Förintelsens minnesdag. “Aldrig mer”. Hur ser du på det?

23 comments

1. vissa minns, vissa inte. Allt upprepas, fast på olika vis. Jag menar, det sker ju ganska hemska saker fortfarande, så någon har ju uppenbarligen inte lärt sig något av historia.

2. Har besökt Auschwitz / Birken som ung. Kommer alltid att minnas. Vi får inte glömma. Varken där eller andra liknande platser.

3. Förintelsen är en viktig grej, men det avdramatiseras med hur folk försöker dra paralleller mellan det och allting annat.

4. Är 23 år. Vi hade inga föreläsningar av överlevare utan av barnbarn eller barn, tror det skedde en eller kanske tre gånger under skoltiden. Tror det gjorde att man inte tog det lika seriöst då människan själv inte hade varit med om det.

   Personligen tycker jag att det är en del av historieskrivningen och inget jag tänker på dagligen. Sen tror inte jag att majoriteten av alt högern bryr sig särskilt mycket om judar.

   Personligen tycker jag att förintelsen är kanske det minst intressanta av nazisternas styre av Tyskland. Det var oerhört tragiskt och en viktig del men det var trots allt det sista steget. Det var otroligt många steg innan som är mer relevanta för oss idag.

   Mest orolig är jag över utvecklingen i usa som verkar dra i en alltmer auktoritär riktning där Maga använder samma taktiker som nassarna. Tänker på deras snack om inhemska terrorister och landsförrädare. Det ända som ger mig lite hopp är att Trump är gammal och kommer antagligen inte palla efter sina 4år, om han hade varit 10 eller 20 år yngre hade jag varit riktigt orolig. Tycker inte att det verkar finnas någon bakom Trump som kan dra samma stöd som honom men jag kan ha fel

5. Har läst otaliga trådar i r/sverige de senaste dagarna där en betydande skara användare hyllar eller förminskar samma typ av stöveltramp och gaslighting som vi såg i 30-talets Tyskland, som vi i detta nu ser i USA. Jag säger inte att USA nödvändigtvis är på väg mot en ny förintelse men likheterna med regimen och dess stövelknektar, med en gradvis eskalerande våldstrappa där utpekandet av etniska grupper som syndabockar står högt på dagordningen och där saker som rättssäkerhet och sanning inte längre spelar någon roll, är både slående och skrämmande.

   Det är nog svårt att säga exakt vilka människor som faller mentalt offer för den här smörjan men jag tror inte att det i stor utsträckning är de som har en mer tidstät koppling till förintelsen. Jag hade själv besök av en förintelseöverlevare i skolan och hans historia påverkade mig mycket starkt.

6. Minns den och bör göra allt i vår makt för att något liknande inte händer igen. Men likt andra historiska massakrar som Ayyadieh under tredje korståget eller Nanjing som japanerna utförde unde andra världskriget så kommer det till slut bara bli en anekdot i världshistorien

7. “Aldrig igen” är ett ideal som vi måste föra som en del av den demokratiska kampen.

   Politik är vad politik är, och de som är tillräckligt cyniska kommer att förvandla förintelsen till ett politiskt verktyg om man får chansen och kan dra vinning på det – vilket bör äckla samtliga av oss. Här menar jag inte bara stater och politiska aktörer, utan även alla av oss som använder Hitlerjämförelsen på tok för godtyckligt.

   Problemet är att när något väl politiseras så blir det i praktiken omöjligt att avpolitisera det utan att först konfrontera de som vill lägga beslag på minnet eller använda det retoriskt. Och att själv behöva förvandla förintelsen till en politisk fråga är så djupt respektlöst för alla offer.

   Som sagt av andra, förintelsen var en brott som gick över alla tänkbara gränser, och om vi som människor inte ser förintelsen som någonting unikt kommer de gränserna att bli osynliga.

8. Kommer minnas hela mitt liv, är så hemskt.

   Har varit på Buchenwald med skolan, fick tyvärr inte tid att gå runt och läsa allt (Ser det som ett sätt att hedra de som dog, genom att läsa på om historian och ta min tid på platsen), men känslan när man kom in genom grindarna, såg resterna från där alla byggnader stod en gång i tiden. Det var en massiv känsla av sorg som bara välde över en.

   Tycker att alla som har möjligheten ska åka till ett gammalt koncentrations- eller dödsläger, för att kolla hur det såg ut medans man läser på om historian av vad som skedde på platsen. Förhoppningsvis hade det gjort att fler personer tänker på att aktivt kämpa mot att det aldrig ska sjunka till den nivån någonstans igen.

   Är självklart svårt att se till att det aldrig sker, men jag tycker att det är ett bra mål att kämpa för

9. 26 år, åkte till Auschwitz i högstadiet för drygt tio år sen, men det var inte ”obligatoriskt” då längre så långt ifrån alla klasser åkte. Vi läste ur delar av ”Om det må vi berätta”. I min storasysters generation (de som nu är 30+) var bekostat av skolan/kommunen och i stort sett alla åkte. Men efter att det inte längre bekostades åker fler hellre till Liseberg eller dylikt, om man ändå samlar in pengar vill man ha en rolig upplevelse liksom. Det som gjorde att just min klass åkte var väl i hög grad att många hade äldre syskon som åkt och föräldrar som tyckte att det var viktigt, vilket gjorde att vi också tyckte det. Minnet av förintelsen lever i hög grad för mig, och många i min omedelbara omgivning, pratade om det senast vid middagen av en slump. Men jag hade ingen anhörig som upplevde förintelsen, och jag har aldrig träffat en överlevare eller dess efterkommande. Men filmer som Schindler’s List, Pianisten och Pojken i randig pyjamas, samt allt det jag har läst, platserna jag varit på och de inspelade berättelserna från överlevare kommer alltid att sitta kvar.

   Med det sagt tror jag att förintelsen i längden kommer att tappa sin starka närvaro i vår tillvaro. Nya konflikter uppstår, andra tragedier tillkommer och relevansen för något som skedde för snart 100 år sen kan vara svår att finna då det känns så avlägset. Överlevarna är nästan alla döda, snart även deras barn och inom 50 år nästan alla som har fått höra berättelserna i första person. Med det är det naturligt att vi inte längre är lika medvetna eller investerade i tragedin. Det falnande intresset kan också ha att göra med utmattning med just förintelsen, som med rätta har lyfts fram som det vidrigaste folkmordet. Att det har lyfts fram så många gånger att unga kanske inte orkar höra om det längre. Jag blev senast mycket betagen av förintelsen men ännu mer andra världskrigets ofattbara tragedi, då jag såg SVT:s senaste dokumentär ”Kriget” där helt vanliga svenskar fick berätta om sina minnen av kriget, personer som mina egna mor- och farföräldrar, en generation som åtminstone minns hur det var att växa upp med alla nyheter och ransoneringen. Det tror jag kan ge avtryck hos många unga idag som inte förstår hur hemsk konflikten var, att höra vittnesmål av vanliga svenskar som de lika gärna kunde möta i kön på ICA.

   Sen har vi utöver nynazisterna också ett annat problem med antisemitism ifrån vissa delar av samhället som sympatiserar med Palestina. Exempelvis fick min systers kollega på en svenskalektion där man skulle öva på källkritik genom att argumentera emot konspirationsteorier, inget argument mot att en viss svensk minoritet skulle styra världen. Klassen höll enhälligt med, och bestod av en annan viss grupp kan vi ju säga. Vad gör vi mot det? Det finns lärare som inte ens vill röra vid Israel-Palestina konflikten med en påk, för det är så oerhört mycket känslor hos eleverna ifall deras narrativ, som deras föräldrar har indoktrinerat dem i, skulle ifrågasättas så hade det blivit kaos. Jag har ingen lösning här.

   I slutändan tror jag att förintelsens minne kommer att förbli starkt i ytterligare en generation men vi måste nog fokusera starkare på människoöden och kanske även på fler av krigets offer.

10. Det går sådär.

11. Bryr mig inte ett skit

12. Mina farföräldrar förlorade allt de ägde och var i koncentrations- samt arbetsläger under andra världskriget. Jag tänker på detta relativt ofta och gör inte något speciellt på minnesdagen.

    Det blir mer och mer ”oviktigt” desto mer tiden går. Sådan är tyvärr sanningen. Så mycket händer runt om oss och det leder till att färre personer aktivt tänker på denna dag. Svårt att se att denna dag är lika viktig om 300 år som den var för 50 år sedan. Men självfallet kommer historiker och historieintresserade fortfarande se det som en mycket viktig del av historien.

    Väldigt tråkigt att många kör heil hitler seriöst nu för tiden. När Warszawa föll var det många i Polen som gjorde den ironiskt och för att göra narr, min farsa lär till exempel fortfarande hundar heil hitler tricket även fast han växte upp i Warszawas ruiner.

    Mina klasskamrater blev dömda för att de la upp ett klassfoto där alla stod och heilade i en gympasal för många år sedan, så det tas ju fortfarande allvarligt.

13. 18 år, hade temadag på förintelsens minnesdag varje år i grundskolan. Har aldrig nånsin tvivlar på att det har hänt och kommer alltid minnas förintelsen. Har varit på flera museum i olika tyska städer de senaste åren (passar på då jag är i Tyskland rätt ofta), och det finns alltid nåt nytt att lära sig

14. Du har ett parti riksdagen med 20% av mandaten som grundades med det uttalade syftet att förintelsen ska ske igen.

    Och ytterligare 30% av riksdagen stödjer dem.

    Så dessvärre verkar en stor del av befolkningen antingen ge blanka fan i förintelsen, eller tycka den var något bra. Oavsett är det sorgligt.

15. >Reflekterar över hur många som dragits in i alt right-rörelse, konspirationsteorier om judar, och hur vi nu läser om “aktivklubbar” och liknande grejer får allt större fäste, både i Sverige och andra länder. Och hur många som avfärdar förintelsen som fejk, eller otroligt överdriven.

    Tror du på allvar att det är hotet? Och inte typ… massinvandring från antisemitiska länder, eller antisemitismen som maskerats till “antizionism”? Det faktum att inget krig i världen gör stora grupper av samhället så ofattbart galna… som just när det gäller Israel? Ryssland kan slakta civila, de kan massakreras i Sudan, eller massmord någon annanstans… men det viktigaste är att hata Israel? Ser du inte problemet?

16. Min fråga är egentligen varför det är så viktigt, i den bemärkelsen att det får så mycket uppmärksamhet, när man jämför med andra massmord genom historien? Eller varför inte titta på massmord/mass förtryck som just nu pågår?

    Varför diskuteras inte typ “the red terror” när soviet dödade 500000 till 1000000 människor? Eller holodomoren i ukraina? Eller japanska unit 731 som gett oss otroligt mycket vetenskap genom tortyr av oskyldiga. Annars kan man ju alltid gå ännu längre tillbaka till typ plundringen av magdeburg där man brände civila till döds, eller st bartolomedagsmassakern. Eller hur cromwell tog över irland och massakerade en jäkla massa civila för att sprida kristendom eller hamidimassakern på kristna.

17. Aldrig mer samtidigt som man låter Israel peppra små bebisar och slakta dem.

    Mycket är bara signalpolitik men i verkligheten stödjer man när det sker igen.

18. Ta gärna ett litet gott snack med några ungdomar med härkomst ”Mellanöstern” och ta dem lite på pulsen i frågan. Eller deras föräldrar för den delen.

19. Vi har ett par ~20 åringar (vikarier) på jobbet som inte tror att det hände, utan är “woke” propaganda från vänstern. Dessa två är den typ av person som nog skulle rösta på SD eller på Trump och tro på allt de säger.

20. Finns tyvärr för många i Sverige nu, som tycker att förintelsen var bra.

21. Besökte auschwitz för ca 10 år sedan och har alltid varit intresserad av andra världskriget.

    Det var en väldigt tung dag att gå runt där, men jag tycker att alla verkligen borde göra det.

    Hade också en förintelseöverlevare föreläsa när jag gick på tyska i skolan, ca 2010 så var nog bland de sista i skolmiljö som hade en komma förbi och få det berättat av en som faktist var där. Glömmer det aldrig.

22. Jag som 25 åring visste inget att igår var någon speciell dag. Men minns att vi också hade en förintelseöverlevare som kom och berättade på skolan någon gång när jag gick i 9an. Det är ju självklart något stort som har hänt och något som är viktigt att det berättas om. Men jag kan också se att framtida icke historia intresserade kommer lägga mindre och mindre vikt på det.

23. Eftersom du refererar till den så lägger jag en länk till boken här: [Om detta må ni berätta](https://www.levandehistoria.se/publikationer/om-detta-ma-ni-beratta)

    Ett tryckt ex kostar bara porto.