Vad är det för fel på Moderna museet

Vad är det för fel på Moderna museet? Eller är det något fel?

Jag läser granskningen som Magasin K publicerade i förra veckan, där anställda på museet vittnar om att organisationen har blivit alltför hierarkisk, samtidigt som ingen tar ansvar. Kritik mot dåliga beslut skuffas runt. Granskningen bygger både på anonyma vittnesmål och intervjuer med fackliga företrädare och verkar ju gedigen för en utomstående.

Så om arbetsmiljön är totalt otillfredsställande på det stora hela – vilket, törs jag påstå, inte är helt ovanligt i museivärlden – hur ska det då gå när stormyndigheten ”Moderna – myndigheten för modern konst, arkitektur och design” blir verklighet efter årsskiftet? När Statens konstråd och Arkdes blir små enheter under den stora, nu mer eller mindre öppet dysfunktionella, enheten Moderna museet.

Ett av problemen som nämns i Magasin K är en frånvarande chef. Gitte Ørskou ser det som att resor ingår i hennes uppdrag så det handlar nog mer om hur beslutsordningen ser ut och fungerar i frånvaron av överguru. Den som minns hur mycket stenhård kritik brittiske David Elliot (som chefade på Moderna museet 1996–2001) fick på sin tid för att han inte besökte Stockholms alla gallerier varje helg kan tänka att det krävdes mindre för att bli kritiserad då. En surare kritikerkår. Eller en som själv ville få toppjobbet.

Jag bryr mig om hur folk mår på museet. Men jag är tillräckligt cynisk för att tänka att det också är viktigt hur verksamheten fungerar utåt. Och då menar jag utställningarna. Jag har länge försvarat alla dessa ”aktivera samlingen”-projekt som varit en stor del av verksamheten sedan 2023, för en del av dem har ju blivit intressanta. Men Moderna har också stått för bottennapp, som Jeppe Hein sommaren 2022. Den danska konsten övertygar inte.

Ska man summera de senaste åren är det 1) Samlingen sedd med nya ögon 2) Soloutställningar 3) Jippon och en rutschkana. Det låter ju sådär. Addera ett skamlöst surfande på Hilma af Klint-vågen. Men det har, vilket varit bra, inte bara rört sig om de stora namnen, många av soloshowerna har varit konstnärskap som tidigare rört sig under radarn, som Lotte Laserstein och Monica Sjöö.

Museet har basuppdrag, som att samla och vårda konst. Men under pandemiåret 2020 arbetade man också fram ett ”manifest”. Formuleringsglädjen är stor (och förvirrande: manifestet ska vara ”en kompass med sju riktlinjer”) och här verkar man mer sträva efter att vara en aktiv del av ett samhälle. Eller hur man nu ska tolka formuleringar som ”Vi kommer att definiera oss själva utifrån de sammanhang i vilka vi ingår”; ”Konstens omvälvande kraft styr vårt blodomlopp” samt ”I fullgörandet av våra uppgifter måste vi våga tänja på gränser och pröva okända vägar”.

Manifestet passar säkert fint nu när megamyndigheten ska få sina ramar. Jag ser framför mig hur styrdokumenten rasslar runt, mötesrummen blir för få, personalen fortsätter undra vilken gren i floskeldjungeln som håller att sitta på. Kulturdepartementet presenterade nu i veckan den sammanslagna myndighetens styrelse, bland annat med blivande ordförande Handelsrektorn Lars Strannegård. I Parisa Liljestrands Sverige driver man igenom förändringar trots stora protester från kunnigt håll, och det är inte kulturkunnande som räknas i första hand. Myndigheten presenteras som att den ska ägna sig åt konst och sen kanske lite åt nåt med byggande och arkitektur. Men kulturdepartementet ägnar sig inte åt att bygga upp, mer åt att riva.

Pontus Hulténs tid brukar framhållas som en guldålder – museet var nytt, allt var möjligt. Jag tvivlar på att det var roligare att arbeta där då, såvida man inte var chefens favorit. Men det är en tid och en inriktning (museet mitt i samhället!) som alltid återkommer när Modernas historia ska berättas. Lite rart. Det påminner i alla fall lite om när fotbollssupportrar sjunger om gamla hjältar för att slippa nutidens fiasko.

Konstpodden I själva verket

Aktivisterna på Nationalmuseum

38:23

Café Bambino: Chrippa kräfta, problematiska labubus och Liberalerna ljög om strypning

Chrippa kräfta, problematiska labubus och Liberalerna ljög om strypning

58:55