Jag har sökt jobb länge. Flera hundra jobb. En gång har jag kommit på intervju. Ansökningar till jobb som passar mitt intresse och kompetens besvaras med ett "tack, men nej tack".
De hade så många andra att välja på, så de valde en annan kandidat.
Arbetsförmedlingen skulle hjälpa till. "Du behöver stöd", så sa de. I verkligheten har de inte något stöd att erbjuda. Det utlovade stödet består i några snabba frågor om min situation, mest för att de ska kunna fylla i en rapport. Arbetsförmedlingen har inte de resurser som krävs för att lotsa alla arbetslösa vidare mot ett jobb. De bara säger att de ska ge ett stöd.
Mina gamla kontakter ger inget. De är i branscher jag fått ge upp på grund av ändrade marknadsförhållanden eller så är det jobb jag inte längre kan utföra på grund av fysisk nedsättning som uppstått under arbetslivets långa gång.
Så vem kan hjälpa en långtidsarbetslös till ett nytt jobb? Finns det ens någon hjälp att få? De lediga jobben i norr är precis desamma som finns här. Det krävs hög utbildning eller en specifik yrkeskunskap.
Så vem kan vägleda, stötta, vara rådgivare? Arbetsförmedlingens program "Rusta och matcha" innehåller ingen kvalificerad vägledning för individen.
Det verkar som om ingen bryr sig.
En del av oss arbetslösa behövs inte. Det är signalen jag får. För hade jag verkligen behövts hade man satsat resurser på den här gruppen. Så att vi kommer igång till ett annat yrkesval i livet som passar in på vår bakgrund.
Drivkrafterna jag ska få av att ersättningen som arbetslös trappas ned är meningslösa. De hjälper inte mig om det inte finns ett ömsesidigt intresse på arbetsmarknaden.
—
Kallest
14 comments
Grattis. Jag sökte ett och fick det 👍
Vad var meningen att posta denna artikel om jag får fråga?
Väldigt tufft på arbetsmarknaden just nu. Av diverse anledningar har jag knappt några erfarenheter en bra bit in i vuxenlivet och det är svårt att ens få komma på intervju till ”skitjobben” inom äldreomsorg, personlig assistans, lokalvård osv.
Nu pluggar jag till barnskötare på distans på Komvux samtidigt som jag har haft tur att bli timvikarie inom en förskolekoncern under tiden. Förhoppningsvis får jag en tillsvidareanställning när jag är klar. Lönen blir nog ingen vidare men att ha ett heltidsjobb är det viktigaste.
Arbetslösheten är svinhög, och ökar även bland svenskar med utbildning; tillväxten är svinlåg. Flexibiliteten på arbetsmarknaden just nu är minimal – ingen vill riskera att byta jobb eftersom man lätt kan bli utLASad, faila en provanställning, etc. Ekonomin borde vara en enorm valfråga men av någon anledning tjafsar vi om förbud och bensinskatt och fan vet vad.
Men… det finns också en grupp människor vars reaktion på situationen är “varför fixar inte staten detta åt mig”, som tror att arbetsförmedlingen kan trolla fram jobb, som tar situationen väldigt personligt, som fokuserar väldigt mycket på misslyckanden och tillkortakommanden – ledsen att du har en “fysisk nedsättning som uppstått” – och som av någon anledning skriver av sig i media, och där slutklämmen ofta tycks vara “…och därför behöver vi högre a-kassa”.
EU = vi tar in Indier istället.
Vi söker just nu en tjänst på jobbet, jag är inte ansvarig men fick ögna igenom lite ansökningar. Hade kommit in cirka 100 ansökningar på 3 dagar. Tyvärr kan man inte intervjua alla dessa (o det många fler som fortsätter söka tjänsten). Sverige och världens ekonomi är skit just nu. Där till varierar kvaliteten på ansökningar från fd. VD till nybakad 19 årig student, så konkurrensen är tuff.
“som passar mitt intresse och kompetens” jovisst. Jobb är dessvärre ingen rättighet och marknaden kommer inte anpassa sig för diverse lyxyrken där efterfrågan endast finns under brinnande högkonjunktur
“vem kan hjälpa hjälpa??” “Ge mig ge mig”
Finns det inga jobb att “få” får man väll skapa ett själv? Hela jävla världens kunskap finns en knapptryckning bort men kärringen förväntar sig att jobb ska presenteras framför näsan.
Finns massor av gratiskurser för allt tänkbart. Och dessa boomers med sina ständiga “fysiska nedsättningar” som brukar va en musarm eller tennisarmbåge på sin höjd som 3 månader på friskis och svettis hade avhjälpt.
Noll sympati.
Jag har sökt i större delen av ett år nu och fått 3st intervjuer på 120+ ansökningar, de 3 intervjuer jag haft har jag haft flertal uppföljningar, logik, programmering/kodtester, personlighetstester etc och antingen slutar de svara efter kodtesterna eller så blir det ett tyvärr det blir inget pga redan fylld tjänst/nya omständigheter)
Har en Bachelors of Science, jobbat hela mitt liv (men inom annan sektor) utom de åren jag studerade.
Det är i regel ganska skit nu, inte mycket att göra åt.
Det är ju det som alla hela tiden vill glömma bort, inte alla människor kan göra alla jobb.
ja, har man ingenting som efterfrågas så väljs man inte
Vi borde göra mer små industrier runt om i Sverige igen. Metall beslag till byggen, skruvar, billiga tshirts, normala kastruller och diverse skit.
Undrar hur man går tillväga för ett lån för lokal, stans maskin och dylikt
Trevligt komma i alla fall
Sånt här är så jävla roligt 😂