Till att börja med, ABSOLUT det finns säkert MASSOR stackars mammor som sliter för att det förväntas av dom osv, det säger jag inte. MEN,
I mitt hushåll och bland en del bekanta, så är det framförallt kvinnan som prompt ska ha matchande julstjärnor i ALLA fönster, julgardinerna ska upp, egen skinka ska skinkas osv. Det är HON som ställer skyhöga krav, sen blir HON till slut galen för att ”det är så mycket att göra och du hjälper inte till!!!” Ja men vafan kan vi sänka ribban tre steg? En fin gran och lite lagom pynt räcker gott. Det blir ju noll procent mysigt om alla bara ska stressa oavsett.
Läst flera ledare om att det är så synd om kvinnorna, sluta gör er själva till martyrer då. Fan blir galen
https://www.aftonbladet.se/ledare/a/Pd3Wap/stressad-och-kvinna-julstrejken-borjar-nu
Skärpning säger jag!
by Ok_Emergency_6886
31 comments
Jag upplever samma sak men att dela dina tankar och hjälpa henne där det går efter hennes önskan är nog en bra början.
Du tror inte det kan ha att göra med att vi lever i ett samhälle där vissa saker ger status för kvinnor och vissa saker ger status för män? Om en kvinna har det perfekta hemmet ger det henne status och julen är kanske den period där detta ger allra mest status? På samma sätt är det många män som vill köpa en båt för det är något som kan ge honom status men ganska få kvinnor.
Du har rätt, mycket av julstress är en fråga om inställning. Dock är det inte så lätt som att bara säga åt kvinnor att det som de stressar över är löjligt och de bara behöver SLAPPNA AV LITE MER. Status är konstigt och mestadels trams men människor dras med i det ändå.
Med det sagt, jag gillar att fixa till jul men jag lägger in mina egna bromsar, hade dock andra i familjen försökt lägga in sina bromsar hade jag nog känt mig väldigt illa till mods. Förändring kommer med en själv. Min morsa satt inte still en sekund på julafton för att visa upp all mat och allt hon fixat till jul och det var något hon verkligen gillade att göra, själv har jag dock bestämt att jag också får pauser och chanser att njuta av julen fast jag också gillar att fixa ett fett julbord. Jag kan dock se på Kalle, käka wienernougat och chilla med familjen utöver detta.
Känner igen det. Även om allting är ordnat så kan det alltid dammsugas an fjärde gång, lagas en 23:e rätt (som ändå ingen kommer orka äta) and rotas efter ytterligare en prydnad som ingen sett sedan 1983. Det är som en mani om att det alltid måste finnas en grej till att fixa, som en rädsla för att vara klar.
Absolut, men helt ärligt hur roligt hade livet blivit, och hur många fina traditioner och minnen hade vi haft om vi sket i födelsedagstårta, julpynt, julbak, julmat, och liknande? Jag tycker inte att det är så mycket begärt att anstränga sig lite vid speciella högtider. Kvinnorna gör det för allas trevnad (barn, släktingar) medan männen verkar bara vilja göra det de tycker är viktigt. Man får ju ibland se bortom sig själv
Alltså det kan ju finnas en förväntning att julen ska ha juldekorationer, julklappar och julmat.
Däremot ska man absolut ge konsekvenser till julparasiterna. Du vill inte städa, jag städar inte heller. Du lagar inte mat, jag lagar inte mat. Du handlar inte julklappar till din släkt. Jag handlar inte julklappar till din släkt. Det kommer att bli pinsamt..
Låt oss se vem som viker sig.
Glöm inte att ta hjälp av barnen ifall de är i någorlunda ålder. Jag och brorsan hjälpte till att dammsuga, klä gran, städa, pynta pepparkakshus och rulla köttbullar medan föräldrarna fixade med maten.
Är julen viktig för din partner är det ju fint om du vill hjälpa till att göra den speciell för hen med.
Har du funderat på att hjälpa din partner för att du älskar henne och vill vara delaktig i hennes intressen?
Du behöver inte förstå varför, bara att din hjälp stärker förhållandet.
Mäns inställning är ju ofta ’det löser sig’ p g av att ja, kvinnan löser det haha. Men visst kan lite chill behövas också, det behöver inte vara extremt uppstyrt.
En spännande företeelse är ju även att män, när det gäller deras egna intressen, då minsann ska slå på stort, planera och förbereda i flera månader i streck. Sedan när det gäller gemensamma högtider, nej, ojdå, då blev det jobbigt att behöva köpa ett paket prinskorv, varför kan man inte äta Denniskorv och Bullens konservkorv, det duger gott för honom i alla fall. Varför ska man stötta konsumtion och handel och köpa julklappar? Samtidigt som trettontusen olika fiskespön som inhandlas resten av året, nej, det är såklart en absolut nödvändighet!
Jag hade nog inte haft lika goda minnen från julen som barn om man hade resonerat som så alla ribbor skulle sänkas.
Jag tycker att det är en ganska platt analys att det här är krav som kvinnor har bara för att. Min inställningen är att om hela familjen hjälper till, inklusive barnen, så behöver man varken sänka ribban eller bli utbränd. Förvånar mig att fler bara inte hjälps åt.
Som kvinna håller jag med om att åtminstone halva kvinnofällan gillras av oss själva. Säg nej till saker för bövelen.
Tycker folk angriper halmgubbar här. TS har inte sagt att han inte vill ha någon julstämning alls och inte heller att han inte vill ha julstämning och inte orkar anstränga sig. Han vill ha julpynt och är av allt att döma villig att pynta, men bryr sig inte om perfekt matchande julpynt. Han är vill ha julskinka och är villig att köpa, men bryr sig inte om den är kokt själv.
Enligt min syn kvalar TS vision om jul helt klart in på ”julig stämning”.
“Älskling, jag vill inte att du ska behöva stressa i jul. Jag vill att vi ska ha en stämningsfull och mysig jul tillsammans. Kan vi ha en diskussion nu, i oktober, om vilken ambitionsnivå vi ska ha på allt, och hur vi sen tillsammans ska lösa det så att det blir så?”
Jag blir så deprimerad när jag läser tråden. Så många som hävdar att ribban är för hög och det inte spelar någon roll om man pyntar eller lagar julmat etc, men jag skulle ta gift på att majoriteten av er skulle efter en eller två jular utan firande klaga på att julkänslan uteblir. Utöver det är det också viktigt med traditioner och firande just för att det markerar att tiden går. Vem kommer ihåg om något hände 2020 eller 2025 när varje dag ser likadan ut?
Pratar du med henne om pressen hon känner för att vara ansvarig för hemmet? Eller om det här bara är uttryck för hennes preferenser och inte hur hon upplever att hon måste agera för att annars misslyckas hon som människa?
Det här är ju lite samma sak med män som inte känner att någon bryr sig om deras känslor. Svaret är ju så klart enkelt: Men vafan skit i de samhälleliga förväntningarna på dig och agera i enlighet med dina preferenser och så kommer du långsiktigt samla på dig människor som bryr dig om dig på dina villkor. Men det är ju inte så djävla enkelt. Kan vi chilla lite med att trycka ner varandra och bara gå och fråga människor om de är okej och om vi kan prata om hur de mår? Oavsett kön. Satan, kärlek, tålmodighet och respekt är inte såhär svårt.
Hej och välkommen till kommentarsfältet “VM i generalisering”!
Nu är jag ju inte kvinna, men jag vet med mig att det där med att sänka ribban inte alltid uppskattas. Det är oftast inte jag som man som får pikarna om att det inte är tillräckligt dekorerat/städat, att julbordet saknar något eller att julklapparna inte var genomtänkta nog, det är kvinnorna runt mig. Och nej, det är inte bara från andra kvinnor, män har också rätt höga krav på hur julen “ska vara” och mycket av det involverar att någon måste förbereda. Det är inte magi och julstämning som gör att glöggen är färdig till Kalle börjar och att julbordet står dukat precis när Kalle slutar, det är kvinnors slit. Slit som de får skit om de inte utför.
Så exakt är det så svårt för männnen att hjälpa till med allt det du tar upp OP? Dock är det inte riktigt där problemet med stressen ligger.
Som man är jag förvånad hur löjligt många män omkring mig har noll koll var som ska tillagas till julmaten, vad för julklappar som ska köpas, om dom ens är inslagna till julafton, vilka som kommer komma till julfirandet mm.
Men nog har dessa män hjälpt till massor när dom tagit upp granen…
Så jag har full förståelse för varför så många kvinnor är så stressade till julen. Inte för att det ej är matchande julstjärnor i fönstren utan för att dom gör näst intill allt i många, allt för många familjer.
Det är knappt det finns energi längre till att elda julbock, hasselnötutfordra ekorrar med drönare och såga gran med laser…
Här hemma har vi ändå haft en hyfsat bra diskussion kring det. Hon kommer från ett hem där allt ska stressas fram och fixas och donas in absurdum. Ingen mår bra av det, det blir jul även om man inte gör 3-4 olika sillinläggningar.
Till kvällen (vi firar hemma hos oss iår) så tänkte vi gröt, smörgås och lite chark. Gissa vem som “måste” göra två olika pajer… Finns inget behov eller ens en önskan om det men det ska hennes mamma göra iaf. Det är ett arbetsmoment som man hade kunnat hoppa men som ändå ska göras..
Min sida, vi tar det lite lugnare och pyntet får vara på en rimlig nivå. Man ska ta det lugnt under jul. Sill kan man köpa i fiskbutiken, behöver inte göra den själv..
Vi stressar resten av året, varför kan man inte sänka ribban och ha en lugnare jul?
Jag har inga höga krav på julen, men om jag inte planerar den så blir inget gjort för min fästman har ÄNNU lägre krav på julen. Han är ok med att inte göra ett skit och dyka upp hos sin familj för att fira.
Utan mig så skulle vi inte ha något julpynt alls. Ingen gran, ingen adventsljusstake, ingen glögg, inget julpyssel och ingen julkalender åt barnen.
Julklapparna skulle stresshandlas typ dagen innan jul och vara sjukt improviserade. Nu har de varit inhandlade och inslagna I flera veckor = bra mycket mindre stress än om fästmannen hade skött den biten.
Jag börjar alltid i väldigt god tid med att planera julfirandet och förbereder det som går att förbereda i god tid. På så vis minimerar jag stressen när det väl börjar dra ihop sig till jul. Men det är fortfarande jag som drar det största lasset när det kommer till att planera högtider hos oss. För han bryr sig typ inte alls.
Så hos oss står valet typ mellan att knappt fira alls eller att i alla fall få till någon sorts firande. Jag vill att mina barn får några fina julminnen i alla fall så jag tänker nog fortsätta att planera julen så länge de bor hemma i alla fall. Det skulle ju vara sjukt sorgligt att inte ens kunna erbjuda sina barn en mysig jul.
Min morsa var den som alltid stressade med pynt. Jag pyntar inte alls, orkar inte med det. Ju mindre saker runt omkring – desto bättre. Min man pyntar istället.
Våga bryta könsnormer!
Kan hålla med, frugan börjar bli sönderstressad här hemma. Jag försöker hjälpa till så gått det går. Men man behvöer inte ha egenrullad köttbullar, riktig gran,egna lussekatter. Det går att hitta en balans kan jag tycka, men julen ska tydligen vara så enormt mkt more is more att det är sjukt.
Låt mig inte börja med det satans påfunded “nisse” som ska flytta in 1a december, så ska man hitta på hyss i parti och minut.
Blir så jäkla lättad över att jag är ihop med en karl som också tycker att julen är jävligt viktig när jag läser den här tråden. Nu skiter han kanske i gardinerna, och allt faktiskt pynt- det lämnar han till mig, men han tokstädar så det ska komma upp i en ren miljö, han uppmuntrar köp av prylar som kan bättra på julstämningen, dubbelkollar inköpslistor och nu idag när det är dags för mig att börja förbereda käket – då piper han som ett skott till affären ifall det är nån ingrediens jag glömt. Han köper presenter, slår in dem, köper granen, städar ännu en gång, dukar och vallar barnen när jag är i köket. Och inte minst, han är så otroligt tacksam sen när allt är klart. Han visar genuin uppskattning för julmyset, för han älskar också julmys.
För det är hon som får skulden om det inte ser ut på ett visst sätt och folk har åsikter om det. Precis som att det är kvinnan i relationen som får skulden om hemmet inte är städat ordentligt när man har gäster.
Eller så hjälps man åt. Mina föräldrar gjorde i princip allt tillsammans till jul. Vi barn hjälpte till att klä granen.
Det var aldrig någon stress. Vi hade bara roligt.
Inte kvinna men känner ändå mig lite småstressad såhär två dagar innan jul. Mycket som ska hinnas med innan jul, så vill du inte ha en stressad kvinna så föreslår jag att du engagerar dig lika mycket som henne i julen…
Låter som att ni behöver lägga upp en gemensam julstrategi i förväg. Nästa år, sätt er ner och gör en lista på vad som behöver göras och vem som fixar vad och när. Då kan hon förhoppningsvis slappna av lite och det ger dig möjlighet att förhandla kring förväntningarna. Kanske inte funkar, men värt ett försök.
Jag dekorerar själv aldrig hemma, men märker definitivt av skillnaden när man är hemma hos någon som gjort det. Att bli bjuden på hemmagjord glögg och pepparkakor ger definitivt guldkant på vardagen i en ganska dyster årstid. Önskar att jag hade orken. Nu bor jag ensam så finns inte så mycket som motiverar. Det blir ju helt annat om man har barn. Då vill man ju gärna göra julen lite magisk 🙂
Du lägger fram Stenberg i din text som om hon vore ett exempel på att kvinnor gör sig själva till martyrer. Men ni håller väl med varandra? Hennes budskap är ju också att kvinnor ska sluta göra saker?
Generalisering. Hos oss pratar vi med varandra och min man e tillräckligt modern för att hjälpa till med julpynt, mat, julklappar och allt som hör julen till.
Det finns säkert en andel kvinnor som lägger på onödigt mycket jobb inför och under julen, men jag tror det överlag skulle vara klart mindre trevligt och mysigt om kvinnor drog ner rejält på allt förberedande.
Sedan är det ju så att det kan vara schysst att ställa upp för sin partner. Om en mamma i familjen skulle vilja ha det städat, ha juldukar, pyntat etc inför julen, och tycker det ger en bra känsla, så är det väl inte för mycket begärt att hjälpa till med det?
Comments are closed.