För ett och ett halvt år sedan adopterade jag en katt. Hon hade gått från hem till hem och varje gång hade folk blivit besvikna på att hon inte vågade närma sig så de kunde kela med henne.
När jag fick henne och tiden första året var hon skvätträdd och spratt till så fort man rörde sig eller gjorde något ljud. Jag skrämde henne när jag gick, när jag stannade, när jag plockade upp saker, när jag satte ner saker, när jag tog en annan väg än jag brukar etc.
Senaste halvåret har hon verkar tryggare. Inte lika lättskrämd, bara försiktig.
Senaste dagarna har jag hittat henne väntandes utanför mitt rum när jag vaknar på morgonen. Hon tittade på mig och strök sig mot golv och väggar som om det var menat för mig.
Det har hon gjort nu i några dagar och i morse tog hon steget och närmade sig helt. Hon borstade till mig med svansen lite lätt.
Efter det var det som att något släppte. Hon gjorde mig en halvtimme sen till gymmet för att hon inte ville sluta komma fram till mig och stryka hela sin kropp fram och tillbaka längs mina ben.
Idag kommer vara en bra dag!
[Kattskatt](https://imgur.com/gallery/CK4ltHP)
by Successful-Quote8204
28 comments
Fantastiskt. Ett av livets glada ögonblick 🙂
Härligt att du höll ut tills hon vågade! Plåsterkatten under mitt täcke hälsar.
Känner igen det i en av mina katter! Han är väldigt skygg av sig och springer undan om jag rör mig i närheten av han men lägger jag mig i soffan då kommer han som en raket och ska ligga och mysa. Och ibland när det passa honom så kommer han och ligger framför mig på skrivbordet när jag sitter vid datorn.
Hoppas det blir mycket fint mys i framtiden för er!
Härligt att läsa, jag hoppas att hon bara mår bättre och bättre nu när hon känner sig trygg.
Vad roligt OP.
Jag gråter inte DU GRÅTER!
Fantastiskt! All cred till OP som tog sig tid. Och grattis till att du kommit så långt.
Katten har bestämt sig för att ta kommandot över dig 😻. Jättefint att hon börjar ty sig till dig.
Min katt var omplacerad tre eller fyra gånger innan hon kom till mig. Att acceptera gick väl ganska fort, men det tog fyra år innan hon kom och la sig på mina ben eller mage i soffan. En del katter behöver mer tid.
Åh vad fantastiskt!! Vi har gjort en liknande resa med våran katt, det är så oerhört fint när dom väl börjar lita på en. Bra jobbat! Du har skapat en trygg miljö för din katt, du kan vara stolt! 😻
Du är bäst med ditt tålamod! Grattis!
Roligt läsa nåt positivt nån gång! Djur är fina och speciellt katter!
Så kul att läsa! Precis vad man behöver läsa om i dagens mörker!
Har en skyggis som jag har haft i många år som jag inte får klappa, mer än när hon äter då får det bra. Men hon är en väldigt fin katt ändå!
Känner så igen mig i min ena katt. Hon var otroligt skygg en längre tid, men nu vågar hon hoppa upp på skrivbordet för gos.
Grattis!
Har själv haft en skygg katt. När han öht visade sig blev jag jätteglad och utbrast typ “KATTEEEEEEEEN” varje gång. Så katten blev förstås rädd och gömde sig. Och jag kunde inte hålla käften, han stack fram ansiktet och jag ba “HEEEEEEEEJ”. Jag vet inte varför. Han var så söt. Jag blev helt dum i huvudet av det.
Till slut insåg han att den korkade apan som skrek på honom var välvillig och till slut var han inte rädd längre.
Vad fint gjort av dig, att ta hand och inte agera som de andra familjerna.
Katta är ska skatta sig lycklig att få vara i ett hem med en person som dig.
Jag fick tårar i ögonen av att läsa detta!
Min katt är exakt likadan! En vuxen katt från ett katthem, mager och tovig var han när vi tog honom. Första månaderna låg han gömd bakom soffan och kom bara fram för att inhalera sin mat när vi hade gått och lagt oss.
Sen gradvis började kan komma fram mer och mer, började stryka sig mot väggarna precis som din katt, som om han ville ha lite klapp men inte riktigt visste hur han skulle visa det.
Vi har haft honom i snart 11 år nu och han sover på min mage, ligger och snurrar runt på golvet och tassar oss på benen ibland när vi går förbi. Han är otroligt kelen och älskar att bli borstad, men han är tyvärr fortfarande lättskrämd av sig. Ibland räcker det att man råkar flytta armen lite för snabbt så far han iväg som en pil. Största skillnaden nu är att istället för att fly och ligga gömd i timmar så springer han bara någon meter bort och sen kommer han tillbaka för fortsatt klapp.
Han ligger ALDRIG i knät på oss om vi sitter i soffan, dock, och uppvisar starkt okattigt beteende genom att inte vilja gå eller ligga på något som är för mjukt.
Stort lycka till med din fina lilla mise! Uppdatera gärna oss 😀
All aboard the feels train😭
Alltså jag känner inte dig men är så jäkla glad för kattens skull att den fått ett tryggt hem och fick all tid den själv behövde❤️
Ett tips är att skicka en video eller så till katthemmet, dom kommer verkligen uppskatta uppdateringen och framsteget
Fick en tår i ögat, finns inget vackrare än att vinna ett djurs tillit. Har själv en skyggis som under många år gjort såna rejäla framsteg att man inte kan annat än känna sig stolt. Nu är hon 14 och världens gosigaste lilla panchis.
Hu’ så fint ts, tack för att du delar med dig!<3
Dela mer om din katt på r/kattliv dom gillar det !
Finns nästan ingen känsla som är så bra som att få en skygg katt att bli trygg. Minns i början när min katt bara låg under sängen eller bakom soffan. Jag gick som på äggskal och tog omvägar i min inte allt för stora tvåa för att inte störa henne. Nu ska hon alltid sova bredvid mig på natten!
Så gôtt 🙂
Jag har varit jourhem åt ett antal skyggisar genom åren och man känner alltid samma sak när de äntligen fattar att människor är allt mysmaskiner. Känslan är svår att beskriva ärligt talat, det är en djup tillfredsställelse blandat med glädje liksom.
Det här var det bästa jag läst på länge.
Tack, fina människa, för att du gav henne den tid hon behövde!
Där har du nu en vän för livet
När min adopterade vuxen katt, efter ett halvår helt plötsligt låg på min kudde när jag vaknade, sjukskrev jag mig från jobbet. I två timmar låg vi med kinderna emot varandra. Det var fint.
Så underbart<3 Skygga katter är de som utvecklas mest och kommer vara ett fantastiskt sällskap bara man har tålamodet <3
Du är helt klart värd katten (och denne dig) <3
En fras som man väldigt sällan menar: TACK FÖR DITT TÅLAMOD 😢 Vilken tur din lilla katt har som fick komma till dig. Hoppas ni får många fina år tillsammans. Kram till dig och en slow blink till kissen 💛
Jag har en skygg katt och med åren har hon blivit mycket keligare. Han skulle attackera dig för ingen anledning ofta. Men nu så nosar hon täcket och vill mysa med en. Bästa som finns! Är glad för dig, hon behövde bara tid 🙂
Katter kan ta lång tid innan de känner sig trygga. Min vän har två katter som hon haft i typ.. 6 år nu? I år började en av dem förvandlas till en liten gosboll från att ha valt våld varje gång han såg en annan levande varelse.
Det låter som att du verkligen gör rätt för henne. Att vara tålmodig är så himla viktigt med katter.
Min katt tog nästan 5 år på sig att bli en “riktig” katt. Han var otroligt aggressiv och skygg först, man kunde nästan inte vände blicken åt hans håll utan att antingen riskera fötterna eller att han sprang iväg.
Jag minns otroligt varmt första gången han satt bredvid mig, och hela tiden kom lite närmare, dag för dag. Efter några månader låg han liksom tryckt intill mitt lår, och första gången han på riktigt satt i mitt knä kände jag mig som världens bästa kattägare.
Idag har han fortfarande vissa problem, men han är världens gosigaste katt. Kräver gos konstant (men om man inte ger nåt gos så kan man råka ut för en vass klo).
Blir alltid så glad av att läsa sånahär success stories, jag tror din katt mår väldigt bra med dig, och jag hoppas ni får många gosiga år tillsammans!