Det brukar sägas att tidiga 2000-talet är ”lite inne” just nu. Frisyrerna ser ut som då. Denim på denim är återigen socialt accepterat. De radiovänliga eurodiscoprofilerna Da Buzz spelade på Musikhjälpen och Lars Calmfors pratar om euron igen.
– Nu blickar vi framåt från nästa mandatperiod! sa Kristersson glatt.
Jimmie Åkesson hade på sig en jultröja med sitt eget ansikte på. Nu stod han sida vid sida med Simona Mohamsson, Ebba Busch och Ulf Kristersson utanför statsministerns hus.
Ur det perspektivet är det inte det minsta märkligt att Ulf Kristersson försöker återupprepa Maud Olofssons och Göran Hägglunds tidigare succéer: att bjuda hem både partiledare och Sveriges samlade presskår till hemmet för att slå fast riktningen inför nästa mandatperiod.
Då slutade det med mytologiserade bad i badtunnor och lumparhistorier från politiska rävar som trampade sönder Göran Hägglunds gräsmatta. Den här gången fick reportrarna stanna på parkeringen.
Överens om vad, men inte hur
Sakpolitiskt var det mycket av samma som tidigare.
Att partierna ska samarbeta även nästa val är man överens om, men hur man ska samarbeta är fortfarande oklart.
Meningsskiljaktigheterna i regeringsfrågan är redan väl omskrivna.
– Vi är överens om att vi vill fortsätta arbeta. Vi är överens om färdriktningen och har också kommit överens om det i ett dokument, men vi är inte överens om formerna, sa statsministern men ville ändå understryka att han var övertygad om att man skulle kunna lösa det i samband med valet.
– Vi visar varje dag att vi lyckas samarbeta, säger partiledaren för Liberalerna som nyligen beslutat sig för att inte släppa in SD i regeringen.
Ett dokument, men sen då?
När kamerorna packats ihop och reportrarna åker hem står Tidöpartiernas partiledare kvar med ett dokument där man tillsammans pekar ut sina prioritetsområden de kommande fyra åren. Försvaret ska stärkas, tillväxten ska öka, migrationen ska vara låg och kärnkraft ska byggas. Vården ska fungera, brottsligheten ska stävjas och skolan ska bli bättre.
Men vem som ska göra vad, det vet vi fortfarande inte. Först ska ett val genomföras, sen ska alla partier klara spärren samtidigt som Tidöpartierna slår oppositionen. Om partiet varken kommer överens eller får majoritet så spelar ett dokument signerat i Strängnäs ingen som helst roll för framtiden.
Partierna kommer få fortsätta svara på regeringsfrågan hela vägen in till valnatten, vare sig Ulf Kristersson vill det eller inte.
Några glada bilder från Ulf Kristerssons kök kommer inte räcka för att tysta den debatten.