Jättebra intiativ, känner att jag gärna vill testa något sånt här.
Är 35 och ville mellan typ mellan 20-30 göra allt för att få vänner, kompisgäng med mera. Men det känns alltid som många har lättare att få kompisar än mig ibland, fast det kanske inte är så enkelt.
Ett bra tips är ju att om någon ofta tar intiativ, gör det du med. Det kan betyda mycket. Eller skicka ett SMS. Nu har jag två-tre nära vänner men inget ”gäng” och alla tre är inte kompisar med varandra. De känner till varandra kanske. En av dom har själv sagt att han tycker det är svårt att lära känna svenskar öht.
Jag har velat få kompisar på jobb, genom skolorna jag gått, genom gayvärlden, genom grupper som gillar fotboll osv osv. Det är konstigt att det ska vara så svårt.
by SupportArsenal
23 comments
Livet/familj/mm blir snabbt fullt så inte så lätt att hitta tid för att bygga så mycket nytt är min gissning. Men visst bra om de som är ensamma försöker hitta varandra men de kanske inte alltid är de lättaste typerna att bli vänner med av olika anledningar heller så inte är det lätt.
Vuxna som har familj har inte tid med nya kompisar.
Vuxna som inte har familj är skumma och har svårt att träffa nya kompisar
Som vuxen är det ofta svårare att få nya vänner eftersom livet ser annorlunda ut än när man var yngre. Man har inte samma uppdrag i livet som är likriktat, såsom skola, fotbollsträningar osv. Dessutom är man mer öppen som barn än som vuxen vilket stänger en dörr till.
Många har fullt upp med arbete, familj och annat ansvar, vilket gör att tiden och orken för socialt umgänge minskar. Utrymmet är fullt samt så har man väl också börjat leva ett eget liv på ett helt annat sätt.
Många har redan sina etablerade vänskapskretsar, vilket kan göra att man tvekar att ta kontakt. Det kan kännas obekvämt att vara den som tar första steget, särskilt om man är rädd för att bli avvisad. Samtidigt är det vanligt att längta efter nya relationer, men inte riktigt veta hur eller var man ska börja.
Personligen tror jag barn stänger rätt många dörrar, de fordrar rätt mycket plats i livet.
Alla 20-30 verkar väldigt bekymrade över detta.
Oddsen är dock att när ni blir lite äldre kommer ni vilja bo i en stuga i Norrland och inte träffa en jävel
Det är svårt att ens ha tid för de vänner man redan har, än mindre nytt folk.
Jag är inte supersocial men har upplevt att jag alltid lyckats hitta vänner/lära känna nya människor när jag gör något jag själv tycker om. Korpen, gym, kolla fotboll på puben osv.
Ärligt talat, det är svårt att ha kompisar som vuxen. Barnen tar upp all ens tid, och man har ingen egen tid förräns 20:00 sådär. På helgerna är det fullt upp, nu måste allt hinnas med som man inte hinner eller orkar under veckan. På kvällen är man så trött att man bara vill ta det lugnt. Och så ska man på något sätt hinna gymma och ta hand om sig själv med. Jag är glad om jag träffar en kompis en eller två gånger i månaden. Vad som fungerat för mig är att ha ett kompisgäng som alla game:ar hemifrån, och det fungerar rätt bra, men det är ju inte för alla.
Jag ser fram emot när min yngsta är 9+ och kanske håller för att man gör något eget på kvällen. Då kommer jag vara ett par år från 50!
Det var lättare när man var singel. Mer egen tid på kvällen, och mer motiverad att gå ut och hänga på fredag och lördag.
Sen skulle jag ju inte byta bort det för världen, älskar mina ungar.
Vuxna är allt som oftast… vuxna, med ett stereotypt vuxet beteende och sätt att tänka. Det är inte särskilt roligt att umgås med alltför vuxna och seriösa människor, och då vänskap främst drivs av lust (inte sexuell sådan) så blir det lätt att det rinner ut i sanden efter ett tag.
Vuxna som vågar släppa på spärrarna och genuint är villiga att bjuda på sig själva har sällan svårt att hitta och behålla vänner.
>Varför är det svårt att skaffa kompisar i vuxen ålder?
För du är vuxen och har inte tålamod med allt skit andra människor håller på med.
Inbakat i den svenska kulturen. Vår kultur är, av sin natur, asocial o värderar konformitet väldigt högt vilket nästan står diametralt motsatt till sällskaplighet
Skärmar o internet har isolerat oss ännu mer
Alla är upptagna ju äldre man blir och vi har glömt hur man pratar med varandra.
Håller helt med! Kämpar med samma problem. Har man inte sin vänskapskrets från uppväxten är man körd. Enda räddningen är att vara sjukt intresserad av något och dyka huvudet före i den subkulturen. Men jag lockas inte vidare av det. SÅ besatt är jag inte av något ämne eller aktivitet.
Och tyvärr känns det som att det ofta bara är väldigt speciella personer som dyker upp på meetups.
Me too and im 45, i will send you a message
Alltså att jag tror att många fokuserar för mycket på att hitta någon matchar med på alla plan. Var öppen för nya grejer. För män brukar jag alltid rekommedera sportbarer. Att bryta isen på en sportbar är typ det lättaste som finns. Premier League kickar igång nästa helg, se till att dra dig ner till närmaste pubben för att se match. Inte intresserad av fotboll? Det spelar förmodligen ingen roll, när du väl brytit isen med lite skitsnack om fotboll så kan du styra samtalet till något annat. När andra halvlek kickar igång så tjafsar ni redan om huruvida BF2 eller Bad Company 2 är det bästa Battlefield-spelet någonsin.
Det bästa sättet är att träffa andra kring ett gemensamt intresse, och det behöver nödvändigtvis inte vara något man gör tillsammans (jag tänker på bokcirkel t ex). Brädspel, filmklubb, aktivitetsklubb. Prata med en pub om att anordna en quizkväll för popnördar varje månad (om du är popnörd alltså, men det går att anpassa så länge det drar publik och är på en kväll som normalt är ganska lugnt.
Testa något nytt. Jag hade en dröm om att hoppa fallskärm, och väntade alltid på att kompisarna som va “ja, så klart, nån gång!”. Till slut tog jag en kurs själv. På internat. Det var väldigt roligt, och där finns också väldigt starka vänskaper pga sportens natur.
(Okej, just det här är kanske inte bästa exemplet eftersom när man slutar hoppa så tappar man kontakten med dem som hoppar, eftersom hopparlivet kräver så mycket tid och det var därför jag slutade. Men jag har mycket fina minnen av människorna!)
Engagera dig i en folkrörelse eller en lokal förening. Eftersom du nämner gayvärlden antar jag att du inte är straight, eftersom det vorre väldigt udda med en straight som söker vänner i gayvärlden, mem att engagera dig i din lokala RFSL-förening, eller kolla vad de gör, är ett sätt att träffa nya människor. Jag jobbade som skolinformatör för RFSL första halvan av 00-talet, och satt i lokala styrelsen ett år, och lärde känna många fina personer den vägen.
Dejta och skaffa vänner är egentligen samma process: du behöver göra saker med andra människor för att ha chansen att träffa dem du klickar med.
Jag har personligen inte stött på att det är svårt att få vänner i vuxen ålder. Jag är däremot nog den där som är svår att hålla kvar i.
Jag har redan ett helt tjog nära vänner som jag älskar, men som redan får smärtsamt lite tid, då jag lever familjelivet fullt ut och utöver det har ett krävande jobb.. Det sista jag behöver är fler vänner som ska försöka nästla sig in i vardagspusslet jag redan inte får ihop.
Alla behöver en kompis men ingen vill eller har tid över till att vara kompisen för någon annan
Lättast att hitta nya kompisar är ju att leta där du har dina intressen. Fotboll, spel etc.
Jag vet varför jag är konstig och jag vet varför mina vänner är konstiga. Det är ansträngande att lära sig nya personers konstigheter.
Skulle gärna vara mer än kompis med Sandra 😉 heyoooooooooooooooooooooooooo!
Varför ska man jaga en massa kompisar i vuxen ålder, trivs bra med frugan och barnen, brorsorna därtill räcker mer än gott för mig. När ungarna blir äldre blir man väl påtvingad att lära känna deras bekantas föräldrar ändå
Warhammer. Billigare än krogen
Vuxna människor har inte tid då de har antingen familj, jobb.
Man faller in i en säkerhet att inte behöva gå ut och söka nytt. Du har vänner som du träffar sen förut, vänner med barn som dina barn leker med, vänner på jobbet sen länge.
Ju äldre man blir, desto svårare är det att byta ett mönster man har.
Comments are closed.