Publicerad 11 dec 2025 kl 21.32Uppdaterad 12 dec kl 01.23
De minsta kistorna är tyngst att bära.
Ett år efter vapenvilan har Israel fortsatt att bomba Libanon.
13-åriga Asil Shrara förlorade sin pappa och tre syskon.
– Jag är helt blind på höger öga, men jag ser lite med det vänstra, säger hon.
Senaste nyhetsklippen från Expressen.
Asil Shrara överlevde bomben mot alla odds.
Foto: Kassem Hamadé
Öppna bild i helskärm
13-åriga Asil Shrara förlorade sin pappa och tre syskon i attacken.
Foto: Privat
Öppna bild i helskärm
På Amerikanska universitetssjukhuset i Beirut ligger Asil Shrara omgiven av medicinska apparater och droppslangar. Luften är tung av desinfektionsmedel. Vid sängkanten sitter hennes mamma Amani.
Läkarna har rakat av flickans långa, blonda hår för att kunna operera de svåra brännskadorna på huvudet. Vänsterbenet är gipsat och stadgat med metallstavar. De invärtes skadorna är ännu allvarligare än de synliga.
– Jag är helt blind på höger öga, men jag ser lite med det vänstra, säger Asil.
Utanför sjukhusfönstren i Beirut faller regnet. Samtidigt är staden uppslukad av påvens första besök i Libanon – ett land där många slutat tro på politiken och i stället hoppas på mirakel. Asils röst är blyg och barnslig. Vuxenvärldens ondska har förstört hennes barndom, men att hon lever är nära nog ett under.
Högerögat sitter kvar, men bombens hetta har förstört dess inre struktur. Läkarna trodde att hon hade en procents chans att klara sig.
Asil tillsammans med sin familj, nu är pappan och syskonen döda.
Foto: Privat
Öppna bild i helskärm
Asil Shrara skadades i en israelisk bombattack i södra Libanon
Foto: Privat
Öppna bild i helskärm
Den 21 september började som vilken fredag som helst. Familjen Shrara – pappa Shadi, mamma Amani och barnen – hade kört från Tyr till Bint Jbail för att besöka Amanis föräldrar.
De åt lunch, pratade och skrattade. På eftermiddagen satte de sig i bilen för att åka hem igen. Det var den sista stunden av lycka. Bara minuter efter att de lämnat huset slog en israelisk missil ner.
– När den slog ner hörde vi ingenting. Tystnaden tog över och mina ögon sjönk in i ett mörker, som om jag svävade mellan liv och död. Jag väntade på att synen skulle återvända så att jag kunde se om min man och mina barn levde, berättar Amani.
Dog i bilen
Resten av hennes berättelse är nästan outhärdlig att lyssna på.
Hennes man Shadi låg lutad mot hennes axel. Hon förstod att han var död.
– Jag sträckte ut handen för att ta farväl… men han var utan huvud. Hela hans vänstra sida var borta, säger hon.
I bilens baksäte hade barnen nyss sjungit och stojat.
– Den enda rösten jag hörde var Asils. Hon försökte skrika ”pappa, pappa!”. Sedan förlorade hon medvetandet, berättar Amani.
De andra barnen – de små tvillingarna Hadi och Cilan samt tioåriga Celin – var döda.
– Tvillingarnas små kroppar saknade huvuden. Celin låg bakom dem som om hon sov.
En månad har gått sedan attacken. Asil lever, men med svåra skador som kommer att kräva lång behandling.
Annons
Amani kämpar för att orka och att hitta en mening i livet efter att ha förlorat sin man och tre barn.
Att se Asil bli starkare för varje dag gör kampen lite lättare.
– Jag mår bättre nu. Mina klasskompisar var här och hälsade på. De var många. Jag blev glad, säger Asil.
Hon rör på fingrarna. En liten dröm i den stora katastrofen är att hon ska kunna börja måla igen. Läkarna tror att det kommer att gå. Hon ber sin mamma att hämta några av sina teckningar som hon vill visa upp – färgstarka klänningsdesigner och figurer i vida kjolar.
Asil är nästan blind, men hon drömmer om att designa klänningar.
Foto: Kassem Hamadé
Öppna bild i helskärm
Asil ler för första gången när hon ser på sina bilder.
I Libanon har hon blivit uppmärksammad som flickan som överlevde mot alla odds. Presidenten och talmannens hustru har besökt henne på sjukhuset.
Samtidigt pågår en annan kamp. Kort efter attacken medgav den israeliska armén att civila dödats ”av misstag”.
– Vi kommer inte att ge upp. Vi har påbörjat en rättsprocess. De som gjorde detta ska straffas, säger Amani med fast röst.
LÄS MER: Rida tar hand om sina 36 barnbarn i ett tält