Karensavdragets vara eller icke vara tycks bli en valfråga och riskerar därför att bli en något man antingen är för eller emot. Men måste det verkligen vara allt eller inget?

Detta är en opinionstext.Tidningens hållning är centerpartistisk.

Att ha ett yrke som innebär att man måste stanna hemma vid snuva kan kosta en dyrt och det är klart att  det  kännas orättvist när andra kan arbeta på distans i förkylningstider. Men slopas karensdagen, så som föreslås av vissa, då är det i jobb som samhället får betala. Öppna bild i helskärmsläge

Bild: Simon Sjödin

Så här års, när förkylnings- och influensavirus duggar tätt, då kan det kännas rätt tufft att behöva sjukskriva sig ännu en gång. Det där karensavdraget, det vill säga första sjukdagen då man blir utan lön, känns i plånboken. Därför är det inte så konstigt att allt fler väljer att jobba hemifrån när det går.

Hemarbete är inte ett alternativ för yrkesgrupper som brandmän, busschaufförer, barnskötare och undersköterskor vilket Kommunal Mellersta Norrlands ordförande Karolina Sundberg skrev i en insändare i ÖP för ett tag sedan.

Enligt henne behöver karensavdraget avkaffas eftersom ”att kunna vara sjuk utan att bli straffad ekonomiskt ska inte vara ett privilegium för några få, utan en självklar rättighet för alla”.

Annons

lite snabbt översatt till arbeten motsvarar 39,7 miljarder kronor i ökade sjukkostnader ungefär 100 000 butiksjobb, 88 000 elektriker eller 87 000 förskolepedagoger

Annons

Så som arbetsmarknaden har utvecklats under senare år, särskilt efter pandemin, har det uppstått en klyfta mellan de som kan jobba hemifrån och de som måste vara på jobbet.

Och självklart är det är problematiska om sjuka människor går till jobbet och sprider smitta, och visst kan jag hålla med om att det skapar en orättvisa.

Men är lösningen att slopa karensavdraget?

Nej.

Med ett slopat karensavdrag kommer sjukskrivningarna att gå upp, det finns det konkreta exempel på . Och enligt beräkningar från Svenskt Näringsliv skulle ett slopande av karensdagen under 2025 ha inneburit ökade kostnader för arbetsgivarna med mellan 22,6 och 39,7 miljarder.

Summorna är så svindlande att det är svårt att ta in, men lite snabbt översatt till arbeten motsvarar 39,7 miljarder kronor i ökade sjukkostnader ungefär 100 000 butiksjobb, 88 000 elektriker eller 87 000 förskolepedagoger. Beräknat på dessa yrkens ungefärliga medellön.

Med andra ord, om miljarder rullar ut i ökade sjukkostnader för personalen, får det effekter på verksamheten i stort. Det kan handla om investeringar som inte kan göras, men också om jobb som inte skapas, eller jobb som försvinner.

Hur orättvist det än är, att en del kan jobba hemifrån när de är krassliga medan andra måste sjukskriva sig, så är ett generellt slopande av karensdagen ingen vidare idé.

Annons

Annons

Men det måste väl inte vara allt eller inget? Vad är det som säger att det inte går att slopa karensdagen för vissa yrken? Eller för den delen, att samhällsbärande yrken kompenseras på något annat sätt?

Redan idag är det svårt att rekrytera folk till jobb inom vård och omsorg. Att se sin egen lön krympa i förkylningstider, medan andra kan jobba hemifrån med full ersättning, gör det såklart inte till ett mer attraktivt yrkesval. Och utöver det Karolina Sundberg pekar på, är det också ett problem.

Frågan borde därför ses som mer komplex än en enkel ja- eller nej-fråga, men tyvärr tycks den politiska debatten ha fastnat i ett för eller emot.

Om vi inte kan prata om den här frågan och försöka hitta en rimliga väg fram riskerar vi alla att bli förlorare, på ett eller annat sätt.