Lena Grenman och hennes man Mats Grenman hade varit gifta i 27 år när hon fick samtalet från Kreta som skulle vända livet upp och ner. Mats, 65, som periodvis bodde på ön för att lindra sina postcovidbesvär i värmen, hade drabbats av organsvikt efter en akut magoperation.

Bara två veckor tidigare hade han ramlat och skadat foten. Då köpte han receptfria, men starka, värktabletter – något som enligt familjen blev hans fall.

– Värktabletterna hade frätt sönder ett hål i magsäcken, därför behövde han göra den akuta magoperationen, säger Lena Grenman.

Fick säga hejdå på bårhuset

När Lena Grenman och hennes två döttrar fick höra om Mats livshotande tillstånd bokade de omedelbart flygbiljetter till Kreta.

– Vi åkte direkt från flyget till sjukhuset och hoppades att han levde. Men han hade gått bort bara några timmar innan.

Familjen fick se honom en sista gång på bårhuset.

– Det var hemskt. Det låg andra döda precis intill i samma rum. De drog fram honom och han var blodig, inte ens avtorkad. Vi fick snabbt säga hejdå och gå därifrån, säger hon.

Får inte hem kroppen – vädjade om UD:s hjälp

Mitt i sorgen tvingades familjen hantera frågan om hemtransport. Då upptäckte de att reseförsäkringen via Mats betalkort, samt reseskyddet i hemförsäkringen, bara gällde de första 45 dagarna utomlands. Mats hade varit på Kreta i 91 dagar.

– Han brukade alltid ha extra försäkring. Han hade koll på allt, men just det här hade han missat. Det som blev det viktigaste, säger Lena Grenman.

Hemtransporten beräknas kosta 108 000 kronor, menar Lena Grenman. Därför kontaktade hon svenska ambassaden och Utrikesdepartementet i hopp om hjälp.

– Vi har inte den ekonomin, vi har lagt våra besparingar på att kunna resa ner. UD säger att vi kan få lån till en enkel värdig lokal begravning på Kreta, men vi vill ju ha hem honom. Jag vädjade om hjälp, men fick nej.

”Jag slåss för rättvisa”

Trots att Lena Grenman säger sig ha förståelse för UD:s regler, anser hon att stödet hon hoppats på uteblivit, både ekonomiskt, juridiskt och moraliskt.

– Vill inte Sverige ta hem sina bortgångna medborgare? Han är född i Sverige, har alltid jobbat och betalat skatt, aldrig varit kriminell eller belastat samhället, säger hon.

Hon pekar på att familjen befinner sig i stor sorg och administrativt kaos i ett annat land.

– Det är en jättejobbig situation, vi är verkligen i sorg. Men jag slåss för rättvisa. Det här är inte okej. Inte ens moralisk hjälp har vi fått, den kostar väl ändå ingenting.

Mats skulle komma hem till jul

Nu försöker familjen hitta en lösning på annat vis. Samtidigt försöker hon hantera chocken över hennes mans plötsliga död. Han hade nyligen blivit pensionär.

– Han hade precis fått tillgång till ett förstahandskontrakt 100 meter från havet, han ville sitta på balkongen och ha det skönt i värmen, säger hon och fortsätter.

– Han hade det inte bra i kylan med sina komplikationer, men han skulle komma hem nu till jul, det gör han inte nu.

UD: Bland de känsligaste ärenden vi hanterar

UD:s presstjänst skriver i ett mejl att de inte kan kommentera det enskilda ärendet, men betonar att dödsfall utomlands är ”bland de känsligaste ärenden som UD hanterar”.

”Vi bedömer varje ärende individuellt och försöker alltid att ge den hjälp och det stöd som är efterfrågat och möjligt i det enskilda fallet, men UD bekostar dessvärre inte hemtransport för kista/urna vid dödsfall utomlands.”

UD förklarar att de endast kan ge konsulärt ekonomiskt bistånd, som normalt ska återbetalas, för kostnader i samband med ”billigaste värdiga lokala begravning”. De uppmanar därför resenärer att ha en heltäckande försäkring.

”Inför en utlandsresa bör resenärer noga förbereda sig och se till att ha en heltäckande försäkring för hela reseperioden då extrema/svåra situationer av olika slag kan uppstå på plats.”