Sverige behöver hitta sitt DNA igen • Handbolls-VM

BÆRUM. Någon som har numret till släktforskaren som löste dubbelmordet i Linköping?

Skicka det då till Michael Apelgren.

För det här landslaget behöver hitta sitt DNA igen.

Vi kan tjata hur mycket som helst att den skadade trion Claar-Darj-Bergendahl saknas.

Gudarna ska veta att Michael Apelgren har gjort det i nästan varenda intervju inför och under VM. Efter förlusten mot Brasilien var förbundskaptenen noga i den mixade zonen med att inte göra det på nytt. Det höll nästan hela vägen. Han tog också fullt ansvar för det här ”misslyckandet” (hans ord), det ska sägas.

Men Sverige har förstås alldeles för bra spelare och lag utan den skadade trion för att förlora mot Brasilien, som dessutom fick rött kort på sin bästa målskytt i matchen efter 40 minuter, och vara utslagna i ett VM med en match kvar i mellanrundan.

Det är inget annat än ett fiasko.

Under Glenn Solberg, som tog över efter ett annat fiasko, hemma-EM 2020, var det bara tre lag som satte stopp för Sverige i ett mästerskap: stormakterna Danmark, Frankrike och Spanien.

Nu var det Portugal och Brasilien, två lag som Sverige besegrade med sju respektive åtta mål i senaste EM eller VM.

Försvaret läckte som vi fruktade

Svenska landslagsframgångar har i alla år byggt på målvakts-, försvars- och kontringsspel. Det är landslagets DNA. Men det har man tappat under det här mästerskapet.

Målvaktsspelet har inte stått att känna igen: 22 procent i snitt mot de tre etablerade nationerna och mot både Portugal och Brasilien blev man utklassade i målvaktsmatchen med bara hälften så många räddningar som kollegorna i den motsatta målburen.

Försvaret har läckt precis så mycket som vi hade fruktat inför VM om vi undantar de första 45 minuterna mot Spanien. Men i efterhand har man förstått att det var ett mycket blekt Spanien som ställde upp i den här turneringen, inte minst under de där 45 minuterna mot Sverige. Oron på förhand för försvarsspelet kan vi förstås spåra bak till de tunga skadorna. Sedan är målvakts- och försvarsspelet två kommunicerande kärl. När det ena inte fungerar så smittar det av sig på det andra och skapar en osäkerhet.

Ett starkt kontringsspel bygger förstås på att man spelar bra försvar och får med sig räddningar. Men långa stunder har man också tvekat i kontringarna och inte vågat gå för det, som sista kvarten mot Spanien och inte minst i kollapsen mot Brasilien. För att inte prata om andrafasen i långa perioder. Där har trycket helt uteblivit.

För mycket hjärna ändå?

Jag jämförde Solbergs landslag med en sekt, på ett positivt sätt, efter EM-guldet för tre år sedan. Det var en sekt som skapade en fantastisk lagmoral där man spelade med ett stort hjärta och aldrig någonsin gav upp. Det här hjärtat blev också en del av det här landslagets DNA.

Apelgren har pratat mycket om hjärta och hjärna den senaste veckan; att hitta en balans mellan dem i matcherna. Både han och Patrik Fahlgren är kända för sina taktiska handbollshjärnor och en förkärlek för detaljer i spelet. De verkar båda vara helt medvetna om att det inte får bli för mycket ”hjärna” i landslaget. Apelgren menade efter uttåget i kväll att det varit en svår avvägning och att historiskt har hans lag gått lite tungt i början innan de nya idéerna satt sig, men att man inför och under VM ”försökt hålla det enkelt och inte göra det för komplicerat utifrån vad jag tycker.”

Kanske har det ändå blivit lite för mycket ”hjärna” för en del spelare, som Eric Johansson till exempel som gjorde ett oerhört svagt inhopp mot Brasilien och inte stått att känna igen i VM efter en ganska stark höst i Kiel.

Ändå kan man inte påstå att Sverige vann den coachkampen mot varken Spanien, Portugal eller Brasilien.

Sedan kan förstås inte Apelgren eller Fahlgren själva gå in och skjuta straffarna eller sätta dit frilägena. För jisses vad det brändes öppna lägen mot Brasilien. Inte ens Lagergren hittade rätt och hans avslutsprocent sjönk från 86 tidigare i VM till 33.

Blev en mardröm för arrangörerna

Det är lätt att peka på målvaktsmatchen och alla missade hundraprocentschanser mot Brasilien. Men jag saknade hjärtat i framför allt matchen mot Brasilien. Man gick inte alls in i duellerna som brassarna gjorde, i stället var det tveksamt och ängsligt. Brassarna ville mer. Det såg ut som att det inte gick upp för de svenska spelarna att det här var en match med kniven på strupen förrän det var för sent.

Jag kan faktiskt inte påminna mig när jag senast såg en sådan flathet i det här landslaget i en viktig tävlingslandskamp.

square3

Det här var Apelgrens första motgång som tränare. Synd att den skulle komma i hans första mästerskap som förbundskapten.

square3

Minns ni hur vi för bara ett par år sedan pratade om att Sverige aldrig haft så många bra vänsternior? Plötsligt känns landslaget betydligt starkare på högernio, med Edwin Aspenbäck och Jack Thurin bakom Albin Lagergren och Lukas Sandell.

square3

Insåg Glenn Solberg att det här var ett sjunkande skepp och det var därför han hoppade av så brådstörtat?

Nej, jag tror inte det, varken att det var orsaken eller att landslaget är ett sjunkande skepp.

Efter ett oerhört hektiskt landslagsår med EM, OS och VM på 13 månader och ett förbundskaptensbyte mitt i alltihop får Apelgren nu ett år på sig att i lugn och ro, utan några tävlingsmatcher, sätta sina idéer, inventera truppen och förbereda laget för hemma-EM 2026.

square3

Spanien, Norge och Sverige ute ur VM innan mellanrundan är färdigspelad och Portugal och Brasilien i kvartsfinal för första gången. Det bästa med det är att toppen i handbollsvärlden breddas.

square3

Men Norges och Sveriges tidiga exit är förstås inget annat än en mardröm för arrangörerna här.

FAKTAPlusbetyg på de svenska spelarnaLäs mer