Ledare

Telefonledningarna som gått från hus till hus, stolpe till stolpe, borde fått vara kvar, anser ledarskribenten.
Mons Brunius(Scanpix/TT

2000 och 2004 fattade Sveriges riksdag beslut som innebar att en lång rad fullt
fungerande försvarsanläggningar lades ner och såldes. Topphemliga bergrum blev
serverhallar för it-bolag, ubåtshamnen på Gotland köptes av en entreprenör (som
senare sålde hamnen till en kines) och militära flygfält blev platser för
hobby­verksamhet och privatflyg. Knappt två decennier senare kom man fram till
att beslutet inte var så klokt. Man började förvärva fastigheter för miljarder
och undersökte vilka anläggningar man kunde köpa tillbaka, men många inrättningar
var nu upptagna av andra verksamheter.

I början av 2000-talet fattades även flera beslut som
innebar att Sveriges beredskaps­lager avvecklades. Borta var snart de ”omoderna”
förråden med livsmedel, råvaror och sjukvårds­utrustning, för nu var det ju tid
för fred. En pandemi och ett krigsutbrott senare kom man fram till att de där
lagren inte hade varit så dumma att ha ändå. Och nu vill politiker till både
höger och vänster återinföra beredskapslager.

Parallellt med dessa svängningar kring försvar och beredskap
pågår ned­läggningen av något annat: kopparnätet.

Telia påbörjade arbetet redan 2008–2010, men på senare år
har det tagit ordentlig fart och 2026 ska nätet släckas ner helt.

Borta är därmed snart alla föråldrade telefon­stolpar och
telefon­ledningar, och borta är snart möjligheten att ringa med gamla snurr­telefoner
inkopplade i telejacket. Nu är det fiberkablar, IP-telefoni och det nya snabba
mobilnätet som gäller.

Frågan är dock om Sverige, än en gång, tar förhastade
beslut.

Telefonledning tas ner i Månsarp, sommaren 2025.

I somras togs telefonledningar i småländska Månsarp ner.
Sara Andersson

Telefonledning tas ner i Månsarp, sommaren 2025.

Sara Andersson

Visst är kopparnätet föråldrat och visst skulle det kosta
pengar att upprätthålla det, men är det inte bättre att ha ett gammalt
reservnät än att inte ha något alls? Nu kanske vän av ordning påpekar att det
inte är så många som har fasta telefoner som är anslutna till kopparnätet
längre, och att det därför skulle vara oanvändbart vid en kris, men det stämmer
bara delvis. Enligt Post- och telestyrelsen fanns det ändå 120 000
abonnemang som var anslutna till kopparnätet 2024 och dessa är sannolikt utspridda
runt om i landet. Skulle det inte vara bättre att det fanns en
fungerande telefon i grannskapet om mobilnätet och internet­uppkopplingen inte
fungerade än ingen alls?

Blir det ett
långvarigt strömavbrott kan kopparnätet (som är ström­förande i sig
självt) dessutom vara pålitligare än de moderna lösningarna. Inte bara för att en
mobil kan bli urladdad och modemet slutar att fungera vid strömavbrotten, utan även
för att de master som sänder ut mobilsignaler endast måste ha reservström i en
timme ifall de ligger i tätort och fyra timmar om de ligger i glesbygd.

Visst kan även kopparnätet bli utsatt för oväder och
attacker, men i sådana fall kanske mobilnätet eller internet­uppkopplingen
fungerar. Är det inte bättre att lägga äggen i två korgar än i en?

Därtill finns det orter med dålig mobil­täckning och äldre
personer som är så vana vid den gamla tekniken att de knappt skulle veta hur
man startade om routern ifall IP-telefonin krånglade.

Nej, kopparnätet borde ha fått vara kvar i några år
till. Sverige kan ligga i framkant när det gäller teknik – och samtidigt
behålla det gamla som fungerar.