinge, där Fullerstaån numera ligger i öppen dager, efter att i många år gömts under jord – ett pedagogiskt grepp för att förmedla vattnets väg för besökarna. Här finns också en skålad, rund gräsyta, som kan översvämmas vid behov.
Vatten hittar alltid en väg. Oavsett om den finns där eller inte. Det är något regeringen borde begrunda, i stället för att annonsera minskade anslag till MSB och klimatanpassning.
“Det faktum att vi har **mer parkeringsyta än bostadsyta i Sverige** – och fler parkeringsplatser än invånare – går helt enkelt inte ihop med de klimatutmaningar vi står inför. Vi behöver använda marken på klokare sätt.
För att nå FN:s klimatmål för 2030 skulle Stockholm enligt forskarna behöva minska antalet parkeringsplatser med 60 000. Med dagens bostadsmål – och gröna parkeringstal (lägsta nivån) kommer vi i stället att bygga 30 000 nya parkeringsplatser.”
Helt galet att vi har mer parkeringsyta än bostadsyta och samtidigt asfalterar vi över jordbruksmark som kommer kunna att användas som matjord igen….