Att politiker skyller ifrån sig är förståeligt. Men varför bidrar så många, som dessutom ser sig som kritiker till den politiken som förs, till att möjliggöra detta?

Sverige är på många sätt ett speciellt land, i avseendet att staten har möjlighet att “sköta sig själv”. Politikers förmåga att styra staten sker i första hand genom lagar, direktiv och utnämningar. Men i de allra flesta fall, när någonting fallerar, är det just detta som är orsaken.

1. [https://www.expressen.se/debatt/ska-sverige-utvisa-var–mest-integrerade-irakier/](https://www.expressen.se/debatt/ska-sverige-utvisa-var–mest-integrerade-irakier/)
Mustafa Panshiri och Jens Gahnman skriver en text om ett utvisningsbeslut, och det problematiska i det här, och hur det underminerar förtroendet för myndigheter. De nämner i förbifarten att “handläggarna bara gör sitt jobb”; men tar inte någonstans upp att orsaken till beslutet är, den av politiker skrivna, \*lagen\*.
Det blir ännu värre längre ner, när de skriver: “När det gäller att klämma åt laglydiga småföretagare så förvånas man ibland över vilken nit och skicklighet som staten visar upp.”. Problembeskrivningen är alltså att myndigheter gör ett bra jobb, vilket skulle innebära att lösningen är att handläggarna tar egna initiativ, baserat på egna övertygelser, och underlåter att följa, den av folkvalda skrivna, svenska lagen.
2. Det finns ett exempel på ett liknande resonemang inifrån svenska myndigheter. 2018 skrevs ett brev, undertecknat av 261 tjänstemän på Regeringskansliet, varav flera höga chefer, där de skriver att de oroas av en “lojalitetskonflikt” mellan ett potentiellt regeringsunderlag och deras “värdegrund”. Många skulle säkert invända att Panshiri och Gahnman absolut inte resonerar såhär; men är det inte precis samma narrativ som de iaf bidrar till när de skriver att man man förvånas av vilken “skicklighet som staten visar upp” när det gäller att “klämma åt laglydiga småföretagare”?
3. Det finns tillfällen där staten har ett ökat ansvar – konstigt nog får den sällan beröm för sitt agerande. Ett sådant exempel är svensk militär, som konstant har blivit motarbetade av politiker i form av nedskärningar, men gjort sitt bästa med det man har. Reinfeldt beskriv försvaret som ett särintresse, och avskaffade värnplikten. Ändå verkar svensk militär vara oerhört välfungerande, med de resurser som finns, jämfört med exempelvis Tyskland, där kollapsen har varit total.
Men ett ännu bättre exempel i närtid är hanteringen av covid-19. När politiker styrde hanteringen i så gott som alla andra länder, lämnades ansvaret i Sverige till myndigheter. Istället för politiker och statschefer var det för det mesta Tegnell som höll i presskonferenser. Media var superkritiska till hur dålig, den helt medialt otränade, Tegnell skötte sig i de här sammanhangen – men med facit i hand så var Sverige förmodligen det land i världen som hanterade pandemin bäst.

Är det inte dags att vi talar klarspråk om vad i Sverige som fungerar, och vad i Sverige som inte fungerar. Det finns ett absurt narrativ från högern: att staten är problemet, för att de följer svensk lag, och ett lika absurt narrativ från vänstern: att tjänstemän ska gå emot svensk lag och regeringens politik på grund av värdegrund. Detta handlar både om att skydda demokratin och att hålla rätt personer ansvariga för våra misslyckanden.

​

by boomerintown

4 comments

  2. En rolig detalj i den länkade debattartikeln är att den stackars ”laglydiga småföretagaren” alltså uppehållit sig från 2008 i princip hela tiden illegalt i Sverige och därmed inte haft tillstånd att arbeta. Hans frisörsalong har han därmed drivit illegalt. Om detta är ”Sveriges mest integrerade Irakier” så ser det inte ljust ut för de andra Irakierna i Sverige och integrationen.

  3. För tjänstemän har enorm makt i Sverige, vi har inget ministerstyre så när enskilda beslut och sånt blir fel så är det faktiskt inte nödvändigtvis politikers fel, utan det är myndigheter och institutioner som gör ett dåligt jobb.

    Ta t.ex. när polisen backade mot påskkravallerna, det var inte en politiker som detaljstyrde det, det var polisledningen. Eller när vi gav nästan en miljon till våldtäktsmannen som ljög om sin ålder, justitiekanslern behövde inte ge så mkt pengar till honom, men hon tyckte det var lämpligt. Eller när Migrationsverket kördes helt dysfunktionellt i ett årtionde, förvisso hade politikerna givit dom ett omöjligt uppdrag, men det var inte politikernas val att “lösningen” var att rubberstampa och godkänna folk som helt självklart inte skulle hit.

    Hela landet har drivits katastrofalt dåligt i årtionden, vi har prioriterad värdegrund över funktion i alla aspekter av vårt publika samhälle, så rötan har tagit sig in överallt.

Leave a Reply