Publicerad 11 dec 2025 kl 16.00
”Man vs baby” gör allt för att ingen ska tycka illa om Rowan Atkinsons rollfigur Trevor Bingley.
Det ger fyra avsnitt som tittaren snabbt glömmer.
Rowan Atkinson spelar huvudrollen i Netflix ”Man vs Baby”.
Foto: Ana Blumenkron / Netflix
Öppna bild i helskärm”MAN VS BABY”
Manus: Will Davies, Rowan Atkinson.
Regi: David Kerr.
Med: Rowan Atkinson, Susannah Fielding, Steve Edge, Ashley Jensen, Alanah Bloor, Claudie Blakley med flera.
Premiär: 11 december på Netflix.
Visa mer
Ibland kommer jag på mig själv med att sakna Mr. Bean.
Hur älskad rollfiguren än må vara är han för alltid underskattad.
Mr. Bean är stundvis upprörande självcentrerad och har även en härligt hämndlysten sida. Han är, som Rowan Atkinson sagt vid flera tillfällen, som ett barn: å ena sidan kan han vara gullig, å andra sidan obehaglig.
Bebisen i Netflix-serien ”Man vs baby” är inte särskilt gullig utan mest smygande obehaglig.
Rowan Atkinsons rollfigur Trevor Bingley har inte heller Mr. Beans självupptagenhet eller hans ofta förvrängda bild av hur världen fungerar.
Det som de delar är ensamhet.
Den här gången ska Trevor Bingley vara husvakt i centrala London. Våningen är flott, stor, lyxig och säkerligen en dröm för överdrivet rika personer som saknar smak.
Trevor har precis fått sparken från jobbet som alltiallo-vaktmästare på en skola. Av anledningar som knappast är logiska har han med sig en bebis som han ger namnet Baby Jesus.
Naturligtvis leder detta till att lättare kaos uppstår.
Det nya kaoset är aldrig lika fnissvänligt som kaoset i ”Man vs bee”, serien som introducerade Trevor Bingley som en trevande, vänlig och mer eller mindre vanlig person, om än med klumpig näsa för att försätta sig i underliga situationer.
Trevor fortsätter vara precis som han är. Inga krusiduller här inte. Det enda han vill är ju att få hänga med sin dotter.
Att sådana önskningar slår in under juletid är inte helt svårt att räkna ut.
”Man vs baby” har premiär 11 december på Netflix.
Foto: Netflix
Öppna bild i helskärm
I ”Man vs baby” är humorn och situationskomiken nedtonad och julkänslan uppskruvad. Detta gör att nära nog alla rollfigurer är tillmötesgående på ett samtida sätt. De kanske inte menar vad de säger, men de säger det ändå.
Likt Trevor Bingley försöker serien sitt bästa. Att det inte alltid lyckas beror på att de fyra avsnitten ständigt siktar på en mysig men också generisk värme.
Det är som att ingen vågat ta ut svängarna och som att det funnits en rädsla för att göra situationerna en aning mer absurda. Denna rädsla bottnar i att ”Man vs baby” gör allt och lite till för att ingen ska kunna tycka illa om Trevor i ens en sekund.
Rowan Atkinsons gestaltning har i alla fall fortsatt den säkerhet som krävs för sammanhanget.
I vissa scener finns stunder där Rowan Atkinsons kärlek till hans hjältar – Buster Keaton och Charlie Chaplin, franska regissören Jacques Tati – lyser igenom. Samtidigt är det tydligt att Atkinson vill något annat med Trevor Bingley, även om vad är oklart.
Summa summarum: fyra korta avsnitt som du snabbt kommer att glömma.