Under Muharrem Demiroks tid inleddes en intern process för att vaska fram ett ställningstagande. Verkligheten är ju att man har att välja mellan en regering där Sverigedemokraterna har inflytande eller en där Vänsterpartiet har det. Men Thand Ringqvist meddelar nu att den där processen har stängts. 

Som det nu är kommer man inte nödvändigtvis svara på den jobbiga frågan före valet.”När vi lyssnar till de väljare vi pratar med och våra partimedlemmar så är efterfrågan på att vi ska välja nu obefintlig”, säger hon.

”Vi” får väl tolkas som partiledningen och att man kommunicerar om den här frågan med åtminstone aktiva medlemmar får väl antas. Men det där med att man också har lyssnat till väljare? Hur då? Är det kommunalråden som har snackat med sina bekanta som brukar rösta på Centern? I teorin kan det ju vara så. Men man vill väl ändå ha fler väljare? Nu har man börjat närma sig fyraprocentsspärren i mätningarna.  

De där ytterligare procentenheterna av väljare vill förmodligen veta om de lägger sin röst på Jimmie Åkesson eller Nooshi Dadgostar. Men de får vackert vänta. ”Vi kommer att återkomma om, hur och när vi ska säga någonting mer.”

Det är inte lätt att begripa. Till och med användningen av svenska språket förvirrar. Men det är för all del en bisak. Vad som är värre är onekligen att Centern på fullt allvar tänker sig att de skall skrida igenom en hel valrörelse utan beröra regeringsfrågan. 

Det finns i realiteten två statsministerkandidater. De heter Ulf Kristersson och Magdalena Andersson. Thand Ringqvist säger rakt ut att Kristersson är utesluten så länge han samarbetar med Sverigedemokraterna (vilket han måste). Alltså är Magdalena Andersson kandidaten. Ett femårigt barn förstår detta. Men centerpartister vägrar erkänna faktum. 

Viljan att kännas vid vad ett barn skulle vidgå på ett ögonblick är ”obefintlig” hos vuxna medlemmar i ett parti som ytterst gör anspråk på att sitta i regering. 

Allt det här är förstås deras sak. Partier har ju rätt att bete sig hur de vill, även om de beter som barn. Men medier och väljare har också rätt att reagera mot det. De centerpartister som under den kommande valrörelsen tycker att folk intresserar sig för mycket för ”former” istället för ”sakpolitik” när de tjatar om vilken regering Centern kommer att stödja, får faktiskt skylla sig själva. Genomslaget för sakpolitik har nämligen rätt mycket att göra med vilken regering som sitter vid makten.