Jag är mycket medveten om att ljud från grannar är något som man till en viss grad måste stå ut med när man bor i en lägenhet.
Jag accepterar småbarn som springer runt och skriker titt som tätt. Jag accepterar att musik kan höras ibland, eller att en fest eller middagsbjudning kan bli lite högljudd då och då.
Jag accepterar att renoveringsprojekt kan pågå under någon period, eller att du ibland måste hamra eller borra i väggen för att hänga upp en tavla eller hylla. Jag accepterar att en något äldre tvättmaskin kan skapa lite lätta vibrationer i golvet när den används, eller att du drar i soffan för att dammsuga.
Men ni jävlar som verkar roleplaya [elefantpatrullen i Djungelboken](https://youtu.be/xe9dFlzAMvQ?t=19) varenda dag? Er kan jag fan inte acceptera. Det är så otroligt enkelt att ta lätta steg när man traskar runt i lägenheten. Det är helt orimligt att grannen under er ska behöva leva med ert satans heffaklumpshälstampande varenda jävla dag ut och dag in.
Det sjuka är att de tre grannar jag haft över mig än så länge är helt obrydda om detta. “Vadå, om du inte vill höra nåt får du väl flytta ut på landet lol”. Det kanske är du som ska flytta ut på landet om det är helt omöjligt för dig att gå som en normal människa? Och om det är lite svårt för dig att göra det naturligt så kanske det ändå kan vara läge att visa lite medmänsklighet och lägga endast en gnutta ansträngning för att grannen under dig ska kunna bo i sin lägenhet utan att behöva gå i bitar av det konstanta jävla dunkandet?
Som sagt. Ljud från grannar accepterar jag. Det är ofrånkomligt att ljud skapas lite då och då. Mina grannar har säkerligen hört mig också vid tillfällen, t.ex. middagsbjudningar när skratten blivit lite högljudda, eller när jag hade en kompis över som han själv hade denna jävla Röda Armén-gångstil och som jag direkt var tvungen att tillrättavisa eftersom att jag skämdes. För jag VILL INTE att grannen under mig ska behöva störas av ljud, eftersom att jag har en gnutta jävla empati.
Just stegen är ju en sån lätt jävla grej att få att INTE LÅTA. Så, vad är felet på er som klampar som idioter och tar noll hänsyn för grannen under? Hur resonerar ni, framförallt om ni är medvetna om vad ni håller på med?
Tl;dr: Sluta klampa så jävla hårt i golvet om ni har en granne under er, det är fan inte svårt. Börja med att inte lägga hela tyngden på hälen i varje steg. Blir galen på er.
P.S. Denna text skrevs efter att grannen än en gång i princip avvisat mig och jag är på ett ganska ilsket humör med två glas whiskey i mig. Stavfel osv kan ha förekommit.
by Zizexx
23 comments
Ville bara inrlika och säga att jag bor högst upp och jag går inte med hälen först. 🙂
Jag tycker att du ska glömma bort bekymmer, sorger och för den delen besvär.
Jag vet inte heller riktigt hur det funkar. Tror att vissa riktigt lär sig gå ordentligt i barndomen möjligtvis, och vanan att gå klumpigt och högljutt på hälarna sedan sitter fast.
Jag tvivlar på att din granne kommer ändra hur han går.
Vissa sätter ned hälen först.
Inte ska man behöva tänka på hur man går. Golven bör vara konstruerade så att en överviktig gubbe kan stapla iväg till toan mitt i natten utan att tänka på hur han går för att grannarna kan störas.
Depending on the construction of the building and the acoustic nature of the materials, it may simply be an issue of anyone is going to sound like an elephant stumbling around up there.
I live on the top (2nd) floor of our apartment building, and I always worry that I sound like an elephant to the neighbor below us. That’s why I try to move around slowly and make sure not to stomp around. Even still, I’m a big guy, so I worry always regardless. Were I your above-stairs neighbor, I would apologize in advance and bring over a bottle of whiskey for those nights when I’m too tired to step gently.
Jag går så. När jag bodde i lägenhet sa min granne till mig att inte gå så hårt med hälarna.
Nu i hus, min sambo säger till mig.
Sammanfattningsvis jag tänker inte på att jag gör det = inte med flit.
flyttade till en lägenhet högst upp i ett hus för ett par år sedan efter att enbart ha bott på bottenvåningen sedan jag flyttade hemifrån. går typ på tårna varje kväll/natt efter kl 22, bara för jag vet hur mycket det kan låta. funderat på att fråga grannen under nån gång ifall dom nånsin har hört mig, skulle vara nice att återgå till att gå normalt på kvällarna. utan att stampa med hälarna då.
Min granne väger över 100 kg och är ett fyllo. Han går inte, han faller fram
Förlåt
jag väger 115 kilo det är svårt att inte vara tung i fötterna.
Tack för att du satte ord på mina känslor, jag lever också under en jävla Röda Armén-heffaklump.
Man måste stampa så golvet vet sin plats jö
Många bryr sig inte, har inga möbeltassar, mattor eller strumpor. Majoriteten av människor bryr sig endast om sig själva och ibland, sin familj. Skitsynd
Jag beklagar och du har min fulla sympati.
Bodde under en fantastisk granne tills hon blev fler gammal och flyttade till ett mer passande boende.
In flyttade en hälmarcherande jubelidiot som började springa fram och tillbaka i lägenheten mellen 19-23. Avslutade förmodligen kvällen med ta fram en palla och pissa från den ner i toan.
Ja gubben var varken lång eller tung, ändå lät han som en elefant både i gång och piss. Därav tänker jag att han faktiskt tog fram pall för att maximera skvalp-ljudet.
Som grädde på moset hade dårhushjonet mage att klaga på mina tysta och lugna barn i jämförelse med andra barn.
Numera bor vi i hus i ett tyst och lugnt område utan galningar som saknar jälvinsikt.
Håller helt med OP här, detta är ett mysterium. Enligt min erfarenhet är det förvånansvärt ofta 50 kg kvinnor som verkar studsa runt på hälarna medan ståtliga kroppsbyggare inte verkar ha samma problem att använda hela foten när man går. Själv väger jag över 100 kg (utan att vara en ståtlig kroppsbyggare tyvärr) och brukar fråga dom under om dom störs, och dom brukar förvåntat undra om jag aldrig är hemma så uppenbarligen är det möjligt.
Mina grannar ovanför är ett ungt par från mellanöstern med en unge. Ungen verkar vara så jäkla skör, hon tjuter seriöst i genomsnitt var tredje minut och vid minsta motgång. Mamman tappar det tämligen ofta och skriker på pappan och barnet, och låter som en riktig psykopat när hon går upp i falsett. Sen låter de ungen leka med klossar och Schleich-djur på golv utan matta, det låter som de kastar tärning däruppe – det är ironiskt då det är som lugnast. Deras parkett ser nog ut som månens yta vid detta laget. De lämnar sällan lägenheten heller, och de går och lägger sig så sent att man verkligen börjar undra – är ungen 3 eller 13? Detta blir jag tokig på, då jag pluggar hemifrån. För att överhuvudtaget få något gjort så måste jag lämna hemmet och WiFi:t.
Jag går inte, jag hoppar jämfota var jag än går i min lägenhet. Gärna landar jag med hälen först. Givet är att alltid ha på sig kängor inomhus också.
Fet
Flytta till högsta våningen då, tycker det är dumt att klaga på FOTSTEG om man bor i lägenhet om det inte handlar om konstant springande, oljud sent på kvällen eller klampande skor. Folk får väl gå som de går i deras eget hem. Jag själv går naturligt tyst men bott med hälklampare hela mitt liv och är obrydd.
Vi benämner barnen ovanför “klöv-barnen” då de verkar ha klövar och inte trampdynor
Kan det inte vara så att de går runt i inneskor och har inga eller väldigt få mattor? Det och att konstruktionen på golv/tak är kass? Testade att försöka gå på ett sätt jag kan tänka mig hörs ner till grannen och förstår ärligt talat inte hur jag skulle lyckas göra det. Går de snabbt?
Själv glider jag ljudlöst och graciöst över mina golv som en ninja med sockervadd i strumporna, men jag vet exakt vad du menar. Har haft både familjemedlemmar, flickvänner, grannar osv som spränger ljudvallen med sin gångstil varje gång de tar sig från punkt A till B.
Jag vet inte ens hur man går så? Alltså inte ens när jag försöker kan jag skapa det där ljudet som de producerar. Det är nästan lite imponerande, men helvete vad störigt det är.