Det är alldeles strålande tider för svenska storbanker. För bankernas bank, Riksbanken, lyser siffrorna däremot rött. En nota på 80 miljarder kronor väntar på att plockas upp av staten.
I hela världen flyttas nu enorma summor från skattebetalare till den privata banksektorn.
Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Carl Johan von Seth
Riksbanken och de svenska storbankerna står just nu mitt i en situation som ingen tidigare har upplevt. Ränteuppgången håller på att bränna ett gapande hål i Riksbankens egen ekonomi. Samtidigt eldar de stigande räntorna på växande privata bankvinster.
De två sakerna hänger ihop. Och bakgrunden har att göra med den krispolitik som centralbankerna i världen sjösatte för 15 år sedan.
Efter finanskrisen 2008 har Riksbanken och andra centralbanker gjort stora värdepappersköp – det som ibland kallas QE. I dag äger Riksbanken ungefär hälften av Sveriges statsskuld och dessutom en stor mängd värdepapper från privata företag och svenska banker.
När politiken och det globala ränteläget nu har svängt 180 grader leder det till stora förluster. Riksbanken har bokfört ett tapp på 80 miljarder kronor för 2022. Vilket gör att Riksbanken – i rent teknisk bemärkelse – redan i dag är konkursmässig.
I veckan gick därför chefen Erik Thedéen till riksdagen för att be om pengar till en stor kapitalinjektion.
Det är inte så att Riksbankens affärer är värst. Euroländerna och USA står inför precis samma typ av förluster, i många fall ännu större.
Men det finns flera skillnader som gör ämnet mer brännande i Sverige. Till skillnad från andra centralbanker bokför Riksbanken nämligen sina förluster omedelbart. Det heter att den värderar sina tillgångar till aktuellt marknadsvärde. Den bokföringsteknik som andra använder gör att förlusterna sprids över åren framöver.
En annan skillnad är att Riksbanken enligt svensk lag inte får vara ”konkursmässig”, ett begrepp som egentligen inte har någon praktisk betydelse och som andra centralbanker struntar i.
I Sverige måste dock hålet fyllas. Och det som är unikt med situationen är att staten behöver låna upp stora belopp för en kapitalinjektion i Riksbanken.
Summan, 80 miljarder, motsvarar mer än dubbelt så mycket som regeringen använde i reformutrymme för nästa års statsbudget.
Men den här förlusten är också ett mynt med två sidor.
Svenska storbanker fortsätter att redovisa kraftigt ökande vinster under ränteuppgången. Handelsbanken, SEB, Swedbank och Nordea har alla slagit förväntningarna det senaste kvartalet.
Swedbank, som redovisade sina siffror på torsdagen, har hittills i år nästan fördubblat sitt resultat jämfört med förra årets tre första kvartal.
Man kan säga att storbankerna är kunder i Riksbanken. De hänger ihop. Det är i Riksbanken som de privata bankerna sköter sina betalningar sinsemellan, och i mindre mån sparar och lånar. Men just sparandet har vuxit.
En konsekvens av den stimulanspolitik med värdepappersköp som fördes under en lång period var nämligen att storbankernas insättningar i Riksbanken ökade kraftigt. Deras totala saldo i Riksbanken ligger i dag kring 1000 miljarder kronor.
För bara knappt två år sedan var räntan på de insättningarna 0 procent. Nu har räntan höjts till 4. För bankernas bank, Riksbanken, har det skapat en ny årlig ränteutgift på ungefär 40 miljarder kronor. Vilket i allra högsta grad är orsaken till de stora förlusterna.
Men samma belopp är förstås en ren intäkt hos storbankerna. Och den bidrar till det som kallas räntenettot.
Swedbanks räntenetto, alltså skillnaden mellan bankens ränteutgifter och ränteintäkter, har hittills i år ökat från 22 till 38 miljarder kronor.
Den enskilt största intäktsökningen, räknat i procent, kommer just från kontot i Riksbanken.
Man kan anlägga olika perspektiv på den här miljardrullningen.
Det är egentligen inte storbankernas fel att Riksbanken har lyckats skapa ett stort negativt räntenetto i sin egen ekonomi. Efter finanskrisen skrev centralbankerna på sätt och vis om spelets regler. De tog nya risker. Nu får de stå för konsekvenserna, kan man ju invända.
Men när konsekvenserna blir till hisnande privata vinster och stora offentliga förluster går det att ha synpunkter. I andra länder, där frågan inte har ställts på sin spets som i Sverige, pågår debatten.
Europeiska centralbanken har till exempel börjat justera sitt räntesystem så att bankernas intäkter faktiskt blir mindre. Det finns en diskussion om att gå ännu längre.
Nya bankskatter är en tänkbar modell som också har sjösatts i flera europeiska länder. Men ännu inte i Sverige.
Åsikter? Bör man inför en extra vinstskatt på bankvinster under denna period?
Vem hade kunnat ana att bankerna gör vinster på vår bekostnad?
När plockar vi fram giljotinen och äter de rika?
Vi borde dock vara riktigt glada över att vi har så hårda krav på banker i Sverige, och inte har någon bankkris på gång?
5 comments
Det är alldeles strålande tider för svenska storbanker. För bankernas bank, Riksbanken, lyser siffrorna däremot rött. En nota på 80 miljarder kronor väntar på att plockas upp av staten.
I hela världen flyttas nu enorma summor från skattebetalare till den privata banksektorn.
Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Carl Johan von Seth
Riksbanken och de svenska storbankerna står just nu mitt i en situation som ingen tidigare har upplevt. Ränteuppgången håller på att bränna ett gapande hål i Riksbankens egen ekonomi. Samtidigt eldar de stigande räntorna på växande privata bankvinster.
De två sakerna hänger ihop. Och bakgrunden har att göra med den krispolitik som centralbankerna i världen sjösatte för 15 år sedan.
Efter finanskrisen 2008 har Riksbanken och andra centralbanker gjort stora värdepappersköp – det som ibland kallas QE. I dag äger Riksbanken ungefär hälften av Sveriges statsskuld och dessutom en stor mängd värdepapper från privata företag och svenska banker.
När politiken och det globala ränteläget nu har svängt 180 grader leder det till stora förluster. Riksbanken har bokfört ett tapp på 80 miljarder kronor för 2022. Vilket gör att Riksbanken – i rent teknisk bemärkelse – redan i dag är konkursmässig.
I veckan gick därför chefen Erik Thedéen till riksdagen för att be om pengar till en stor kapitalinjektion.
Det är inte så att Riksbankens affärer är värst. Euroländerna och USA står inför precis samma typ av förluster, i många fall ännu större.
Men det finns flera skillnader som gör ämnet mer brännande i Sverige. Till skillnad från andra centralbanker bokför Riksbanken nämligen sina förluster omedelbart. Det heter att den värderar sina tillgångar till aktuellt marknadsvärde. Den bokföringsteknik som andra använder gör att förlusterna sprids över åren framöver.
En annan skillnad är att Riksbanken enligt svensk lag inte får vara ”konkursmässig”, ett begrepp som egentligen inte har någon praktisk betydelse och som andra centralbanker struntar i.
I Sverige måste dock hålet fyllas. Och det som är unikt med situationen är att staten behöver låna upp stora belopp för en kapitalinjektion i Riksbanken.
Summan, 80 miljarder, motsvarar mer än dubbelt så mycket som regeringen använde i reformutrymme för nästa års statsbudget.
Men den här förlusten är också ett mynt med två sidor.
Svenska storbanker fortsätter att redovisa kraftigt ökande vinster under ränteuppgången. Handelsbanken, SEB, Swedbank och Nordea har alla slagit förväntningarna det senaste kvartalet.
Swedbank, som redovisade sina siffror på torsdagen, har hittills i år nästan fördubblat sitt resultat jämfört med förra årets tre första kvartal.
Man kan säga att storbankerna är kunder i Riksbanken. De hänger ihop. Det är i Riksbanken som de privata bankerna sköter sina betalningar sinsemellan, och i mindre mån sparar och lånar. Men just sparandet har vuxit.
En konsekvens av den stimulanspolitik med värdepappersköp som fördes under en lång period var nämligen att storbankernas insättningar i Riksbanken ökade kraftigt. Deras totala saldo i Riksbanken ligger i dag kring 1000 miljarder kronor.
För bara knappt två år sedan var räntan på de insättningarna 0 procent. Nu har räntan höjts till 4. För bankernas bank, Riksbanken, har det skapat en ny årlig ränteutgift på ungefär 40 miljarder kronor. Vilket i allra högsta grad är orsaken till de stora förlusterna.
Men samma belopp är förstås en ren intäkt hos storbankerna. Och den bidrar till det som kallas räntenettot.
Swedbanks räntenetto, alltså skillnaden mellan bankens ränteutgifter och ränteintäkter, har hittills i år ökat från 22 till 38 miljarder kronor.
Den enskilt största intäktsökningen, räknat i procent, kommer just från kontot i Riksbanken.
Man kan anlägga olika perspektiv på den här miljardrullningen.
Det är egentligen inte storbankernas fel att Riksbanken har lyckats skapa ett stort negativt räntenetto i sin egen ekonomi. Efter finanskrisen skrev centralbankerna på sätt och vis om spelets regler. De tog nya risker. Nu får de stå för konsekvenserna, kan man ju invända.
Men när konsekvenserna blir till hisnande privata vinster och stora offentliga förluster går det att ha synpunkter. I andra länder, där frågan inte har ställts på sin spets som i Sverige, pågår debatten.
Europeiska centralbanken har till exempel börjat justera sitt räntesystem så att bankernas intäkter faktiskt blir mindre. Det finns en diskussion om att gå ännu längre.
Nya bankskatter är en tänkbar modell som också har sjösatts i flera europeiska länder. Men ännu inte i Sverige.
Åsikter? Bör man inför en extra vinstskatt på bankvinster under denna period?
Vem hade kunnat ana att bankerna gör vinster på vår bekostnad?
När plockar vi fram giljotinen och äter de rika?
Vi borde dock vara riktigt glada över att vi har så hårda krav på banker i Sverige, och inte har någon bankkris på gång?