*Institutionen för neurovetenskap på Uppsala universitet lägger ner. Flera medarbetare kopplade till institutionen berättar nu om sexuella trakasserier och en lamslående tystnadskultur. Kvinnliga doktorander ska ha rankats efter sexighet och manliga kollegor ska ha tävlat om att få dem i säng. Allt under hot om att deras akademiska karriärer ska förstöras om de slår larm.*
*– Jag blev väldigt sjuk. En psykolog diagnosticerade mig med posttraumatisk stress, säger en kvinnlig anställd efter sin tid på institutionen.*
På ett av Sveriges mest prestigefulla universitet och på institutionen där man ägnar sig åt hjärnforskning, har man tagit ett drastiskt beslut – att lägga ned helt. Ironiskt nog påminner det som har hänt om hur felkopplingar mellan några få hjärnceller kan få förödande konsekvenser på hela kroppen. Nästan 2000 anställda och studenter drabbas av något som beror på ett fåtal.
Beslutet bekräftades på fredagsmorgonen 17 december av den relativt nyanställda rektorn. Utåt sett har konflikterna handlat mycket om resursfördelningen. Men de mest skavande problemen – trakasserierna – har tystnats ned.
– Det var väldigt få som öppet pratade om något. Det var inte så konstigt på grund av att man visste ju, kanske inte hur eller när, men man visste att om man på något sätt talade om honom i negativ dager så skulle det straffa sig förr eller senare.
Så säger en av fyra unga medarbetare som Dagens ETC har talat med och som alla har blivit utsatta för trakasserier på institutionen. De vill vara anonyma. Det finns fortfarande en stark rädsla. Forskare på höga maktpositioner har hotat att göra livet svårt för dem om de öppet talar om sina erfarenheter. För några av de drabbade har dessa hot dessutom redan blivit verklighet.
– Han har spridit rykten och sagt att jag ljuger, att jag är psykiskt sjuk, att det inte går att lita på mig. Det har förstört flera forskningssamarbeten, säger en kvinna som drabbats.
**Sexuella trakasserier var vardag**
Berättelserna liknar varandra och pekar främst ut två personer, vars forskningsgrupper beskrivs som giftiga på olika sätt. En forskare anklagas för att ha uppmuntrat till sexuella trakasserier. Han beskrivs som en sorts alfahane som de yngre manliga doktoranderna velat härma. En återkommande “lek” har varit att ranka de kvinnliga doktoranderna efter sexighet. En annan har varit att tävla om vem som kan få kvinnorna i säng.
– Jag blev efter ett tag väldigt sjuk så jag började gå till en psykolog där jag beskrev vad som hade hänt och då sa hon att det du upplevde var sexuella trakasserier och hon diagnosticerade mig med posttraumatiskt stressyndrom, säger en annan anställd som Dagens ETC har talat med.
Ovälkomna närmanden från manliga medarbetare har varit vardag för flera av kvinnorna på institutionen. Det har handlat om allt från olämpliga kommentarer om utseende, obscena inviter till en hand på ett lår. Ständigt under hotet att bli fråntagen arbetsuppgifter, information och resultat om man inte går med på det som föreslås av männen.
**Angiverisystem i forskningsgruppen**
Flera av de anställda berättar om hur de aktivt vändes emot varandra. En del av doktoranderna favoriseras medan andra kritiseras. Forskningsledare initierade ett angiverisystem där de ombetts att spionera och berätta om varandras misstag. En person berättar hur en forskare fysiskt ställt sig i vägen när han ansett att doktoranden ställt en fråga på mötet som han inte ville att hen skulle ställa. Utskällningar och hot var andra förekommande maktmedel.
– Hoten var inte bara kommunikationsproblem. Men inte ens det tog institutionen på allvar. “Nej, det har du missförstått”. Det har gått många år men orden han använde har etsat sig fast, säger en doktorand.
Att det inom flera forskningsgrupper på institutionen förekommer mobbning och maktmissbruk mellan doktorander och forskare bekräftas också av flera utomstående källor som Dagens ETC har talat med. Medarbetarna själva berättar även att de känner till många fler unga, både kvinnor och män, inklusive studenter, forskare och gästföreläsare, som trakasserats.
De yngre anställda hamnar i en beroendeställning till de äldre manliga forskarna, eftersom det inte alltid är ett alternativ att ta sig bort från universitetet. Forskningsstöd eller tjänster är nämligen ofta är knutna till institutionen.
Förra året meddelade prefekten Finn Hallböök att han skulle avgå av personliga skäl. Att hitta hans ersättare har tagit tid. Enligt Mats Larhed, vice rektor, är det prefekten som är ansvarig och som man ska kontakta vid arbetsmiljöproblem. Det är också vad flera av kvinnorna har gjort men några av dem har också upplevt en ovillighet från prefekten att faktiskt hjälpa dem.
– Jag påtalade gång på gång hur jobbigt det var och prefekten ifrågasatte och sa: ”Ska du inte vara kvar lite till, tills den här grejen blir publicerad?”. Till slut bröt jag ihop och började storgråta. Det verkade vara som krävdes, säger en kvinna som drabbats av trakasserier på institutionen.
– Jag blev tillsagd att inte göra en stor anmälan, att det var bättre att det sköttes internt, säger en annan kvinna.
En teori som förs fram av flera av kvinnorna är att prefekten förhalar lösningar på arbetsmiljöproblem för att de forskare som anklagas för trakasserier ger upphov till stora forskningsanslag och är för viktiga för institutionen.
**Utpekade forskare får fortsätta**
Arbetet för att lägga ned universitetets institution för neurovetenskap har varit påfrestande för många. Vid upplösningen kommer forskningsgrupper att fördelas på olika institutioner.
Vice rektor Mats Larhed tror att det ska gå att förebygga framtida problem bland de omplacerade forskarna.
– När man kommer till en ny miljö får man en ny prefekt som har ansvar för arbetsmiljön och som också behöver ha möten med handledare och den biten. Vi har dessutom både verksamhetsnära och centrala HR som också ska hjälpa till med dessa saker, säger han.
Men andra som Dagens ETC talat med är betydligt mer pessimistiska. Det fackliga ombudet Robert Malmgren tror inte något kommer lösas av att institutionen försvinner.
– Nej, arbetsmiljöproblem kommer att ärvas, så är det. Men ju mer medlemmarna kommer och pratar med oss om att vi har den här situationen, ju mer kan vi bevaka att den nya institutionen kan börja jobba med den, säger han.
Manliga ”genier” får göra som de vill. I alla branscher och på alla nivåer, akademin är inget undantag.
Jävla boomers som inte fattar att det inte är okej längre att bete sig hur som helst.
Kan tänka mig att inom neurologi så är det äldre män och yngre kvinnor. Kvinnor tar ju över inom stort sett alla forskning och vetenskapliga institutioner, men de får hantera gubbarnas jargonger.
Att de stänger hela institutionen förvånar mig inte. När väl en subkultur har satt sig tillräckligt hårt i en institution så är det i princip omöjligt att fixa problemet utan att bränna ner organisationen till grunden och börja om.
Med tanke på att karolinska ligger så nära lär de inte heller starta upp någon ny.
okay, det var en sida av histoien, kan vi få höra den andra sidan med? eller är det ännu en lyssna och tro som kommer sluta i förtalsanmälan?
Haha vafan!
Påminner mig om hur en ondjävel kan göra livet till ett helvete för alla och förstöra en hel organisation på helt egen hand. De söker sig till maktpositioner och när medarbetarna förstår att personen är ett psyko så är det redan försent.
Inte förvånande. Svenskar är väldigt bra på mobbning och trakasserier oavsett kön och politiska åskådningar. Jag ska rösta på centerpartiet eller miljöpartiet som står för obegränsad invandring så att svenskar blir till minoritet, då blir Sverige till ett bättre land.
Helt absurt att detta kan hända i Sverige i modern tid. Kan inte alla dessa föråldrade och sexistiska grupper dö ut
We need names people!
Helt otroligt hur sånt här kan finnas. Jag begriper mig verkligen inte på hur folk inte kan ta sitt grabbsnack MED GRABBARNA. Även när jag spelar och snackar med polarna så slutar alltid det lilla snacket om brudar, sex och sånt när en tjej joinar för att man blir obekväm med att göra andra obekväma. Varför sätter sig inte det sig hos alla?
Och inte nog med det, på en arbetsplats dessutom? Jag skulle aldrig snacka om sånt på jobbet även om jag har jävligt kul med mina kollegor när vi snackar om annat.
Antar att det uppstår, sätter dig och sakta men säkert byggs upp till en outhärdlig nivå där det tillslut raserar. Men hur fan kan man inte säga ifrån eller säga att inte prata så på jobbet?
Artikeln från ETC är skräp. Tanken att agerandet av ett fåtal personer ska kollektivt straffa strax under 200 anställda är absurd. Trakasserier har skett, och de har undersökts (om det blivit något av de vet jag inte), och det är totalt oacceptabelt att personerna involverade är kvar i sina positioner (och nu bara forslas vidare till en annan institution).
**Men det är inte anledningen till varför hela institutionen läggs ner.**
Längst ner i artikeln från ETC kan ni se lite “fakta”, dessa anledningar beskriver till dels varför instiutionen EGENTLIGEN läggs ner. Men om man faktiskt skrev en artikeln som täcker de anledningarna så skulle man inte få ens i närheten samma outrage och trafik till hemsidan… Frågorna rör allt från val av ledarskap (prefekt) till ekonomi, administration, undervisning men också en hel del arbetsmiljöproblem (konflikter mellan forskargrupper), däribland några fall av trakasserier.
Så sjukt onödigt istället för att bara sparka dom som är problemet och gå ut med en varning att den som uppvisar liknande beteende kommer att stängas av/sparkad omgående. Snacka om att det är mycket skattepengar som bara slängs i soptunnan här i Uppsala.
13 comments
*Institutionen för neurovetenskap på Uppsala universitet lägger ner. Flera medarbetare kopplade till institutionen berättar nu om sexuella trakasserier och en lamslående tystnadskultur. Kvinnliga doktorander ska ha rankats efter sexighet och manliga kollegor ska ha tävlat om att få dem i säng. Allt under hot om att deras akademiska karriärer ska förstöras om de slår larm.*
*– Jag blev väldigt sjuk. En psykolog diagnosticerade mig med posttraumatisk stress, säger en kvinnlig anställd efter sin tid på institutionen.*
På ett av Sveriges mest prestigefulla universitet och på institutionen där man ägnar sig åt hjärnforskning, har man tagit ett drastiskt beslut – att lägga ned helt. Ironiskt nog påminner det som har hänt om hur felkopplingar mellan några få hjärnceller kan få förödande konsekvenser på hela kroppen. Nästan 2000 anställda och studenter drabbas av något som beror på ett fåtal.
Beslutet bekräftades på fredagsmorgonen 17 december av den relativt nyanställda rektorn. Utåt sett har konflikterna handlat mycket om resursfördelningen. Men de mest skavande problemen – trakasserierna – har tystnats ned.
– Det var väldigt få som öppet pratade om något. Det var inte så konstigt på grund av att man visste ju, kanske inte hur eller när, men man visste att om man på något sätt talade om honom i negativ dager så skulle det straffa sig förr eller senare.
Så säger en av fyra unga medarbetare som Dagens ETC har talat med och som alla har blivit utsatta för trakasserier på institutionen. De vill vara anonyma. Det finns fortfarande en stark rädsla. Forskare på höga maktpositioner har hotat att göra livet svårt för dem om de öppet talar om sina erfarenheter. För några av de drabbade har dessa hot dessutom redan blivit verklighet.
– Han har spridit rykten och sagt att jag ljuger, att jag är psykiskt sjuk, att det inte går att lita på mig. Det har förstört flera forskningssamarbeten, säger en kvinna som drabbats.
**Sexuella trakasserier var vardag**
Berättelserna liknar varandra och pekar främst ut två personer, vars forskningsgrupper beskrivs som giftiga på olika sätt. En forskare anklagas för att ha uppmuntrat till sexuella trakasserier. Han beskrivs som en sorts alfahane som de yngre manliga doktoranderna velat härma. En återkommande “lek” har varit att ranka de kvinnliga doktoranderna efter sexighet. En annan har varit att tävla om vem som kan få kvinnorna i säng.
– Jag blev efter ett tag väldigt sjuk så jag började gå till en psykolog där jag beskrev vad som hade hänt och då sa hon att det du upplevde var sexuella trakasserier och hon diagnosticerade mig med posttraumatiskt stressyndrom, säger en annan anställd som Dagens ETC har talat med.
Ovälkomna närmanden från manliga medarbetare har varit vardag för flera av kvinnorna på institutionen. Det har handlat om allt från olämpliga kommentarer om utseende, obscena inviter till en hand på ett lår. Ständigt under hotet att bli fråntagen arbetsuppgifter, information och resultat om man inte går med på det som föreslås av männen.
**Angiverisystem i forskningsgruppen**
Flera av de anställda berättar om hur de aktivt vändes emot varandra. En del av doktoranderna favoriseras medan andra kritiseras. Forskningsledare initierade ett angiverisystem där de ombetts att spionera och berätta om varandras misstag. En person berättar hur en forskare fysiskt ställt sig i vägen när han ansett att doktoranden ställt en fråga på mötet som han inte ville att hen skulle ställa. Utskällningar och hot var andra förekommande maktmedel.
– Hoten var inte bara kommunikationsproblem. Men inte ens det tog institutionen på allvar. “Nej, det har du missförstått”. Det har gått många år men orden han använde har etsat sig fast, säger en doktorand.
Att det inom flera forskningsgrupper på institutionen förekommer mobbning och maktmissbruk mellan doktorander och forskare bekräftas också av flera utomstående källor som Dagens ETC har talat med. Medarbetarna själva berättar även att de känner till många fler unga, både kvinnor och män, inklusive studenter, forskare och gästföreläsare, som trakasserats.
De yngre anställda hamnar i en beroendeställning till de äldre manliga forskarna, eftersom det inte alltid är ett alternativ att ta sig bort från universitetet. Forskningsstöd eller tjänster är nämligen ofta är knutna till institutionen.
Förra året meddelade prefekten Finn Hallböök att han skulle avgå av personliga skäl. Att hitta hans ersättare har tagit tid. Enligt Mats Larhed, vice rektor, är det prefekten som är ansvarig och som man ska kontakta vid arbetsmiljöproblem. Det är också vad flera av kvinnorna har gjort men några av dem har också upplevt en ovillighet från prefekten att faktiskt hjälpa dem.
– Jag påtalade gång på gång hur jobbigt det var och prefekten ifrågasatte och sa: ”Ska du inte vara kvar lite till, tills den här grejen blir publicerad?”. Till slut bröt jag ihop och började storgråta. Det verkade vara som krävdes, säger en kvinna som drabbats av trakasserier på institutionen.
– Jag blev tillsagd att inte göra en stor anmälan, att det var bättre att det sköttes internt, säger en annan kvinna.
En teori som förs fram av flera av kvinnorna är att prefekten förhalar lösningar på arbetsmiljöproblem för att de forskare som anklagas för trakasserier ger upphov till stora forskningsanslag och är för viktiga för institutionen.
**Utpekade forskare får fortsätta**
Arbetet för att lägga ned universitetets institution för neurovetenskap har varit påfrestande för många. Vid upplösningen kommer forskningsgrupper att fördelas på olika institutioner.
Vice rektor Mats Larhed tror att det ska gå att förebygga framtida problem bland de omplacerade forskarna.
– När man kommer till en ny miljö får man en ny prefekt som har ansvar för arbetsmiljön och som också behöver ha möten med handledare och den biten. Vi har dessutom både verksamhetsnära och centrala HR som också ska hjälpa till med dessa saker, säger han.
Men andra som Dagens ETC talat med är betydligt mer pessimistiska. Det fackliga ombudet Robert Malmgren tror inte något kommer lösas av att institutionen försvinner.
– Nej, arbetsmiljöproblem kommer att ärvas, så är det. Men ju mer medlemmarna kommer och pratar med oss om att vi har den här situationen, ju mer kan vi bevaka att den nya institutionen kan börja jobba med den, säger han.
Manliga ”genier” får göra som de vill. I alla branscher och på alla nivåer, akademin är inget undantag.
Jävla boomers som inte fattar att det inte är okej längre att bete sig hur som helst.
Kan tänka mig att inom neurologi så är det äldre män och yngre kvinnor. Kvinnor tar ju över inom stort sett alla forskning och vetenskapliga institutioner, men de får hantera gubbarnas jargonger.
Att de stänger hela institutionen förvånar mig inte. När väl en subkultur har satt sig tillräckligt hårt i en institution så är det i princip omöjligt att fixa problemet utan att bränna ner organisationen till grunden och börja om.
Med tanke på att karolinska ligger så nära lär de inte heller starta upp någon ny.
okay, det var en sida av histoien, kan vi få höra den andra sidan med? eller är det ännu en lyssna och tro som kommer sluta i förtalsanmälan?
Haha vafan!
Påminner mig om hur en ondjävel kan göra livet till ett helvete för alla och förstöra en hel organisation på helt egen hand. De söker sig till maktpositioner och när medarbetarna förstår att personen är ett psyko så är det redan försent.
Inte förvånande. Svenskar är väldigt bra på mobbning och trakasserier oavsett kön och politiska åskådningar. Jag ska rösta på centerpartiet eller miljöpartiet som står för obegränsad invandring så att svenskar blir till minoritet, då blir Sverige till ett bättre land.
Helt absurt att detta kan hända i Sverige i modern tid. Kan inte alla dessa föråldrade och sexistiska grupper dö ut
We need names people!
Helt otroligt hur sånt här kan finnas. Jag begriper mig verkligen inte på hur folk inte kan ta sitt grabbsnack MED GRABBARNA. Även när jag spelar och snackar med polarna så slutar alltid det lilla snacket om brudar, sex och sånt när en tjej joinar för att man blir obekväm med att göra andra obekväma. Varför sätter sig inte det sig hos alla?
Och inte nog med det, på en arbetsplats dessutom? Jag skulle aldrig snacka om sånt på jobbet även om jag har jävligt kul med mina kollegor när vi snackar om annat.
Antar att det uppstår, sätter dig och sakta men säkert byggs upp till en outhärdlig nivå där det tillslut raserar. Men hur fan kan man inte säga ifrån eller säga att inte prata så på jobbet?
Artikeln från ETC är skräp. Tanken att agerandet av ett fåtal personer ska kollektivt straffa strax under 200 anställda är absurd. Trakasserier har skett, och de har undersökts (om det blivit något av de vet jag inte), och det är totalt oacceptabelt att personerna involverade är kvar i sina positioner (och nu bara forslas vidare till en annan institution).
**Men det är inte anledningen till varför hela institutionen läggs ner.**
Längst ner i artikeln från ETC kan ni se lite “fakta”, dessa anledningar beskriver till dels varför instiutionen EGENTLIGEN läggs ner. Men om man faktiskt skrev en artikeln som täcker de anledningarna så skulle man inte få ens i närheten samma outrage och trafik till hemsidan… Frågorna rör allt från val av ledarskap (prefekt) till ekonomi, administration, undervisning men också en hel del arbetsmiljöproblem (konflikter mellan forskargrupper), däribland några fall av trakasserier.
​
Se dessa för snäppet bättre reportage:
[https://www.svt.se/nyheter/lokalt/uppsala/hel-institution-laggs-ned-forskare-kom-inte-overens-om-nagonting](https://www.svt.se/nyheter/lokalt/uppsala/hel-institution-laggs-ned-forskare-kom-inte-overens-om-nagonting)
[https://lakartidningen.se/aktuellt/nyheter/2021/12/efter-ar-av-konflikter-institution-for-neurovetenskap-avvecklas/](https://lakartidningen.se/aktuellt/nyheter/2021/12/efter-ar-av-konflikter-institution-for-neurovetenskap-avvecklas/)
[https://unt.se/bli-prenumerant/artikel/lyz2zm7j](https://unt.se/bli-prenumerant/artikel/lyz2zm7j)
Så sjukt onödigt istället för att bara sparka dom som är problemet och gå ut med en varning att den som uppvisar liknande beteende kommer att stängas av/sparkad omgående. Snacka om att det är mycket skattepengar som bara slängs i soptunnan här i Uppsala.