När jag var liten så älskade jag att bada men var sjukt rädd för sandstränder. Ja du läste rätt, sandstränder.
Anledningen till detta var p.g.a myrlejonet i Mumin. Den ser ut som ett urmagrat svart lejon och gömmer sig under sanden. I ett avsnitt så skapar den en grop på sandstranden som Snorkfröken nästan ramlar ner i, och hela tiden när hon hänger över kanten så sitter den där nere i hålet och säger med sin hemska röst att den tänker äta upp henne.
Därför jag fick alltid ångest varje gång vi skulle åka och bada som liten, har också ett tydligt minne av att kvällen efter pusta ut och tänkte vilken tur vi hade som klarade oss haha
Mycket från animeserien Mumindalen, främst Mårran.
Fifunerna i vintergatan
Ica i rutan. Några av mina första minnen är mardrömmar skapade av det “barnprogrammet”
[Vinjetten till Rädda Joppe](https://www.youtube.com/watch?v=F764goHePKo) – höll på att skita på mig första gången jag såg den som barn. Själva programmet är dock inte läskigt, men till och med som småbarn tyckte jag att det var frustrerande hur jäkla dum ungen var som hela tiden tappade bort sitt mjukdjur.
Ika i Rutan var läskigt, inte direkt skrämmande men jag tyckte hon var obehaglig. När jag ser [sånt här](https://www.youtube.com/watch?v=bRdHZhCv8eU) som vuxen blir jag snarare lite kär.
Ika i rutan, och Skrot Nisse.
Mumin… Morran var fan inte att leka med på 90 talet
Mårran från Mumintrollen och Greve Von Dy från Mysteriet på Greveholm
Teletubbies hade mardrömmar bra länge av dom första o enda gången jag fått mardrömmar av media,
Dockjäveln i Toy story.
Utan ett spår av ironi: [Introt till Ika i Rutan.](https://www.youtube.com/watch?v=lAC5QfCjO1c) Det var nåt läskigt med en person som, för mig, betedde sig helt kaotiskt i blekgult och svart till nån läskig umpa umpa-musik.
Jag har dock övervunnit skräcken nu, till viss del 😛
Urpo och Turpo.
Blev så rädd att jag mådde illa och kräktes. Tyckte de var så äckliga med sina hemska små händer.
Känner fortfarande ett litet obehag när jag hör någon prata med finsk brytning. Hade mycket finska kollegor ett tag så har nästan kommit över det. Nästan
Chocky!
Teletubbies. Jag tyckte den där bebissolen var det sjukaste ever.
Rummel och Rabalder! Det fanns ibland med några otrevliga figurer med oranga luvor och röda ögon som skrattade hysteriskt. Skrämde skiten ur mig vid några tillfällen när de dök upp oväntat! Även mumien i “Skrotnisse”, och greven i “Mysteriet på Greveholm” skrämde mig rejält när de var i rutan!
Håkan, när han hade för mycket pepparkaksdeg i strumporna. :/
22 comments
När jag var liten så älskade jag att bada men var sjukt rädd för sandstränder. Ja du läste rätt, sandstränder.
Anledningen till detta var p.g.a myrlejonet i Mumin. Den ser ut som ett urmagrat svart lejon och gömmer sig under sanden. I ett avsnitt så skapar den en grop på sandstranden som Snorkfröken nästan ramlar ner i, och hela tiden när hon hänger över kanten så sitter den där nere i hålet och säger med sin hemska röst att den tänker äta upp henne.
Därför jag fick alltid ångest varje gång vi skulle åka och bada som liten, har också ett tydligt minne av att kvällen efter pusta ut och tänkte vilken tur vi hade som klarade oss haha
Mycket från animeserien Mumindalen, främst Mårran.
Fifunerna i vintergatan
Ica i rutan. Några av mina första minnen är mardrömmar skapade av det “barnprogrammet”
[https://www.youtube.com/watch?v=lAC5QfCjO1c](https://www.youtube.com/watch?v=lAC5QfCjO1c)
https://www.youtube.com/watch?v=6svXfpjRMGY
Olyckan!
[Skrotnisse](https://www.youtube.com/watch?v=YfgV9DHJruY) kan ta och dränka sig.
Storpotäten i Vilse i pannkakan
Alf, Mårran och Doktor-mugg var jag livrädd för.
Ika i rutan och fragglarna
[Vinjetten till Rädda Joppe](https://www.youtube.com/watch?v=F764goHePKo) – höll på att skita på mig första gången jag såg den som barn. Själva programmet är dock inte läskigt, men till och med som småbarn tyckte jag att det var frustrerande hur jäkla dum ungen var som hela tiden tappade bort sitt mjukdjur.
Ika i Rutan var läskigt, inte direkt skrämmande men jag tyckte hon var obehaglig. När jag ser [sånt här](https://www.youtube.com/watch?v=bRdHZhCv8eU) som vuxen blir jag snarare lite kär.
Ika i rutan, och Skrot Nisse.
Mumin… Morran var fan inte att leka med på 90 talet
Mårran från Mumintrollen och Greve Von Dy från Mysteriet på Greveholm
Teletubbies hade mardrömmar bra länge av dom första o enda gången jag fått mardrömmar av media,
Dockjäveln i Toy story.
Utan ett spår av ironi: [Introt till Ika i Rutan.](https://www.youtube.com/watch?v=lAC5QfCjO1c) Det var nåt läskigt med en person som, för mig, betedde sig helt kaotiskt i blekgult och svart till nån läskig umpa umpa-musik.
Jag har dock övervunnit skräcken nu, till viss del 😛
Urpo och Turpo.
Blev så rädd att jag mådde illa och kräktes. Tyckte de var så äckliga med sina hemska små händer.
Känner fortfarande ett litet obehag när jag hör någon prata med finsk brytning. Hade mycket finska kollegor ett tag så har nästan kommit över det. Nästan
Chocky!
Teletubbies. Jag tyckte den där bebissolen var det sjukaste ever.
Rummel och Rabalder! Det fanns ibland med några otrevliga figurer med oranga luvor och röda ögon som skrattade hysteriskt. Skrämde skiten ur mig vid några tillfällen när de dök upp oväntat! Även mumien i “Skrotnisse”, och greven i “Mysteriet på Greveholm” skrämde mig rejält när de var i rutan!
Håkan, när han hade för mycket pepparkaksdeg i strumporna. :/
Pippi Pelikan!