Detsamma gäller i högsta grad även 2012 års Lollipop Chainsaw, som vi nu får chansen att återbekanta oss med tack vare” RePOP”. Som zombiejägerskan, tillika cheerleadern, Juliet gäller det att stoppa en zombieinvasion ledd av fem psykopatiska galningar.
Med diverse akrobatiska konster och en motorsåg gör hon slarvsylta av zombiehorderna på en serie banor som var och en utmynnar i en spektakulär bossfajt.
Till sällskap har man Juliets pojkvän – eller det som finns kvar av honom. På grund av zombiesmitta behövde nämligen hans huvud amputeras, vilket nu hänger och dinglar kring Juliets midja likt en accessoar – dock vid liv och alltid med en syrlig kommentar på lut.
Karaktärerna är excentriska, replikerna fulla av absurditeter och skämten inte sällan under bältet. Det är inte högt och lågt här, utan mest bara lågt, och det går definitivt att ha synpunkter på smakfullheten på sina håll.
Men det är ändå alltid med glimten i ögat och så konsekvent tramsigt i alla led att det liksom blir ganska harmlöst alltihop.
Dumt? Javisst. Men det är också hela poängen.
Under ytan döljer sig ett annars ganska enkelspårigt ”hack’n’slash”. De finkalibrerade striderna har sina stunder, men det råder ingen tvekan om att det är alla galenskaperna runtomkring som gör Lollipop Chainsaw till vad det är.
Det vill säga: en underbart absurd actionrökare.