Stora klimatdramat spelas upp i lilla Grimsås

”Arrestsupport.”

Rubriken i versaler står på en skylt på väggen i Grimsås bygdegård där gruppen Återställ våtmarker håller kurs i fredligt motstånd.

Texten fortsätter: ”ALLA ska lämna uppgifter till Ebba med info om namn och nummer till anhöriga och helst skriva upp numret till Arrestsupport på armen”.

Den här artikeln handlar om torv, delvis förmultnade växtdelar bildade efter istiden, och aktivisters kamp för att den ska lämnas orörd.

För tolv år sedan fick företaget Neova tillstånd att bryta torv på Grimsås mosse, på gränsen mellan Västergötland och Småland.

Gruppen Återställ våtmarker vill stoppa brytningen. Efter rader av aktioner på annat håll har aktivisterna slagit upp sin bas här. Matlagning och möten i bygdegården, sömn i tälten i skogen intill mossen.

I förgrunden: En grupp från Återställ våtmarker pluggar igen diken på mossen i Grimsås som grävmaskinerna, som den röda som syns en bit bort, grävt. I bildens bortre del syns kabelfabriken Nexans.

Foto: Veronika Ljung-Nielsen

När en ny samling aktivister ska tränas upp inne på bygdegården är just Ebba, som inte vill förekomma med efternamn, i särskilt fokus. Hon har som så kallad Arrestsupport – den som ger råd till de som riskerar att gripas – bred erfarenhet efter sex domar på fem år.

Den senaste domen kom i onsdags då Borås tingsrätt dömde henne till två månaders fängelse för egenmäktigt förfarande och skadegörelse.

Det var just här, i Grimsås, som hon tillsammans med 16 andra aktivister förra sommaren brukade metoder som att kedja eller klistra fast sig i arbetsmaskinerna.

Nu alltså Ebba. Men länge stod Karl Olsson i fokus i Grimsås. I viss mån även i dag, 47 år efter sin död. Hans bronsbyst är rest utanför bygdegården.

För 60 år sedan vakade han handfast över ortens framgångar. Datumet i alla grimsåsares minne är 23 oktober 1965. Då infann sig här 185 reportrar, 45 fotografer och 15 520 åskådare – tredubbelt rekord och extrainsatta tåg – för att se Grimsås IF kvala till allsvenskan mot Brage.

23 oktober 1965: Publikfest i Grimsås när hemmafavoriten ska möta Brage i kvalet till fotbollsallsvenskan. Operasångaren Rolf Björling och sångaren Thore Skogman underhåller publiken. SVT-legendaren Putte Kock kom i helikopter.

Foto: Owe Sjöblom/SvD/TT/

I dag riktar medier sina kameror mot torvmossen intill samma fotbollsplan. ”Sveriges mest hatade klimatrörelse” har Helen Wahlgren, en av grundarna, själv skojat om. Hon syftar på reaktioner de mött efter aktioner som vid Vasaloppet, regalskeppet Vasa, Melodifestivalen, stoppad motorvägstrafik och rödsprejade flygplan på Bromma.

Grävmaskinerna kör nu runt på mossen och som i en katt- och råttalek öppnar de upp diken som aktivisterna fyllt igen.

När DN tidigare i veckan besökte platsen nöjde sig polisen med en kortare drönarspaning och samtal i lättsam ton, de börjar känna varandra nu, aktivister och ordningsmakt.

Till höger står Återställ våtmarkers ena grundare Helen Wahlgren ute på mossen i måndags. Hon går barfota och ofta med hunden Biko, döpt efter antiapartheidaktivisten Steve Biko. Till vänster aktivisten Jonas och i mitten kommunpolisen i Tranemo och Ulricehamn Sven Gardell.

Foto: Veronika Ljung-Nielsen

Kommunpolisen Sven Gardell spanade med kikaren bort mot en av dikesgrävargrupperna. Där och då bedömdes inga brott begås.

– Biltema har fått sälja en del spadar i alla fall, sa han.

Men på torsdagen skedde en större polisinsats där aktivister drogs upp ur diken och brottsanmäldes.

Maskinerna som gräver bort Återställ våtmarkers dikespluggar är anlitade av företaget Neova, som alltså redan 2013 fick Länsstyrelsens tillstånd att under 25 år bryta torven på en yta av 130 hektar.

Aktivisterna hoppas kunna trötta ut grävmaskinerna. Att Neova ger upp, medvetna om att många i Grimsås är emot torvbrytningen.

Fyra av aktivisterna i färd med att fylla igen ett av dikena på mossen i Grimsås.

Foto: Veronika Ljung-Nielsen

Det gäller i dag även ledningen för Nexans högteknologiska kabelfabrik. Det är där som många av byns 700 invånare arbetar, och torven på mossen har gått från att ha varit fabrikens möjliggörare till ett upplevt existentiellt hot.

Karl Olsson, mannen avbildad med bronsbysten, tog över faderns torvbrytning i början av förra seklet. Under andra världskriget var just torv för förbränning en viktig vara att sälja.

Den marknaden dog ut efter kriget och Karl Olsson fick i stället upp ögonen för en metod att tillverka plastisolerad kabel. Han grundade Nexans, blev framgångsrik och kunde, till exempel, stötta fotbollslaget i Grimsås IF så att lovande spelare fick jobb och träna på arbetstid.

Det var inte minst därför ”kabellaget”, som det kallades, 1965 fyllde Grimsborg med tjugo gånger antalet byinvånare.

I dag ligger dock klubben sist i division sex med en enda vunnen poäng. Den numera franskägda kabelfabriken har gått till regeringen för att stoppa torvbrytningen av oro för att dammet ”kan medföra oåterkallelig skada”.

Utsläppen av koldioxid från dränerad torvmark är större än från hela personbilstrafiken i Sverige, säger Naturvårdsverket.

Neova, torvföretaget, pekar dock på hur viktig deras produkt är för planteringen av ny skog och odling av grönsaker och blommor. Organisationen Svenskt Torv skriver ”hur försvinnande liten” del av Sveriges torvmarker som brukas, ”cirka två promille”.

Två färska domstolsbeslut har höjt temperaturen.

För två veckor sedan kom Högsta domstolen fram till att elva aktivister från Återställ våtmarker inte ska dömas för brottet sabotage, utan enbart för ohörsamhet mot ordningsmakten. Detta för motorvägsblockaden i Solna för tre år sedan. Nu säger företrädare för SD att lagen bör skärpas.

I onsdags kom så ännu en dom. Borås tingsrätt fällde samtliga 17 åtalade för egenmäktigt förfarande, två aktivister fälldes för olaga intrång, två för skadegörelse och en för våldsamt motstånd.

Inför domen argumenterade försvarsadvokaterna för att försöken att stoppa grävmaskinerna förra sommaren borde frikännas på grund av klimatnödläge. De hänvisade till Århuskonventionen och sa att allemansrätten ger aktivisterna rätt att vistas på mossen.

Och även om ingen av de 17 åtalade gick helt fri ser Återställ våtmarker domarna i veckan som en slags seger. Kammaråklagare Martin Westeröds huvudlinje om brottet grovt olaga intrång fick inte domstolens stöd.

17 aktivister i Återställ våtmarker var åtalade vid Borås tingsrätt. Bilden från en paus i förhandlingen.

Foto: Veronika Ljung-Nielsen

Men i nödfrågan fick Martin Westeröd medhåll av tingsrätten.

– Det här utgör en försvinnande liten del av de globala utsläppen och i rättspraxis sägs att gärningen för att undgå ansvar på ett konkret sätt ska kunna rädda situationen, säger han.

Redan innan domen publicerats i onsdags hade samhällsföreningen i Grimsås bjudit in till fest, med vegansk mat, och grävandet i dikena fortsatte direkt efteråt.

– Poliserna bryr sig inte. Vi fortsätter vårt jobb, sa Återställ våtmarkers grundare Helen Wahlgren till DN i onsdags kväll.

Torvbrytarföretaget Neova har gjort flera polisanmälningar senaste dagarna och på torsdagen gjordes en insats där polisen säger till DN att det skrev ett tiotal brottsanmälningar om olaga intrång, egenmäktigt förvarande och något fall av skadegörelse. Aktivisterna avvisades men greps inte.

– Jag har på plats försökt föra en dialog men det är inte så lätt, säger Neovas projektledare Sofia Ekmark.

Hon säger att deras maskiner hindrats och sedimentdammen för att rena vattnet saboterats igen.

– Samma sak hände i fjol, de gräver igen allt och stoppar ner stubbar. Vi sköter dammarna helt enligt Miljöbalken och om en sådan brister kan mossvattnet strömma ut utan rening.

Att täppa igen diken med torv och jord är den primära metoden för aktivisterna, här två av dem i färd.

Foto: Veronika Ljung-Nielsen

Återställ våtmarker hoppas att ni ska ge upp i Grimsås. Kommentar?

– Det här är ju vårt levebröd.

Men Återställ Våtmarkers Helen Wahlgren säger att de inte backar efter polisens nya brottsmisstankar.

– Trots att polis säger att det är olagligt att vistas på mossen stannar vi kvar. Vi har ett jobb att göra.

Under tre sommarhelger ordnar Återställ våtmarker kurser i fredligt motstånd i Grimsås bygdegård. DN var på plats under den första kursdagen och många av deltagarna gav uttryck för en slags klimatpanik och existentiell kris.

Som den deltagare som sade att hon mått väldigt dåligt när hon räknat på CO2-utsläppen och inte kunde acceptera att föräldrarna hämtade henne med bil från bussen när det regnade.

Återställ våtmarkers Helen Wahlgren försöker under en övning provocera en kursdeltagare och agera som en tänkt ilsken bilist som fått vägen blockerad.

Foto: Veronika Ljung-Nielsen

En medelålders kvinna berättade om sitt skäl till att bli klimataktivist:

– Att hitta en riktning och mening i livet.

Under övningen om att ”våga gå in i motståndet”, som grundaren Helen Wahlgren uttryckte uppgiften, sade en deltagare:

– Jag kan vara rädd att förlora jobbet.

– Jag är rädd att bli hemlös, sade en annan.

– Du får bo hos mig, svarade övningsledaren.

Ytterligare en sade sig vara rädd att framstå som hysterisk och uppfattas som extremist, och ännu en sade:

– Jag hoppas dras ut ur politisk depression, att känna att förändring är möjlig.

Fredlig civil olydnad utan våld är fundamentalt för Återställ våtmarker, upprepade Helen Wahlgren. När hon öppnade kursen gjorde hon det med frågan ”varför är vi här?”.

Hon beskrev metoderna för ”kärleksfullt motstånd”.

– Makthavare fyller på luften med koldioxid och vi kanske känner förtvivlan och oro för våra barns framtid och att vi bara fått fullständigt nog, så vi måste utöva fredligt motstånd. Vi behöver offra oss och lära oss och möta våra rädslor.

Två av Återställ våtmarkers ledande företrädare under en övning om att hantera mycket uppretade personer som anser att Återställ våtmarker ställer till det för dem. Till vänster Alfred Westh, en av grundarna, till höger Pontus Bergendahl, författare till boken ”I fängelse för klimatet”.

Foto: Veronika Ljung-Nielsen

Under kursens del om hur samhällsutvecklingen i stort ska vändas, kom Helen Wahlgren in på metoden med så kallade medborgarråd.

– Det bottnar i att makthavarna aldrig kommer att ge oss ett samhälle som värnar om sitt folk. Men om folk får vara med i medborgarråd kommer de att fatta väldigt radikala, tuffa, beslut som makthavarna inte vågar ta.

Mer precist hur Återställ våtmarkers ambition med ”utvecklad demokrati” ska fungera inom ramen för svensk grundlag blir inte tydligt på Återställ våtmarkers hemsida. Helen Wahlgren säger att till medborgarråden ska människor lottas in utifrån faktorer som inkomstnivåer, bostadsort, etnicitet, ålder och kön.

Men organisationen skriver att ”Du befinner dig i en revolutionär tid” som ”makthavarna har tvingat in dig i”.

På DN:s fråga om inte riksdagen och den demokrati Sverige har i dag är en typ av medborgarråd svarar Helen Wahlgren:

– Det där kan vi prata länge om, men det vi talar om är inte kontroversiellt. Det finns framgångrika exempel i andra länder och det forskas på området.

– … men jag vet vad folk kommer att säga när du skriver det här, att vi är antidemokratiska. Vad vi vill är att folkets röst måste höras på riktigt, och folket kommer att fatta kloka beslut.

– Och som det är nu… det går inte ens att föreställa sig vart det leder. Fan, de tar livet av oss, det kan du skriva, säger Helen Wahlgren.

Tillbaka på mossen. Svetten rinner från 52-årige Rickard Doses hals. Efter att grävmaskinen öppnat upp diket han hade pluggat igen leder han ett grävargäng en kilometer bort, på Grimsåsmossens södra del.

Rickard Dose har suttit i polis- och häktescell flera gånger. Han säger att han lider av svår klimatångest och att arbete som här, när han skyfflar igen diken i Grimsås, får honom att må bättre.

Foto: Veronika Ljung-Nielsen

Aktivisterna bör hinna plugga diken på minst 500 platser den här veckan, säger Rickard Dose. Han är numera närmast professionell i gemet med elva domar de senaste sju åren, den senaste i onsdags. 2 000 kronor i böter, plus en tusenlapp till brottsofferfonden.

– Jag har sån fruktansvärd klimatångest, säger han under en grävpaus.

Han är gammal murare från Göteborg vars rygg gick sönder. Då valde han att läsa upp gymnasiebetygen och studera till arkitekt i Lund.

– Sen kom Greta och jag förstod hur illa det var. Jag bröt ihop. Du vet, vi här, vi skiter i om vi blir inlåsta. Och jag är bara en lyxaktivist, hade jag varit i Ryssland eller Brasilien hade jag blivit skjuten.

Läs mer

Här gräver de upp klimatboven i ditt trädgårdsland