Kristofer Andersson om Stockholm och Göteborg

SVT missförstod helt min text om Stockholms förfall

Det har kommit till min kännedom att Kulturnyheterna i SVT nyttjar min Stockholmsprisbelönade stilistik för att lyfta Göteborg. Med min artikel om huvudstadens förfall som fond illustrerar reportern David Hellström att det händer saker på Västkusten. Ja, det gör det på de flesta platser där det finns el. En nattklubbsarrangör berättar att i Göteborg får man spela tv-spel på tisdagar.

Här tycks föreligga skäl till förtydliganden. Mitt syfte var aldrig att öppna för marknadsföring av andra, betydligt mindre, svenska samhällen.

Stockholms fördärv berör hela landet, eftersom vi bara har en stad. Resten av Sverige består som bäst av något som kallas ”tätorter”. Därför har Stockholms innerstad annekterats av bosättare från vischan som färdas i förvuxna jeepar. Den förtvinande ursprungsbefolkningen (moderna nog att inte ha körkort) har tvingats ut till kranskommuner till förmån för skåningar med fetisch på stuckatur.

Jag kan egentligen ta gott om tid på mig att skriva den här texten. Informationen i SVT:s inslag lär ändå inte nå Göteborg förrän om ett par år. Men min huvudsakliga publik (stockholmare med bokhylla) är trots allt fortfarande relativt bra på att läsa. I Göteborg arbetar man mer med bilder.

 

Men för all del, låt oss prata om Göteborg, låt oss studera dess vitalitet. En plats vars självbild är att inte vara hård, med resultatet att ingen blir skarp. En samling hus där du bekräftas utan att leverera. Någon fixar. Någon känner någon. Någon tar det vid sidan av. Tjänster utan bokföring. Ett föräldrakooperativ för vuxna.

Göteborgare ser på Stockholm som mellanlandning. De är alltid på väg mot något verkligt men resan blir aldrig av, eftersom den aldrig bokas. Sedan flyttar de hem, besvikna över att världen inte applåderar någon enkom för att den dyker upp.

Stockholm lär dig att bli ignorerad, ja. Det är att föredra framför att luras att tro att du besitter genialitet. Den arketypiska göteborgaren heter Joe Labero, en kronobergare som ägnat livet åt att trolla fram en stad som inte finns.

 

SVT vill alltid balansera ut Stockholm. Det är smickrande att jag betraktas som så pass normerande att min kritik mot staden tycks kräva geografisk moteld. Ibland blir det Göteborg. Ibland blir det Malmö. Det är alltjämt blott dekor.

För ett par år sedan övervägde jag att lämna Svenska kyrkan. Det var dumt. Gud har aldrig – till skillnad från göteborgare – krävt att jag ska tycka om Göteborg. Nu försöker public service tydligen att tvångsansluta mig till Feskekörka. Inför det känner jag bara sorg.

Podd: Så var konst- och scenkonståret 2025