Har du råd att bli av med jobbet? Eller bli så sjuk att du inte kan arbeta?

I Sverige har vi kommit överens om att svaret på frågorna ska vara självklart: ja.

Och vi har ordnat det genom sociala försäkringssystem där den som jobbar avstår en del av sin lön varje månad. De pengarna går till trygghetssystem som ska ge just trygghet när livet brister.

Men i verkligheten fungerar det inte alls på det där sättet.

Sämre än på 50-talet

Många är de människor som vittnar om att ersättningen vid sjukdom eller arbetslöshet inte räcker till. Och de trots att de betalat in till systemen i hela sitt arbetsliv.

Forskningen är tydlig med att det är verkliga samhällsproblem: socialförsäkringarna garanterar inte längre trygghet, a-kassan är sämre nu än på 1950-talet och får man ut hälften av sin lön i pension får man vara glad.

Hur blev det så här?

Enligt lagen ska arbetsgivare genom sociala avgifter i den så kallade arbetsgivaravgiften finansiera trygghetsförsäkringar som sjukförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen.

Som sagt: vi avstår från lön för att vi, om vi blir sjuka eller arbetslösa, inte också ska behöva bli fattiga.

Finansministern tar stålarna

Men undan för undan har de delar av arbetsgivaravgiften som ska finansiera trygghetssystemen pressats ned.

I stället har blåa och röda regeringar valt att höja den del som kallas allmän löneavgift, en ren skatt på arbete som inte är kopplad till några ersättningar.

På totalen höjs alltså inte arbetsgivaravgiften men de öronmärkta avgifterna till socialförsäkringarna sjunker. Miljarder vi betalat för att få trygghet när vi blir sjuka hamnar i stället rätt i finansministerns skattekista. Och hon – eller han – får göra vad som helst med de pengarna.

Faktum är att den här dolda skatten har kommit att bli upp till en av statens största intäktskällor och drar in mer pengar än till exempel bolagsskatten. Och sedan 1990-talet har makthavarna använt löneavgiften som ett fiffigt sätt att finansiera reformer och sänka skatter för de rikaste.

Vi betalar med vår trygghet

I Tidöregeringens budget för 2026 fortsätter samma utveckling. Ulf Kristerssons regering sänker avgifterna till föräldraförsäkringen, efterlevandepensionen och arbetsskadeförsäkringen. Och så höjer man den allmänna löneavgiften med en procentenhet.

I praktiken innebär det en skattehöjning på ungefär 25 miljarder kronor. Och det innebär att våra redan nedrustade trygghetssystem blir ännu sämre.

Det där kan man tänka på när borgerliga politiker samtidigt berömmer sig med att den svenska skattekvoten inte legat så lågt på ett halvt sekel och nu är lägst i Norden.

De höjer alltså skatten för att kunna sänka skatten. Och det är vi som betalat med avskaffad trygghet. Men det är först när vi eller våra närmaste blir sjuka eller arbetslösa som vi inser det.